Melinda och Rosa siktar mot nytt guld: ”Vill bli sedda för vår kompetens – inte för vårt kön”

7 saker vi stör oss på att andra gör på gymmet

Det är tidig morgon i Coop Norrbotten arena. Tränarna Melinda och Rosa är redan på plats, som alltid. De går genom korridorerna med kaffemuggen i händerna och ett lätt prat mellan sig – små skämt, snabba skratt. Trots att det är matchdag finns värmen där. Men under skratten ligger fullt fokus.

På isen väntar morgonens "morning skate". Spelarna tränar koncentrerat. Melinda och Rosa rör sig längs sargen, kommunicerar med blickar, småprat, korta korrigeringar. De vet precis vad varje spelare behöver. Ett peppande ord. En klapp på axeln. Ett skarpt påpekande.

Efter passet är det vila för spelarna. Men bakom kulisserna fortsätter jobbet. Video, taktik, samtal om detaljer. De pausar klipp, ritar på tavlan. Det är ett väloljat maskineri – men ändå levande. Det märks att duon har kul ihop. Att de tror på det de byggt. Att de litar på laget.

Två timmar före nedsläpp fylls hallen av ljud. Det är som om luften blir tjockare. Spelarna samlas i omklädningsrummet och Melinda och Rosa går igenom detaljerna och peppar spelarna. Sedan är det dags och matchen kan börja.

Och då händer det. Det är derby på hemmaplan, och publiken vet vad det betyder och hejar på spelarna. I båset står Melinda och Rosa – blickarna följer spelet. De ropar korrigeringar. Det hettar till. På isen. I båset. I publiken. Det är känslor som inte går att spela. De är där på riktigt.

– Klart att det hettar till ibland, vi har spelat hockey och vi lever oss in i matchen säger, Melinda och kan stolt gå in i omklädningsrummet och gratta tjejerna till kvällens seger.

Väntade barn med hon fick jobbet

Vid tiden för intervjun har det gått drygt ett år sedan Melinda Olsson skrev på kontraktet med Luleå hockey, ett år som hon beskriver som att leva sin dröm yrkesmässigt. Hennes hjärta brinner för Luleå hockey MSSK, och att få coacha det lag som alltid varit i hennes hjärta är en dröm.

– Det unika är att den klubben jag själv spelade i under många år i Piteå nu är en del av Luleå hockey MSSK. Jag har fått det bästa av två världar, säger Melinda och slår sig ner i soffan i ett av rummen på arenan.

Rosa Lindstedt kommer in strax efter med lilla Helvi, som sover i barnvagnen.

Rosa, som också skrev kontrakt för ett år sedan, insåg under sin rekryteringsprocess att hon skulle få barn. Första tanken var att hennes nya arbetsgivare kanske inte skulle acceptera det.

– Men jag hade fel. Jag minns när jag berättade för vd:n att jag skulle bli mamma och det svar jag fick var att de inte såg några hinder med det, säger Rosa.

Melinda fyller i att hon verkligen uppskattar att få jobba med en klubb som har ett så öppet tankesätt och som arbetar aktivt för jämställdhet. Det gör klubben genom att lyfta fram kvinnor och ge dem samma möjligheter som män att ha ledarskapsroller i alla faser i livet. Klubben jobbar också aktivt med att lyfta kvinnor inom sporten.

– När jag fick veta att Rosa skulle bli mamma så tänkte jag att det kommer att gå jättebra, och det har det verkligen gjort. Helvi är vår lilla hockeybebis som följer med oss på träningar och matcher. Vi hjälps åt att passa henne, säger Melinda.

När Rosa återvände som mamma och tränare efter två månader, var det ingen som såg snett på henne eller ifrågasatte hennes val att börja jobba igen.

– Tvärtom. Tjejerna i laget tycker att det är roligt, de stöttar mig, vilket även min sambo Katja gör, säger Rosa.

Rosa kommer från Finland och bor både i Juväskylä och Luleå. Hon har haft en framgångsrik karriär som spelare, i olika lag både i Sverige och Finland. Hon har också spelat det finska landslaget. När hon beslutade sig 2023 för att kliva av som spelare fick hon frågan om att coacha Brynäs damlag. Det var en naturlig övergång för henne att gå från spelare till tränare, och när frågan om att bli assisterande coach för Luleå kom, var svaret ett självklart ja.

– Det kändes helt rätt för mig. Jag såg det som en fantastisk möjlighet och utmaning, säger Rosa.

Från en hockeyfamilj

Melinda tog ett sabbatsår 2019 efter sin framgångsrika karriär som hockeyspelare för att fundera över framtiden. Hon insåg att hon hade nått sina mål som spelare, det fanns inte mer att utmana sig inom. Hon hade spelat i svenska landslaget, vunnit fyra SM-guld. När hon fick frågan om att bli tränare tvekade hon inte. Det kom rätt i tiden och hon brinner verkligen för hockey.

Hon är tacksam för sina föräldrars engagemang och berättar att de har offrat mycket för att hon är där hon är i dag. Deras stöd och uppmuntran har funnits hela tiden.

Hon växte upp i Överkalix, en kommun i Norrbottens inland, och började spela hockey med killarna när hon gick i skridskoskola.

– Jag tror jag var åtta år, eller yngre, jag minns inte riktigt. När jag var 14 år gammal fick jag frågan om jag ville spela för damlaget i Munksund i Piteå, arton mil från Överkalix.

Tre kvällar i veckan körde hennes pappa eller mamma Melinda till träningarna, i ur och skur. Hon minns en gång när det var snöstorm och pappan sa att ”i kväll kan vi inte åka, Melinda. Det går inte.” Jag blev så ledsen då, hockey var mitt allt, säger Melinda.

– De är fantastiska. Vi är en hockeyfamilj, även min bror har spelat hockey och fortfarande gör, och vi har varit drivna i det vi gör. Mina föräldrar har lärt mig att inget är omöjligt, säger Melinda.

Även Rosas föräldrar stöttade henne under hela uppväxten, och redan som åttaåring började hon spela hockey med killarna.

– Det fanns inte så många tjejer som spelade då, men nu finns det tjejlag. Hade inte mina föräldrar uppmuntrat mig, hade inte jag heller varit här i dag, i denna roll, säger Rosa.

Raka och ärliga

Att vara coach innebär att kunna hantera pressen av att ständigt vara i fokus, med förväntningar och krav. De är väl medvetna om att de inte kan vara älskade av alla, och när det blåser som hårdast måste de vara så starka i sig själva att de fortsätter stå rakt, fokuserar framåt och inte tappar fotfästet. Båda lyfter fram fördelen att ha spelat själva i ett lag under press, de vet hur det är att ha alla ögon på sig och förväntningar på vinst.

De vet känslan innan en match, från stunden då utrustningen tas på, tills det är dags att åka ut på isen och leverera. Att hantera pressen, kontrollera tävlingsnerverna och kunna hantera en förlust när man vet att det hade kunnat gå bättre.

Deras kommunikation är rak och ärlig, vilket är en förutsättning för att deras arbete ska fungera. De kompletterar varandra väl och diskussionerna kan ibland vara tuffa, men de landar alltid i det de anser vara bäst för laget.

– Det är alltid Melinda som har slutordet, men också hon som får ta smällarna och vara ansiktet utåt om det går fel, säger Rosa och beskriver huvudcoachen som en person som verkligen är i nuet, brinner för hockey, älskar att leda en grupp och är duktig på att förmedla sina idéer till tjejerna i laget på rätt sätt. Melinda är också strategisk och analytisk.

Rosa, enligt Melinda, är lugn och den som får henne att landa. Hon är otrolig på att få alla i laget att känna sig sedda. Hon kan hockey och är bra på att kommunicera med gruppen.

– Rosa utmanar mig att tänka annorlunda när det gäller strategier och våga se saker ur ett annat perspektiv, säger Melinda.

Utmana varandra

När arbetsdagen är slut brukar Melinda ofta ringa Rosa för att bolla idéer och diskutera nya tankar. Rosa är den som Melinda vädrar allt som har med laget att göra.

Båda säger att de inte gillar att diskutera kvinnligt och manligt ledarskap, utan att de är här på denna position för att de är bra ledare och för att Luleå Hockey tror på dem.

– Bara för att du är kvinna måste du kämpa hårdare i allt. Vi vill bli sedda för vår kompetens, inte för vårt kön, säger Melinda och understryker att hon hatar att få frågan om kön och ledarskap.

Arbetsdagarna är varierande, men varje morgon börjar med hockeyträning klockan elva. Under dagen pratar de hockey och håller sig uppdaterade om lagets behov och utveckling.

– Lyckan i jobbet är när vi får utmana varandra, när vi når våra mål och får fira framgångarna, säger Rosa.

– Och när vi ser någon spelare som kämpar med något och sedan lyckas under en träning eller match, då är lyckan total. Eller när hela gruppen plötsligt lyckas med något som vi har övat på – det är en fantastisk känsla, säger Melinda.

Vad framtiden har att erbjuda funderar de inte så mycket på just nu. De är här och nu, fokuserade på Luleå Hockey och det de vill åstadkomma med laget under de närmaste åren.

Plötsligt är tiden slut för att sitta och prata. Kaffet är urdrucket och det är dags att fira vinsten med tjejerna.