Elises dotter är transsexuell: ”Viktigast att hon är lycklig”
Det luktar gott av nybryggt kaffe och det känns hemtrevligt och varmt i köket hemma hos Elise Sjögren, 52, och hennes dotter Adriana, 22. Dessutom har mormor Katja, 73, kommit på besök.
– Vi har alltid stått varandra väldigt nära och träffas ofta, säger Katja och kramar om sitt barnbarn.
Jag har känt mig annorlunda ända sedan jag var liten
I dag är det tre kvinnor runt köksbordet. Men så har det inte alltid varit. Fram till för bara några år sedan levde Adriana som Adrian.
– Jag har känt mig annorlunda ända sedan jag var liten, men det var först i samband med sexualundervisningen på högstadiet som jag fick veta att det fanns något som hette transsexuell, berättar Adriana.
Numera lever Adriana helt som kvinna och hon har inlett en könsbekräftelseprocess. Men det tog många år innan hon vågade avslöja sin hemlighet.
Då kom det som en fullständig överraskning för hennes närmaste.
– Jag har aldrig reagerat på att Adriana var annorlunda jämfört med andra pojkar i hennes ålder. Jag visste knappt vad det innebar att vara transsexuell förrän Adriana berättade det för mig, säger hennes mamma och fortsätter:
– Jag brukar säga att jag hade en son och fick en dotter. Men oavsett vilket så är det mitt barn och hon får göra vad hon vill bara hon är lycklig.
Wilhelmina föddes som pojke:
Kom ut på studenten
Adriana valde storstilat att komma ut som kvinna på absolut sista dagen på gymnasieskolan – under själva studentfirandet.
– Det var nog mer en chock för mamma än för mig, berättar Elise med ett skratt.
Bara några dagar tidigare hade hon sett Adrian i hans examenskostym.
– Ja, jag tyckte han var så snygg i kostymen och tyckte först det var synd att inte få se honom i den på studenten. Men det blev det bästa studentfirande jag varit på. Adriana var så fin i sin klänning. Hon sjöng så vackert och jag blev rörd när jag såg all kärlek och alla positiva reaktioner som mitt barnbarn fick från sina klasskamrater.
En nära relation
Adriana ler kärleksfullt mot sin mormor och ger henne en kram. Efter att den första chocken lagt sig har deras relation varit lika varm och nära som tidigare. Och det händer ofta att både Elise och Katja följer med Adriana när hon ska köpa kläder och smink.
Jag visste redan i tidig ålder att jag inte var som andra pojkar, men jag förstod inte varför
För tre år sedan gick de båda med i Prideparaden i Malmö för att visa sitt stöd för sitt barn och barnbarn och andra hbtq-personer.
– Adriana åkte på flaket på av lastbilarna medan jag och Elise gick i tåget. Det var en fantastisk upplevelse. Jag har aldrig sett så mycket kärlek och värme som de malmöbor som stod längs gatorna visade. Det var inga negativa reaktioner, berättar Katja.
Inte som andra pojkar
Numera känner Adriana sig trygg i sin identitet. Men vägen dit har varit både lång och smärtsam.
– Jag visste redan i tidig ålder att jag inte var som andra pojkar, men jag förstod inte varför. Jag drogs alltid mest till tjejer och ville leka med dem och deras barbiedockor.
Hon tjatade på sin mamma och fick till slut egen docka. Killdockan Ken. Men den klädde hon av och satte tjejkläder på istället.
I skolan mobbades hon för att hon var annorlunda. Varje dag trakasserades hon och det blev inte bättre av att hon gick upp kraftigt i vikt.
– Jag kallades för ”tjockis”, ”bög” och ”homo”. Jag vet egentligen inte varför de kallade mig bög. Det var innan jag själv visste att jag var transsexuell, säger Adriana.
Ett nytt ord: Transsexuell
Första gången hon fick en förklaring och ett ord på varför hon kände sig annorlunda var alltså under sexualundervisningen när hon var i 14-årsåldern.
– Direkt efter lektionen gick jag hem och sökte på nätet efter mer information om vad det innebar att vara transsexuell. Det stämde helt in på mig och för första gången hade jag ett svar på mina frågor om vem jag var.
Men det skulle dröja flera år innan Adriana vågade komma ut öppet som transsexuell. Hon vågade inte göra något som ytterligare skulle ge hennes plågoandar någon anledning att trakassera henne.
Det räckte med att hon mobbades för att hon var tjock.
– Jag var kraftigt överviktig och vägde 130 kilo när jag började gymnasiet. Det var en konsekvens av mobbningen. Jag tröståt och hamnade i en ond cirkel.
Skadade sig själv
Men trots att hon behöll sin hemlighet undvek hennes klasskamrater henne som om hon var pestsmittad. De ville inte sitta bredvid henne och om hon hade nuddat vid en mattebok vägrade hennes klasskamrater att röra vid den.
Vid ett tillfälle skickades det runt en lapp bland eleverna där de skulle fylla i om de trodde att Adriana var homosexuell.
Mobbningen ledde till att hon utvecklade ett självskadebeteende och skar sig med vassa glasbitar som hon kramade så att blodet rann ner för hennes händer.
Egentligen ville jag inte dö. Jag ville bara skada mig själ
– Jag ville till slut inte leva. Jag till och med frågade mamma vid ett tillfälle om det gjorde ont att slänga sig framför ett tåg. Men egentligen ville jag inte dö. Jag ville bara skada mig själv.
Stred för sin son
Elise får något sorgset i blicken när hon hör sitt barn prata om den värsta tiden i hennes liv.
– Jag tror att de gav sig på Adrian för att han alltid var glad och positiv. Det stack i ögonen på hans plågoandar.
Elise stred som en lejoninna de här åren för sitt barn. Hon anmälde skolan för att de inte lyckades stoppa mobbningen. Två gånger, en gång i grundskolan och på gymnasiet, tvingades Adriana byta skola.
Elise gjorde en anmälan till Barn- och elevombudet, vilket slutade med att Adriana tilldömdes ett skadestånd på 80 000 kronor.
Besökte gayklubb
Det var först samma år som hon skulle fylla 18 år och när hon regelbundet började besöka en gayklubb i Malmö som hon till slut fick mod nog att komma ut som den hon är.
– En kväll när jag var lite berusad berättade jag för min pappa att jag är transsexuell. Hans reaktion var väldigt förstående.
Dagen därpå berättade Adriana även för sin mamma att hon alltid känt det som om hon var född i fel kropp.
Jag har varit som en skådespelare som spelat en rol
– Att vara transexuell är ingenting som jag valt. Jag är född sådan och det försöker jag tala om för alla som undrar. I alla år har jag låtsats att jag varit en kille. Jag har varit som en skådespelare som spelat en roll.
När den första överraskningen lagt sig tog Elise beskedet att hon fått en dotter istället för en son med ro.
– Det var inget som jag anat eftersom jag aldrig tyckte att Adrian var särskilt feminin. Men det förklarade en hel del som jag kanske funderat en del på, som hans kommentarer ibland om tjejer och killar som jag inte riktigt förstod. Och plötsligt förstod jag varför han så gärna ville vara Lucia när han gick på dagis.
– Jomen, mamma. Du måste ju ha undrat varför jag så gärna ville leka med dina kläder och skor när jag var yngre, säger Adriana.
– Nej, det var faktiskt inget jag reagerade särskilt på.
Uppträdde som dragqueen
Efter att de närmaste fått reda på Adrianas hemlighet kunde hon leva öppet som kvinna hemma, men hon gick fortfarande till skolan som Adrian. Sitt riktiga liv levde hon ut på klubbar i Malmö där hon uppträdde som dragqueen.
– Sång och musik har alltid varit det viktigaste i mitt liv, säger hon.
Både Katja och Elise har varit med Adriana när hon handlat kläder och peruker i olika butiker i Malmö.
– Jag var med Adriana en av första gångerna hon köpte kvinnokläder i en butik i Malmö, berättar hennes mormor.
– Men hon lyssnade varken på dina eller mina råd, säger Elise med ett skratt
– Nej, vi har inte riktigt samma smak när det gäller kläder och skor, säger Adriana med en skämtsam fnysning och rynkar på näsan.
En modig student
Efter att ha uppträtt som dragqueen i Malmö vågade hon komma sminkad och i blå klänning till studentfirandet där hon sjöng artisten Adels hit Hello.
– Adriana var så stark och så modig. Det var någon som kom med en negativ kommentar när hon sjöng, men de tystades snabbt ner av hennes klasskamrater, berättar Katja.
För ett och ett halvt år sedan började Adriana ta hormoner för att få en mer kvinnlig kropp. Målet är på sikt ett kirurgiskt ingrepp.
– Min kropp är inte jag. Jag har alltid känd ett avstånd till den och jag önskar att jag hade fötts i rätt kropp. Då hade allt varit så mycket enklare.
Adriana drömmer om en karriär som sångerska och hon har uppträtt i olika sammanhang. Bland annat var hon med i uttagningen till Idol i TV 4 förra hösten där hon gick vidare från sin audition och fick komma till Stockholm.
Vid midsommarhelgen i år uppträdde hon på torget i hemstaden Eslöv.
Jag vill bli en världsberömd artist och stå på de stora scenerna
– Jag vill bli en världsberömd artist och stå på de stora scenerna. Efter att jag är klar med studierna här på folkhögskolan i Eslöv, där jag förbättrar mina gymnasiebetyg, hoppas jag kunna åka till Los Angeles, säger hon med ett leende.
Toleranta föräldrar
Elise och Katja säger att de kommer att göra allt för att stötta henne och försöka hjälpa henne förverkliga sina drömmar.
– Trots att jag tillhör en äldre generation har jag alltid haft stor förståelse för att vi alla är olika. Mina föräldrar var toleranta och vidsynta för sin tid och det har haft stor betydelse för mig, säger Katja.
– Men jag har fortfarande lite svårt för att säga rätt och glömmer mig ibland och säger han om Adriana. Men det hoppas jag att du förlåter mig för, tillägger hon och får ett leende som svar av sitt barnbarn.