Novell: Ett oväntat möte fick henne att längta efter mer

Höstluften var hög och klar denna strålande fredagsmorgon då Anna satte sig på cykeln och trampade iväg till jobbet. Den nya höstjackan fladdrade i vinden när hon susade fram genom det lilla samhället.

Hon sjöng med högt till musiken hon hade pluggat in i öronen, utan att ha minsta tanke på att någon skulle kunna höra henne. Helgen var i antågande och det var inte en dag för tidigt.

De senaste veckorna hade varit hektiska, och semestern var nästan redan glömd. Den extrapersonal som satts in under sommaren för att täcka upp ordinarie personals frånvaro hade snarare varit till besvär än hjälp. Nu längtade Anna till helgen och såg fram emot att ta det lite lugnt.

När hon svängde av från den stora vägen och in på sin favoritgata slog en ljuvlig doft av höst emot henne. De fina gamla trädgårdarna med sina stora fruktträd, ros- och bärbuskar som nu var utblommade väckte en längtan om en egen täppa. Den skulle vara fylld med blommor och klängväxter, hon visste precis hur hon ville ha det.

Knappt hade hon tänkt tanken förrän hon i ögonvrån såg ett rådjur komma farande. Hon tvärnitade i gruset och cykeln krängde till. Hon tjöt till när hon flög av den och blev liggande mitt på vägen.

Långsamt satte hon sig sedan upp och borstade bort gruset ur handflatorna. Hon svor över rådjuret som hade gjort att hon tappat balansen. Den nya jackan hade blivit smutsig och med ens var den härliga fredagskänslan som bortblåst.

– Hallå, hur gick det? Vad är det för rådjur som hoppar på fredliga cyklister? Det var verkligen oförskämt!

Anna tittade upp och såg en man komma springande mot henne och hon kände sig ganska fånig. Han kom fram och satte sig på huk bredvid henne och frågade hur hon mådde. Han tittade så oroligt på henne att hon inte kunde låta bli att brista i skratt.

Mannen såg först förvånad ut, men när han insåg att hon var okej stämde han glatt in i hennes skratt. Anna skrattade så att tårarna rann, men hon lyckas till slut få fram att det inte var någon fara med henne och att hon mest hade blivit förvånad. Hon försöker skärpa sig och klarade strupen innan hon sträckte fram handen och presenterade sig.

– Trevligt att träffas, jag heter Anders, svarade han och skakade hennes hand.

Han bodde alldeles i närheten och hade varit på väg till sin bil när han sett Anna flyga av cykeln. Det hela hade sett väldigt otäckt ut och han var glad att hon var oskadd.

Anna reste upp cykeln och borstade av sig. Det värkte i den ena foten, det var säkert en stukning, men hon hade inte tid att fundera på det nu. Hon bet ihop och hoppade upp på cykeln. Sabla rådjur, nu skulle hon bli försenad till jobbet! Hon tackade Anders för hjälpen och cyklade iväg.

Svettig och sur kom hon äntligen fram. Hon parkerade cykeln och småsprang genom byggnaden till omklädningsrummet. Hon bytte raskt om till arbetskläder, och drog en borste genom håret innan hon skyndade ut på avdelningen.

De flesta av de boende var uppe ur sina sängar och satt åt frukost när hon kom inrusande. Som alltid fanns det mycket att göra och det var bara att sätta igång med dagens arbetsuppgifter.

Hon bäddade sängar, ordnade med beställningar och ringde ett par telefonsamtal, innan hon äntligen kunde ta rast och pusta ut efter morgonens händelser.

Det var tomt i personalrummet när Anna slog sig ner med en kopp kaffe. Hon bläddrade förstrött i en veckotidning och sträckte ut benen på soffan. Hon kände sig trött och slöt ögonen.

En varm känsla spred sig i kroppen när hon såg Anders ansikte framför sig. Hon hade inte tänkt på det då, men han hade varit både snygg och så himla vänlig och omtänksam som hjälpt henne.

Det var egentligen konstigt att hon aldrig hade sett honom förut. Samhället var litet och hon kände igen de flesta här, men han kanske var nyinflyttad?

Efter ytterligare några timmars slit tog dagen äntligen slut och hon cyklade hem för att vara ledig två dagar.

Medan Anna tog en välbehövd dusch hann mörkret sänka sig. Hon tände ett par stearinljus, lagade lite mat och sjönk ner med en bok i soffan. Hon försökte koncentrera sig på vad hon läste, men tankarna for iväg och hon kom på sig själv med att undra vad Anders gjorde.

Hon kunde inte sluta tänka på honom och hon skulle så gärna vilja träffa honom igen.

Nej, nu fick hon skärpa sig! Han hade säkert både fru och barn och förmodligen hade han redan glömt henne, så det var lika bra att hon slutade fantisera om honom.

På lördagsmorgonen vaknade Anna till regnet som smattrade mot fönsterrutan. Hon steg upp och satte på kaffebryggaren och la två skivor bröd i brödrosten. Snart spreds en ljuvlig doft i hennes lilla kök och hon plockade fram smör, ost och marmelad från kylen.

Sune kom och strök sig längs hennes ben och kurrade för att tala om att det var dags för frukost. Hon fyllde hans skål med mat och tog sedan med sig kaffe och smörgåsar till soffan i vardagsrummet.

Medan hon läppjade på kaffet funderade hon över vad hon skulle göra med sin lördag. Nattens sömn hade gett henne en massa ny energi och hon fick lust att hitta på något, men hon satt i stället kvar och bara njöt av att vara ledig och inte behöva jäkta iväg.

Men rätt som det var studsade hon upp ur soffan, klädde sig varmt och gick ut och hoppade upp på cykeln. När hon svängde in på den lummiga villagatan var den alldeles tyst och stilla. Det var fortfarande tidig morgon och hon kunde inte låta bli att känna sig lite besviken över att hon inte såg till Anders.

Plötsligt kände hon sig dum. Vad hade hon tänkt? Att han skulle stå där i regnet och vänta på henne? Hon tog ett djupt andetag och trampade snabbt vidare, förbi husen och trädgårdarna med sikte på mataffären. När hon ändå var ute kunde hon lika gärna passa på att handla.

Senare, när Anna hade varit hemma en stund, ringde telefonen. Det var Emma som ringde och bjöd in sig på middag. Hennes lillasyster var brunbränd efter semesterresan till Grekland, och hon berättade glatt om allt de hade sett och upplevt på den lilla ön.

Maten och vinerna hade varit fantastiska och de hade träffat många trevliga och generösa människor.

Det lät fantastiskt och Anna kunde nästan känna smakerna, dofterna och värmen bara genom att höra sin syster berätta. De hade inte setts på länge och timmarna flög iväg medan de pratade om allt mellan himmel och jord.

När Emma till slut hade gett sig av och Anna krupit ner i sängen, så snurrade tankarna runt i huvudet och hon hade svårt att sova. Kanske var det den sista koppen kaffe som höll henne vaken? Efter att ha vridit och vänt sig i något som kändes som en halv evighet somnade hon till slut.

På söndagen passade Anna på att fixa lite inför veckan. Tvättkorgen togs om hand och de rena, nystrukna kläderna hängdes in i garderoben. Glas- och pappersreturer togs till returstationen och golven blev både dammsugna och moppade.

Nöjt såg hon sig omkring i sitt välstädade hem medan hon fixade till de nyinköpta snittblommorna i vasen. Hösten var definitivt här, och hon körde en sväng på sin cykel när hon var klar med sina bestyr.

– Hallå där! hördes en välbekant röst.

Hon vände sig om och kände hur hjärtat slog snabbt. Han kom ihåg henne!

– Har du krockat med några fler rådjur? frågade han roat.

Hon skakade på huvudet och skrattade.

– Nej, inga fler rådjursincidenter. Tänk att han alltid fick henne på så gott humör!

De stod kvar och pratade en lång stund och innan hon visste ordet av hade hon tackat ja till en kopp kaffe.

Nu satt hon på hans altan, insvept i en filt och åt hembakad äppelkaka och drack kaffe som om det vore den mest naturliga sak i världen. Hon önskade att hon kunde stanna kvar här, länge.