När Lilly, nybliven pensionär, hör sitt barnbarn berätta om bråken hemma bestämmer hon sig för att agera.
Alicia sänkte sin femåriga haka mot bröstet och såg bedrövad ut.
– Mamma och pappa bråkar.
Det högg till i Lilly av vanmakt när hon såg på sitt barnbarn. Hon önskade att hon kunde krama bort alla Alicias dåliga känslor, men det var förstås omöjligt.
– Det var tråkigt att höra, gumman. Men då är det väl lika bra att du och jag gör något roligt i stället? Vad tror du om pannkakor till lunch?
Alicia började hoppa på stället.
– Ja mormor! Får jag hjälpa till med smeten?
Mormor, var kommer jag att bo när pappa flyttar?
Lilly kände värme i bröstet när hon såg på sin dotterdotter. Än så länge gick det att avleda hennes uppmärksamhet till roligare saker. Men vad skulle hända när hon blev äldre? Och hur mycket av de dåliga känslorna tog hon med sig från sina föräldrars skilsmässa?
Lilly hade gått i pension för ett halvår sedan. Det hade varit en stor omställning att plötsligt befinna sig på hemmaplan varje dag, att inte ha en fast punkt i tillvaron där hon kände att hon gjorde nytta.
Hur många timmar om dagen kunde man egentligen tillbringa på korsord och krukväxter? Lilly visste att hon snart måste hitta något meningsfullt att göra. Pensionen hotade att kväva henne.
Men i dag hade hon inga problem att känna glädje. Barnbarnet Alicia gav henne alltid extra energi. Hon önskade bara att föräldrarna hade kunnat se vad deras gräl gjorde med flickan.
– Pappa säger att mamma är en riktig skata och mamma tycker att pappa borde ha flyttat för länge sedan.
Alicia fokuserade på att mäta upp mjölet i decilitermåttet. Hon hade vitt puder i pannan och tungspetsen stack ut en smula mellan läpparna.
– Mormor, var kommer jag att bo när pappa flyttar? Ska jag bo hos mamma? Eller ska jag bo själv? Och var ska pappa bo?
Lilly tryckte tillbaka tårarna som hotade att svämma över när hon såg Alicias oroliga lilla ansikte. Hon strök flickan över håret.
– Alicia, du kommer alltid att ha både din mamma och pappa, var de än väljer att bo.
I nästa sekund tippade mjölpåsen över och ett dammoln puffade upp i deras ansikten. De skrattade och pekade på varandra. När Alicia nästan kissade på sig av skratt fick de skynda sig till toaletten.
Lillys dotter Lovisa hämtade Alicia på eftermiddagen. Hon såg trött och tärd ut och Lilly förstod att skilsmässan påverkade även henne. Ändå var det med bestämd röst hon sa till sin dotter att hon ville tala med henne. De bestämde träff nästa dag, när Alicia skulle följa med en kompis hem och leka.
När Lovisa och Alicia hade lämnat lägenheten ringde Lilly till Fredrik, Alicias pappa. Hon bad även honom om ett möte.
Dagen efter bryggde Lilly en stor kanna kaffe. Det doftade gott av nybakade kanelbullar i köket, en trygg doft som hon hoppades skulle främja ett sansat samtal mellan de tre vuxna.
Lovisa kom först. Hon hann knappt slå sig ner vid fikabordet innan det ringde på dörren igen. När Fredrik klev in i köket stirrade de båda småbarnsföräldrarna på varandra och deras blickar mörknade. De hade inte vetat att de skulle sitta vid samma bord den här dagen.
Lilly manade bestämt Fredrik att sitta ner. Hon hällde upp kaffe i muggarna och tittade på dem båda i tur och ordning, där de satt med armarna i kors på varsin sida om bordet.
– Det här går inte längre. Alicia mår jättedåligt på grund av era bråk. Det må så vara att ni har bestämt er för att gå isär. Men det är er lilla flicka som får betala priset. Hur tänker ni reda upp det här?
Lilly gav dem ingen chans att slippa undan. När nu föräldrarna var förblindade av bitterhet måste någon annan agera språkrör för den yngre generationen.
Lovisa och Fredrik lyssnade till hennes ord. Sakta sjönk deras axlar och deras ansikten blev mildare. De hade inte förstått hur mycket deras gräl påverkat dottern, hur deras livsval hade tvingats på den lilla flickan.
När de båda lämnade lägenheten två timmar senare fick Lilly en kram av både sin dotter och sin svärson. De hade kommit överens om att Lilly skulle hämta Alicia på förskolan tisdagar och torsdagar, vare sig det var Lovisas eller Fredriks vecka. Då kunde de hitta på roliga saker tillsammans, äta middag och pyssla.
– Gör vad ni vill under den tiden, bara ni visar upp gladare ansikten när ni hämtar Alicia. Och för guds skull, sluta bråka! Berätta för Alicia om hur framtiden ser ut, så att hon kan känna sig trygg.
På torsdagen möttes Lilly i tamburen till förskolan av en uppsluppen Alicia som slängde sig kring halsen på sin mormor och pussade henne på kinden.
– Vet du mormor, pappa ska flytta till en ny lägenhet och jag kommer att bo både hos honom och mamma. Jag kommer att ha ett eget rum hos båda! Fattar du, två rum!
Hon skuttade fram till sina ytterkläder och började dra dem på sig.
– Det är så kul att vara med dig, mormor. Du hittar på så roliga saker och du är aldrig elak mot någon. Och så har du alltid pannkakor.
Lilly log.
Och plötsligt förstod hon värdet av sin pensionering. Hon behövde inte finna några stora livsomvälvande aktiviteter på sin ålders höst. Hon måste inte rädda världen och hela mänskligheten. Men om hon kunde ta hand om sin egen familj och göra livet lite lättare för en enda liten flicka, då hade hon hittat sin rätta plats.
