Lina: Jag blev förälskad i brudgummen – stoppade bröllopet

5 tips hur du går vidare när din relation tagit slut

Jag och Christian blev ihop i gymnasiet. Han var min första riktigt stora kärlek, och ingenting var viktigare än han. Efter vi hade tagit studenten gjorde vi trots allt slut. Det hände så mycket i livet vid den tiden, och vi hade olika planer för framtiden. Christian ville börja plugga direkt, medan jag ville ut och resa och se världen.

Uppbrottet kändes inte jättedramatiskt. I min värld skulle vi säkert bli ihop igen, när vi var klara med att ”hitta oss själva” och allt sånt där. Men så blev det inte riktigt

Efter att ha jobbat ihop en rejäl reskassa köpte jag en biljett till Thailand och backpackade sedan runt i Asien och Australien i ett år. När jag kom hem igen hörde jag av mig till mina vänner från gymnasiet.

Det var så roligt att träffa alla och höra hur deras liv såg ut. Malin hade börjat plugga, Jossan hade skaffat sig ett bra jobb och Magda hade träffat en ny kille. Jag gladdes åt dem alla tre. Men när Magda berättade att hennes nya kille var Christian högg det till i magen.

Mötte Christian igen

Visst hade jag och Christian skilts som vänner, och med en ömsesidig vilja att avsluta förhållandet. Men det var ändå något som skavde inom mig när jag fick höra att han blivit ihop med en av mina vänner. Jag kunde såklart inte göra annat än att säga till Magda att ”vad kul för er, det känns inte alls jobbigt, det var ju länge sedan jag och Christian var ihop”.

Magda såg lättad ut och föreslog att vi borde ses, allihop. Jag krystade fram ett leende och sa ”ja, gärna!”, trots att jag egentligen bara ville sätta mig på nästa flyg från Landvetter.

Ett par dagar senare träffades vi ändå. Jag, Malin, Jossan och Magda tog med oss mat och vin och satte oss i en park. Efter en stund ringde det på Magdas telefon, och jag kunde höra att det var Christian hon pratade med. Tio minuter senare kom han gående mot oss.

Jag trodde hjärtat skulle hoppa ur bröstkorgen. Magda reste sig och gav honom en puss, och när han sedan såg på mig med sitt stora fina leende blev jag helt skakig. Det kändes så konstigt att se honom pussa på Magda – det var ju jag och Christian som hörde ihop!?

Resten av den kvällen minns jag knappt, men jag minns att jag gick hem och grät i flera timmar.

Flyttade hem igen

Men livet tuffade på och jag fortsatte med mitt kringflackande liv. Jag sparade ihop pengar hemma och köpte en biljett till andra sidan klotet. Så där höll det på i flera år. Varje gång jag kom hem mellan resorna träffade jag mina kompisar och deras respektive, och Christian var såklart alltid med.

Det blev lite lättare att träffa honom för varje gång, jag hade ändå gått vidare i livet och haft flera romanser med olika killar under mina resor. Jag drömde om att träffa den rätte – han fick gärna vara sydamerikan och ha ett litet hus vid havet.

Men åren gick, och jag träffade aldrig min sydamerikan. Vid 27 års ålder kände jag att jag hade rest klart och borde börja fundera på framtiden.

Så jag åkte hem igen, skaffade mig en liten lägenhet och gick några strökurser på universitetet i hopp om att komma på vilket yrke jag borde satsa på. Jag kände mig allmänt lite vilse, och faktiskt rätt ensam. Jossan och Magda hade fullt upp med karriärer och pojkvänner, och Malin var gravid.

En jobbig inbjudan

Så en grå novemberdag damp ett brev ner i lådan. Jag öppnade kuvertet och blev helt stel i kroppen när jag började läsa: ”Vi ska gifta oss! Välkommen på bröllopet mellan Magdalena och Christian den 30 maj.”

Jag kände mig helt tom, förtvivlad och rädd. Skulle jag någonsin lyckas träffa någon jag kände mig lika trygg med som Christian? Tänk om ödet ville att det skulle bli han och jag? Och nu skulle han gifta sig med en annan! Där och då insåg jag att jag fortfarande älskade honom.

På nyårsafton det året hade Magda och Christian fest. Jag ville egentligen inte gå, men hade inga andra alternativ och ville inte gärna sitta ensam på tolvslaget.

I början av kvällen försökte jag hålla mig långt ifrån Christian. Jag ville inte att mina känslor för honom skulle växa sig ännu större. Men jag kunde ändå inte låta bli att snegla åt hans håll varje gång han reste sig ur soffan, skrattade till eller gick ut för att röka. Jag kunde verkligen inte slita blicken från honom och mådde nästan illa av olycklig kärlek.

Bekände min kärlek

Under middagen drack jag lite för många glas vin, och när tolvslaget närmade sig var jag rejält rund under fötterna. När alla tog på sig ytterkläder för att gå ut på gatan och se fyrverkerierna, råkade jag och Christian bli sist kvar i hallen. Han stöttade mig när jag försökte ta på mig skorna, och när jag reste mig upp igen såg jag in i hans ögon och la armarna runt hans nacke.

Först såg han förvånad ut, men när jag sluddrade fram ”vet du Christian, jag har aldrig slutat tänka på dig. Jag tror att du är den enda jag någonsin kommer älska” så tappade han bokstavligen hakan. Han höll mig under armarna och fick sedan något sorgset över sig. Han suckade och sa ”jag önskar att du aldrig hade sagt det där. För jag kan inte sluta tänka på dig heller. Men nu ska jag gifta mig, och det finns ingenting vi kan göra åt det.”

Jag insåg nog inte vidden av vad han sagt, men när jag vaknade dagen efter sjönk orden in. Han tänkte på mig också. Vad skulle jag ta mig till?

Ett hemligt möte

Januari kom och februari gick, och jag fick mer och mer ont i hjärtat. Jag stötte på Christian ett par gånger med Magda och vi kunde inte låta bli att utbyta långa blickar genom rummet när ingen såg.

En dag i mars fick jag ett sms. Christian hade fortfarande samma nummer som på gymnasiet. Jag öppnade meddelandet och läste: ”Kan du ses imorgon? Vid busshållplatsen utanför dig vid 18.”

Jag svarade direkt. ”Absolut, vi ses då.”

Dagen efter kom jag hem från jobbet och gick som på nålar. Jag såg ner mot busshållplatsen säkert hundra gånger. När klockan närmade sig 18 såg jag Christian gå av bussen och sätta sig på bänken i busskuren.

Jag tog snabbt på mig ytterkläderna och rusade nerför trapporna. När jag kom fram reste han sig och gav mig en lång kram. När han sedan mötte min blick såg jag att han var rödögd. Jag tog hans hand och vi började gå mot elljusspåret. Där skulle vi inte möta någon vi kände.

Måste vara ärlig

Vi gick den längsta rundan och pratade i flera timmar. Christian sa att han inte visste vad han skulle göra, att jag var allt han tänkte på. Han hade insett att Magda inte var rätt person för honom. Men nu hade de ju pratat med prästen, bokat kyrkan, valt bröllopstårta och skickat ut inbjudningar till bröllopet som skulle stå om några månader.

När Christian frågade vad jag tänkte, om jag var säker på mina känslor för honom, kunde jag inte ljuga. Det kändes som att jag stack en kniv i ryggen på Magda, men jag måste ju vara ärlig mot både mig själv och Christian. Så jag sa som det var, att jag fortfarande älskade honom och att jag förmodligen skulle dö olycklig om han gifte sig i maj.

När vi skildes åt visste jag ingenting om hur saker skulle bli. Men i slutet av april fick jag ett sms från Christian: ”Jag har gjort slut med Magda. Bröllopet är inställt. Jag berättade att jag fortfarande är kär i dig.”

Jag ville skrika rakt ut av glädje, men också av panik. Vad skulle Magda säga! Hon var ju min kompis, om än inte min närmsta vän, men ändå. Jag förstod hur dåligt hon måste må över detta.

Fick en utskällning

En turbulent tid följde, med många samtal mellan mig och Christian, mellan Christian och Magda och mellan Magda och mig. Hon skrädde inte orden och jag fick höra ett och annat om vad hon tyckte om mig. Jag förstod henne fullständigt och kunde bara säga ”förlåt”. Samtidigt var jag så uppfylld av glädje över att ha fått tillbaka Christian.

I dag har vi varit tillsammans i fem år. Sju, om man räknar med tiden vi var ihop i gymnasiet. Magda har flyttat till England med en man hon träffade där under en konferens.

Om ett halvår ska jag och Christian gifta oss. Jag hoppas bara att historien inte upprepar sig och en annan kvinna kommer och stjäl min brudgum!