Lästips: RelationsproblemVänner för livetVår familjOtrohetLivet med en hund

Doris: Mitt barnbarn gav mig mitt livs bästa överraskning

28 sep, 2023 
AvAnonym läsarberättelse
1183150432
Mitt barnbarn kunde inte vara med och fira min 85-årsdag och hade därför hittat på en överraskning till mig. Det var en väldigt speciell gåva som värmde mitt hjärta, så mycket...
För att spara den här artiklen så måste du vara inloggadeller
Annons

Jag lyckas alltid få ihop familjen till min födelsedag, men när jag fyllde 85 år kunde inte mitt barnbarn, Natascha, vara med eftersom hon var tvungen att åka på studieresa. Därför hade hon ringt och meddelat att hon bara skulle hinna komma förbi på en kopp kaffe.

Se också: 5 tips på hållbara presenterBrand logo
Se också: 5 tips på hållbara presenter

Natascha är en upptagen tjej så jag blir alltid glad när hon tar sig tid att hälsa på mig och Richard. Det skedde oftast när hon var på väg hem från skolan, men när hon kom förbi häromdagen var hennes ansikte mystiskt. Jag tänkte inte så mycket på det, för jag hade fullt upp med att ställa upp och ställa tårta och kaffe på bordet.

Annons

− Tack så mycket, mormor, sa hon leende och tog en bulle. Jag älskar när du har bakat.

Medan hon njöt av bullen berättade hon lite generat om sin kommande studieresa.

– Det känns fortfarande konstigt, suckade hon. Jag brukar alltid fira dig på din födelsedag...

Hon avslutade inte meningen, men jag visste att hon tänkte på de många födelsedagsfester som vi firat tillsammans tidigare.

− Vi får ta igen det en annan gång, sa jag tröstande.

Jag lade en arm runt hennes axlar och gav henne en liten kram.

– Som tur är är det många trevliga sammankomster planerade i år.

Natascha suckade igen. Sedan lyste hon upp med ett mystiskt leende.

− Jag har en liten överraskning till dig, mormor!

Innan jag hann säga något hade hon rest sig från bordet, sprungit ut genom entrén och ut till sin lilla bil. När hon kom tillbaka hade hon en hattlåda i händerna.

Annons

– När jag var liten sa du en gång till mig att du alltid velat ha en riktig hatt, log hon.

– På den tiden sa du också att bara eleganta damer bar sånt. Men det stämmer inte, mormor. Den som vill kan ha hatt på sig, sa hon och räckte mig hattlådan.

− Häromdagen såg jag den här i en butik, och jag tänkte direkt på dig.

Förvirrad, och kanske också lite generad, tog jag emot asken. Jag öppnade locket och såg en riktig drömhatt. Försiktigt lyfte jag upp den. Den hade ett brett brätte runt om, och konstgjorda, men mycket vackra, blommor var utspridda runt kronan.

– Prova! sa Natascha ivrigt. Kom, vi går ut till spegeln i entréhallen.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

Lätta ditt hjärta är en podcast från Aller media, där du får ta del av vanliga människors berättelser. Problemen som lyfts diskuteras med en psykolog.

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Annons

Och så stod jag där med hatten på mina gråa lockar. För ett ögonblick tyckte jag verkligen att jag såg en mycket elegant kvinna. Sedan försvann slöjan från mina ögon, och jag såg mig själv så som jag är: en lite knubbig äldre dam som fortfarande hade förklädet på sig eftersom jag hade stått i köket när Natascha kom.

Innerst inne visste jag att det skulle bli väldigt få tillfällen som jag kunde använda hatten, men jag var nöjd med den ändå. Tänk att jag, Doris Larsson, ägde en så vacker lyxvara!

− Vad fin du är, mormor, viskade Natascha och pussade mig på kinden.

– Du är den finaste mormodern i hela världen, sa hon med ett skratt, och strax därefter var hon borta.

På väg hem till sin pojkvän med resten av bullen i ett litet paket. Richard skrattade lite när han såg min hatt.

− Natascha har rätt, sa han. Du är fin!

Annons

Jag skakade på huvudet åt honom och tog av mig hatten. Försiktigt lade jag ner den i lådan. Jag antar att jag inte var en född som hattdam, men hatten var fin och den var min.

Jag var glad att Natascha hade lagt på minnet att jag en gång hade sagt att jag ville ha en hatt. Jag kände mig hedrad att hon hade kommit ihåg det i alla dessa år.

Både den vackra hatten och mitt barnbarns besök var omtänksamma presenter, även om hatten förmodligen mest kommer att bli kvar i lådan. Jag vet att jag kommer att ta upp den då och då, och minnas dagen som Natascha uppfyllde en av mina ungdomsdrömmar.

Berätta din historia!

Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.

Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]

Annons