Under nästan hela deras liv hade Eva stått ut med Bos gnäll, men en kväll förändras allt – och blir början på en resa hon aldrig trodde att hon skulle våga göra.
Eva suckade högt när hon hörde Bos gnälliga röst från vardagsrummet.
– Kommer du inte snart? Skynda dig, det börjar alldeles strax! Och se till att kaffet är starkare än i går, det var ju som diskvatten, skrek han.
Hon tog av kaffepannan från spisen och la upp några kakor på det gamla keramikfatet. Hembakta kakor, inget annat dög åt hennes man, det hade hon lärt sig efter alla dessa år tillsammans.
Det hade varit annorlunda när de hade träffats för så många år sedan. Bo hade kommit in på den lilla stadens pub där Eva jobbade, hojtat ”Ciao bella” till henne så fort hon kom ut ur köket och Eva hade omedelbart fallit för honom.
Kanske inte så mycket för honom utan snarare för alla de vackra orden som strömmat ur hans mun när han målat upp Italiens alla underbara städer för henne.
Hans bortgångne farfar härstammade från någon liten by i södra Italien och Bo kunde inte vänta till dess att han skulle få visa henne dessa underbara platser. Bo hade lockat med månskenspromenader i Rom, gondolturer i Venedig och bubblande vin i solen.
Men några resor blev det aldrig och livet hade rullat på i sin vanliga lunk. Hon kunde ibland med förvåning titta på Bo och inte för sitt liv förstå vart alla hennes drömmar tagit vägen.
Har du ljugit för mig i alla dessa år?
Eva lyfte upp brickan och gick in till Bo som satt i den gamla nötta soffan framför den påslagna tv:n. Hon log för sig själv och tänkte för en kort sekund att hon inte visste vad hon skulle byta ut först om hon fick chansen, Bo eller soffan!
Lottodragningen var enligt Bo veckans höjdpunkt och han höll redan kupongen framför sig. De hade spelat på Lotto i många år nu men aldrig vunnit något mer än någon enstaka hundralapp. Det var Bo som troget valde numren med omsorg i ett komplicerat system som Eva inte ens försökt sig på att förstå.
– Nu Eva, nu gäller det!
Eva suckade återigen inombords men gjorde sig beredd med pennan.
– Sju, yes!
Bo sken upp och började redan planera för hur vinsten skulle placeras.
– Två, äsch, den missade jag!
– 17. Japp, där satt den! Sex rätt duger också! Den senaste sportbilen från Mercedes ska jag köpa!
Eva fnissade lite när hon föreställde sig bilden av den alldeles för korpulente Bo som förgäves försökte tråckla sig ur en låg sportbil, men tystnade snabbt när han ropade ut nästa vinnande nummer.
– 33.
Bollarna trillade ner en efter en, och Eva skrev snabbt ner numren. Hon kastade en blick på Bo och såg på hans mulnande ansikte och kände en oväntad skadeglädje i hjärtat.
– Fyra.
Den sista bollen ramlade ner och Eva hajade till när hon såg siffran fyra.
Fyra gånger hade Bo varit otrogen. Den första gången hade hon blivit förkrossad, den andra gången uppgiven men efter den tredje gången enbart irriterad.
Nu var lottoraden komplett och programledaren läste upp siffrorna i rätt ordning.
– Detta är alltså veckans lottorad och nu gratulerar vi den ensamma vinnaren som vunnit drygt 30 miljoner kronor!
Bo svor högt och blängde på tv:n.
– Två ynka rätt! Jag fattar inte vad som gick fel!
– Bo, vad skulle du ha gjort om du vunnit alla pengarna?
Eva harklade sig och hörde till sin förvåning sin något gälla röst. Bo tittade överraskat på Eva.
– Vad jag skulle göra? De pengarna skulle naturligtvis in på banken, sen skulle jag köpa mig en ny bil, nej vänta två bilar och …
Eva avbröt tvärt hans tirad och frågade igen, den här gången med uppgiven röst.
– Men skulle du inte vilja resa då? Till Italien med mig, vi skulle ju hälsa på dina gamla kusiner i Neapel, åka gondol i Venedig och se David i Florens. Minns du verkligen inte? Vi skulle kyssas i solnedgången i Rom, jag …
Bo tittade storögt på Eva
– Vad pratar du om, varför ska vi till Italien, jag har aldrig varit där.
Eva tittade som fallen från skyarna på honom.
– Vad pratar du om? Du berättade ju om Italien när vi träffades. Du vet, dina kusiner, Marco och Lucia. Du pratar ju italienska.
Bo hade faktiskt den goda smaken att rodna lite innan han blev sitt vanliga överlägsna jag igen.
– Jag har väl inte några släktingar i Italien, det var brorsan som sa att tjejerna var som galna i drömmen om Italien, om jag bara övade in några italienska fraser så …
– Har du ljugit för mig i alla dessa år?
Bo tittade irriterat på Eva.
– Men sluta tjata nu, jag måste koncentrera mig på nästa veckas rad.
Han avfärdade Evas drömmar med en axelryckning och tittade återigen ner på de nedskrivna numren.
Eva orkade inte höra mer utan reste sig, vek omständligt ihop lappen och lämnade Bo i soffan och gick in i arbetsrummet. Hon satte sig vid datorn som barnen gett henne i 70-årspresent och några minuter senare hittade hon vad hon sökte efter. Evas fingrar smattrade över tangenterna. En biljett till Rom. Ingen returresa. En person.
Nu fylldes Eva av en obekant känsla av lugn, öppnade en av skrivbordslådorna och plockade fram en bunt papper. Underst låg ett vitt kuvert som legat orört det senaste åren, hon tog fram skilsmässohandlingarna som hon gjort upp efter Bos tredje otrohetsaffär och signerade pappren i hastigt tempo.
Ur kuvertet plockade hon även fram sin gömda lottokupong, hon vågade knappt andas när hon återigen kontrollerade numren på den lilla lappen mot kupongen, men släppte sedan ut luften med en lång suck.
Det var hon som var vinnaren av de drygt 30 miljoner kronorna.
