11-årige Johan Asplund försvann – 46 år senare väntar föräldrarna fortfarande på svar

Krim: Brutala Bodommorden i Finland

Det är fredagen den 7 november 1980 i Bosvedjan, i norra Sundsvall. Anna-Clara Asplund har vaknat upp med halsont denna dag och funderar på om hon ska sjukskriva sig, men bestämmer sig ändå för att gå till jobbet, som lärare för sjuksköterskeutbildningen.

Hon lägger fram en ny blårutig skjorta och en ljusblå tröja som hon vill att 11-årige sonen Johan Asplund ska ta på sig innan han går till skolan. Senare på dagen ska han åka med sin pappa Björn Asplund 12 mil till Sollefteå, där pappan bor. Denna gång ska också Johans kompis Stefan följa med, så Johan ser extra mycket fram emot vistelsen hos pappan.

Anna-Clara och Björn är skilda sedan Johan var tre år gammal. Hon har den huvudsakliga vårdnaden över Johan men hon och Björn har en god relation och samarbetar fint kring föräldraskapet.

Två dagar senare är det tänkt att Johan ska fira fars dag i Sollefteå med sin pappa, hans nya fru och Johans två halvsystrar, som avgudar honom, och sin bästa vän. Men så blir det inte.

När Anna-Clara kramar sin son hejdå strax innan 8 på morgonen har Johan precis ätit upp sin frukost med varm choklad och smörgåsar på sängen. Hon vet inte då att det är sista gången hon ser honom.

Helvetet bryter lös

När hon kommer hem mitt på dagen, vid 12.30, är Johan inte hemma, men det är inte så konstigt eftersom skoldagen inte är slut. Anna-Clara reagerar däremot på att de nyinköpta kläderna är orörda, de som Johan skulle haft på sig under dagen.

Två timmar senare kommer Johans pappa Björn för att hämta sin son, som fortfarande inte kommit hem. De tänker att han kanske har stannat kvar i skolan för att spela pingis, som han älskar.

Tiden går. Ingen Johan.

Efter en stund kommer Stefan, som ska följa med till Sollefteå. Han berättar att Johan inte varit i skolan under dagen. Anna-Clara ringer skolan och får det bekräftat, Johan har inte varit där men skolan har antagit att han varit sjuk.

Anna-Clara drabbas genast av panik, Johan skulle aldrig skolka.

Det har hänt något förfärligt

Anna-Clara Asplund

Björn minns tillbaka på dagen i podden Pojken som aldrig kom hem med Camilla Läckberg. Han beskriver det som att ”helvetet bryter lös”.

– Anna-Clara reagerar direkt: ”Det har hänt något förfärligt”, säger Björn i podden.

Själv tänker han att Johan snart kommer att komma till rätta. De flesta barn som försvinner kommer ju tillbaka.

Polisen tar oron på allvar

Anna-Clara agerar instinktivt. Johan har bara ett par hundra meter till skolan. Hon springer ut och letar i buskarna på väg mot skolan. Johan har kanske bara ramlat och ligger skadad någonstans, men inte ett spår.

De kontaktar polisen som genast tar deras oro på allvar och sätter in alla resurser för att leta efter den försvunna pojken.

En efterlysning går ut om någon sett en blond och blåögd pojke med jeans, bruna allväderstövlar och en täckjacka som antingen är röd eller blå eftersom Johan bar en vändbar jacka.

Det visar sig att en grannpojke har sett Johan utanför hans ytterdörr ungefär vid 07.55, bara cirka tio minuter efter att hans mamma lämnat lägenheten. Han såg då konfunderad ut, enligt beskrivningen från pojken. Fem minuter senare plingade några kompisar till Johan på dörren, som ville ha sällskap till skolan, men ingen öppnade. Tidsfönstret som han försvunnit på är mycket litet.

Blev mer kontrollerande

Direkt misstänker Johans pappa Björn att Anna-Claras exsambo har något med försvinnandet att göra. De hade gjort slut ungefär ett och ett halvt år innan Johan försvann på Anna-Claras initiativ.

Till en början hade deras förhållande varit bra och han var en fin extrapappa till Johan, men ju mer tiden gick blev mannen allt mer kontrollerande. Även Björn hade tyckt om Johans nya styvfar till en början men upptäckte också nya sidor hos honom.

Till slut fick inte Björn komma in i lägenheten vid överlämningarna för hans ”pappadagar”.

– Jag fick stå i trapphuset medan Anna-Clara levererade ut Johan till mig, berättar Björn i podden Pojken som aldrig kom hem.

Men även det förändrades och mannen arrangerade senare överlämningar i skogen.

Björn konfronterade Anna-Clara och frågade hur hon egentligen hade det hemma.

– Då öppnade Anna-Clara upp och berättade om alla egendomligheter hon levt under i flera år, säger Björn.

Senare har det framkommit i förhör att grannar sett mannens vita Saab i området flera gånger efter att det tagit slut mellan honom och Anna-Clara. Han hade ett registreringsnummer som var lätt att lägga på minnet. En teori som polisen hade under utredningsarbetet var att mannen kartlade Johan och hans mamma. Mannen själv har hävdat att han inte ens varit där vid de aktuella tidpunkterna.

Samma dag som Johan försvinner konfronterar Björn Anna-Claras exsambo över telefon. När han ringer första gången svarar han inte men andra gången lyfter han på luren och Björn uttrycker sig något i stil med ”Vad fan har du gjort?”.

Mannen kontaktar själv polis, som gör husrannsakan. I medierna kommer han att kallas för ”Johanmannen”. Polisen beslagtar också hans bil för en teknisk undersökning, men eftersom det är början av 1980-talet är kriminaltekniken inte så utvecklad som i dag. Polisen letar efter fysiska spår och fotograferar bilen. Dna-teknik började användas först under slutet av 1980-talet i Sverige.

Polisen hittar ingenting och åklagaren väljer att inte väcka åtal då bevisningen endast anses vara indicier. Johans föräldrar väljer då att väcka enskilt åtal för människorov med hjälp av deras advokat Pelle Svensson och tingsrätten väljer att gå på deras linje.

Två män döms – och frias

I april 1985 döms mannen mot sitt nekande för olaga frihetsberövande till två års fängelse. Han överklagar och advokat Pelle Svensson skärper åtalspunkterna till att även innefatta mord. Det ogillas av hovrätten som friar ”Johanmannen” den 9 april 1986.

Fem år senare, 1992, erkänner plötsligt Thomas Quick (senare känd som Sture Bergwall) mordet på Johan Asplund. Thomas Quick var dömd till sluten rättpsykiatrisk vård på Säters sjukhus efter ett grovt rån på en juvelerare i Falun, och han säger att han styckmördat Johan.

I dag vet vi att han gjorde erkännandet under påverkan av starka mediciner och Johan Asplund-fallet var inte det enda mordet han tog på sig. Totalt erkände han över 30 mord och när han kom med nya erkännanden belönades han i princip med mer mediciner.

Thomas Quick döms för mordet på Johan Asplund den 21 juni 2001, trots att det liksom även denna gång saknas bevis, men det finns ett erkännande. Johans föräldrar hävdar däremot att det är fel man och driver frågan rättsligt i flera instanser.

2005 går tyvärr preskriptionstiden ut för brottet mot Johan och sju år senare beviljas Thomas Quick resning efter att det framkommit i en intervju med journalisten Hannes Råstam några år tidigare att han tagit tillbaka sina erkännanden, nu som nykter missbrukare.

Thomas Quick frias och 2015 skrivs han ut från den psykiatriska öppenvården och är i dag en fri man.

Föräldrarna förtjänar svar

Johans föräldrar känner sig förrådda av det svenska rättsväsendet och har i flera omgångar sökt ersättning för det onödiga lidandet de tycker att myndigheterna orsakat dem.

Vi hoppas på att vi ska få en ursäkt och en ersättning från regeringen

Anna-Clara Asplund

Senast i augusti 2026 lämnade de in en ansökan om skadestånd, ett yrkande om fem miljoner var.

– Vi hoppas på att vi ska få en ursäkt och en ersättning från regeringen, säger Anna-Clara Asplund till SVT där hon också berättar att de för pengarna har planer på att starta en fond till personer i samma sits som dem.

– Det finns väldigt många här i Sverige som befinner sig i liknande situationer, som inte vet var deras barn har tagit vägen och vad som har hänt.

46 år har gått. Johan Asplund är i dag dödförklarad, men någon, eller några, vet vad som hände honom den där fredagsmorgonen.

Hans föräldrar förtjänar svar.