Betty: Jag hade en affär med min väninnas man

Ett gammalt snedsteg gnager. Men ibland är det kanske bäst att bara hålla tyst om saker som sårar andra. Familjerådgivaren svarar.

”Ska jag berätta för hans fru”

Jag har ett problem som legat och gnagt i många år och på senare tid, med ökad ålder, alltmer.

Slå på ljud

Det hände en sommar för länge sedan. Vi bodde då i ett relativt nybyggt radhusområde och umgicks som grannar gör. Vi hjälptes åt med barnpassning och snöskottning och ibland hade vi gemensamma fester.

Den sommaren var min man och barnen hos farmor och farfar, jag var kvar i stan för att jobba och skulle till dem i helgen sen. På vår lilla gata var det ganska öde och tyst, de flesta var bortresta. Mannen i grannhuset var dock hemma, ensam. Han skulle jobba liksom jag. Vi hade varit goda grannar i många år. Och kanske, om jag ska vara ärlig, flirtat lite på de gemensamma kalasen, men inget mer.

Så satt vi två ”övergivna” och drack vin en kväll på min uteplats. Och det blev som det blev. Vi var otrogna, i vår sängkammare dessutom. Tre gånger, sen sa vi båda stopp. Vi hade överenskommelsen att inget säga, till någon. Så gick åren, barnen växte upp och många av grannarna flyttade. Men några av oss fortsatte att träffas, särskilt de kvinnor som blivit som väninnor. Däribland den kvinna som jag varit så svekfull mot.

Hon är änka nu och vi ses inte så ofta. Men ibland när vi gör det och mest pratar om gamla tider, ser hon ibland lite frågande ut. Du gillade min man va, sa hon en gång. Visst, sa jag, det gjorde väl alla. Så föll frågan bort. Men den gnager. Borde jag berätta? Det var länge sen – och inget allvarligt.
Betty

Relationsexperten Anne-Marie Furhoff:

Ta ansvar genom att bära bördan själv

Det hör till mänskligt liv att ingen är ofelbar. De flesta av oss har saker vi ångrar. Har man varit otrogen så har det en särskild laddning som kan väcka djupa skuldkänslor. Med ökande ålder blir i allmänhet de psykologiska försvaren svagare och gamla synder som man kunnat tränga undan kommer upp igen. Så är det nog för dig.

Det viktiga nu är att hålla emot så att inte behovet att bli avlastad skulden tar överhanden. Om du skulle lätta ditt hjärta och berätta för din väninna så skulle det bara innebära att du för över det svåra på henne. Hon i sin tur har små möjligheter att bearbeta detta på ett bra sätt eftersom hennes man är död.

Du måste i stället tänka att du nu kan ta det fulla ansvaret för det som skedde genom att bära bördan själv.

Har du en fråga till terapeuten?

Mejla frågan till [email protected] eller skriv till: Året Runt, Box 50457, 202 14 Malmö. Märk kuvertet med ”Förtroligt”.

Anitra: Hur vet jag om min man är otrogen?
Angelika: Min väninna och jag bor med samma man