De hade varit lyckliga i många år, men sedan deras dotter flyttade hade något förändrats. Förtvivlat sökte Lisa närhet, men Mats drog sig bara längre och längre bort.
Lisa satt framför spegeln vid det gamla sminkbordet som dottern Hanna hade lämnat kvar efter att hon flyttat hemifrån. Hon studerade sitt ansikte i spegeln och tänkte att hon såg blek och trött ut. Kanske passade hon heller inte i den rosa klänningen.
Hon pressade fram ett leende. I kväll skulle hon göra sitt bästa för att låtsas som om allt var som det skulle, även om det inte var det.
I smyckeskrinet hittade hon det fina armbandet med pärlor som hon hade ärvt efter sin mor. Mats hade alltid hjälpt henne att knäppa det besvärliga låset, men han erbjöd sig inte längre. Hon kämpade med knäppningen tills det äntligen lyckades.
Då hördes två knackningar på den stängda dörren. Hon kunde se framför sig hur Mats stod utanför och trummade på dörren med höger långfinger. Så gjorde han alltid. Efter tjugosju års äktenskap kände hon till alla hans egenheter.
– Ska vi åka om tio minuter?
Hans mörka röst hördes dämpat in i rummet. Lisa svarade:
– Det blir bra.
Sedan blev det tyst. Hon tänkte på hur artiga de hade blivit mot varandra, som två främlingar.
Förr i tiden hade han troligtvis bara rusat in och otåligt frågat om hon inte var klar snart, men det var innan det skar sig mellan dem.
De var artiga som två främlingar
Lisa fick stålsätta sig för att inte börja snyfta, men det skulle inte tjäna något till. I stället tog hon fram sitt nya läppstift och strök det försiktigt över läpparna. Såg hon ut som en glad och trevlig silverbröllopsgäst nu? Hon hoppades det. Maria och Klas stora dag skulle inte förstöras för att hon och Mats hade glidit ifrån varandra.
Det hade börjat redan i höstas när små irritationsmoment hade utvecklats till dumma bråk eller kylig tystnad. Hon förstod att det hängde ihop med att Hanna hade flyttat hemifrån. Naturligtvis hade de haft konflikter även när hon bodde hemma, men för Hannas skull hade de lagt band på sig. I grunden hade de varit lyckliga.
Det var svårt att säga exakt när det hade börjat gå galet. Kanske var det över jul och nyår? Hon hade tröttnat på att hon aldrig fick svar när hon frågade Mats något. Det verkade som att tv:n hade blivit viktigare än henne och hon blev hes av att försöka överrösta den.
En kall mörk kväll hade hon exploderat och ropat till honom att hon ville skiljas. Hans korta, avmätta svar ringde fortfarande i hennes öron:
– Som du vill.
Hon hade föreställt sig att han skulle vakna upp och argumentera för att de skulle fortsätta tillsammans, men icke. Ordet skilsmässa hade fram till dess aldrig nämnts, men nu levde termen plötsligt mellan dem, nästan som en osynlig familjemedlem.
På kvällen hade han tyst försvunnit till sin snickarverkstad längst bak i garaget och stannat där i tre timmar trots att det inte var uppvärmt. Under tiden hade Lisa bäddat gästsängen i Hannas gamla rum och flyttat dit sin kudde, sina läsglasögonen och romanen hon höll på att läsa.
Plötsligt fanns ordet skilsmässa i deras vardag
När hon kom in i köket igen stod han framför kylskåpet och studerade inbjudan till Maria och Klas silverbröllpsdag.
–Vi kan väl prata vidare efter festen? hade han frågat tonlöst.
– Naturligtvis, hade hon svarat lika kort.
Mats satt vid ratten och hon bredvid. De hade bara växlat några få ord under bilresan. Utan att se på henne hade Mats meddelat att han ville köra hem och att han därför bara skulle dricka vatten. Förut skulle de ha diskuterat lite mer om vem som skulle köra hem, men inte nu.
Ett sms pep till i Lisas mobil och hon dök ner i väskan för att hitta den och läsglasögonen. Meddelandet var från Hanna:
Hej mamma! Silverbröllopsfirande ikväll, inte sant? Hoppas ni får en trevlig fest och hälsa M och K från mig och önska dem all lycka.
Lisa svarade att de var på väg och att hon skulle hälsa. Hon la till en glad smiley.
Hanna visste inget om problemen mellan sina föräldrar. Medan Lisa tittade ut på försommarlandskapet tänkte hon att de skulle berätta om det tillsammans. Hanna skulle förstås bli ledsen men hon hade sitt eget liv med studier, extrajobb, vänner och pojkvän.
När Hanna hade varit hemma och hälsat på hade Lisa flyttat in i sovrummet igen. Då hade hon plötsligt önskat att Mats skulle fråga om hon skulle bli kvar, men det hade han inte gjort. Han hade bara somnat med ryggen mot henne. Uppenbarligen var han helt likgiltig inför henne.
Lisa lyfte blicken och studerade Mats profil. Han var fortfarande en stilig man. Hade han någon annan kvinna i tankarna? Var det därför han aldrig sträckte ut en hand till försoning?
Kanske hade Mats någon annan kvinna i tankarna
Det var inte otänkbart även om inget direkt tydde på det. Han kom och gick som han brukade och han ägnade inte mer tid åt badmintonen eller sina löprundor än vad han brukade. Men, det fanns lika många kvinnor som män på försäkringsbolaget där han jobbade och på badmintonklubben fanns många kvinnor.
Hon var säker på att Mats aldrig skulle vara otrogen, men det kunde ju ändå ha uppstått varma känslor mellan honom och någon annan. Oavsett hur det låg till gav tanken henne ett hugg i hjärtat.
Nu passerade de ortsskylten. De skulle vara framme hos Maria och Klas om fem minuter. De hade varit deras bästa vänner sedan ungdomen, men inte heller de anade vad som pågick.
För två år sedan hade Lisa och Mats firat sitt silverbröllop med en stor fest för familj och vänner i en hyrd lokal. Maria och Klas hade bidragit till stämningen med både ett fint tal, skönsång och full fart på dansgolvet, så Maria ville återgälda det med att göra sitt bästa för att fira sina vänner.
Tal och sång hade dock Maria och Klas undanbett sig. De ville fira på ett annat sätt. Exakt vad det innebar var en hemlighet. Lisa visste bara att de skulle fira hemma och att de inte skulle vara fler än tio personer, nämligen Maria och Klas, några grannar och en handfull vänner. Deras barn, Klas mor och Marias far hade de bjudit med på en resa till Madeira.
Vilka överraskningar hade Maria och Klas planerat för sina gäster? Lisa suckade vid tanken på hur hon och Mats förut skulle ha diskuterat det i bilen.
Skulle de fortsätta att vara vänner sedan?
Mats slog på blinkern och svängde in på Marias och Klas gata. I samma stund som hon fick syn på deras hus funderade hon på om de skulle kunna fortsätta vara nära vänner efter skilsmässan. Hon hoppades det.
– Välkomna, välkomna, vad fina ni är!
Maria kom strålande emot dem iförd en blå klänning med silvermönster. Hon utdelade en väldoftande kram och drog dem med sig till vardagsrummet där ett vackert bord stod dukat. Klas satt och pratade med grannparet som Lisa hade träffat tidigare.
–Välkomna kära vänner, utbrast Klas leende och reste sig. Ni ser fundersamma ut. Ni undrar kanske vad vi kommer att utsätta er för ikväll?
– Oavsett vad det blir är jag säker på att det kommer att bli trevligt, sa Mats och besvarade Klas björnkram.
Middagen visade sig vara en sjurätters gourmetmeny från en lokal restaurang. Lisa njöt av maten och ansträngde sig för att verka glad och närvarande även om hjärtat kändes tungt.
Hon noterade att Mats inte sa så mycket och att hans bordsdam la handen på hans arm ett par gånger i ett försök att påkalla hans uppmärksamhet.
Till maten ingick en liten vinprovning som en sommelier från restaurangen stod för. När de hade ätit efterrätt bjöd Maria ut dem i uterummet. På bordet stod en keramikskål full av papperslappar. Lisa och Mats valde att sätta sig en bit ifrån varandra.
– Nu ska vi leka en liten lek, började Maria. Vi ska turas om att ta en lapp. Det finns fyrtio frågor. Klas och jag har hittat på dem och vi tycker förstås att de är genialiska.
De skulle leka en speciell lek med frågor
Klas tog över ordet:
– Idén med det här är att vi ska ska lära känna varandra lite bättre. Olle, börjar du?
Den manliga halvan av grannparet tog en lapp och läste frågan högt:
– Finns det något du vägrar att äta. Och varför i så fall?
Det ledde till en mycket rolig historia om kål och sedan gick turen vidare.
Lisa satt som på nålar tills det blev hennes tur, men lyckligtvis var hennes fråga enkel att besvara.
– Vad drömde du om att bli när du var liten?
Hon berättade att hon ville bli skådespelare efter att ha sett filmen Doktor Zjivago och att hon hade förälskat sig i huvudrollsinnehavaren Omar Sharif, men att hon gav upp drömmen när hon som femtonåring stod på en scen första gången och hatade det.
– Lyckligtvis trivs jag bra som fysioterapeut, avslutade hon.
Ytterligare fyra personer tog var sin lapp. Muntra skratt och kommentarer ljöd genom luften.Sedan blev det Mats tur att ta en lapp. Han läste:
– Beskriv en perfekt dag som du föreställer dig den.
Lisa satt på helspänn medan han log snett och la lappen på bordet. Vad skulle han säga? Skulle hans svar avslöja vad som höll på att hända i deras liv?
– Min perfekta dag, började han långsamt med ett lite frånvarande uttryck i ögonen. Den har jag redan haft. Det var sommaren 2013 när Lisa och jag åkte till England och hyrde en bil och körde runt medan vår dotter var på scoutläger.
Han fortsatte:
– Vi utsåg Cornwall som vårt mål och gjorde ett besök i orten Tintagel, där trollkarlen Merlin enligt berättelsen ska ha sin grotta. Det var hemskt väder. Vi var de enda besökarna i grottan och fick en fantastisk rundtur. Guiden rekommenderade oss att besöka slottet, vilket vi sedan gjorde. Sedan tog vi in på ett gammalt hotell i närheten. Det var inte lyxigt men väldigt charmigt. Vi åt en generös middag vid ett fönsterbord, varifrån man hade utsikt över det stormande havet. Stearinljuset vid bordet slocknade två gånger och sedan gick strömmen. När vi kom tillbaka till rummet drog vi för de tjocka gardinerna och planerade inför nästa utflykt. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men efteråt har jag många gånger tänkt att det var en perfekt dag.
Lisa blev berörd av minnet som han berättade om
Mats tystnade och nickade åt mannen bredvid att det var hans tur att berätta något. Lisa kände sig märkbart berörd både av minnet och av hans vemodiga uttryck när han berättade. Hans blick hade hastigt mött hennes under tiden.
Hon mindes så tydligt den dagen. Hon kände igen sig i det tunga täcket, det lätt brända, rostade brödet på morgonen, ljudet från stormen mot fönstren i hotellrummet. Hon mindes också vad de hade gjort när de var färdiga med att planera för nästa dag. En varm känsla spred sig inombords, dels på grund av minnena och dels av en slags tacksamhet för att hans perfekta dag hade varit med henne.
Klockan blev halv tre innan de satt i bilen igen på väg hem. När de sa hej då låg det en känsla i luften av att det hade varit den bästa festen någonsin.
De var halvvägs hemma när Lisa tog ett djupt andetag, la handen på sin mans lår och sa:
– Jag blev glad och rörd över att du nämnde Tintagel.
Han vände lätt på huvudet och log lite mot henne i halvmörkret.
– Det var en härlig dag.
– Det var det. Ibland förstår man inte hur fint något är förrän det är över.
– Nej, tyvärr.
Hon drog handen till sig och tänkte på hur länge sedan det var hon hade rört vid honom.
– Lisa, började han tvekande. Jag har beställt tid hos en hörselklinik. Jag behöver en hörapparat. Det har tagit för lång tid att erkänna det, men det har varit för att jag inte står ut med att bli gammal.
Hon såg överraskat på honom.
– En hörapparat? Du har alltid varit väldigt negativ när jag har föreslagit det.
– Mm, beklagar, nickade han. Men nu finns det inget alternativ längre.
– Okej, men du är inte gammal, Mats.
Han log lite.
– Jag håller på att bli, men hellre det än alternativet. Vet du vad, jag har tänkt så mycket på alla våra trevliga resor på sistone. Tror du att det kan bli fler om vi båda vill? Och fler av våra en gång så trevliga vardagar?
Lisa fick en klump i halsen. Hon blinkade bort tårarna.
Tror du att vi kan få fler trevliga vardagar ihop?
– Åh Mats, det är jag säker på. Jag vet egentligen inte vad som kom emellan oss, men om vi båda vill kan vi ta oss igenom det här. Det är jag säker på. Jag har saknat dig så mycket.
– Jag har saknat dig med, viskade han hest. Han tryckte på bromsen och blinkade åt sidan.
– Är det okej om jag stannar? Jag vill gärna kyssa dig.
– Gör det du, log hon lyckligt. Men du kan också vänta tills vi kommer hem, för nu…
Längre hann hon inte innan hon blev avbruten. Han stannade bilen och hans läppar mötte hennes. Hon fortsatte meningen i huvudet och tänkte …för nu är jag säker på att vi har resten av livet på oss.
