Maria om sorgen, maktlösheten och kampen för sitt barn: "Sista året gjorde Flipp sex självmordsförsök"

Montage: Maria Lorentzon framför havet där hennes barns aska spreds. Och bild på Flipp, som klippt håret, bytt stil och identifierade sig som kille.

Foto: Lasse Edwartz, privat

Flipp orkade inte längre. Och Maria vittnar om den ständiga oron, maktlösheten och alla förtvivlade försök att få fungerande hjälp till sitt enda barn.
Så en dag var Flipp så glad och kom hem med blommor. Morgonen efter hittade Maria honom död.

Maria Lorentzon sitter utanför sitt hus på Västkusten och blickar ner mot havet, som har en alldeles speciell plats i hennes hjärta. Det var efter sonen Flipps självmord för fyra år sedan beslutet mognade fram, att lämna Stockholm för lugnet och en högre livskvalitet på landsbygden. Flytten har hon inte ångrat en sekund.

– När livsomvälvande saker sker, vänder man på tillvaron. Man får andra prioriteringar. Där, pekar hon, nere vid stranden, hade Flipp sin favoritplats. Där strödde vi hans aska. Att kunna se det stället härifrån känns så fint, som att jag kommer honom nära.

Maria Lorentzon står på sin altan, med utsikt över vattnet där hennes barns aska spred.

Från sin altan har Maria utsikt över havet där Flipps aska spreds.

Foto: Lasse Edwartz

Maria börjar med att berätta om sorgen som fått ta tid. Lång tid. Första året befann hon sig i chock, kunde inte fatta att hennes enda barn var död. Ideligen kom hon på sig med att lyssna efter hans steg i farstun. När skulle han komma hem?

Tanken att han inte fanns mer gick inte att förstå. Och det trots att han gjorde hela sju självmordsförsök innan han fullbordade ett bara 17 år gammal. Efteråt, säger hon, fick hjärnan en smäll. Hon fick minnesluckor – än i dag är minnet inte återställt – hon blev som bedövad.

Det här är Maria Lorentzon

Ålder: 57.
Gör: Utbildningsansvarig på Suicide Zero.
Bor: I Hunnebostrand.
Familj: Min man.
Intressen: Resor, hästar och andra djur.

– När jag hittade Flipp var det som att färgteven gick sönder. Livet blev svartvitt. Jag försökte göra saker, träffa vänner, jobba, men det fanns ingen glädje i någonting. Sett i backspegeln var jag nog inte vid mina sinnes fulla bruk.

Så många barn och unga begår självmord

Filippa, som hon hette då, på en glad semesterbild från 2011.

Flipp föddes som Filippa. Bilden är från 2011.

Foto: Privat

Mellan perioderna där tillvaron utspelades som i ett grått töcken, föll hon ner i svackor av djupaste förtvivlan. I två år varade tillståndet innan det sakta började gå åt rätt håll. I dag kan Maria äntligen blicka framåt. Och hon vill berätta om suicidet, inte minst för att uppmärksamma andra föräldrar på varningssignalerna och på den personlighetsförändring som kan föregå ett självmord. I dag arbetar hon på den ideella organisationen Suicide Zero. Enligt deras uppgifter tar omkring 160 barn och unga i Sverige sina liv varje år.

– Det är en siffra som är svår att förstå och det bara fortsätter år efter år. Självmorden i samhället minskar, men i åldersgruppen 15–24 år ökar de med nästan en procent per år.

Flipp, eller Filippa som han kallades då, på promenad med hunden, året är 2012.

På promenad med hunden Vincent, år 2012.

Foto: Privat

I sorg ryms många känslor. Vid sidan av chocken infann sig, och hon ber att jag inte ska missförstå – en lättnad och ett lugn. För nu visste hon äntligen var han var.

Skadade sig själv redan som liten

– Nu behövde jag inte kolla telefonen mer, behövde inte vänta på samtal från polisen, från skolan eller läkare. Den stress och anspänning jag levt med dygnet runt i så många år försvann i ett enda slag.

Maria framför husfasaden där hon satt upp graffiti-konst som Flipp skapat.

Flipp målade ett plank på 20 meter som fanns på tomten. Maria sparade en del av det konstverket som nu hänger på väggen i uteköket.

Foto: Lasse Edwartz

Maria berättar om Flipps uppväxt, om problemen som började redan när han bara var två år gammal. Samtalen från en oroad förskolepersonal duggade tätt. Flipp dunkade huvudet i golvet, drog ur stora hårtussar, rev sig själv, bet sig själv. Hans armar var alltid fulla av blåmärken.

Graffiti-konst gjord av Flipp, med en svamp från Mario-tv-spel och ett rosa djur.

Foto: Lasse Edwartz

Hemma däremot var han nästan som vilket barn som helst. De hade det mysigt tillsammans, och allt fungerade som det skulle med undantag av maten. Flipp var rutinbunden och åt bara ett fåtal saker.

I skolåldern eskalerade problemen när han började uppträda aggressivt mot de andra barnen. En utredning gjordes. Flipp fick en diagnos inom autismspektrum, kanske hade han även adhd.

Vardagen var en kamp

Vardagen utvecklades till en kamp som började redan efter att väckarklockan ringt på morgonen. Prio ett var att få Flipp ur sängen, en procedur som kunde ta över en timme. Sedan gällde det att lirka, få honom på humör, annars var risken stor att han inte skulle sätta sig i färdtjänsten och åka till skolan. Vanligtvis kom han för sent.

Jennie: "Min elvaåriga dotter tog sitt liv"

På jobbet satt Maria som på nålar. Ofta gick det bara timmar innan hon fick rycka ut; det kunde vara bråk på skolan, eller så hade Flipp skadat sig eller stuckit. Hela tiden var det fullt pådrag.

Foto: Lasse Edwartz

Fick du någonsin återhämtning?

– Egentligen inte. I efterhand har jag förstått att inte bara självmordet i sig, utan också den ständiga press som låg över mig i alla år gav mig ett trauma. Hos min man kunde jag luta mig tillbaka. Han var en ovärderlig hjälp. Det var också en fördel att han inte var Flipps biologiska pappa, det gav honom ett annat perspektiv.

En leende Flipp med en koala i famnen.

Trots allt det svåra fanns också många fina stunder.

Foto: Privat

Trots allt det svåra fanns ändå pauser i vardagen när mor och son hade det mysigt tillsammans och kunde skratta. Maria lärde sig hantera Flipp, att bli arg fungerade inte, var hon lugn däremot gick det ofta bra.

Utsatts för sexuella övergrepp

De gjorde resor tillsammans, och tanken att det på något sätt skulle ordna sig fanns där alltid. Så en dag fick hon veta att Flipp utsatts för sexuella övergrepp. Något av det värsta var att Flipp hävdade att en av förövarna fanns i släkten.

I femtonårsåldern uttalade Flipp för första gången att han led av könsdysfori

Var det anledningen till att han började ta droger?

Flipp efter att han klippt håret och ändrat stil.

Flipp, som kände att han fötts i fel kropp, kapade håret och ändrade stil. Bilden är från 2017.

Foto: Privat

­– Jag tror det, allt byggdes bara på. I femtonårsåldern uttalade Flipp för första gången att han led av könsdysfori. Att han fötts i fel kropp, och att han inte längre ville heta Filippa utan Flipp, ett namn han hittade på. Han snaggade sitt långa hår, började bära jeans och bylsiga t-shirts. Han förändrades allt mer. Han hängde med nya kompisar som tog droger och drogs med. Sen gick det ganska fort utför.

Märkte du när han började ta droger?

– Ja, jag minns första gången så väl. Han hade varit på stan och kom hem alldeles blank i ögonen med stora pupiller. I början drogade han kanske en gång i veckan, mot slutet var han alltid påverkad. Alltid.

Kunde ni prata om det?

­– Lite grann, men oftast blev han arg. Han tog tabletter i skolan, han var full, han tog opiater. Det var varje dag, det blev värre och värre. Hemma hade vi allt materiellt önskvärt. Min man och jag hade bra, välbetalda jobb, ändå levde vi i total misär. Total. Sista året gjorde Flipp sex självmordsförsök.

Hundratals möten men få insatser

Flipps personlighetsförändring fortsatte. Det gick inte längre att samtala med honom, lösningen blev att sitta i varsitt rum med telefonerna och chatta. Vissa dagar var han arg, andra kunde han ligga i fosterställning på soffan och bara vilja dö.

Se också: Småbarnsmamman Magriffe planerade sitt självmord

Småbarnsmamman Magriffe planerade självmord
1:33

Efter reklamen: Småbarnsmamman Magriffe planerade självmord

(1:33)

Slå på ljud

Maria skildrar maktlösheten hon kände, smärtan i att inte kunna hjälpa sitt barn. Ibland tillät Flipp att hon lade sig bakom honom, att hon bara låg där och höll om. Karusellen med myndigheterna snurrade allt fortare. Det var socialtjänsten, det var vården, det var BUP, skolan och beroendevården. Totalt, har Maria räknat ut, var de på över 400 möten.

– Men de få insatser vi fick räckte inte, trots att Flipp tvångsvårdades vid tre tillfällen. Kontinuitet saknades och åtgärderna följdes sällan upp. Med undantag för en psykolog som tyvärr slutade, rann det mesta ut i sanden.

Hemskickad efter avgiftning

Maria stod bildligt talat med en megafon och skrek på hjälp. På socialtjänsten visste de att Flipp var självmordsbenägen, att han en gång försökt ta livet av sig två gånger på två dagar. Rådet Maria fick var att åka till akuten med honom och få en självmordsriskbedömning. Där hade de varit dagen innan med en Flipp full av tabletter. Efter avgiftning skickades de hem igen. En gång togs han till akuten med polisbil, fyra dagar senare var han ute på stan igen.

Droppen blev en händelse två månader innan Flipp dog

Gabriella var 14 när hon stoppade ett självmordsförsök: Jag knuffade bort honom – sen kom tåget

– Man är helt i händerna på soc. Alla inläggningar på behandlingshem ska gå via remiss av dem. Droppen blev en händelse två månader innan Flipp dog. Vi skulle gå på ett möte med socialtjänsten, psykiatrin och skolan. Men Flipp kunde inte gå, han hade skadat sig illa, hade djupa skärsår på kroppen och var helt förtvivlad. Min man fotograferade såren och gick på mötet i hopp om att något skulle hända. De tittade inte ens på bilderna.

Allt var så fint hans sista dag i livet

Så kom dagen när Flipp kom hem och uppförde sig på ett sätt Maria bara hade kunnat drömma om. Allt var så fint. Han hade med sig blommor, han var glad, han kramade henne och sa att hon var den allra bästa mamman. Och han sa att han älskade henne. För första gången på evigheter var han inte påverkad.

Morgonen efter hittade hon honom död. Bredvid låg brevet han hade skrivit där han bad om förlåtelse, bad att hon inte skulle vara ledsen.

Att han skrev brevet gjorde ändå avskedet ljusare

– Att han skrev brevet, säger Maria medan tårarna rinner, gjorde att det blev lite lättare. Det gjorde ändå avskedet ljusare.

Utsikt över vattnet, med en röd markering i bilden på platsen där Flipps aska spreds.

Den röda markeringen i bilden visar var Flipps aska spreds.

Foto: Lasse Edwartz

Maria har anmält klagomål om hur Flipp hanterades av myndigheterna till patientnämnden och IVO (Inspektionen för vård och omsorg) för bristande vård, samordning och uppföljning. Att gå igenom all dokumentation var ett sätt hantera sorgen och ilskan. Allt som allt tog det henne nästan ett år. Och de gav henne rätt i att såväl socialtjänsten som vården brustit och att vårdskada erkänns från 2014.

Posering hade finansierat missbruket

Några månader efter Flipps död gick Maria till banken och fick ett utdrag från hans konto. Hon hittade flera okända telefonnummer som swishat honom ganska stora summor pengar. Det var då det gick upp för henne hur Flipp finansierat sitt missbruk. Genom posering. Maria ringde upp männen, och även deras fruar.

Maria Lorentzon sitter på en klipphäll med hunden Vincent vid sin sida.

Att gå ut med hunden Vincent och vara ute i naturen ger återhämtning.

Foto: Lasse Edwartz

– ”Jag vill att du ska veta att din man skickat över ett antal tusenlappar för posering till mitt barn som nu har tagit livet av sig, sa jag ”. Kvinnorna blev ställda, tysta, chockade. För männen var det naturligtvis oerhört pinsamt, de ville inte prata. Jag var heller inte intresserad av deras respons, men det var viktigt att de här fula karlarna skulle veta vad deras sexuella böjelser bidragit till.

Maria Lorentzon sitter på en klipphäll med utsikt över vattnet.

Maria säger att hon är en annan person idag. Och hon värdesätter de små sakerna i vardagen.

Foto: Lasse Edwartz

Hur har allt som hänt förändrat dig som människa?

– Jag är en annan person i dag. Det viktigaste för mig nu är att försöka följa mitt hjärta, att lyssna på vad jag vill. Som att flytta till det här stället som jag älskar, eller att dra ner på arbetstiden. Jag värdesätter de små sakerna i vardagen, att gå ut med hunden, att njuta av naturens alla skiftningar. Nu gör jag bara det jag tycker är meningsfullt.

Hit kan man vända sig

Vid akuta lägen eller vid tankar på självmord, ring alltid direkt till 112.

Mind: chat.mind.se, [email protected], telefon: 90 101.

Bris: Ring, mejla eller chatta. Telefon: 116 111.

Jourhavande präst: Chatt eller telefon: 112.

Jourhavande medmänniska: Chatt eller telefon: 08-702 16 80.

Barn och ungdomspsykiatrin: Närmaste mottagning på bup.se.

Folkhälsomyndighetens samlingssida med information och råd till den som mår psykiskt dåligt.

Källa: Mind (Svenska föreningen för psykisk hälsa)