Carola: Ilskan över midsommar försvann – min syster fick inte dö förrän jag sagt förlåt

Jeanette fick cancer i tjocktarmen: ”Önskar jag hade vågat prata om bajs”

Janet var tre år yngre än jag. Under uppväxten stod vi varandra väldigt nära. Problemen började när vi hade passerat 20 år. En tid senare fick pappa en hjärtinfarkt. Han klarade sig, men efter det som hänt ville mamma och pappa minska stressen i sina liv och sålde huset.

I stället hyrde de en lägenhet där de trivdes bra, men flytten blev en jobbig historia. Det var massor att gå igenom och packa ihop. Janet och jag hade lovat att hjälpa till, men när det kom till kritan blev det jag som gjorde det mesta.

Janet skyllde alltid på att hon skulle träffa kompisar, behövde plugga, hade en dejt med en kille …

– Jag har faktiskt ett eget liv också, sa hon.

Men jag då? Förstod hon inte att det hon prioriterade var sådant som jag tvingades avstå ifrån för att våra föräldrar skulle få den hjälp de behövde?

Relationen blev allt sämre

Ett halvår efter flytten fick pappa en andra hjärtinfarkt. Han började jobba halvtid och försökte att inte låta oron ta över livet.

Då drabbades vi av nästa motgång. Mormor fick ett slaganfall. Morfar hade redan gått bort och mormor hade bott ensam kvar i huset, men nu gick det inte längre.

Huset såldes och mormor flyttade till äldreboende. Det var jag och mamma som gjorde det mesta, plus att jag jobbade heltid och läste en kvällskurs.

Jag gick på knäna och bad bokstavligen till högre makter om en lugn period, så att jag kunde få en chans att hämta andan och komma ikapp med allt.

Min relation med Janet blev allt sämre under den här tiden. Jag tyckte att hon var egoistisk, och hon tyckte att jag var dominant. För mig var det ironiskt med tanke på att hon just blivit ihop med Erik, som var väldigt dominerande. Han verkade bestämma allt.

– Hur kan du kalla mig dominant? frågade jag. Erik är ju värsta fängelsevakten!

Janet förstörde vår midsommar

Hon blev sur och tog honom i försvar, och klyftan mellan oss bara växte. Det som blev droppen var det som hände på midsommar det året.

Vi hade en sommarstuga tre mil utanför stan. Den hade gått i arv genom släkten på pappas sida i flera generationer, och eftersom han inte hade några syskon var det nästan bara vi som använde den.

Nu var det bestämt att Janet och Erik skulle grilla där ute på midsommarafton med några vänner. De två skulle sova över och sedan skulle jag, mamma, pappa och mormor komma ut till lunch på midsommardagen. Vi skulle äta midsommarbuffé tillsammans, ha det lugnt och skönt.

Jag körde ut för att hjälpa ­Janet med förberedelserna. Vi hade kommit överens om att hon skulle ordna bröd, tilltugg och dryck. Resten skulle vi andra ta med oss.

Jag hoppades på en trevlig, stressfri midsommardag efter allt som hänt. Men när jag kom ut till stugan möttes jag av spillrorna efter ett sjöslag. Flera personer låg och sov ute på altanen. Janet var bakfull och mådde illa. Det var stökigt och köket fullt av disk.

– Det dök upp fler i går än vi räknat med, sa ­Janet. Jag orkar inte med någon lunch i dag. Kan vi inte ta det i morgon i stället?

Jag kunde inte förlåta

All ilska och frustration som jag samlat på mig exploderade. Jag skällde ut henne efter noter och berättade för henne hur patetisk jag tyckte att hon var. Att hon alltid prioriterade sina egna behov framför någon annans. Att hon betedde sig som ett ouppfostrat barn.

Trots att Janet mådde dåligt lyckades hon kläcka ur sig en hel del till mig också. Vi sa gräsliga saker till varandra, vilket jag ångrar nu i efterhand.

Till slut orkade jag inte mer. Jag körde därifrån och ringde våra föräldrar. Det blev ingen stuga den dagen. I stället tillbringade vi midsommardagen på deras balkong, utan Janet och Erik.

Jag kunde inte lägga det som hänt bakom mig. Kunde inte förlåta henne. Hur kunde hon bete sig på det viset? Hur kunde hon vara så ansvarslös och egoistisk?

Pratade knappt med varandra

Ett antal omständigheter ledde till att det gick hela sex år utan att vi redde ut detta. Vi pratade knappt med varandra hela den hösten. Hon och Erik firade jul och nyår i Thailand och kort därefter fick hon jobb i Oslo.

Under det kommande året kom hon bara hem två gånger och då träffades vi inte. Till jul hade hon blivit ihop med Anders, en norrman, och valde att fira julhelgen med hans familj.

De kom till Sverige tillsammans sommaren därpå. Vi träffades hemma hos våra föräldrar och hade nog trott att allt skulle bli bra. Men så snart vi stod öga mot öga fanns det bara en massa irritation mellan oss. Det gick snett direkt.

Under de följande fyra åren hände det mycket. Jag träffade Johan, vi flyttade ihop och tillbringade varje semester med att resa. Vi ville ha barn ganska snart så vi ville passa på innan familjelivet.

Fick ett hemskt besked

Janet fick en dotter. Vi blev bjudna på dopet, men jag var gravid och mådde så dåligt att jag inte klarade resan. Jag fick inte behålla någonting och var inlagd flera gånger.

Johan och jag fick en son. Han föddes i november och vi tänkte ha ett gemensamt dop och bröllop till sommaren.

Det var i början av mars som jag fick beskedet om min syster. Mamma ringde och sa att hon låg på sjukhus i Oslo.

– Hon kollapsade och blev medvetslös. Hon är vaken nu och har blivit röntgad. Man tror att hon har en hjärntumör …

Kunde inte sluta gråta

Johan och jag körde dit direkt. Under bilresan till Oslo kunde jag inte sluta gråta. Vi visste inte hur allvarligt eller brådskande det var, och jag var livrädd för att vi skulle komma för sent.

Jag ångrade mig så fruktansvärt. Jag var Janets storasyster. Jag borde ha tagit det första steget.

När jag klev in på hennes rum började tårarna rinna direkt. Vi kramades hårt och sa förlåt i mun på varandra. Janet hade en tumör, men hon opererades och allt gick lyckligtvis bra.

Den sommaren tillbringade de flera veckor hos oss. Vi hade dop och bröllop, och Janet var min tärna. Beskedet om hennes sjukdom är det värsta jag varit med om, men samtidigt var det hjärntumören som gav mig min syster tillbaka.