Usha tovar änglar som ska hjälpa våldtäktsoffer

Usha tillverkar änglar.

Pengarna som Usha får in genom att sälja sina tovade änglar går till Panzisjukhuset i Kongo. Foto: Susanne Stamming

När Usha läste om hur kvinnor och barn i Kongo utsätts för obeskrivliga grymheter väcktes något inom henne. Hon måste göra något. Först visste hon inte hur hon skulle kunna hjälpa till, men svaret fanns hemma på gården...

Ushas handgjorda änglar i tovad fårull är alla små karaktärer med egna personligheter. En del är stora, andra små, flera har starka färger, någon är helt vit. En av änglarna har ett rött hjärta på bröstet och det symboliserar hela tanken med Usha Deminger Sandgrens projekt där varje ängel i fårull säljs till förmån för utsatta kvinnor i Kongo.

– Jag vill hjälpa på riktigt, inte bara skriva på Facebook, säger hon och kramar om ett av sina får som ställer upp med sin ull.

Jag har aldrig varit mobbad, men ingen brydde sig direkt heller. Jag var ganska osynlig

Usha lever numera sin dröm på gård i Lilla Edet, 5 mil norr om Göteborg, tillsammans med maken Henrik och mängder med djur.

– Det är nästan för bra för att vara sant. Hon var tre år när hon kom till Sverige som adoptivbarn från Indien. Det tog lång tid för henne att finna sig till rätta.

Magriffe planerade sitt självmord: ”Familjen skulle få det bättre utan mig”

– Jag har aldrig varit mobbad, men ingen brydde sig direkt heller. Jag var ganska osynlig, säger Usha, 45.

När hon var tonåring flyttade hela familjen från Örebro till Göteborg. Hennes pappa var pastor i Betlehemskyrkan och hade fått ett nytt jobb.

– Själv är jag något av en ateist och han lät mig alltid välja själv. Det var bra. Jag hade en trygg uppväxt, säger Usha som inte riktigt kan förklara varför hon ofta känt sig utanför.

– Jag har haft självmordstankar till och från sedan jag gick i högstadiet, berättar Usha.

Men på vägen genom livet blev hon kär och när hon var 18 år gammal fick hon en dotter.

– Jag var alldeles för ung och omogen för det, berättar hon med sorg i rösten. Usha kämpade ändå på och det gick bra under en tid, men sedan blev hon deprimerad igen.

– Till slut gjorde jag ett allvarligt självmordsförsök. Jag vaknade inte förrän efter tre dagar och kände mig misslyckad för att jag inte lyckats med detta heller, säger Usha.

Får och hästar på en gård.

Gårdens får bidrar med ull till änglarna. Foto: Susanne Stamming

Vänskap blev till kärlek

Hennes kompis Henrik stöttade henne på sjukhuset och efteråt på psykiatriska avdelningen. Så småningom blev de ett kärlekspar efter att Usha separerat från dotterns pappa.

Usha köpte även en shirehäst (största rasen i världen), Caramell. Det blev något av en terapi för henne.

– Jag slapp att sitta ensam hemma, utan var i stallet hela dagarna. Under tiden gick jag även på öppenvården, berättar Usha.

Hon och Henrik drömde om att köpa en gård på landet där de kunde ha djur nära och ett lugnare liv än inne i Göteborg. De letade och hittade plötsligt ett hus via Hemnet som de fick köpa billigt. 2012 flyttade de till sitt eget lilla paradis i Lilla Edet.

– Det var underbart, säger Usha.

De köpte får, alpackor och en hästkompis till Caramell. Av fåren fick de ull och Usha bestämde sig för att gå en grundläggande tovningskurs.

– Jag ville göra något av ullen för det blev ganska mycket när vi skaffade fler och fler får, förklarar Usha.

Hon lärde sig därefter en speciell teknik som kallas nåltova eftersom grannens dotter kunde detta. Men Ushas skapande skulle snart också växa och bli en större verksamhet.

– 2013 hade jag sett en artikel i en tidning. Den handlade om Kongo och de fruktansvärda kvinnoövergrepp som pågick där, berättar Usha.

Ville göra något för kvinnorna

Det ledde till att hon började fördjupa sig i ämnet och insåg snart vidden av problemen. Hon lärde sig att kvinnor i Kongo inte kan röra sig fritt utan att vara konstant rädda. Att närmare två miljoner personer beräknas ha våldtagits under krigen och att många av dessa offer varit barn.

Änglar symboliserar kärlek, hopp och tröst

– En del militanta grupper använder sexuellt våld för att visa sin makt och för att driva människor från sina hem. Det är hemska brott och jag kände att jag bara måste göra något, säger Usha.

– Jag ville inte vara en av alla som bara gick vidare utan att agera. Men först visste jag inte hur jag kunde hjälpa. Då kom jag på att jag kunde tova små änglar och sälja, fortsätter hon.

– Änglar symboliserar kärlek, hopp, tröst och omtänksamhet för mig. Det passade perfekt.

Usha förstod att det fanns en som gjorde skillnad i landet – doktor Denis Mukwege. Han grundade Panzisjukhuset i östra Kongo – en plats där över 50 000 överlevare av sexuellt våld behandlats för sina trauman både fysiskt och psykiskt.

Träff med Nobelpristagaren Denis Mukwege, Kongo.

Usha har träffat Nobelpristagaren Denis Mukwege några gånger. Vid detta tillfälle var även Henrik med. Foto: Privat

– Jag kände direkt att det var dit pengarna från änglarna skulle gå. Det fanns många historier därifrån, fruktansvärda berättelser som behövde komma fram för att människor inte ska glömmas bort, förklarar Usha.

En av historierna som hon fått återberättad är den om en patient vars familj blev angripen av en militant grupp som kom till byn. De mördade maken och våldtog sedan hustrun under hänsynslösa former samt skadade henne svårt. Därefter lämnade de byn. Denna kvinna är bara en av miljoner. Inga åldrar skonas.

Panzisjukhuset har fått in barn så unga som tre år, svårt skadade efter att ha blivit våldtagna. Doktor Mukwege försöker hjälpa dem att läka de kroppsliga och själsliga såren samt att skapa en ny framtid. Och för det fick han Nobels fredspris 2018.

– Denis är en fantastisk människa. Jag kände att jag ville hjälpa honom och alla de kvinnor och barn som kommer till hans sjukhus, säger Usha.

Startade sitt projekt

Usha startade Denisängelprojektet där alla hennes tovade änglar säljs till förmån till sjukhuset i Kongo. För att kunna förverkliga detta behövde Usha komma i kontakt med Mukwege. Då fick hon hjälp från oväntat håll.

– Det visade sig att min pappa kände honom väl. Det hade jag ingen aning om, även om jag hade hört pappa berätta om Kongo tidigare. Jag hade lyssnat lite dåligt helt enkelt, säger Usha.

– Hur stor är chansen liksom – att min egen pappa kände Mukwege? Helt otroligt, även om han jobbat inom Sida.

Ushas änglar i ull.

Alla änglar har sin egen personlighet. Foto: Susanne Stamming

Hon fick höra fler historier. Om dödliga smittor som spreds medvetet, om hur kvinnor och barn blivit uppspikade på väggar och andra obeskrivliga metoder som militanta grupper använder mot civilbefolkningen för att kunna ta över landområden. Marker som numera är värda mycket i ett land med stora naturresurser.

Allt detta hemska som händer där nere pratar vi inte om i övriga världen, men jag kan inte bara se på.

Världens behov av batterier till mobiler, datorer och elbilar har förändrat situationen och våldet har nått nya fruktansvärda nivåer. Kongo är en av de få platser i världen där det finns kobolt som är ett måste i dessa batterier. Kvinnor, barn och hela byar står i vägen, medan batteriföretagen fortsätter köpa och sälja vidare till mobilföretag och elbilstillverkning.

– Allt detta hemska som händer där nere pratar vi inte om i övriga världen, men jag kan inte bara se på.

Usha pratade med sjukhuset och fick ett kontonummer som hon kunde sätta in pengar på.

Ullen räckte inte

Första gången Usha sålde änglar var på sin pappas födelsedagsfest och 18 änglar fick nya ägare. Glad över framgången fortsatte hon hem och började tillverka i allt högre takt.

– Jag sålde på marknader och jag fick komma med på en företagsmässa. Det gick jättebra och då fick jag även vara med i radion och prata om det jag gjorde, säger Usha.

Efter det fick försäljningen ett stort uppsving och då räckte inte den egna ullen utan hon fick köpa mer av grannar och andra.

– Numera gör jag 2 till 15 änglar varje dag och jag får även hjälp av Henrik. Jag älskar att vara kreativ, men framförallt känner jag att det gör skillnad. Att läsa om Kongo var en smäll i magen. Jag hade verkligen inget annat val än att göra något, berättar Usha och kastar en blick åt Henrik.

Usha och Henrik tillverkar änglar av Ull.

Maken och livskamraten Henrik hjälper gärna till med änglarna. Foto: Susanne Stamming

– Jag är gärna med och hjälper till, intygar han. Har träffat Mukwege De flesta av änglarna säljer hon på nätet och hon har mängder med kunder.

– 70 änglar i veckan skulle inte vara ett problem att sälja och vi är nu uppe i en miljon kronor som gått till Panzisjukhusets Änglakonto, säger Usha och berättar att pengarna oavkortat går till sjukhuset.

Som en bonus har Usha dessutom fått träffa Mukwege vid flera tillfällen.

– Första gången var 2014 när han besökte en fredskonferens i Örebro. Han har en enorm utstrålning och bryr sig om alla. Sedan möttes vi när han var med i tv-programmet Skavlan. Då fick han min 500:e ängel, berättar Usha.

Fick Nobels fredspris

Maria: ”Pappa Mukwege” gör skäl för fredspriset 2018

Hon är full av beundran över läkaren som gett sitt liv för att hjälpa kvinnor och barn. Att han var väl värd Nobels fredspris är det ingen tvekan om.

– Han jobbar så hårt och ändå är han vänligheten själv. Jordnära, gullig och ser alla människor. Tyvärr har hon också fått uppleva på nära håll hur han är utsatt för dödshot och att hans säkerhet alltid måste beaktas när han ska framträda. Mukweges liv är alltid i fara.

– Men han har berättat att han har ängeln som jag gjort på sitt kontor och han kommer att fortsätta jobba. Han tackade mig för allt jag gjort och det kändes underbart, säger Usha.

Pengarna från änglarna går till patientavgifter, vård, terapi, bygge av kvinnocenter, mikrolån till de kvinnor som ska gå vidare i livet och mycket mer. Än så länge har Usha inte besökt sjukhuset själv, men hennes pappa har varit där flera gånger.

– Jag ser fram mot att åka dit, även om det också kommer vara jobbigt. Men jag tror att jag behöver se även det svåra med egna ögon. Vi kan inte blunda längre.

Hennes arbete med änglarna har gett henne ett syfte i livet och det har stärkt hennes självförtroende.

– Det har varit min räddning och en bonus jag inte räknat med. Bara alla dessa människor som jag lärt känna. De lyfter mig och har varit den största vinsten – nya vänner.

Mer intressant innehåll hos allas.se: