Ann-Marie och Gillis gör sin sista Thailandresa – älskat landet i 33 år: Vårt paradis
5 smarta tips på hur du packar semesterväskan
I mars gick sista resan till Thailand för Gillis och Ann-Marie Andersson från Gällstad i Västergötland. Det var med sorg och vemod som de drog ihop dragkedjorna på resväskorna och checkade ut från boendet i Hua Hin.
I bagaget finns många minnen och nya bekantskaper. Vi träffade paret under deras sista resa hit.
Fösta resan till Thailand var en 50-årspresent
På 90-talet seglade Thailand upp som ett resmål som lockade turister från hela världen. De vänliga människorna, det varma klimatet och den fantastiska naturen var svår att slå.
Plötsligt åkte Gillis och Ann-Maries barn dit på semester, bästa vännerna likaså. Gillis började också drömma, och samtidigt närmade sig hans 50-årsdag. Hans fru Ann-Marie fick en briljant idé: 50-årspresenten skulle bli en överraskningsresa.
Vi visste att vi skulle tillbaka
Den 4 november 1993 låg det ett kuvert bredvid Gillis födelsedagstårta, och senare samma år lyfte planet till Phuket och Karon Beach. Paret hade fantastiska dagar där och kände direkt att de gärna ville tillbaka.
Men livet kom emellan. Barnen köpte hus, barnbarn dök upp och Thailandsresan fick sättas på vänt. Det skulle dröja tio år innan det var dags igen.
Hittade sitt paradis
2003 hade Ann-Marie väntat länge nog och tog upp frågan om en ny resa. Via en affärsbekant fick de upp ögonen för Hua Hin, en mindre stad tre timmar söder om Bangkok. Det var där som Gillis och Ann-Marie tillbringade nästa resa – utan att veta att det skulle bli deras paradis för många år framöver.
Deras Thailandsäventyr började rulla på. 2004 åkte de en organiserad resa och besökte norra delarna av landet, bland annat Chang Mai. 2005 styrde de kosan mot sydöstra delen av Thailand och åkte till Koh Samui.
– Tänk vad vi fick se och uppleva på den resan, det var nog bland det bästa vi gjort, säger Ann-Marie. Vi fick åka till platser dit vi aldrig hittat själva, äta på restauranger som vi inte hade en aning om att de fanns.
I samband med att Gillis blev pensionär väcktes tankarna om att ta resorna till en ny nivå. De hade bekanta som bodde i Hua Hin och fick tips om en lägenhet med två rum, pentry och balkong.
De bokade och 2006 hamnade de för första gången i lägenhetsområdet Tira Tiraa i Hua Hin. De förälskade sig i platsen, lägenheten passade perfekt och de bokade för två månader. Sedan dess har de fortsatt.
Många bekanta
Varje år – förutom under pandemin 2021 – har de packat sina väskor och tillbringat mellan en och två månader i Tira Tiraa. De har fått många nya bekantskaper från hela världen som återkommer hit. Bland annat Cathrine från Oregon, USA.
– Jag pratar med henne ibland vid poolen, berättar Ann-Marie.
– Förstår du vad hon säger då? frågar Gillis som vet att Ann-Maries engelska inte är den bästa.
– Nej, ja kanske lite, ibland. Men jag säger ”yes, yes”, nickar och ser glad ut. Det brukar funka, svarar Ann-Marie finurligt tillbaka.
Det här är paret Andersson
Namn: Gillis och Ann-Marie Andersson.
Ålder: 82 respektive 81 år.
Familj: De vuxna barnen Marie, Sofia och Jonas. Fyra barnbarn och två barnbarnsbarn, med ett tredje på gång. Även hundarna Maxi och Molly är en stor del av parets liv.
Gör: Pensionärer sedan flera år tillbaka. I yrkeslivet drev Gillis ett textilföretag och Ann-Marie arbetade som sömmerska i samma företag.
Bor: Gällstad i Västergötland samt sommarstuga i Olofsbo, Falkenberg.
Vi träffas på deras balkong i Tira Tiraa, här är det välbehövlig skugga morgon och kväll. De har utsikt över en parkeringsplats, där det ständigt är liv och rörelse. Tåget passerar bara 100 meter bort och trafiken hörs från vägen utanför. Ocharmigt kan man tycka, men Gillis håller inte med.
– Vi tycker om när det händer saker och ting. Det kommer ungdomar på kvällarna som grejar med sina bilar och vespor. Folk från hotellet passerar här när de ska ner till stan.
– Titta där, säger Ann-Marie och pekar. Där kommer fransyskan som bor på hotellet. Hon är alltid så tjusig, fin i håret och eleganta kläder.
– Och där kommer mannen från Frankrike. Han reser ensam. Han cyklar flera mil på förmiddagen och ligger sedan vid poolen. Han har bott här i många år.
Njuter av livet
Livet i Thailand har varit ganska okomplicerat för Gillis och Ann-Marie – de har njutit av livet. Varje morgon går Gillis till matmarknaden och köper varor till frukosten: Ägg, korv, bacon, ananas, papaya och melon.
Gillis ordnar frukosten och Ann-Marie tar hand om disken. På dagarna åker de iväg för att sola eller göra ärenden. Ibland tar de ”grisabilen” till en strand som ligger söderut. Ibland ligger de vid poolen som hör till huset. Gillis läser gärna en bok, Ann-Marie lyssnar på ljudböcker.
– Vi känner väl av att vi blivit äldre. Förr hyrde vi ofta vespa och kunde vara iväg en hel dag och se oss omkring, berättar Gillis som fyller 83 år till hösten.
– Det kan jag verkligen sakna, säger Ann-Marie som blir 81 år i sommar. Vi såg så många fina platser. Ibland åkte vi upp i bergen och ibland utmed kusten. Det finns mycket fint att uppleva i Thailand.
Stoppade av polis
De kommer att tänka på ett speciellt tillfälle när det hände något oväntat:
– Vi blev stoppade av polisen en gång, berättar Ann-Marie. Gillis körde vespa utan hjälm. Då fick han böter och de tog körkortet för honom. Han fick tillbaka det innan vi åkte hem sedan.
Lär sakna värmen och människorna
Gillis förklarar:
– Det är lag på att alla som kör vespa ska ha hjälm, de som åker med behöver inte det. Men det är sällan man ser någon som har hjälm, så jag chansade lite …. Det gick inte så bra. Tur att man kan skratta åt det i dag.
De tycker inte att det har blivit några stora förändringar under de år de varit här. Priserna i den thailändska valutan Baht är många gånger desamma som tidigare år, men det har blivit dyrare på grund av att kronans värde sänkts.
– När vi började åka delade vi valutan på fem, i dag är det cirka tre, berättar Gillis. En stor starköl för 100 Baht kostade tidigare ungefär 20 kronor, i dag kostar den i stället runt 33.
Han fortsätter med ett exempel:
– Du kan köpa en bra måltid för cirka 200 Baht, som är 70 kronor, det är fortfarande billigt att bo här.
Prutar friskt
Ann-Marie älskar att shoppa och här finns speciella nattmarknader där allt finns att handla. Även om hon inte är så bra på engelska så har hon lärt sig spelreglerna när det gäller att pruta.
– Hon är helt galen ibland, säger Gillis – och man kan ändå ana lite stolthet i rösten. Med teckenspråk och de vanligaste ordfraserna förhandlar hon till sig både klänningar, hattar och presenter till dem där hemma.
Parets 5 tips till Thailands-resenären:
• Se dig gärna omkring, allt från norr till söder. Naturen skiftar mycket från djungel i norr till magiskt fina stränder i söder. Det finns många resebolag som anordnar färdiga paket med resa, boende och aktiviteter.
• Köp färsk frukt, fantastiskt gott.
• Bemöt lokalbefolkningen med respekt. De är oerhört vänliga, det är viktigt att vara det tillbaka.
• Thailändarna är väldigt bra på att dra ner tempot, gör det du också.
• Pruta är en del av shoppingen och alla ser det som ett spel. Men pruta inte för lågt, då kan det bli dålig stämning. Ann-Maries bästa tips: Blir du erbjuden något för 500 Baht, ge ditt första bud runt hälften. Kanske ni landar runt 350-400 till slut.
Han berättar en liten anekdot som de haft roligt åt:
– En gång ville hon ha en viss storlek som inte fanns och det bestämdes att vi skulle komma tillbaka nästa dag och slutföra köpet. När vi ska gå därifrån säger Ann-Marie ”Ok, ok. See you yesterday!” (Ok, ok, vi ses i går) Försäljaren skrattade åt henne och hon bjöd på det. Hon försöker ju i alla fall, det är det viktigaste, säger Gillis om sin äkta hälft.
Ann-Marie kommer in på att landet blivit mycket renare:
– Förr låg det plastflaskor, papper och skräp överallt. Ibland sopades det upp och bara slängdes rakt ut i naturen.
– Ja, nu är det mycket renare och fräschare överallt, håller Gillis med om.
Tänk vad vi fått se och uppleva
Några gånger har det kört ihop sig ordentligt på resorna. Man får vistas i Thailand i två månader utan visum, men ett år räknade de fel på datumen och bokade en vecka för länge.
– Då fick vi åka till Göteborg och skaffa visum, det löste sig det också, säger Gillis och rycker på axlarna.
Kris på planet
Den värsta reseskräcken skedde i år. De hade bokat med Turkish Airlines och mellanlandade i Istanbul, Turkiet. De checkade in som vanligt på Landvetter i Göteborg, och biljetter och pass var med.
De gick av på flygplatsen i Istanbul och klev på nästa plan igen när det var dags. De satte sig tillrätta i flygstolarna och Gillis ”skulle bara” stoppa ner passet i väskan. Men passet var borta. De letade febrilt i alla sina väskor, i stolarna och på golvet. Personalen på planet hjälpte till. Men förgäves, passet var borta. De fick ett besked som var en kalldusch:
– Vi får be er att lämna planet. Har ni inga pass får ni inte åka med.
– Då blev jag riktigt rädd, berättar Gillis. Jag hade ju haft passet bara några minuter innan.
– Vi fick packa ihop alla våra saker och började gå i den smala flygplansgången mot utgången, berättar Ann-Marie.
– Jag hann börja tänka ”hur hundan löser vi det här?” berättar Gillis som bleknat under solbrännan han hunnit få när vi pratar om det här.
De ville knappast bli strandsatta i Turkiet, utan pass. Situationen hann dock inte bli mer allvarlig än så. En medpassagerare som suttit bredvid dem kom springande. Han hade hittat passet uppe i skåpet över deras säten där det antagligen ramlat ur väskan.
– När vi kom tillbaka och satte oss, då applåderade de andra åt oss, säger Ann-Marie, som nästan får tårar i ögonen när hon berättar.
Uppskattar artigheten
Klockan 17.00 är det dags för kvällens första vätskepaus. Den består av en öl, en whisky och knäckemacka med ost på. Solen går ner bakom bergen, lugnet sänker sig över Tira Tiraa och parets paradis.
Jag frågar vad de kommer att sakna mest och båda två svarar i munnen på varandra:
– Värmen. Allt är så varmt – solen, havet, vattnet i poolen.
De kommer också att sakna artigheten från människorna de lärt känna. Skräddaren som sytt upp åtskilliga kläder åt dem, vakten som står i vaktkuren och glatt säger ”Sawadee-kap” (Hej) när de passerar och försäljarna på nattmarknaden som hälsar bekant varje gång de går förbi.
Den sista frågan är förstås: Är det verkligen sista Thailandsresan nu?
Båda två dröjer med svaret tills Gillis nickar motvilligt och svarar:
– Ja, det tror jag.
Ann-Marie drar lite längre på hur hon tänker.
– Vi får se hur vi mår nästa år.
Hon höjer glaset för en skål, ser på sina gäster och säger ett glatt:
– Kopp, kopp!