Rigmor Westerdahl, 80, hittade sin stora passion efter pensionen – kan inte sluta: Fler äldre borde prova

Hälsoveckan på Limnos oktober 2025

Rigmor Westerdahl från Vällingby var en av dem som var med på Allers Hälsovecka på den grekiska ön Limnos förra året. Där gick hon gärna på många olika träningspass, men det hon brinner för är squaredance. Det är en amerikansk dans som kom till Sverige 1978.

Som så många i sin generation är Rigmor van vid pardans sedan unga år. Under uppväxten i Gävle var det sådant som bugg och foxtrot som dansades när ungdomarna var ute och roade sig i folkparkerna.

Lätt att hitta nya vänner

Som äldre började Rigmor Westerdahl med folkdans, och höll på med det i många år. När hon var 65 testade hon squaredance för första gången.

– Då fastnade jag för det! Det var svårt i början men blev roligare och roligare, så jag bytte helt till det efter tag, säger hon.

– Jag har artros, och faktiskt är squaredance bättre, för det är inte så många vridningar på knän och höfter som i folkdans.

Men annars är det farten och utmaningen för huvudet som Rigmor uppskattar. Ingen dansomgång är den andra lik.

– Och det är socialt! Man får nya vänner, det är bra just när det är en äldreförening. Man behöver inte känna någon i förväg, det är lätt att komma in i en grupp.

Fler kvinnor än män

Vi ses i Sundbybergs Folkets hus, där Squaredanceklubben Seniorerna huserar i dag. Det finns många olika nivåer, och i dag är det de som dansat i två-tre terminer som svänger runt. Rigmor är där som en ”ängel”, som det kallas när en dansare på mer avancerad nivå är med. Efter att ha dansat i 16 år är hon en hejare på de olika turerna och stegen.

De dansande utgår från en fyrkant, alltså square, på åtta personer. Den som ropar ut de olika dansstegen – och ibland sjunger med till musiken – kallas caller.

Dagens caller heter Rolf Boettge, och har varit det sedan 2014.

– Det är en sådan dansglädje, man vet aldrig vad som händer på scenen, säger han och fortsätter entusiastiskt:

– Det gäller att få till dansen smidig för kroppens rörelser, lite böljande.

Att squaredance är bra både för kropp och knopp, som Rigmor och andra i gruppen säger, är lätt att förstå med tanke på att det finns runt 500 (!) calls, alltså olika turer och steg. Ju högre nivå, desto fler lär man sig. Att bli fullärd är omöjligt.

– Allt är på engelska, men man behöver inte vara duktig på det för att lära sig – man lyssnar till orden. Och när man hållit på ett tag kan man skratta när man gör fel, berättar Rigmor .

När det bli helt tokigt så pausar callern och repeterar så att alla hinner uppfatta hur dansen ska fortsätta.

Numera går hon oftast en gång i veckan och när det är någon speciell tillställning på en helg till exempel, som förra gången när det var ett 35-årsjubileum. Men när hon dansade som mest gick hon upp till fyra gånger i veckan.

I dag bär Rigmor att band tvärs över överkroppen – det visar att hon i dag har mannens roll i dansen. Det är nämligen ofta fler kvinnor som dansar squaredance.

– Jag vet inte varför det är så, kanske är män mer rädda att göra bort sig, funderar Rigmor. Det börjar ju redan med vanlig pardans, att det är mannen som styr dansen och de kanske tycker att de måste kunna bra. Men det spelar ju ingen roll om man inte kan direkt!