Novell: Hon hade svårt för sin dotters pojkvän redan från början – varningsklockorna ringde

Yvonnes yngsta dotter kom susande in i huset tillsammans med sin pojkvän.

– Det här är Isak, sa hon.

Isak tog Yvonnes hand och skakade den.

– Hej. Trevligt att träffa dig, sa han och log. Isak heter jag.

– Yvonne, svarade hon och tvingade fram ett leende.

Känn dig som hemma, tänkte hon. Egentligen menade hon det inte. Hon ville inte att den här mannen skulle slå sig bekvämt tillrätta i hennes hem, och hon ville absolut inte att han skulle gifta sig med hennes dotter – åtminstone inte än.

Det var första gången Yvonne träffade Isak, men hon hade hört mycket om honom genom Hannas sms och telefonsamtal. Enligt Hanna var han rolig, generös, pålitlig och supersnygg.

Det var för tidigt att avgöra hans övriga egenskaper, men hon fick medge att han såg bra ut. Han var lång och bredaxlad, med intensivt blå, nyfikna ögon, och hans leende lyste upp hela ansiktet.

Från Hannas senaste telefonsamtal hade Yvonne förstått att det började bli allvar mellan dem, vilket hon inte haft problem med förrän de talades vid för några dagar sedan.

– Vet du vad? hade Hanna sagt. Isak ska starta ett trädgårdsföretag och jag tänker hjälpa honom.

– Vad menar du? hade Yvonne frågat och försökt tysta varningsklockorna i sitt huvud.

– Jag ska sköta allt pappersarbete. Det betyder att jag måste sluta plugga, hade Hanna lagt till efter en viss tvekan.

Hanna, som sedan tonåren drömt om att bli revisor, hade alltså tänkt ge upp sin utbildning för en man hon bara känt några månader.

– Men hur går det då med dina studier? hade Yvonne frågat.

Hanna suckade otåligt.

– Jag kan fortsätta med dem när Isaks affärer börjar gå bättre. Han vill inte att jag ska sluta på universitetet, fortsatte hon hastigt. Det är mitt beslut.

Det lät alltför bekant för att Yvonne skulle tycka om det. När hon själv varit i Hannas ålder hade hon drömt om teatern, att turnera världen runt – men gett upp sina drömmar när hon gifte sig. Magnus, hennes man, hade haft en egen rörmokarfirma, och trots långa arbetsdagar kändes det som om de aldrig fick ekonomin att gå ihop.

Efter giftermålet hade Yvonne slutat studera och börjat arbeta på ett kontor. Tre barn senare hade drömmarna försvunnit längst bak i hjärnan.

Magnus dog för fem år sedan, och då hade Yvonne börjat undra hur hennes liv skulle ha sett ut om hon fortsatt studera. Hon hade då och då lagt skulden på Magnus för att hon inte fullföljt sina drömmar. Nu ville hon hindra Hanna från att göra samma misstag.

Under Isaks första besök lyssnade Yvonne när han entusiastiskt beskrev sina planer. Hon hade tänkt hitta fel och diskret visa Hanna hur tokiga planerna var, men det var omöjligt att inte bli imponerad av hans ritningar och detaljerade anteckningar. Hanna tog fram en lista över kostnader och finansiering, men även där kunde Yvonne inte hitta något fel.

Nästa morgon upptäckte Yvonne att Hanna och Isak redan var ute i trädgården och turades om att klippa gräset med hennes gamla handgräsklippare. Hon hällde upp kaffe i tre muggar och gick ut till dem, med tanken att det kanske var dags att ta upp ämnet universitetet.

Hanna log när hon såg henne.

– Mamma, jag hoppas verkligen inte att du tar illa upp för att vi snyggar till din trädgård lite.

– Inte alls, svarade Yvonne och satte sig på bänken bredvid muggarna:

– När Isak är färdig med gräset kan han laga staketet, och sedan kan vi börja tänka på damm, terrass och lusthus.

Hanna skrattade och satte sig bredvid henne, helt uppslukad av Isak. Yvonne valde sina ord noga när hon skulle börja prata om universitetet, men innan hon hann, kom Isak med en mugg kaffe.

– Yvonne, du har många fina saker här, sa han och pekade på bänken:

– Och fågelbordet, och de gamla färgburkarna som blomkrukor… helt fantastiskt.

Yvonne fick en klump i halsen när minnena av Magnus dök upp. Han hade haft drömmar, men trots brist på pengar klagade han aldrig. Han hade gjort det bästa av allt. Hon skämdes över sina tidigare tankar.

– Kom, Hanna, sa Isak. Att dricka kaffe klipper ju inget gräs.

Hanna skuttade upp och kysste honom på kinden. Yvonne mindes Magnus och deras lyckliga stunder. Hon insåg att hennes val att sluta studera som ung inte hade varit fel – hon hade gift sig med Magnus av kärlek och fått barn, och nu såg hon samma beslutsamhet i sin dotter.

När helgen var slut skakade Isak hennes hand igen.

– Tack för fantastiska dagar, Yvonne. Din trädgård har gett mig många nya idéer.

– Det var trevligt att ha dig här, Isak. Jag hoppas du kommer tillbaka snart, svarade hon och menade det verkligen.

Hanna gav henne en kram innan de körde iväg, och Yvonne reflekterade över helgen. Trädgården skulle få vara exakt som Magnus skapat den. Och hennes liv – det hade blivit vad hon gjort det till, och hon ville inte ändra en enda sak.