Novell: Han blev rasande när han fick höra om exfruns olika män
Annie slog hastigt handen för munnen. Det var ju en hemlighet, hade mamma sagt.
Dan stirrade över bordet på sin lilla dotter efter att de ätit pizza.
– Vem sjutton är Torsdags-Torsten? röt han.
– Mamma säger att man inte får skrika, sa Annie bestämt.
Dan, som hört mer än nog av vad hans exfru tänkte och tyckte det senaste dygnet, tvingade sig till lugn.
– Förlåt älskling, men vem är Torsdags-Torsten?
– Han är min favorit för han är så rolig. Han kan trolla fram en peng bakom mitt öra och ibland från näsan. Konstigt, va?
– Verkligen, höll Dan med om. Och jag skulle vilja träffa den där Torsdags-Torsten. Var bor han?
Annie la pannan i djupa veck.
– Han bor hos oss varje torsdag. Det är ju därför jag kallar honom för Torsdags-Torsten. Han vill ha två kokta ägg till frukost, helst bruna. Men han kunde inte komma förra veckan. Stefan kom i stället. Jag gillar Stefan också men inte lika mycket som Torsdags-Torsten. Han har …
Annie slog handen för munnen och ögonen vidgades.
– Han har vadå? undrade hennes pappa.
– Åh, mamma har sagt att jag inte får berätta om Torsdags-Torsten, eller om de andra … Hon sa att du kunde bli arg.
– Hon har inte fel, sa Dan och kände hur både ilskan och blodtrycket steg.
Han var på väg att vräka ur sig än mer när Jessica, som han trodde var kvar i köket, la en perfekt manikyrerad hand på hans axel, lutade sig fram och viskade i hans öra:
– Bry dig inte. Om nu Den Strandade Valen skaffat en kille eller två, vad har det med oss att göra?
Dan skakade av sig hennes hand.
– Kalla inte henne det! Och i synnerhet inte så Annie hör det!
– Vad är en strandad val? Är det en val som bor på stranden? undrade Annie. Jag har aldrig sett en val. Fröken säger att …
– Dags att hoppa i säng, sa Dan som visste att Annies fröken hade ännu fler åsikter än vad hans exfru hade.
– Men det är lördag! Jag lägger mig inte så här tidigt! Mamma brukar låta mig titta på …
– I säng! Jag kommer upp om en stund och stoppar om dig. Jessica och jag måste prata.
– Måste vi?
Hur många män har hon som kommer och går?
Jessica studerade sina perfekta naglar när Annie motvilligt släpade sig uppför trappan.
– Det låter allvarligt. Vi kanske måste ha en drink. Vill du ha nåt?
– Nej, jag måste vara klar i skallen. Jag kan inte tro att detta är sant!
Dan drog obetänksamt en hand genom sin dyra, trendiga frisyr, som enligt Jessica fick honom att se tio år yngre ut.
– Hörde du? Torsten? Stefan? Hur många andra män har hon som kommer och går? Herregud!
– Och stannar till frukost, skrattade Jessica. Vem skulle kunna tro att den där kvinnan var sån?
– Det är inte roligt, snäste Dan. Det känns inte alls bra att träffa Annie så sällan som jag gör nu efter flytten. Det får bli ändring på det. Det är tydlig att Sonja har flippat ut helt. Hon har alltid haft en galen sida. När jag träffade henne var hon ...
– Snälla du, bespara mig dina minnen och fyll på här i stället.
Jessica sträckte fram sitt glas.
– Men så där kan hon ju inte hålla på när hon har Annie, eller hur?
Dan fyllde på Jessicas glas och beslöt sedan att han var mer än tillräckligt klar i skallen och att han till och med kunde tänka bättre med en whisky i handen. Han hällde upp en stor åt sig själv.
– En ny man varje natt? Vilken effekt har inte det på ett känsligt barn som Annie, va?
Jessica ryckte på axlarna.
– Säger du det så ...
Jessica bläddrade förstrött i sitt magasin.
– Jag tänker kräva ensam vårdnad. Många pappor har det i dag. Och jag saknar henne verkligen.
Han mulnade för ett ögonblick.
– Hon växer så fort. Och vi har ju plats, eller hur?
Jessica släppte tidskriften i golvet.
Följande kväll var det Sonja som stoppade om Annie.
Jag tänker kräva ensam vårdnad
– Hade du det bra i helgen hos pappa? frågade hon sin dotter. Du är så tyst. Är allt okej?
– Jag tror inte att Jessica tycker om mig. Hon ville inte se på tv med mig. Och hon ville inte sätta upp mitt hår. Hon sa att hon var dålig på det.
– Det är för att hon inte har någon egen liten flicka. Hon har inte sådan tur som jag som har dig.
Men Jessica var inte det enda som oroade Annie. Fröken i skolan hade sagt att ibland kan det vara lika illa att inte säga hela sanningen som att ljuga. Men det är klart, det Annie hade gjort var inte lika hemskt som det Jocke gjorde mot Sofie.
Sofie hade sprungit rakt in i väggen och fått näsblod och gråtit jättemycket. Jocke sa att han inte hade knuffat henne och det var sant. Men han sa inte att han stoppat en groda innanför Sofies tröja. Men ändå … Annie hade dåligt samvete för det där med Torsdags-Torsten.
– Förlåt, förlåt mamma, men jag berättade om Torsdags-Torsten för pappa, sa hon och drog i en lös tråd i filten. Det var inte meningen, jag bara sa det. Och så berättade jag om Stefan och de andra också.
En liten rynka syntes i mammas panna, men så log hon och gav Annie en kram.
– Det gör ingenting. Han får ju reda på det förr eller senare. Jag skulle aldrig bett dig att hålla det hemligt. Det var jättedumt av mig.
– Och mamma, fortsatte Annie som nu mådde mycket bättre, jag satt ovanför trappan och de visste inte att jag var där och pappa sa något om ensam vårdnad. Vem är det som är ensam? Och Jessica sa att nu hade hon fått nog och hon tänkte minsann inte dela sitt hus med en snorunge. Jag vet inte vem hon menade. Hon kan inte ha menat mig för jag snyter mig alltid som du sagt att man ska göra.
Hon suckade och fortsatte:
– Men jag vill nog inte vara där mer. Pappa gav mig pizza med champinjoner och blev arg när jag petade bort dem. Men Ellies pappa tar alltid henne till parken med lekplatsen och sedan får hon hamburgare. Jag vill också gå dit nästa gång, eller till biblioteket. Jag vill gärna titta i en bok om valar som bor på stränder.
När Dan träffade Sonja nästa gång uppstod en diskussion.
– Saken är den, Sonja, att Annie behöver båda sina föräldrar.
– Givetvis, det har jag försökt säga till dig sedan du gav dig av.
Sonja var upprörd. Om Dan trodde att han skulle få ensam vårdnad så bedrog han sig. Han hade stuckit utan att se sig om och fram till nyligen hade han inte brytt sig om att träffa sin dotter trots att hon bönat och bett honom om just det.
Han hade stuckit utan att se sig om
Dan ville dessutom inte bidra med en krona mer än minimiunderhåll och de senaste två åren hade inte bara varit känslomässigt slitsamma utan också ekonomiskt svåra.
– Jag har ju hela tiden velat att du ska ha Annie hos dig regelbundet. Det verkar som det gick bra förra helgen.
– Jag pratar inte om att hon ska vara hos mig varannan helg. Jag tänkte …
– Om du tror att jag tänker låta dig ta Annie ifrån mig, så tror du fel! avbröt Sonja med panik i rösten.
– Nej, nej, inte så, jag tänkte att vi kanske kunde ge vårt äktenskap en andra chans. För Annies skull.
Detta var det sista Sonja hade väntat sig. Allt sedan den där fruktansvärda kvällen när Dan gav sig av och lämnade henne med ett stort hål i hjärtat, hade hon drömt om just detta. Men inte nu längre. Allt hon kunde säga var:
– Jessica?
Dan ryckte på axlarna.
– Jessica var ett misstag. Jag blev förförd av ett vackert ansikte, antar jag. Alltså, du och jag … Vad säger du?
För inte så länge sedan hade hon kastat sig om hans hals. Men det var innan Torsdags-Torsten, som Annie kallade honom. Innan Torsten blev en viktig del av hennes liv och förändrade henne. Torsten med sitt varma leende och sin uppskattning hade hjälpt henne att återfå självkänslan. Torsten gillade henne. Han gillade hennes mat, hennes hem och hennes sätt gentemot Annie. Han sa att hon var smart och vacker och han sa det så ofta att hon faktiskt hade börjat tro på honom.
Åtminstone det där om maten. Långsamt började hon betrakta sig själv som en värdefull, kapabel och självständig kvinna som hade det bättre utan en ytlig man som Dan.
Med hjälp av Torstens stöd och uppmuntran hade hon förvandlat det stora hus som hon ärvt efter sina föräldrar till ett populärt pensionat som så sent som förra veckan vunnit pris för bästa service och hemtrevnad.
Vid det här laget hade hon flera regelbundet återkommande gäster och hade tvingats säga nej till så många att hon allvarligt övervägde att bygga om en av ekonomibyggnaderna till ett annex.
Att hon vågat och orkat genomföra allt det här var tack vare Torsten, en pensionerad revisor och nära vän till hennes far. Torsten hade bott i ett av hennes gästrum varje torsdag de senaste två åren när han var i stan för att besöka sin hustru på ett närbeläget demensboende.
Hon hade lyckats tack vare Torsdags-Torsten
Sonja såg sig om i sitt fina barndomshem. Hon älskade sitt ärvda hus trots att hon nu delade det med sina stammisar. Annie trivdes också och det var dessutom nära till hennes skola.
– Hallå, Sonja?
Dan började se aningen osäker ut.
– Vad säger du om att vi börjar om igen?
– Jag säger nej.
Dan kunde inte se mer förvånad ut om en banjospelande pingvin plötsligt hade kommit vaggande förbi och Sonja kunde inte låta bli att dra på munnen vid tanken. Men så slog han om till ilska.
– Annie berättade att olika män springer ut och in i huset, röt han. Jag gillar inte att min dotter utsätts för det. Det är inte rätt.
För inte så länge sedan hade Sonja hukat under hans vrede och börjat ursäkta sig. Nu brast hon ut i skratt och berättade om sin rörelse och var särskilt noga med att förklara att Torsdags-Torsten alldeles nyss firat sin 81:a födelsedag.
– Vad trodde du? skrattade hon. Att jag driver en bordell?
Dan rodnade.
– Självklart inte. Var inte löjlig.
Hennes skratt ebbade ut.
– Hur som helst är jag glad för att du bryr dig om Annie. Jag kommer aldrig att göra eller säga något för att försvåra er relation. Det vet du, eller hur?
Han nickade.
– För du har ju helt rätt, fortsatte hon. Annie behöver båda sina föräldrar och givetvis får du träffa henne hur mycket du vill. Ju mer tid ni tillbringar tillsammans, desto närmare kommer ni varandra. Låt mig ge dig ett litet råd. Hon älskar parken med den stora lekplatsen. Och hon sa något om valar häromdagen. Är det något ni har pratat om?
– Nej, det tror jag inte, sa Dan med en konstigt halvkvävd röst. Jag måste säga Sonja, du är väldigt snygg…
Han drog på det som om han ville välja sina ord mycket noga.
– Du ser ut att vara i fin form, helt enkelt.
Sonja skrattade.
– Ja, pensionatet håller mig igång. Jag är på språng från morgon till kväll. Och så är det förstås träningen på måndagskvällarna som gör sitt till.
Sonja log när hon stängde ytterdörren om stackars Dan. Tänk att han trodde att hon hade ihop det med käre gamle Torsdags-Torsten.
Men hon hade inte sagt något om Måndags-Måns. Tiden var ännu inte mogen för det. Det skulle dröja ett tag innan hon berättade om sin mycket personlige tränare.