Innerst inne förstod jag att min man var otrogen. Men jag valde att blunda. Nu är han död och minnena om sveket förföljer mig som en hemsk mardröm.
5 typer av otrohet
Jag frågade min man en dag om vi skulle åka en sväng med bilen, byta miljö för en gångs skull, och han sa ja direkt. Jag blev väldigt förvånad – han brukade vilja vara hemma på helgerna eftersom han hade ett arbete som innebar att han var ute och åkte på vägarna under veckorna. Men vi for iväg långt ut på landet, jag tänkte att han ville kolla upp något med jobbet.
Plötsligt när vi åkt ganska länge sa han ”vi svänger in här”. Det var ett stort hus, så jag tog för givet att det var en kund som bodde där. Men ut kom en kvinna i bikini! Det var varken soligt eller varmt så jag tyckte det var lite märkligt.
Jag trodde att hon skulle säga att mannen i huset inte var hemma. Men efter att ha hälsat glatt på mig började hon och min man viska till varandra. Jag hörde inte vad de sa men vågade inte säga något, utifall de snackade affärer eller att kvinnan var den eventuella kundens fru.
Men plötsligt tittade hon mot mitt håll och såg helt hatisk ut, med en blick som kunnat döda. Jag blev så överraskad att jag inte fick fram ett ord.
Förträngde det som hände
Sedan de tisslat och tasslat ett tag hörde jag henne säga ”du kan komma i veckan, John är bortrest.”
Vad var detta! Var min man otrogen mot mig? Han som var så svartsjuk själv!
Åh, min idiot, varför sa jag inget direkt? Jag fattar ingenting av hur jag reagerade. Jag sa inte ett ord under resan hem, och inte min man heller.
Vad som hände i min hjärna är svårt att säga. Jag trängde undan händelsen så gott det gick, och det märkliga är att jag inte ens tänkte mer på det. Det begriper jag inte i efterhand.
Men åratal efteråt, efter hans död, kom sorgen. Både för att han gått bort och för otroheten. Då höll jag på att bli tokig.
Jag litade på honom
Jag tänkte på olika tillfällen då han förstås varit med den där kvinnan. Jag minns en gång när han ringde hem och sa att han skulle jobba över. Det hade han gjort förr, och jag litade på honom.
Men en gång när han kom hem doftade han parfym. Och min sjuka hjärna sa mig att han naturligtvis hade varit inne i en affär där det luktade parfym! Han som inte ens kunde gå där det fanns tvättmedel när vi var ute och handlade …
Om jag bara förstått … Men jag träffade honom när jag var 16 år och han fem år äldre. Jag älskade honom hela livet, ville aldrig ha någon annan. Han var mitt allt. Jag gjorde mig fin tills han skulle komma hem, maten var klar, alltid städat och fint.
Tog aldrig ut skilsmässa
I dag förstår jag vem han egentligen träffade de gånger han sa att han blivit hembjuden till en kund. Jag vet inte exakt vad det handlade om, men han tog aldrig ut skilsmässa. Kanske ville han inte dela allt med mig, eller om det var hon som inte ville.
Men en kväll när han kom hem gick han ner i gillestugan och tog en flaska sprit med sig, och där stannade han hela kvällen och söp i sin ensamhet. Av sorg?
Det här har jag börjat tänka på sedan han dött. Det är några år sedan nu, men jag tänker på det ofta. Förut brukade jag gå förbi hotellet där jag visste att han brukade övernatta – förmodligen med sällskap – men det gör jag inte längre.
Ni som läser det här och har tankar på att vara otrogen – var inte det. Om ni bara visste hur fruktansvärt det känns att bli sviken av den man älskar mest.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.Vill du berätta din?
