Juniper ångrar könsbytet: ”Jag trodde det var enda vägen framåt”
Om man inte visste det skulle det vara omöjligt att gissa att personen på andra sidan bordet på kaféet rent juridiskt är en man.
Allt är nämligen typiskt kvinnligt med henne, allt från den smala kroppsbyggnaden och det halvlånga lockiga håret, till hennes rörelser och gester.
Men Juniper Koskiniemi, 28, har i flera år burit på en hemlighet. Nu väljer hon att träda fram för att hjälpa andra. Hon är kvinnan som bytte kön och blev en man, för att sedan ångra sig och som nu kämpar för att få bli kvinna i juridisk mening igen.
– Tre år efter att jag opererat bort brösten, en mastektomi, kände jag att det var något som inte stämde. Det var mitt eget val, eftersom jag trodde att det var enda vägen framåt och min läkare inte lade fram några alternativ. Det ledde till att jag drabbades av en depression, säger hon när Allas träffar henne på kafé i nordvästra Skåne.
Sedan flytten till Skåne för drygt ett år sedan har Juniper levt som kvinna fullt ut igen. Men i myndigheternas ögon är hon fortfarande en man, och på hennes id-handlingar står personnumret hon tilldelades vid könsbytet.
– Det är det jag försöker ändra på. Men det viktigaste för mig är att vården ändrar sina metoder, så att inte fler råkar illa ut. Rent personligen är det viktigaste att jag är frisk, att min menscykel kommit igång och att jag har ägglossningar. Jag känner att min kropp inte är ur spel, som jag kände under hormonbehandlingen.
Juniper har alltid varit androgyn
Det är faktiskt först när Juniper öppnar munnen och säger något som man kan ana hennes tidigare liv som en man. Rösten blev mörkare när hon började med testosteronbehandlingen.
– Det går tyvärr inte att göra något. Mitt hårfäste kröp också bakåt vid tinningarna, men jag kan dölja det med lockarna och tack och lov har håret börjat växa ut igen, berättar hon.
Rösten, och andra betydligt värre obotliga skador som hormonbehandlingen orsakat hennes kropp, gör att hon är mycket kritisk till läkarna, som hon tycker alltför lättvindigt lät henne genomgå en könskorrigering.
– Det hade varit bättre om jag fått psykologisk hjälp för att komma tillrätta med min självbild och hjälp att bearbeta trauman jag gick igenom i barndomen, säger hon.
Juniper minns att hon var runt 15 år när hon för första gången fick höra talas om transsexualism och fick ett ord som hon tyckte kunde beskriva vad hon själv kände. Hon hade aldrig känt sig riktigt hemma i rollen som flicka och blivande kvinna.
– Jag har alltid varit androgyn, säger hon.
Redan när hon var liten och lekte olika rollekar med sina jämnåriga var det alltid hon som skulle vara prinsen eller riddaren.
– Och när vi lekte mamma-pappa-barn ville jag alltid vara pappan. Jag var åtta år när jag tog på mig min fyra år äldre storebrors kläder första gången. Jag hade på mig dem i skolan ibland och med tiden blev det mina standardkläder. Det kändes bra för mig.
Men samtidigt vill hon inte heller säga att hon var en pojkflicka som hellre lekte med grabbarna än med de jämnåriga tjejerna.
– Jag ville absolut inte leka krig eller andra våldsamma lekar. Var det någon som slog på mig men pinne började jag gråta.
Hon kände sig utstött av sina klasskamrater på grund av att hon var annorlunda, men hon blev aldrig utsatt för direkt mobbning.
– Men jag blev alltid vald näst sist när det till exempel var laguttagningar på gymnastiken.
Kom i kontakt med begreppet transsexualism
Efter att hon kom upp i puberteten i 13-årsåldern blev det mer uppenbart för Juniper att hon inte kände sig hemma i sin roll som flicka. Samtidigt hade hon ingen att prata med om sina känslor.
– Hemma var det tabu att prata om sådant. Min mamma hade i många år svårt att ta till sig att jag ville byta kön.
Min mamma hade i många år svårt att ta till sig att jag ville byta kön.
Det var först under vårterminen i årskurs nio som hon kom i kontakt med begreppet transsexualism. Hon berättade att hon kände sig född i fel kön för vänner och familj.
– Det tegs ihjäl av mina föräldrar. Därför kunde jag inte prata med dem om det och jag blev lämnad ensam med den enorma ångest detta gav.
I artikeln hon läste om transsexualism stod det också att det var ett obotligt tillstånd.
– Den informationen och min ångest kulminerade i ett självmordsförsök under sommarlovet. Jag ville att det jag kände skulle gå över med hjälp av terapi, berättar hon.
Juniper hällde i sig en burk värktabletter och gick och la sig. Men dosen var inte tillräckligt hög och morgonen efter vaknade hon som vanligt.
– Jag gick redan hos en kurator för att hantera mitt självskadebeteende och hade kontakt med psykiatrin. När jag berättade om självmordsförsöket tyckte en psykolog att jag skulle läggas in på psykiatriska kliniken.
Där berättade hon om sin starka vilja att byta kön.
– Jag var 17 är när jag började utredas för könsdysfori på TS-mottagningen i Linköping. Jag sa hela tiden under utredningen att jag kände mig som en man, men också att jag kände oro för de medicinska ingreppen och att jag var rädd att jag skulle ångra dem.
Psykologen kom i samråd med Juniper fram till att det var bäst att avvakta med en könskorrigering och rekommenderade psykoterapi. TS-teamet ansåg att hon hade ”ett mer generellt identitetssökande, social fobi och en otrygg uppväxt snarare än någon tydlig transsexualism”.
Juniper kände att hon borde ha varit en man, men samtidigt var hon rädd för vad det skulle få för konsekvenser och följde sin psykologs rekommendationer.
– Jag var fortfarande mycket osäker på de kliniska ingreppen som att operera bort brösten och jag ville absolut inte genomgå en plastikoperation av underlivet.
Detta innebär könsdysfori
- Könsdysfori är en stark och ihållande känsla av att vara tilldelad fel kön, vilket orsakar psykiskt lidande och ofta en nedsatt förmåga att fungera i vardagen. Könsdysfori kan vara kroppslig och/eller social.
- Kroppslig könsdysfori kan innebära att vissa kroppsdelar eller en röst kan väcka starkt obehag eller ångest, eftersom de inte stämmer överens med ens könsidentitet.
- Social könsdysfori uppstår när andra inte behandlar en som det kön man är, som att använda fel pronomen.
Källa: RFSL
Juniper valde själv att operera borta brosten
När hon var 20 år fick hon en ny läkare. Trots TS-teamets tidigare bedömning ställde han diagnosen transsexualism och remitterade Juniper för hormonbehandling och plastikkirurgi.
– Jag märkte snabbt förändringar när jag började med hormonbehandlingar. Jag fick ont i halsen och rösten började skära sig. Jag fick dessutom betydligt mer kroppsbehåring.
En sak som förvånade henne var att hennes sexlust blev både starkare och annorlunda av behandlingen.
– Jag som aldrig varit intresserad av porr började titta på det. Jag fick också skäggväxt, men rent genetiskt har jag inget anlag för kraftig skäggväxt och det är jag tacksam för i dag.
Hon valde själv att operera bort brösten, att göra en så kallad mastektomi, men när läkaren försökte övertala henne att operera bort äggstockarna med motiveringen att det skulle göra att hon slapp de hormonella besvär hon hade, sa hon nej.
Det var ett drastiskt ingrepp att avlägsna brösten och efteråt drabbades jag av en depression.
– Det var ett drastiskt ingrepp att avlägsna brösten och efteråt drabbades jag av en depression. Jag sa nej till bortoperation av äggstockarna och livmodern eftersom jag ändå aldrig skulle kunna få ett manligt könsorgan. Däremot valde jag att bli steriliserad.
Fick anstränga sig att inte agera kvinnligt
När hon var 21 år gammal godkändes Junipers ansökan om att ändra juridiskt kön och hon fick ett nytt personnummer. Vid den tiden pluggade hon. Senare fick hon jobb på en typiskt manlig arbetsplats i Linköping – på en fabrik.
– Jag bytte om snabbt och duschade aldrig på jobbet. Det kan ändå ha varit någon av mina arbetskamrater som misstänkte att jag i själva verket är en kvinna, men det var aldrig någon som sa något.
Juniper minns det som en tid när hon ständigt måste vara på sin vakt och tänka på vad hon gjorde eller sade.
– Jag ansträngde mig för att inte gestikulera kvinnligt med händerna när jag pratade och att jag skulle sitta bredbent och manligt och inte lägga benen i kors.
Men eftersom Juniper hade kvar sina äggstockar samtidigt som hon gick på testosteronbehandlingen krockade de manliga och kvinnliga hormonerna i hennes kropp. Det blev kaos i hennes inre och hon mådde dåligt.
– Ett test visade att jag hade höga värden av östrogen och samtidigt högre värden än förväntat av testosteron. Det blev droppen. Jag kände att jag inte kunde hålla på att utsätta min kropp för detta längre.
Det var för ett och ett halvt år sedan. Redan några år tidigare hade Juniper börjat fundera på detransition, och att hon skulle behandla sin könsdysfori med terapi i stället för medicinska ingrepp. När hon inte fick någon hjälp av psykiatrin trots att hon bestämt sig för att sluta utsätta sin kropp för besvär valde hon att själv trappa ner på hormonerna.
Det blev droppen. Jag kände att jag inte kunde hålla på att utsätta min kropp för detta längre.
Fördjupade sig i feminismen
Sedan hon bytte kön till man har Juniper haft ett antal förhållanden med män.
– Jag var tillsammansmed en kille innan jag inledde hormonbehandlingen. Han var heterosexuell och naturligtvis var en av orsakerna till att det tog slut mellan oss att min kropp förändrades.
Trots att hon i många år var övertygad om att hon egentligen skulle ha fötts till man har Juniper aldrig haft några förhållanden med kvinnor.
– Jag har haft svårt att närma mig kvinnor och det har att göra med min könsdysfori. Men om någon frågar i dag skulle jag säga att jag är bisexuell.
I april 2021 träffade hon sin nuvarande partner Mikael. Han stärkte henne i beslutet att avbryta behandlingen.
– Han var helt öppen med att han såg mig som en kvinna. Jag blev nyfiken på varför han såg mig som kvinna och att jag litade på honom innebar att jag inte direkt avfärdade honom som transfobisk eller trångsynt. Jag ville utforska hans perspektiv och kom som en konsekvens av det att experimentera med om jag kunde leva om kvinna.
En annan sak som fick henne att vilja gå tillbaka till att leva som kvinna igen var att hon fördjupade sig i feminismen.
– Jag har tidigare undvikit feminismen, men ur ett feministiskt perspektiv är det som jag har hållit på med en kvinnlig upplevelse. Det har bottnat i att jag inte har velat leva upp till de typiskt kvinnliga idealen. Sådant som en man aldrig behöver bekymra sig om.
Juniper tycker det självklart att hon ska bli juridiskt godkänd som kvinna igen eftersom hon aldrig känt sig som en man. Hon har XX-kromosomer, livmoder och vulva.
Men förutom de bortopererade brösten har hennes tidigare könskorrigering fått irreparabla skador.
– Eftersom jag är steriliserad är IVF (provrörsbefruktning) enda chansen för mig att kunna bli mamma. Jag kommer aldrig att kunna amma ett barn efter- som mina bröst är borttagna.
Juniper har anmält könskorrigeringen hon genomgick till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, men hennes klagomål kommer inte utredas, på grund av att behandlingen skedde för mer än två år sedan.
Vill hjälpa andra unga människor
I dag går Juniper åter in på damernas när hon måste gå på toaletten och hon byter om bland andra kvinnor på badhuset.
– Det är någon som ibland tittat lite extra på grund av att jag inte har några bröst och att jag har orakade ben och ärr på bröstet. Tack och lov behöver jag inte raka bort skäggväxten varje dag och håret jag fick på bröstet har nästan försvunnit.
En sak som betydde mycket för hennes självkänsla var när hon och Mikael sommaren 2021 reste runt i Sverige i hans husbil.
Jag insåg att jag får vara som jag är, att jag tydligt är kvinna och att det kändes okej.
– Vi besökte bland annat nudiststränder där vi alla var nakna och därmed inte dolde något. Jag insåg att jag får vara som jag är, att jag tydligt är kvinna och att det kändes okej.
Genom att berätta vad hon gått igenom hoppas Juniper kunna hindra att andra unga människor som är osäkra på sin könsidentitet tillåts gå igenom en könskorrigering, i alla fall på ett sätt som hon anser är lättvindigt.
– Det borde finnas ett krav på att psykiatrin först behandlar de psykiska besvär som visar sig under utredningen helt och hållet, innan man påbörjar hormonbehandling och kirurgiska ingrepp.