Jag får ingen egentid med mitt barnbarn – känner mig utfryst
Min svärdotter har aldrig låtit mig ha ensamtid med mitt underbart smarta och omtänksamma barnbarn Lily, som snart fyller 7 år. Hon är mitt enda barnbarn och jag önskar mig verkligen mer kvalitetstid med henne.
Jag har försökt prata med min svärdotter om den här situationen vid flertalet tillfällen och uttryckt att jag är ledsen över att jag inte får umgås med mitt barnbarn. Men varje gång jag indikerar att jag vill vara barnvakt eller boka in en farmor-och-Lily-dag, säger hon: ”Det går inte just nu, Lilys schema är fullbokat den här månaden.”
Först förstod jag inte alls vad hon pratade om. Vadå fullbokat schema? Hur kan en sjuåring ha en kalender som är planerad flera veckor framåt?
Efter att ha pratat med min son fick reda jag reda på att Lily ”går på aktiviteter”. Allt från dans och gymnastik, till fiol, teater, fotboll och scouterna. Ja, jag blir trött bara av att tänka på hur de pusslar ihop dagarna... och jag kan faktiskt tycka att det är helt sanslöst mycket måsten och press att lägga på en sjuåring.
Är det normalt att barn har det så här i dag? Det kan ju inte vara hälsosamt att all tid är uppbokad med massa aktiviteter? Det finns ingen tid för fri lek. Eller tid att vara med sin farmor heller för den delen... Det verkar vara någon galen ny trend i alla fall. För så var det verkligen inte när mina barn växte upp.
Nu till min fråga: Min son har tidigare markerat att han inte vill lägga sig i den pågående diskussionen mellan mig och Lilys mamma, men borde jag försöka prata med honom ändå? Jag vet inte vad jag ska göra.
Vänligen,
Farmor som längtar efter tid med barnbarnet
Vi hjälper dig med ditt dilemma
Ibland är det skönt att bolla sin fråga med en medmänniska. Vi på Allas redaktion är just medmänniskor med hundratals års erfarenheter av vardagliga utmaningar. Vi är gärna ditt bollplank om du kört fast i dina tankar.
Har du ett dilemma? Skriv till oss här!
Allas svarar
Hej Lilys farmor,
Vi måste erkänna att det gör lite ont i hjärtat att läsa om barn som inte tillåts vara barn. Det känns tyvärr som om det är extremt vanligt förekommande i dag. När vi hör oss för på redaktionen så kan vi konstatera att utvecklingen absolut är en trend.
Men det blir lite lätt hysteriskt när varje minut av varje dag, även helgdagarna, ska vara uppbokade. Vår observation är att många föräldrar verkar se det som en statussymbol, där högre antal aktiviteter för barnen innebär högre status. Som om vi återgått till något societetssamhälle där vi ska ge våra barn någon form av kulturell utbildning för att de ska bli attraktiva på äktenskapsmarknaden och för att markera familjens välstånd. Alltså lite knäppt och bakåtsträvande!
Kanske är det ett symptom på ett allmänt uppskruvat tempo i samhället? Eller kanske känner den här generationens föräldrar att de har något som de överkompenserar för, som de tyckte sig sakna under sin egen barndom?
Hursomhelst, vi har förstått att föräldrar försvarar barnens fullbokade kalendrar med argumentet ”men det är ju så bra för barnen”. Där kan vi inte annat än hålla med; föreningsliv och fysisk aktivitet är otroligt nyttigt för barn och det finns forskning som bevisar det. Däremot INTE på bekostnad av återhämtning.
Återhämtning är extremt viktigt, inte minst för barn som fortfarande utvecklas. Med tanke på alla de larm om skenande utbrändhet i samhället tror vi att det kommer bli allt mer avgörande att vi lär barn om återhämtning och vila.
Med det sagt så tror vi att du bör satsa på att ha en öppen och ärlig konversation med din son. Berätta för honom att det är viktigt för dig att du får vara en del av ditt barnbarns liv.
Senaste från Allas
Om han skulle svara något i stil med: ”Det är så här det är nu”, skulle vi råda dig att du i stället börjar utforska hur du kan engagera dig någon eller flera av Lilys alla fritidsaktiviteter. På så sätt visar du att du respekterar din sons beslut (han är trots allt föräldern här), men att du är villig att möta ditt barnbarn där hon är.
Så be att få komma på hennes gymnastikuppvisningar, fotbollsmatcher, teaterpjäser eller vad det nu kan vara. Börja med att ta dessa små steg framåt – och ha tålamod – så kommer det att bli bra ska du se!
Varmaste hälsningar,
Allas redaktionen