Prästen Jessica Fritzson höll på att dö under begravningen
Det hör inte precis till vanligheterna att likbilar används till att rädda liv. Men det var precis vad som hände i Tingsryd i Småland i slutet av augusti i år.
När jag förstod att du hade svårt att få luft och såg skräcken i dina ögon var det ingen tvekan
Tack vare begravningsentreprenören Jenny Lyckbackes snabba ingripande klarade sig prästen Jessica Fritzson, 49, undan med blotta förskräckelsen när hon drabbades av akuta andningsproblem på grund av en allergisk reaktion.
Prästens liv räddades av begravningsentreprenören
– Jenny är min räddande ängel. Om det inte varit för henne hade jag inte suttit här i dag, säger Jessica och kramar om sin räddare.
– När jag förstod att du hade svårt att få luft och såg skräcken i dina ögon var det ingen tvekan. Det skulle ta för lång tid för en ambulans att komma och den enda bil som fanns i närheten var min begravningsbil, säger Jenny, 37.
Se också: Alva, 17, fick livshotande sjukdom av vanlig medicin
När Allas träffar de båda kvinnorna har det gått en tid sedan den dramatiska torsdagen den 20 augusti. Vi är tillbaka i Tingsås kyrka i Tingsryd – platsen där Jessica drabbades av den svåra allergiska reaktionen. Jessica är helt återställd efter den skräckfyllda upplevelsen, men hon vet fortfarande inte vad det var som orsakade den allergiska reaktionen.
– Jag har precis fått besked från testerna jag gått igenom att det i alla fall inte är mögel som jag först trodde, säger hon.
Därför är Jessica försiktig och vill helst inte ta i blommorna som vi tagit med oss till hennes livräddare Jenny.
– Så länge jag inte vet vad det är som jag är allergisk mot vill jag inte utsätta mig för onödiga risker. Den rädsla jag kände när jag inte kunde andas vill jag aldrig vara med om igen, säger hon.
Begravning anpassad efter coronaregler
Vid begravningsgudstjänsten i Tingsås kyrka den där augustidagen satt det, enligt gällande coronaregler, knappt 50 sörjande i bänkarna.
– Det var en fin begravning som var sorglig och känslosam, säger Jessica.
Ceremonin närmade sig slutet och Jessica genomförde mullpåkastningen vilket innebär att prästen häller jord på kistan och säger ”Av jord är du kommen. Jord ska du åter bli”.
– Många präster använder en liten spade, men jag har alltid tagit jorden med mina händer eftersom det känts mest naturligt. För mig är det precis som man tar vatten i handen vid dopet, säger hon.
Jessica Fritzsons tunga svullnade upp
Efteråt borstade hon av händerna som blivit lite jordiga. Direkt efter att hon gjort det kände hon hur det stack till i halsen. Hon fick svårt att fortsätta och ursäktade sig för att gå ut och dricka ett glas vatten. Längre bak i kyrkan stod begravningsentreprenören Jenny. Hon märkte omedelbart att allt inte var som det skulle med Jessica. De båda kvinnorna har jobbat tillsammans på ett 30-tal begravningar de senaste åren och har lärt känna varandra ganska väl.
– Vi är ju inte kollegor, men ändå på något sätt arbetskamrater. När vi träffas i jobbet brukar vi prata en stund med varandra, säger Jessica.
När Jessica kom tillbaka efter avbrottet en kort stund senare försökte hon säga de avslutande orden. Men hon är osäker på om de sörjande verkligen hörde vad hon sa.
– Min tunga svullnade upp och jag fick svårt att prata. Samtidigt ville jag inte avbryta mitt i begravningsceremonin. För de anhörigas skull försökte jag avsluta gudstjänsten värdigt.
”Kändes som att jag höll på att kvävas”
Under tiden hade Jenny blivit ordentligt orolig för Jessica.
– Jag blev rädd redan när jag såg att Jessica var tvungen att avbryta gudstjänsten för att dricka vatten. Jag har egen erfarenhet av vad en allergisk chock kan innebära eftersom min mamma är nötallergiker. Om hennes tunga svullnar upp måste hon snabbt få hjälp.
Samtidigt som kyrkklockorna började ringa och de sörjande reste sig ur bänkarna för att gå ut gick Jessica med raska steg genom altargången mot utgången. Det enda hon tänkte på var att få luft.
– Jag var jätterädd. Det kändes som jag höll på att kvävas, berättar hon.
När Jessica kom emot Jenny med den långa vita rocken, en röcklin, svepande efter sig såg hon att prästen var panikslagen. Hon frågade hur hon mådde och fick ett hest ”Jag får ingen luft. Min tunga svullnar” till svar. Jenny insåg direkt att det handlade om liv eller död och att det var bråttom.
– Min enda tanke var att få in Jessica i begravningsbilen och snabbt få henne till närmaste vårdcentral. Det finns ett hårt regelverk om hur en likbil får användas. Normalt får de absolut inte användas för transporter av levande människor, men här handlade det om en akut situation.
– Det är första gången jag har hört talas om att en begravningsbil används för att köra människor till sjukhus eller en vårdcentral, säger Jenny med ett leende.
Från journalist till präst
Jenny har arbetat som begravningsentreprenör i sju år och driver i dag en begravningsbyrå i Tingsryd tillsammans med sin man Jimmy.
– Tanken på att jag ville jobba som begravningsentreprenör väcktes redan 2002 när min mammas farmor gick bort. Jag höll henne i handen när hon dog. Det var en fin stund och sedan dess har jag inte varit rädd för döden.
Senare jobbade hon i en blomsterbutik och kom där i kontakt med flera begravningsentreprenörer.
– Jag imponerades av dem och det fina arbete de lade ner och bestämde mig för att det var det jag själv ville arbeta med.
För två och ett halvt år sedan lärde hon känna prästen och åttabarnsmamman Jessica när hon tillträdde tjänsten som komminister i Tingsryds pastorat. Jessica hade tre år tidigare blivit vigd till präst och efter några år i Växjö ville hon komma till en mindre församling. Tidigare arbetade hon som journalist och var i flera år reporter och programledare på TV4 i Växjö.
– Jag fick min kallelse av Gud första gången när jag var 27 år. Jag hade precis fått mina tvillingar Filip och Oskar och låg i badkaret med dem när Gud sa till mig att jag skulle bli präst. Nej, svarade jag. Det ska jag inte, säger Jessica med ett leende.
Men några år senare gick hon upp till sin chef och sa att hon ville vara tjänstledig för att hon skulle börja studera teologi.
– Han tyckte det skulle passa mig, men han var orolig för att jag skulle sakna journalistiken. Sedan tog det ett tag innan jag blev klar med prästutbildningen eftersom det kom några barn emellan, säger hon och skrattar hjärtligt.
Skrikande däck i kurvorna
Det var sina åtta barn, maken Håkan, 51, och sina älskade hästar som Jessica tänkte på när hon med svår andnöd kördes i ilfart mot vårdcentralen i Jennys svarta begravningsbil. I den stunden tvivlade hon på att hon skulle få se dem igen.
– Bara det att Jenny, som är betydligt mindre till växten än vad jag är, resolut föste in mig i bilen trots mina protester är imponerande, säger Jessica.
Likbilen stod parkerad vid sidan av Tingsås kyrka och det var dit som Jenny med mild, men bestämd hand förde Jessica som själv trodde att hon skulle må bra igen bara hon kom ut i friska luften.
– Senare på eftermiddagen skulle jag ha en konfirmandträff och jag tänkte att jag inte bara kunde överge dem. Men Jenny sa bara ”vi löser det” och knuffade in mig i bilen. Jenny placerade Jessica i passagerarsätet bredvid sig, rivstartade likbilen och körde sedan i hög hastighet genom det lilla småländska samhället.
– Vårdcentralen i Tingsryd ligger som väl är bara ett par kilometer från kyrkan, säger Jenny.
Under bilfärden svullnade Jessicas tunga ytterligare och hon fick svårare och svårare att andas. Trots att de två kilometerna till vårdcentralen avverkades mycket snabbt med skrikande däck i kurvorna kändes det som en evighet för henne.
– Jag var skräckslagen. Det närmaste den upplevelsen jag tidigare har kommit är när jag hade falsk krupp som barn.
Dörren var låst
Jenny mer eller mindre sladdade in framför ingången till vårdcentralen och tvärbromsade. Hon rusade ut ur bilen med Jessica som fortfarande var klädd i sin vita röcklin och som hade mikronfonmyggan kvar på kinden som hon använde för att höras i kyrkan.
– Men entrédörren var låst. Jag bultade på den och sprang sedan runt och knackade på en annan dörr för att få personalens uppmärksamhet, berättar Jenny.
Sjukvårdspersonalen såg direkt att Jessica drabbats av en allergichock och gav henne läkemedlen Betapred och kortison som hävde svullnaden av hennes tunga.
– Det var en fantastisk känsla att kunna andas normalt igen. Jag mådde snabbt mycket bättre och kunde åka hem efter några timmar, berättar hon.
Så fort Jenny såg att Jessica blev omhändertagen kände hon sig lättad och hon kunde i betydligt lugnare tempo köra tillbaka till kyrkan. Hon berättade för Jessicas chef vad som hänt och körde sedan kistan till krematoriet.
När Jessica fick veta att hon drabbats av en allergisk chock trodde hon först att det var jorden hon använde vid begravningen som möglat.
– Men det är alltså inte mögel som jag är allergisk mot. Det kan i stället ha varit någon av blommorna som låg på kistan som jag inte tål. Jag ska gå igenom fler tester nu för att se om läkarna kan få fram något.
Senare tog Jenny kontakt med änkan för att förklara vad som hände vid begravningen.
Prästen Jessica Fritzson
- Namn: Jessica Fritzson
- Ålder: 49 år.
- Yrke: Präst.
- Familj: Maken Håkan 51, och barnen Linus, 29, Evelina, 25, Filip och Oskar, båda 21, Kalle, 16, Annie, 13, Hampus, 11, och Stina, 7.
- Bor: Växjö.
– Hon hade som väl var full förståelse för att Jessica var tvungen att ta en paus vid slutet av gudstjänsten och sedan rusa ut.
Jessica och Jenny har tjänstgjort vid flera begravningar tillsammans sedan den dramatiska augustitorsdagen. Numera har Jessica alltid allergitabletter och en kortisonspruta nära till hands.
– Det var verkligen tur i oturen att det hände här i kyrkan när Jenny var närvarande. Tänk om jag drabbats av allergichocken när jag och min man fjällvandrade på Hardangervidda som vi brukar göra varje sommar. Då hade jag inte levt i dag.
