Dessa beteenden stör jag mig på i skogen – undvik katastrofer när du möter min häst

Efter reklamen: Så ska du göra om du möter på ett vilt djur

Mountainbikers, joggare, hundägare, svampplockare – och så ryttare till häst. Vi är många som ska samsas i skogen och på stigarna.

När regnet öser ner på en tisdagkväll är det ofta lugnt att rida i skogen, för då är vi ensamma. Men en solig söndag är vi är plötsligt många som vill njuta av frisk luft och motion.

Knepen jag använde mig av

relationerSå fick jag min monsterhund bli en riktig drömhund

Det går. Men det kräver hänsyn.

Om alla uppträder som den medelålders mannen på elcykel kan vad som helst hända. Och inte bara med mig och min häst. Jag – för det var jag som satt i sadeln och mötte elcyklisten i backen – hann känna hur hästens bakdel kröp ihop under mig och min häst måttade en rejäl spark. Vad som hänt om den träffat cyklisten som passerade på alldeles för nära håll vill jag inte ens tänka på.

Jag satt kvar i sadeln den gången – arg och uppriktigt förvånad över att mannen på elcykeln inte ens kollade att det gick bra för mig. Han fortsatte som om han mött en moppe eller en annan cykel, inte ett levande djur.

Och det var tyvärr inte en engångsföreteelse.

Veckan efter kom tre medelålders cyklister i ganska bra fart på den kombinerade gång/cykel och ridstigen. Vi hade saktat ner hästarna till skritt – det heter så när hästen går långsamt – så fort vi såg dem, men cyklisterna visade inga tecken på att dämpa sin fart, trots att vinkade och bad dem. Somliga bryr sig bara inte.

Trots det väljer jag bort fästingtabletterna

relationerMin hund blev allvarligt sjuk – på grund av fästingbett

Hästar är flyktdjur

Första och andra cykeln kom förbi, jag bad dem snällt att ta det lugnt – men så bromsade en cykel bakom min häst så att gruset sprutade.

Och ja: Min häst kastade om, 180 grader, redo att fly.

Den sista cyklisten, en man, skrek irriterat att jag skulle kontrollera min häst och viftade med armarna. Hästen stod nu helt stilla, med mig kvar i sadeln, men snett över stigen. Han var förstås rädd och kunde inte komma förbi.

Till sist klev han av sin cykel, slutade skrika och vifta och stod stilla, min häst vågade fortsätta framåt och passera honom och vi kunde alla fortsätta på vår väg.

Allt slutade väl, med några skakade cyklister och en lite skakig, och rätt irriterad ryttare (jag) – men det kunde precis lika gärna ha slutat i katastrof, för sådant händer.

För några år sedan mötte några ryttare på Västkusten mountainbikers som kom i hög fart. En häst kastade sig åt sidan, ryttaren flög av – och hästen rasade utför ett stup, bröt benet och fick avlivas.

Nyligen blev en häst med sulky skrämd, körsvennen föll ur sulkyn och hästen skenade. Den hittades många timmar senare – död – i ett dike.

Fullkomliga mardrömsscenarion, och tack och lov inget som händer varje vecka. Men det händer. Och incidenter, ”det var nära ögat”-ögonblick händer titt som tätt.

Men är också lätta att undvika.

"Insikten slog mig när jag träffade Bodil"

relationerSå testar vi namn – innan vi döper våra barn

Så möter du en häst på vägen eller i skogen

Så hur skulle cyklisterna ha gjort?

Allra bäst är ett helt enkelt stanna – och inte med en tvärtnit från hög fart, utan lugnt och fint och i god tid – kliva av cykeln och stå stilla vid vägkanten och låta häst och ryttare passera.

Tro mig, det är säkrast för alla! Häst, ryttare och cyklist.

Kommer du bakifrån och ser en häst på vägen framför dig, så ropa, högt och tills du ser att du fått fram ditt budskap: ”Hej, här kommer jag på cykel!” funkar fint.

Ryttaren kommer då med största sannolikhet att stanna, vända sin häst så att den ser vad som kommer och låta dig passera. Just det gör du såklart med god marginal, aldrig nära.

Cyklar närmar sig nämligen tyst, precis som rovdjur gör. Och hästar är flyktdjur.

En häst är ett 400 – 500 – 700 kilo kraftfullt djur som om det blir riktigt skrämt kommer att fly för sitt liv. För hästar slåss inte, de rusar i galopp för att komma bort från faran. En riktigt skrämd häst skenar. Då har den gripits av panik och är väldigt svår, för att inte säga omöjlig att kontrollera – om ryttaren ens sitter kvar. Om du råkar stå i färdriktningen kan det vara farligt, men en häst springer aldrig emot dig för att attackera dig.

Vi ryttare vet att vi sitter på flyktdjur. Och tro mig, vi tränar dem att möta cyklar och bilar, skramliga släp, traktorer och barnvagnar. Många av oss går kurser för att säkert kunna passera eller möta ”farligheter” – som kan vara allt ifrån uppfällda paraplyer och omkringblåsande plastpåsar till barnvagnar.

Men hästar är precis som vi, individer. En del är reaktiva och tittar extra och går på snedden förbi ett uppfällt brevlådelock – det var ju stängt igår?! Andra är coola och låter sig inte skrämmas i första taget.

Och du cyklist, om stigen är märkt som påbjuden ridväg med en blå skylt med vit häst, så är den vår, inte din.

Du som möter hästar behöver också förstå att det är ett flyktdjur som du möter – inte bara för hästens eller ryttarens skull, utan faktiskt också för din egen. Och alldeles oavsett om du gillar hästar eller inte.

Bilister är skyldiga att anpassa sig till omständigheterna på vägen

Det gäller såklart också om du ser en ryttare på vägen. Vi har rätt att rida längs vanliga vägar. Vi måste till och med göra det om det enda alternativet är en utmärkt gång- och cykelbana, för där får vi inte rida.

Alla ryttare jag någonsin träffat rider längs vägar så lite och så sällan vi kan, för det är inget nöje att rida intill en bilväg, men ibland måste vi rida en sträcka längs vägen för att komma till nästa ridväg, eller korsa vägen.

Argument som ”hästar ska inte vara på vägen” eller ”är de på vägen så får de tåla att jag kör om utan att sakta ner” eller ”om de inte är trafiksäkra så ska de inte vara här” är helt ärligt bara korkade – och trafikfarliga.

Du som kör bil har en övre hastighetsgräns att förhålla dig till – men du har också skyldighet att anpassa farten efter omständigheterna. Och när du passerar häst och ryttare så är det den omständigheten du ska anpassa dig till.

Tänk som om du passerar en älg, för hästen är lika stor, och kommer att vara lika farlig för dig om du skulle krocka med den. Du vill rimligen inte ha 500 kilo häst över vindrutan. Eller en spark på kofångaren av en rädd häst?

Ge hästen god marginal, passera lugnt, tuta aldrig! Försök aldrig någonsin att köra emellan om det är flera hästar. Hästarna ska hålla ihop – de är inte bara flyktdjur, de är flockdjur också.

Om du joggar och hinner i kapp en häst och ryttare – är rådet detsamma som för cyklisten; ropa så att vi vet att du kommer och sakta ner.

Möts ni rakt framifrån så gå, ha en kort dialog med ryttaren och anpassa dig, så kommer det att gå lugnt till. En häst kan vara van vid joggare och helt obrydd, en annan kan vara en unghäst som möter sitt livs första springande människa. Eller en normalt cool häst som ge minuter tidigare mötte en elcyklist som skrämde livet ur den. Självklart beror reaktionen på situationen.

Om du plockar svamp i skogen och hör att det kommer hästar och ryttare – göm dig inte bakom ett träd eller en buske. För, just det, så kan rovdjur tänkas göra. Ge dig tidigt till känna, var synlig, ropa ”hej” och uppträd ”ofarligt”.

Om du går med hund, koppla eller kalla in din hund. Hundar är rovdjur och japp, hästar är flyktdjur. Göm er inte, ge er till känna och passera eller stå still och låt hästar och ryttare passera.

Visa hänsyn och förståelse, och kommunicera!

Jag galopperar inte förbi varken cyklister, skidåkare, hundekipage eller svampplockare. Jag saktar ner, skrittar lugnt förbi, och kanske säger jag att ”i backen där framme tänkte jag galoppera, så att du vet, är det ok?”

Ryttare som möter andra ryttare saktar alltid ner och skrittar förbi varandra. Lär av det!

Det handlar, kort sagt, om hänsyn, förståelse och en lite gnutta kommunikation, svårare är det faktiskt inte.

Låt oss samsas om stigarna i skogen och visa hänsyn på vägarna – så kommer vi alla hem hela.