Svenska Kim fann kärleken på andra sidan jorden – nu pendlar hon mellan Nya Zeeland och Japan

5 vanliga resemyter de flesta av oss tror på

Kim Harase är nöjd med hur hon ordnat sin tillvaro. Hon bor med sina två hundar Mia och Pia i den historiska byn Arrowtown, känd som Nya Zeelands vackraste ort. Under två-tre månader varje år har hon gäster i sitt airbnb.

Dessutom driver hon och maken Teru två populära kaféer i Tokyo.

– Jag ser det inte som två olika jobb, utan som två livsstilar. Jag är väldigt tacksam att jag bor på ett så vackert ställe och dessutom kan dela mitt liv mellan Nya Zeeland och Japan. Det är en perfekt kombination, säger Kim.

Eftersom hon befinner sig på andra sidan jordklotet sker intervjun digitalt. Men vi träffades i vintras, när jag besökte parets kaféer i Tokyo, iki Roastery & Eatery och iki Espresso. Det märktes väl hur Kim trivs med att gå runt och prata med gästerna.

Hon och hennes man är särbos med besked. De möttes för 33 år sedan, när Teru flyttat från Japan till Nya Zeeland för att spela rugby. De blev kära, gifte sig, och Teru stannade kvar.

Men när hans föräldrar började bli gamla ville han dela sin tid mellan Tokyo och Nya Zeeland, och det tyckte Kim var en bra lösning. Sedan elva år tillbaka bor de i varsitt land, men flyger till varandra minst varje månad.

– Att starta kafé och rosta kaffe var Terus dröm, så det gjorde vi. Jag gillar ju att engagera mig, så jag är med i kaférörelsen för full rulle.

Hon ser många fördelar med att bo på så olika håll:

– Vi har båda frihet att göra vad vi vill, och när vi inte är ihop jämt så uppskattar vi varandra mer. Så hade vi förstås en stark grund att stå på, efter att ha bott ihop i många år. Vi har egentligen ingen vardag, utan det är alltid intressant och roligt när vi är tillsammans.

Nackdelarna då? Kim funderar lite innan hon konstaterar att jo, det är dyrt med alla flygningar.

Några barn blev det inte för paret.

– Det har förstås också gjort att jag haft mycket frihet. Annars hade jag aldrig kunnat resa så mycket.

Föräldrarna har påverkat

Kim har äventyrslustan i blodet. Hennes föräldrar emigrerade till Kalifornien som unga i slutet av 50-talet – mamman ihop med sin syster från Sverige, pappan från Londons fattigaste delar. De gifte sig i USA och fick Kim och hennes lillebror.

– Mina föräldrar har präglat mig mycket – att båda lämnade sina hemländer för att söka sig till bättre liv, säger Kim.

Men mamman saknade Sverige, och efter några år flyttade familjen till Örebro. Pappan kände sig dock aldrig hemma, utan återvände till USA. Så kom det sig att Kim tidigt flög över Atlanten för att hälsa på sin far. Första gången var hon var 13 år. Efter det fick hon blodad tand.

Som 16-åring började hon resa på egen hand, först i Europa och sedan allt längre. Hon studerade till lärare i Göteborg, men jobbade vid sidan av och pausade studierna flera gånger för att tågluffa och jobba i England och USA.

– Alla jobb handlade om att spara pengar till nästa resa. Jag ville ut i världen och prova nya saker.

Kims arbetsliv som ung är minst sagt brokigt. Hon har jobbat i bingohall och på Volvo, varit hushållerska och kom som au pair till Formel 1-föraren Ronny Petersons änka och dotter. Hon har bott i USA, Sverige, England, Australien och Nya Zeeland.

Att hon stannade i just Nya Zeeland har flera orsaker.

– Det är ett land med många möjligheter för någon som mig, här finns en attityd av att lösa problem och att det går att klara det man vill. Det är som en blandning av Kalifornien och Sverige: Människor är artiga, civiliserade och litar på varandra. De jobbar hårt, och det är väldigt vackert här.

Framför allt har Kim haft en karriär inom utbildning. Först som lärare och rektor, sedan inom internationell marknadsföring. I 18 år var hon sälj- och marknadsansvarig för Nya Zeelands största utbildningsföretag och var med och startade skolor och högskolor i Nya Zeeland, Indonesien och Vietnam.

– Vissa år reste jag upp till åtta månader. Jag trivdes eftersom det gav mig möjlighet till nya upplevelser. Det är det som driver mig.

Kim tycker om att hålla fast vid vissa små dagliga rutiner, som att börja varje morgon med att dricka kaffe, gå på pilates och vandra med sina hundar. Men rutiner i stort är inget för den här världsmedborgaren.

– Jag blir snabbt uttråkad, och gillar när det händer saker. Jag tycker om att organisera, planera och resa, att alltid ha något att se fram emot.

Fick självförtroende i Sverige

Det märks att Kim har gott självförtroende. När hon bestämt sig för något ser hon till att genomföra det.

– Jo. Dels kommer det från min utbildning i Sverige, där andan var att det var upp till mig att få bra betyg för att bli det jag ville. Dels kommer det från mina föräldrar. De gav mig mod och lärde mig att bli självständig från väldigt ung ålder. Sammantaget lärde jag mig det viktiga i personligt ansvar, hårt arbete, att vara beslutsam och ha höga krav.

Kim kommer att tänka på en rad citat som hennes pappa förmedlade till henne.

– Han var väldigt beläst och hade vissa livsfilosofier. Han sa sådant som ”utbildning är frihet” och ”tid är det mest värdefulla i livet”. Han var väldigt bra på att leva i nuet.

Från mamman fick hon en annan – något sorgligare – insikt:

– Hon fick inte välja utbildning, led av ånger, och sa ofta att om hon fick leva om sitt liv skulle hon göra det helt annorlunda. Så vill jag inte ha det.

Något annat som Kim tagit till sig genom åren är att det inte är pengar eller det materiella som betyder något.

– När jag var 20-25 jobbade jag för flera människor som var otroligt rika. Jag upptäckte snabbt att det inte går hand i hand med att vara lycklig.

Hur har du påverkats av alla resor och möten?

– Jag är öppen för nya intryck och har lätt att relatera till alla människor oavsett ålder, bakgrund, kultur, etnicitet. Jag har knutit vänskapsband med människor från hela världen.

Kim har onekligen upplevt mer, sett fler kulturer och träffat många mer olika sorters människor än de flesta.

– Ja, jag har inte haft tråkigt en sekund, säger hon och ler.

Variation går som en röd tråd i hennes liv. Även efter att hon slog ner bopålarna i Nya Zeeland har hon tänkt nytt. En stor förändring gjorde hon som 54-åring, då hon klev av jobbet för utbildningskoncernen.

– Jag älskade mitt liv men hade bestämt mig för att byta livsstil. Jag ville köpa ett stort hus, odla grönsaker och ta hand om mamma. Mina hundar började bli gamla och slokade varje gång jag tog fram resväskan. Min mamma flyttade till mig trots att hon var 73, det är jag väldigt tacksam för. Om man lyssnar på sig själv kan man vara stark och göra det som är viktigt.

Kim har också bott på helt olika sätt. Ett tag hade hon ett 400 kvadratmeter stort hus med en jätteträdgård. Efter fyra år beslutade hon sig för att göra det motsatta.

– Jag lät bygga ett litet ”tiny house” – ett hus på hjul på 40 kvadrat – som jag designat själv. Jag var lyckligare där, när jag hade gjort mig av med nästan alla mina grejer.

Med åren är det lätt att bli mer bekväm och söka en trygg vardagslunk. Det gör inte Kim, men hon tänker ändå lite annorlunda nu.

– Jag fokuserar mer på min hälsa, att motionera, äta bra och ta hand om mig själv. Att bli äldre sätter ännu mer press på att ta vara på dagarna. För att inte slösa tid och bli lat frågar jag mig själv regelbundet: ”Är jag precis där jag vill vara nu? Gör jag det jag vill göra?” Om svaret är nej ändrar jag något.

Du får det att låta enkelt, men det kan vara väldigt svårt?

– Jo, men det sägs att 70 procent av det man är rädd för bara finns i ens eget huvud. Och nästan allting blir bättre än vad man trott i slutändan. Även när det händer sådant som man tycker är svårt just då så leder det till nya möjligheter.