Stina Gardell om Siw Malmkvists tid på sjukhuset: Imponerad av henne
Stina Gardell sitter på en klippa på Nordkoster och blickar ut över havet. Trots den slående utsikten som sträcker sig ända bort till norska fjälltoppar, finns hennes tankar någon helt annanstans. Nämligen på den stundande premiären av filmen om allas vår Siw Malmkvist.
– Klart att jag är spänd inför premiären, säger en av Sveriges mest meriterade dokumentärfilmare när Allas når henne över telefon.
Allt har gått så fort med den här filmen, berättar hon.
– Den 23 januari 2023 gjorde vi den sista inspelningen och nu är filmen klar och ska upp på bio i hela Sverige.
Fångad av Siws blick
Det var lite av en slump att filmen överhuvudtaget kom på tanke. Stina fick höra att den legendariska artisten var mitt uppe i en så kallad dödsstädning.
Siws man, skådespelaren Fredrik Ohlsson, hade gått bort året dessförinnan och Siw ville lämna den 200 kvadratmeter stora våningen för något mindre.
– Hennes barn upptäckte då hur mycket Siw själv hade filmat av sitt liv, och att hon hade sparat allt.
Tanken slog dem: Borde det inte göras en film om deras mamma Siw?
Men först behövde Stina träffa Siw, som vid den här tidpunkten hade fyllt 85 år.
– Det är alltid känsligt att porträttera äldre människor. Här har jag en hög etik och vill att det görs med värdighet, säger Stina.
Men det dröjde inte mer än ett par sekunder innan Stina fångades av Siws blick.
– Det fanns en sådan energi, intelligens och nyfikenhet i de ögonen, det är klart vi måste göra filmen! tänkte Stina.
Filmen om Siw tog en ny vändning
Filmen var tänkt att följa Siw under hennes sista tid i den stora våningen på Östermalm. Kameran skulle få följa med när Siw sitter och packar ner fotografier och filmer, samtidigt som hon tänker tillbaka på sitt händelserika liv, men riktigt så blev det inte …
Redan efter ett par veckor hörde Siw av sig och meddelade att hon köpt en ny lägenhet och att inflyttningsdatumet var nära. Dessutom skulle hon en sväng till Tyskland och uppträda på nationell tv.
– Siw hade fullt upp och det var bara för oss att haka på, säger Stina och skrattar hjärtligt åt kvinnan som hon kom att följa under ett års tid.
Stina Gardell förundrades över Siws syn på livet. Inte minst barndomen. Trots att Siw växte upp under mycket fattiga omständigheter i Borstahusen i Landskrona, ser hon tillbaka på den tiden som lycklig. Familjen var inhyst i ett uthus på gården, vägg i vägg med ett stall. På morgonen kunde de väckas av smattrande hovar och gnäggande. När barnavårdsnämnden gjorde hembesök konstaterade de snabbt att detta inte var en plats för barn, och familjen fick flytta till ett barnrikehus. Även detta minns Siw med värme – där fanns ju så många barn att leka med!
– Hon var lite irriterad på att folk antog att bara för att hon hade haft en fattig uppväxt så var den olycklig. Det här tycker jag är spännande. Siws inställning till livet, hon har en sådan energi och livsglädje och vill bara framåt.
Siw Malmkvist tvivlade på sin förmåga
Siws energi smittade av sig på Stina som själv befann sig i en yrkesmässigt deprimerad period.
– Filmbranschen mådde inte bra, corona hade gjort att ingen gick på bio längre. Mycket branschfolk omkring mig var nedstämda, men så mötte jag Siw och tänkte, vi alla måste ha mer av Siw i våra liv!
Siw själv verkade inte vara lika medveten om den positiva energin hon spred. Faktum är att hon inte riktigt verkade känna sig själv överhuvudtaget.
– När jag började ställa frågor, som hur hon kände och tänkte över vissa händelser i sitt liv, svarade hon mig ofta att jag ställde för svåra frågor, och att hon inte hade reflekterat över det. Hon sa uppgivet, ”Jag känner inte mig själv”, berättar Stina som funderat över vad det kan bero på.
Ett svar är att Siw levt i ett högt tempo. Ända sedan hon slog igenom på mitten av 1950-talet har det gått non stop. Men det är inte enbart det svaret Stina ger.
– Andra har sett hennes naturbegåvning och karisma, och hennes fantastiska sångröst, men hon själv har inte haft fokus på det, säger Stina.
I stället har Siw drivits av en nyfikenhet på världen. Att hon var med i en sångtävling 1955 (som blev hennes genombrott) var för att hon ville besöka Stockholm.
– Och att hon senare sjöng på Olympia i Paris var inget hon blåste upp sig för. Hon var framför allt glad att hon äntligen fått se Eiffeltornet, säger Stina.
Så ja, vem är egentligen Siw? Hon som var flickan från Borstahusen och som blev den berömda sångerskan och skådespelerskan. Hon som trots all framgång alltid tvivlade på sin egen förmåga – och inte minst oroade sig om hon var en tillräckligt närvarande mor.
Det har Stina Gardell, och inte minst Siw själv, försökt besvara genom filmen.
Lik Pippi Långstrump
Nyfikenheten verkar i alla fall vara Siws grundnot.
Till och med när hon för ett par år sedan drabbades av stroke fanns den nära till hands.
– När Siw låg på sjukhuset och var rädd, och läkaren undersökte hennes huvud med en kamera, tänkte hon ändå: ”Åh, jag vill också se min hjärna!” säger Stina som är imponerad över Siws förmåga att göra sig själv glad, även i stunder som är mycket tunga.
Det finns en scen i filmen när Siw ligger på golvet och har ont av sitt ryggskott. Till och med då drar hon ett roligt skämt om att i alla fall rynkorna i ansiktet tillfälligt slätas ut av gravitationen.
Senaste från Allas
Att dra paralleller mellan Siw och Pippi Långstrump är inte långsökt. En roll som Siw även spelade, efter uppmuntran från självaste Astrid Lindgren. Pippi som hade en far långt ut på havet och en mamma i himlen, men ändå såg glaset som halvfullt och åkte skridskor när hon skurade golvet.
– Astrid Lindgren såg vem Siw är. Siw är väldigt lik Pippi, säger Stina som också vill framhäva hur professionell Siw alltid varit.
– Något som överraskade mig när jag tog del av Siws långa karriär är hur hårt hon jobbat. Hon var så proffsig i att memorera sina texter och repetera, säger Stina.
Ja, det var hårt arbete och inga divalater på den tiden, så var det bara, även för andra kvinnliga artister som kollegan Lill-Babs som syns i filmen, och som precis som Siw var känd för att ha två stadiga fötter på jorden.
Vill berätta om sin egen släkt
Stina Gardell har tillbringat hela sommaren på Nordkoster och spänt väntat på att filmen ska ha premiär i höst.
Det är här på ön hon känner sig som hemma. Sedan många år har hon lämnat lägenheten i Stockholm så fort barnen fått sommarlov och stannat tills skolan åter börjat.
Nu är barnen större och Stina kan tillbringa ännu mer tid omringad av skär och holmar. Hon driver sitt eget produktionsbolag och tack vare dagens teknik kan man få mycket även från Sveriges västligaste bebodda plats.
Att berätta andra kvinnors historier har alltid varit en drivkraft hos Stina, men nu funderar hon på att rikta kameran mer mot sig själv.
Det här är Stina Gardell
Ålder: Fyllde 60 år den 3 september, samma dag som Filmen om Siw har biopremiär.
Familj: Två döttrar, 14 och 19 år.
Bor: I Stockholm och på Nordkoster.
Gör: Regissör och producent med egna filmbolaget Mantaray Film.
Aktuell: Regissör och producent bakom Filmen om Siw, som hon gjort tillsammans med arkivresearcher Frida Neema Järnbert.
Ett filmprojekt hon påbörjat är nämligen att berätta om kvinnorna i den egna släkten.
– Det finns många starka machoberättelser, vi kan varje gubbe i släkten, men bredvid har det funnits kvinnor som det berättats väldigt lite om, säger Stina som börjat gå igenom gamla brev och fotografier. Men det är i filmerna som det mest spännande har hittats.
– Både morfar och farfar köpte varsin kamera i början på 1900-talet som de filmade med, det var när jag började titta på deras filmer som jag såg kvinnorna som annars inte syntes i fotoalbumen.
Det dröjer säkert ett par år innan vi får har chansen att ta del av filmen – i filmbranschen är ett par år att betrakta som snabbt.
Men nog får vi hoppas och tro att Stina Gardell kan ta med sig Siw Malmqvists nyfikenhet och livsglädje även in i detta. För vi skulle alla må bra av mer av Siw i våra liv.