Josefa Engkvists partner Gert Green mördades av Ricard Nilsson

Josefa Engkvist idag kombinerat med en bild på henne och maken Gert Green som mördades av Ricard Nilsson.

Foto: Stefan Lindblom och Privat

Josefa Engkvist var mitt uppe i bröllopsplaneringarna när hennes älskade Gert Green sköts ihjäl av Ricard Nilsson på Forsmöllans rastplats. Det har gått 21 år, men minnet av Gert är fortfarande starkt.
– Vi hade drömmar om hur vi skulle åldras tillsammans, säger Josefa.

Måndagen den 27 september 1999 fick en 32-årig Billesholmsbo kontakt med säljaren till en röd Mercedes genom köp-och-sälj-sajten Blocket. Det var en attraktiv bil till rena vrakpriset som stämde exakt överens med vad hans 65-årige pappa önskade sig.

Känslorna och attraktionen blev bara starkare. Vi blev ett par – ett oskiljaktigt par, som vi trodde...

Pappan följde med till den mötesplats som sonen bestämt med säljaren. Det gjorde även deras gode vän Gert Green, som tillfälligt var på besök.

Ingela Jansson satt 2 940 dagar i etiopiskt fängelse

Enligt vittnesmål var Gert på väg hem, men bestämde sig för att hänga med och titta på det röda fyndet och kontrollera om det verkligen var så välskött som det påstods i annonsen.

Gert Green och Josefa Engkvist tillsammans på någon form av tillställning.

Gert Green och Josefa Engkvist tillsammans långt innan trippelmördaren i Klippan tog Gerts liv.

Foto: Privat

De hämtade upp säljaren, den då 23-årige musikmanagern Ricard Nilsson, vid en busshållplats längs väg 21 utanför Klippan. Han var mörkt klädd med keps och luvtröja, enligt hans egna uppgifter i polisförhören.

Ricard dirigerade 65-åringen, som satt bakom ratten, in på en avskild, mörk och tätbevuxen rastplats vid Forsmöllan. Det var där de trodde att Mercan stod.

Ricard satt i baksätet bredvid 32-åringen. Så fort de stannat trevade han i rockfickan och drog upp en Beretta-pistol, kaliber 22, som han fått insmugglad från USA.

Se också: 5 av historiens värsta kvinnliga seriemördare

Den senaste tiden hade det varit bråda och glädjefyllda dagar, både hemma hos 32-åringen och hos Gert Green. Bröllop stod för dörren. 32-åringen skulle inom kort gifta sig med sin flickvän, och Gert, som var frånskild med två vuxna barn, skulle också snart bli äkta make.

Sent i livet hade han mött sin stora kärlek i den tio år yngre brasilianskan Josefa Dos Passos Engkvist, även hon med två vuxna barn och ett sprucket äktenskap bakom sig.

En vecka tidigare hade Josefa åkt till Brasilien för att ordna med bröllopet. Det var där de skulle gifta sig och dit de sedan skulle flytta.

I hela sitt liv hade Gert fascinerats av Brasilien – läst allt om landet, engagerat sig i välgörenhet för gatubarn och drömt om att resa dit som pensionär.

Så kom Josefa in i hans liv och alla bitar föll på plats.

Ingenting stod i vägen för deras lycka och gemensamma framtid.

– Vi var så förväntansfulla och förälskade. Det hade vuxit fram på jobbet, berättar Josefa, 76.

Hon och Gert arbetade på ett läkemedelsföretag i Helsingborg.

Josefa Engkvist sitter bland gamla tidningsurklipp om trippelmordet i Klippan och bilder på Gert Green.

När Josefa träffade sin blivande sambo Gert Green var han hennes chef. ”Vi hade mycket gemensamt”, säger Josefa Engkvist.

Foto: Stefan Lindblom

Han var laborant och förman, och Josefas chef. Hon minns honom som en fantastisk, duktig och inspirerande man.

– Vi hade mycket gemensamt, inte minst det sociala engagemanget och intresset för miljö och natur. Känslorna och attraktionen blev bara starkare. Vi blev ett par – ett oskiljaktigt par, som vi trodde …

Förberedelserna och pappersexercisen inför bröllopet gick som smort för Josefa.

Snart skulle Gert äntligen få se sitt efterlängtade Brasilien, träffa hennes släkt, gifta sig, skaffa bostad och påbörja en ny fas i livet.

Det var en spännande och utvecklande tid med planer på en verksamhet knuten till hjälparbete för barn och miljö.

– Vi ringde varandra varje dag. Han var så strålande glad på söndagen. En vecka senare skulle han komma efter, allt var bokat, säger Josefa.

Nästa gång hon ringde till Gert var på måndagskvällen den 27 september. Gert borde vara hemma, men Josefa fick inget svar.

Ungefär samtidigt på Forsmöllans rastplats såg Gert hur bilförsäljaren riktade sin pistol mot huvudet på kamratens son i baksätet. Ricard Nilsson krävde att få alla pengar de hade med sig för bilköpet.

Men ingen i sällskapet hade några kontanter. 32-åringen, som skött kontakterna, ville av försiktighetsskäl att överlåtelsen skulle ske på annat sätt.

Han önskade bara se Mercan och bedöma den.

– Ta fram pengarna, krävde jag. Men de hade inga pengar. Då tappade jag helt kontrollen och avfyrade vapnet, har Ricard Nilsson själv berättat i de åtskilliga intervjuer och poddar han ställt upp på under de 20 år han suttit fängslad.

– Jag sköt dem i huvudet, alla tre. Först han som satt bredvid i baksätet. Sedan föraren och sist passageraren.

Samtliga träffades i tinningen. 65-åringen sköts med två skott eftersom det första missade.

Ricard Nilsson gick igenom bilen och sina offers fickor, men hittade bara småsedlar.

Senare på natten återvände han för att leta noggrannare, men med samma klena resultat.

Josefa Engkvist som berättar om sorgen efter sin sambo Gert Green som mördades i Klippan.

När Gert Green mördades befann sig Josefa Engkvist tusentals mil bort – i Brasilien.

Foto: Stefan Lindblom

Dock uppmärksammades han av ett vittne som skrev ner registreringsnumren på både Nilssons och offrens bilar. Det ledde senare polisen direkt till Ricard Nilsson.

Över tusen mil därifrån fortsatte Josefa Engkvist sina försök att få tag på Gert.

– Jag tyckte det var märkligt att han inte hörde av sig. Jag försökte ringa ett par gånger till, men fick inget svar.

På tisdagen fick hon ett telefonsamtal från sin yngre syster, som också bosatt sig i Sverige. Systern var förtvivlad och chockad.

– Hon talade om att Gert var död, skjuten, att han mördats tillsammans med vännen och hans son. Det gick inte in, jag kunde inte fatta, berättar Josefa.

Precis som hemma hos 32-åringen och hans pappa blev det förstås ett ofattbart smärtsamt kaos för anhöriga till Gert, och för Josefa i Brasilien där hennes släkt fanns i delstaten Mato Grosso.

– Det ringde hela tiden från Sverige – mina barn, närstående, kollegor och polisen. Det bara snurrade för mig. Hade jag inte haft mina brasilianska släktingar och deras läkarkontakter vet jag inte vad jag hade tagit mig till, säger Josefa.

Josefa Engkvist sörjer fortfarande sambon Gert Green.

”Gert och jag hade varit tillsammans i många år, gemenskapen och tryggheten bara växte”, säger Josefa Engkvist.

Foto: Privat

I fem veckor stannade Josefa kvar innan hon kände sig tillräckligt stark att orka åka hem. Eller snarare, tillbaka till Sverige. Det var ju egentligen den lilla bergsstaden Nova Mutum i det brasilianska inlandets vidsträckta skogsmarker som var den nya hemorten.

Det var här hon och Gert skulle arbeta mot skogsskövlingen och engagera barn och ungdomar i trädplantering och miljötänkande.

– Jag hade varit så frisk, glad och stark när jag åkte till Brasilien. Gert och jag hade varit tillsammans i många år, gemenskapen och tryggheten bara växte. Och känslorna var så intensiva. Jag kom hem som en isbit, apatisk, på väg att smälta bort.

Josefa gick på rättegången och ryser vid minnet av mördaren – hans Armani-kostym, hans överlägsna sätt vid förhören och hans hånleende.

– Aldrig kan jag förlåta honom, och aldrig vill jag tala med honom. Han borde suttit inspärrad för resten av sitt liv.

Sedan ett år tillbaka är Ricard Nilsson villkorligt frigiven. I fängelset studerade han på hög nivå och i dag är han en etablerad skribent.

För hans skull och till hans minne ville jag att någonting av allt vi drömt om skulle förverkligas.

– Han är 44 år och har hela livet framför sig. Jag är sjuk, gammal och krossad. Allt tog slut när Gert mördades. Det är klart det smärtar och känns orättvist, säger Josefa uppgivet.

Efter begravningen av Gert och hans kamrater, och den värsta uppståndelsen kring rättsprocessen mot trippelmördaren Ricard Nilsson lagt sig, började Josefa ändå fundera på framtiden – i Gerts namn.

– För hans skull och till hans minne ville jag att någonting av allt vi drömt om skulle förverkligas.

Josefa reste till Brasilien och drog igång de hjälpprojekt som hon och Gert planerat.

– Det gick bra i några år. Jag kände stödet och närheten från Gert, han var stolt över mitt arbete.

Över tio miljoner trädplantor kom i jorden tack vare Josefas uppoffrande och tålmodiga arbete.

– Det var seriöst. Vi hade tillstånd, kontakter och vissa garantier, men 2012 tog det stopp. Vi motarbetades av alltför mäktiga intressen. Det var kraftverksbyggen, mineralbrytning och en tilltagande korruption som gjorde det omöjligt att fortsätta. Jag hotades och fick inte de tillstånd som behövdes. Dessutom blev jag sjuk, kroppen orkade inte längre, berättar Josefa.

Gert Green och Josefa Engkvist tillsammans på bild. Gert mördades senare av Ricard Nilsson.

Josefa Engkvist försökte förverkliga parets gemensamma dröm efter Gert Greens död. ”Vi värnade naturen och miljön, precis det som Gert brann för”, säger hon.

Foto: Privat

Hon återvände till Sverige, sliten och utbränd.

– Jag har proteser i knäna och drog på mig en mängd åkommor i Brasilien som jag inte blir kvitt. Det var ett hårt arbete.

Men Josefa är glad att hon orkade genomföra det.

– Det väckte en opinion, vi gjorde nytta. Vi värnade naturen och miljön, precis det som Gert brann för. Jag är nöjd, säger hon.

Efter flytten tillbaka till Sverige startade hon matlag i Dalhem för att aktivera invandrare som annars riskerade att isolera sig. Det projektet har hon nu också släppt. I dag delar Josefa lägenhet med sin dotter, som är ett stort stöd för henne. Hon umgås med en del nära vänner, men några nya romanser har det inte blivit.

– Gert är mitt allt. Jag var 55 år när han mördades. Det går inte en dag utan att jag har sällskap av honom i mina tankar. Ibland besöker jag honom i minneslunden. Det är vackert, säger Josefa.

Fotnot: Vi har sökt Ricard Nilsson för en kommentar till det lidande offrens anhöriga levt med. Han har avböjt med hänvisning till att han nu vill undvika den typen av medial uppmärksamhet då han inriktar sig på att bli en del av samhället.

Ricard Nilsson dömdes för trippelmordet i Klippan. Han var även misstänkt för ett annat mord men dömdes aldrig.

Trippelmördaren Ricard Nilsson har bland annat skrivit flera böcker.

Foto: Lindelöws bokförlag

Trippelmördaren Ricard Nilsson

Ricard Nilsson föddes i Arkelstorp i Skåne 1976 och bodde ett par skolår hos sin pappa i USA.

Han var tidigt inriktad på framgång och rikedom. Men affärerna inom musikbranschen gick överstyr, skuldberget växte och Nilsson blev kriminell.

Den 27 september 1999 sköt han ihjäl tre män vid Forsmöllans rastplats i skånska Klippan.

Svenska massmördare: Från Tommy Zethraeus till Änglamakerskan

Ricard Nilsson förnekade att han hållit i vapnet och hänvisade till en annan man som han inte kunde avslöja.

Men dels hade Nilsson iakttagits på mordplatsen och dels fanns tillhörigheter från de tre mordoffren i hans bostad. Dessutom hittades mordvapnet nedgrävt i hans trädgård.

Ricard Nilsson dömdes till livstids fängelse för mord i Klippans tingsrätt den 3 december 1999.

Domen fastställdes i hovrätten.

Samma år var Ricard Nilsson misstänkt och häktad för mordet på turnéledaren Lelle Hildebrand i Sölvesborg. Några hållbara bevis har dock aldrig presenterats och själv har han hela tiden nekat till brott.

Efter 10 år i fängelse erkände Ricard Nilsson att han var skyldig till trippelmordet. Motivet var ekonomiskt, han var djupt skuldsatt och desperat.

Under sina 19 år på sluten anstalt har Ricard Nilsson huvudsakligen studerat och har ett stort antal kvalificerade akademiska examina i ämnen, bland annat juridik, rättsvetenskap, sociologi, religionskunskap, litteraturvetenskap, psykologi och handelsrätt.

Efter 10 år i fängelse erkände Ricard Nilsson att han var skyldig till trippelmordet.

Han har också gett ut åtskilliga böcker, skrivit mängder av artiklar och tagit uppdrag som juridisk konsult åt medfångar.

I början av 2017 fick Nilsson sitt straff tidsbestämt till 30 år. Han påbörjade utslussningen året därpå och frigavs villkorligt i september 2019.

Ricard Nilsson arbetar i dag som författare och journalist. Han verkar även som föredragshållare och fortsätter med en del uppdrag som juridisk konsult.

I de många intervjuer Ricard Nilsson gjort genom åren har han uttryckt ett medkännande för offren och en förståelse för att de inte kan förlåta honom. Han säger sig vara öppen för att prata med dem, om någon av dem önskar.

Sveriges farligaste kvinnor