Tilly sköt sin blivande man – och gifte sig med honom

Krim: Brutala Bodommorden i Finland

Under slutet av 1920-talet och fram till mitten av 30-talet rasade ett brutalt gängkrig i den undre världen i australiska ­Sydney mellan så kallade ”razor gangs”. De kallades så eftersom rakknivar var deras primära vapen, särskilt efter 1927 då vapenlicenslagen för pistol trätt i kraft.

En ledande figur i gängkriget var Tilly ­Devine. På andra sidan konflikten stod en annan gängledare, hennes ärkerival Kate Leigh.

Hur två kvinnor kunde bli så dominerande i denna annars mansdominerade och brutala värld berodde på deras strategiska förmåga och sinne för affärslogik i den illegala ekonomin. Och vad brutalitet anbelangar så var det inte något som de själva saknade.

Gifte sig som 16-åring

Tilly Devine föddes den 8 september 1900 som Matilda Twiss i Camberwell i London. Camberwell var vid den här tiden ett av Londons slumområden och det var en hård värld att växa upp i.

Redan i tidiga tonåren började Tilly arbeta som prostituerad och hon åkte in och ut ur fängelse, dömd inte bara för prostitution utan också för stöld och överfall.

1916 träffade Tilly soldaten, brottslingen, hallicken och våldsmannen James ­Edward Devine (1892–1966), även kallad ”Big Jim”. Han var född i Victoria, ­Australien, och hade tjänstgjort under kriget i den australiska armén som grävare.

Den 17 juni 1917 gifte de sig i Church of the Sacred Heart of Jesus i Camberwell. Tilly var vid tiden för giftermålet bara 16 år, hennes man 25, men hon hade uppgivit att hon var 21 år.

Med sin mans beskydd fortsatte hon att arbeta som prostituerad och deras äktenskap kom att präglas av både verbalt och fysiskt våld.

Efter att Jim repatrierats hem till ­Australien beslutade sig Tilly för att följa efter. Bakom sig lämnade hon deras nyfödda son Frederick att uppfostras av morföräldrarna.

Den 7 februari 1920 anlände Tilly i Sydneys hamn. Hon bosatte sig hos Jim i förorten Paddington. Tillsammans med de övriga östra förorterna var Paddington hemvisten för Sydneys undre värld.

Den illegala verksamheten bestod av narkotikahandel med opium och kokain, bordeller, svartklubbar och illegal sprithandel. De ljusskygga verksamheterna organiserades och styrdes av rivaliserande razor gangs, som bestod av ökända kriminella som Guido ­Calleti, Frank Green och Phil ”juden” Jeffs.

I det nya hemlandet fortsatte Tilly att arbeta som prostituerad. Med sitt tilltalande yttre och list kunde Tilly ta högt betalt för sina tjänster. Jim fortsatte inte bara att vara hennes beskyddare, han sålde även opium och kokain. Tillsammans fick de ihop mycket pengar.

Det hela skulle dock till slut få ett pris.

”Prostituerad av värsta sort”

Mellan 1921 och 1925 arresterades Tilly vid omkring sjuttio tillfällen. Ofta fick hon antingen bara böter eller satt inne i några dagar, men i maj 1925 skadade hon en konditor med en rakkniv. Såret han fick i ansiktet krävde 17 stygn.

Tilly arresterades och dömdes till två års straffarbete. I polisrapporten står det: ”en prostituerad av värsta sort och en medhjälpare till de värsta typerna av prostituerade, vagabonder och brottslingar”.

Under tiden i fängelset beslutade sig Tilly för att sluta arbeta som prostituerad och i stället bli affärskvinna. I Australien var det sedan 1908 förbjudet för män att driva bordell eller bedriva koppleri. Förbudet var inte lika strängt när det gällde kvinnor. Här såg opportunisten Tillys sin chans.

Ute i friheten gick hon in för en karriär som bordellägare och snart hade hon bordeller i förorterna Surry Hills, Darlinghurst, Paddington och Woolloomooloo.

Jim var inte den enda beskyddaren i hennes tjänst. Allteftersom verksamheten växte anställde hon en stor stab av livvakter för att skydda lokalerna och kvinnorna.

De prostituerade som arbetade hårt belönade hon frikostigt och för dem tillhandahöll hon mat, logi, läkarvård och beskydd mot avvikande kunder.

Någon välgörare i verklig mening var hon så klart inte. Tilly gjorde många av kvinnorna beroende av kokain, för att det skulle stärka deras beroendeställning till henne, och de som inte skötte sig på hennes villkor svarade hon inte sällan med att ­misshandla.

Vilda fester och våldsamma bråk

Tilly drev inte bara bordeller. Hon hade också många sidoverksamheter i form av narkotikalangning och illegal spritförsäljning. De svarta och illegala inkomsterna hon drog in kom att bli enorma.

För pengarna köpte hon flera fastigheter runt om i Sydney. Mycket av sin förmögenhet lade hon också på dyra flamboyanta kläder, pälsar och juveler. Det sägs att hon inte bara bar juveler på varje finger utan också på tårna!

Trots sin förmögenhet slutade Tilly inte att stjäla och råna folk. Historierna är flera hur hon kunde begå rånöverfall på fyllerister eller försvarslösa civilister.

På toppen av sin karriär flyttade Tilly och Jim in i det välbeställda området Maroubra. Huset i Maroubra blev en plats för vilda fester, våldsamma bråk mellan henne och maken Jim, återkommande razzior och våldsamheter mellan gangsters med dödlig utgång.

Den 17 juli 1929 sköt Jim sin rival ­George ”Gunman” Gaffney till döds, hemma i huset i Maroubra.

Jim lyckades undvika fängelsestraff genom att hävda självförsvar. Gaffney hade tillhört Kate Leighs gäng. I förorten ­Surry Hills styrde hon, drottningen av illegal sprithandel och känd för sin aggressivitet, över narkotikahandeln.

I kriget mellan Tillys och Kates gäng var det inte bara deras hantlangare som slogs med varandra. Ofta när Tilly och Kate möttes på gatan började de slåss. Att de var ärkefiender handlade inte bara om att de var konkurrenter. De kunde helt enkelt inte tåla varandras existens.

Maken försökte mörda henne

I början av 1930 arresterades och åtalades Tilly för misshandel av en polis. Hennes försvarsadvokat fick domaren att gå med på landsförvisning i två år, i stället för att dömas till fängelse. Men efter bara ett år i London var Tilly tillbaka i ­Australien igen.

När hon kommit hem upptäckte hon att Jim varit otrogen i deras gemensamma hem. Under deras häftiga gräl hörde grannarna skott avlossas. Jim sköt flera gånger mot Tilly men missade. Han träffade bara en av hennes nya stilettklackar.

Jim åtalades för mordförsök men frikändes eftersom Tilly vägrade att vittna mot honom.

1936 lovade Sydneys polischef att om gängkriget upphörde så skulle Tilly och Kate få fortsätta sina affärsverksamheter med lite inblandning från polisen. Det hela ledde till att konflikten trappades ned avsevärt.

Man kan tycka att det var en tvivelaktig kompromiss att föreslå från samhällets sida, men man ska komma ihåg att en del av den polisiära styrkan i Sydney vid den här tiden var korrupt.

Efter att gängkriget avslutats fortsatte Tilly att hamna i klammeri med rättvisan, ofta för antingen misshandel eller oanständigt beteende.

Pressen och Sydneys befolkning, som också hade följt turerna i gängkriget, var mer än gärna åhörare när hon uppträdde i rätten på sitt flamboyanta och fräcka sätt.

En av Sydneys rikaste

Under 40-talet kom Tilly och Jim att gå skilda vägar. Efter att de skilt sig blev Tilly tillsammans Eric Parson (1901–1958), en före detta sjöman. Som person var Eric raka motsatsen till Jim. Hans lugna sätt var dock inget som fick Tilly att sansa sig.

Den 19 februari 1945, i hennes dåvarande bostad i ­Darlinghurst, sköt hon Eric i benet. Hon arresterades för skjutningen men frikändes och exakt tre månader senare, den 19 maj 1945, gifte sig Tilly och Eric. Deras äktenskap varade i tretton år innan Eric gick bort i cancer 1958.

Tilly var under toppen av sin karriär en av Sydneys rikaste kvinnor. Det skröt hon ofta om i medierna genom att säga saker som: ”Jag är en lyckligt lottad flicka. Jag har fler diamanter än Englands drottning – och bättre diamanter också!”.

1955 kom dock fallet då australiska motsvarigheten till Skatteverket beordrade henne att betala över 20 000 pund i obetald inkomstskatt, en stor summa på den tiden och Tilly var nära konkurs.

1968 sålde hon sin sista bordell i ­Darlingshurst. Två år senare, den 24 november 1970, gick hon bort i cancer.