Därför gav Katrine sina morföräldrar 52 handskrivna lappar: ”Inte alltid överens”

Se också: Annika Jankell om att vara mormor

Enligt 29-årige Katrine Vestergaard Pahuus själv har hennes relation med morföräldrarna aldrig varit bättre.

– Jag växte upp i Velby-Risskov utanför Århus, och min mammas föräldrar hade sommarställe på Djursland en bit där ifrån, så vi besökte dem så ofta det gick.

Katrine är det äldsta barnbarnet i familjen, men även om hon kom först så har morföräldrarna ansträngt sig för att ha nära kontakt med alla sina barnbarn. – De ha alltid varit intresserade av oss och det vi har brunnit för, allt från dans och djur till musik, sport och mode. Och så har de delat med sig av sin egen passion för bland annat konst och rest med oss till många europeiska storstäder.

Hon minns också långa utflykter på stranden, där morföräldrarna ställde intresserade frågor.

Vill gärna vara med

Som vuxen har Katrine gått på universitetet och studerat antropologi på så sätt lärt sig om människors liv och kulturer i olika delar av världen. Hon forskar om trossamfund i Danmark och Tanzania, och hur kärlek och familj skiljer sig åt.

– I Tanzania är det inte ovanligt att två-tre generationer bor tillsammans. Alla är delaktiga i att uppfostra barn, sköta jordbruk och lönearbete, och man är helt beroende av den utvidgade familjen. Grundtanken om självständighet som finns här existerar inte på samma sätt i Tanzania. Jag har sett många äldre sittande under ett skuggande mangoträd och hålla ögonen på barnbarnsbarnen som lekte i trädgården.

Katrine har också noterat att äldre har en annan sorts status i Afrika.

– De yngre generationerna ska visa respekt för de äldre. De äldre förväntar sig också att bli uppassade, att få te serverat och så. Om de äldre tycker att det är något som de yngre borde veta, så håller de inte inne med det. Men jag upplever inte att de yngre blir avskräckta av det.

– Jag tycker att det är bra att veta vad mina morföräldrar värdesätter. Men de är lite försiktiga med att uttrycka sina åsikter, säger hon med ett snett leende.

Hon medger att det kan orsaka en del konflikter om hennes morföräldrar till exempel börjar uttrycka sina åsikter om hennes barnuppfostran.

– Men jag är inte rädd för konflikter. När allt går smidigt kan det vara ett uttryck för att relationen är oproblematisk, men det kan också vara ett tecken på att man är försiktig med att lägga sig i varandras liv, säger hon och fortsätter:

– För mig innebär nära relationer att upptäcka varandras olikheter – de gör bara världen till en mer intressant plats att vara på.

Burken på marknaden

När Katrine blev mamma för två år sedan upplevde hon att föräldrar och barn hemma i Danmark hamnar som i en bubbla, där det mesta av umgänget med mor- och farföräldrarna har fokus på dem. Katrine uppmuntrar människor att i stället bredda sitt perspektiv.

– När mor- och farföräldrar får barnbarn kan det nya barnet flytta fokus i familjen och göra en nära relation ännu närmare. Man kan se nya sidor hos alla runt barnet om man är öppen för det. Och jag tycker det är relevant att lyssna på alla de erfarenheter som finns i familjen på båda föräldrarnas sidor.

Under sin senaste vistelse i Tanzania upptäckte den då rätt nyblivna mamman hur viktiga hennes nära och kära är för henne. Hon kände en stor längtan efter sin ”by” – det vill säga familj och vänner där hemma.

– Jag var i Tanzania, och när jag hade ledigt från mitt forskningsarbete brukade jag gå runt på marknaderna och leta julklappar till dem därhemma, berättar hon. Jag ville ge dem något som kunde fånga lite av atmosfären i Tanzania.

Själv har hon inte sitt hem fyllt med afrikanskt hantverk och textilier.

– Jag tycker faktiskt att de passar bäst där nere, säger hon.

Bara en enda färgglad målning från Afrika hänger i hennes lägenhet i Århus.

På marknaden i Tanzania hittade Katrine en tavla med ett mammamotiv till sin mamma. Och till sin syster bad hon en skräddare att sy ett set kläder. Och sedan hittade hon de fina träskålarna.S

– De är gjorda av ett mörkt träslag som är ganska vanligt i Tanzania, men som vi nästan aldrig ser i Danmark. Och de har ett litet lock så att man kan förvara saker i dem.

Under vistelsen fick Katrine en idé. Hon ville skriva små lappar till sina morföräldrar och uppmuntra dem att dela sina tankar om orden med henne. På så sätt skulle de få möjlighet att fördjupa sig i varandras tankar och idéer, som när de promenerade på stranden i hennes barndom.

– Jag letade efter en aktivitet med mina morföräldrar – något vi kunde göra tillsammans inom de ramar vi befinner oss under just nu. De bor i Skørping söder om Ålborg, medan jag bor med min pojkvän och barn i Århus centrum och har en hektisk vardag med jobb, hämtning och lämning.

Närmare varandra

Glädjen var stor när Katrines morföräldrar packade upp träburken. Men den blev ännu större när de tog av locket och upptäckte 52 handskrivna lappar – en för varje vecka på året. Sedan dess har morföräldrarna troget skickat mejl till Katrine varje vecka om sina tankar om allt från första minnen, familj, kärlek och barnkammare till begrepp som tid och meditation.

– De är mycket flitigare med att skriva än jag är. Men mina morföräldrar är otroligt glada över mina mejl när de väl kommer fram, även om det kan vara flera veckor ifrån varandra, medger hon.

Utbytet av åsikter och tankar för dem närmare varandra, känner Katrine.

– Det är långt ifrån alltid som vi är överens. Till exempel har jag haft en diskussion med min farfar om kampen för olika könsidentiteter. Men det spelar ingen roll att vi är oense. Det viktiga är samtalet, betonar hon.

Artikeln publicerades ursprungligen i Familie Journal som är en del av Aller Media.