Han pekar ut Jack the Ripper
– Det kan bara ha varit han.
Det viktorianska England förefaller vara kontrasternas värld. I huvudstaden London, centrum för det brittiska imperiet, växer borgerliga dygder fram i de förnäma kvarteren samtidigt som armodet regerar ett stenkast bort. I stadsdelen Whitechapel i East End är det trångt och ruffigt. Smogen från koleldningen ligger tät och det finns ännu ingen elbelysning som kan skingra mörkret. En del kvinnor tvingas prostituera sig för sitt uppehälle och förtvivlan hålls på armlängds avstånd med billig gin. Det finns bordeller och pubar överallt. Det är trångt och inte sällan våldsamt.
Tidigt på morgonen 31 augusti 1888 hittar en körkarl på väg till jobbet en kvinna som verkar illa däran på gatan. Det ska visa sig att kvinnan, Mary Ann ”Polly” Nichols, 43, är mördad. Kläderna döljer i förstone skadorna som är bestialiska. Halsen är avskuren och kroppen lemlästad. Enligt rättsläkaren kunde mördaren tänkas ha vissa anatomiska kunskaper. Han visste i alla fall hur han skulle skära.
Trots att folk bor tätt och sover med öppna fönster har ingen hört ett knyst. ”Polly”, som var prostituerad, blir den första i raden av flera mord i Whitechapel på samma tema. Kvinnor som hittas våldsamt uppskurna med liknande snitt. Halsarna är avskurna och på somliga är inre organ urtagna. Detaljerna är gräsliga och tidningsreportrarna skriver så pennorna glöder. Här finns en story de inte ens behöver krydda för att den ska flyga.
Historien om Jack the Ripper, som den okände gärningsmannen döps till, sprider rädsla bland de boende. När polisen inte kan gripa någon löper spekulationerna fritt. Anatomiskt kunnig: Kan det var en läkare från förnäma Harley Street som är i farten? Någon som hatar prostituerade? Eller bara en seriemördande vettvilling? Regenten Drottning Victoria bidrar med en slutsats för att avgränsa sökningarna: vem det än är så kan det i alla fall inte vara en engelsman.
Hittar torso i Themsen
Ungefär samtidigt som Rippermorden skakar London och världen härjar en sorts ondskefull tvilling parallellt i London. Han döps efter kroppsdelar som hittas flytande i vattnet till Thames Torso killer. Även här är det kvinnor som faller offer för någon som skär, plockar ut organ, och försvinner efteråt utan att lämna många spår efter sig. Polisen håller isär utredningarna och jagar efter två olika gärningsmän.
– Men man kan knappast komma runt det faktum att det är samma mördare, säger Christer Holmgren, journalist, ”ripperolog” och författare till Cutting Point (Timaios press).
Se också: 4 krimfall som skakat världen
Argumentet är bland annat att skadorna, som är noga dokumenterade, följer samma mönster. Bland annat att offren skurits från bröstbenet till ljumsken och att båda mördarna, som sagt, skurit ut organ. Därtill har man skurit bort bukväggen i fall från båda serierna. Och mördarna har båda tagit ringar från sina offer i ett par av fallen.
– Och att ha två seriemördare som sysslar med så udda saker samtidigt det kan du inte hitta ett exempel på någon annanstans. Det är en oerhört unik brottstyp.
Morden inträffar i ett samhälle där vetenskaper som kriminalantropologi är på modet. Det vill säga att brottslingar bär på vissa specifika drag som är utmärkande för deras böjelse. Sexbrottslingar förmodades till exempel, av någon outgrundlig anledning, ha tjocka nackar Så att drottningen beskyllde en utböling kanske inte var så konstigt. Men vad mänskligheten tvingats lära sig om seriemördare sedan dess ändrar förutsättningarna. Det kan mycket väl vara välfungerande familjemän med en normal fasad. Och det var ju inte det som dåtidens poliser eller den engagerade allmänheten letade efter.
– Det man jagade var ju hälften demon hälften fantom, säger Christer Holmgren som själv erbjuder en mänskligare förklaring.
Och författarens kandidat heter Charles Lechmere, körkarlen som upptäckte ”Polly” Nichols - Jack the Rippers första kända offer. Vittnet Lechmere är mycket riktigt en stadgad familjefar som sliter för brödfödan och som levererar kött till slaktare. En av de få karaktärsbeskrivningar som finns bevarade av honom är att han är ”en typisk eastender”, det vill säga lite barsk men helt igenom ärlig. Han är aldrig misstänkt i utredningen. Det är till och med osäkert om myndigheterna hade full koll på hans namn eftersom han använde två. Charles Lechmere gick under den ännu icke uppfunna radarn.
– Det är ingen som undersöker honom grundligt, säger Christer Holmgren, som gjort det jobbet över ett sekel senare.
Hela anklagelseakten bygger på mordet på Polly Nichols. Scenen är denna. En Robert Paul är på väg genom Whitechapel på väg till sitt jobb strax innan fyra på morgonen. Framför sig ser han en man som står mitt i gatan. Det är Charles Lechmere, som uppmärksammar honom på en kvinna som ligger livlös utanför ett stall. De grova skador hon har syns inte under kläderna. Männen tillkallar polis som kommer till platsen och konstaterar skadorna på den mördade Polly Nichols. Och i det noggrant klockade schema för när döden inträffat och hur länge Polly blött av skadorna så menar Christer Holmgren, med stöd av rättsläkare, att det inte är troligt att någon annan än Charles Lechmere kan ha hunnit göra det. Att han coolt stannar kvar på platsen och erbjuder sig att vittna är i linje med hur en psykopat skulle agera. Här finns ingen fruktan för att åka fast.
Omöjlig att komma runt
Från den utgångspunkten, blodsbeviset, har Holmgren kunnat dra sannolika linjer till både de mord som skrivits på Jack the Rippers konto och de som tillskrivits the Thames Torso killer. Flera av Rippermorden har, precis som med Polly Nichols, inträffat på gator som Charles rimligen gick till jobbet längs och vid tider som stämmer för det antagandet. Sannolikheten för att någon annan skulle ha passerat på samma sätt är minimal, konstaterar författaren med stöd av matematiska uträkningar som han låtit göra. De Rippermord som inträffat utanför ”arbetsschemat” har skett på adresser som är starkt knutna till honom, hans familj och där han växt upp. Ett sker ”ett stenkast” från där hans mamma bor.
"Omöjlig att komma runt"
Charles Lechmere är, i likhet med Stig Engström som pekades ut för Palmemordet, ”omöjlig att komma runt”. Och spaningsledare Holmgren har försökt.
– Jag har plockat med honom sedan 2011 och på de forum där ripperologer huserar får man ju mothugg hela tiden. Men det är väldigt flagrant hur mycket det är som pekar på honom.
– Det har inte dykt upp något under den här tiden som kan fria honom.
Det finns inget som dokumenterar att Lechmere skulle vara vare sig våldsam eller någon sorts sadist. Han var en körkarl som med tiden fick elva barn. Om han kunde hantera en kniv är obekant, men familjen handlade bland annat med hästkött där sådana kunskaper vore självklara. Charles var dessutom utrustad med en vass kniv å yrkets vägnar.
Psykologin bakom de bestialiska morden på kvinnorna är, så klart, omöjlig att fastställa i efterhand. Men Christer Holmgren ger sig på ett försök. Han konstaterar att Charles kommer från en familj som är inflytelserik men där hans gren av trädet har knoppats av från rikedomarna. Under uppväxten har han flyttat runt mycket i just East End med en mamma som verkar vara ett kapitel för sig.
– Han förlorar en fadersfigur tidigt. Familjen flyttar runt hela tiden, dessutom i ett distrikt som är högt kriminellt belastat med en mamma som förefaller vara dominerande.
– Han har ett antal markörer som stämmer in på vad man senare lärt sig om seriemördare. Men går man in på psykologi så är man inne på gissningar.
Änkan begravde honom i anonym grav
En annan drivkraft skulle kunna vara att Charles, som alltså kommer från en förnäm bakgrund, måste hålla till godo med en tillvaro i råa, skitiga East End. Han kanske anser sig överlägsen den typen av liv?
En detalj som kanske berättar något eller inget är den om Charles Lechmeres hädangång. Lechmere dog 1920 av en hjärnblödning. Hans hustru Elizabeth överlevde honom med 20 år. De vilar båda på samma kyrkogård - men i olika gravar.
– Han lämnade en rätt bra summa efter sig men begravdes ändå i en allmän grav utan sten. Hon begravdes på en helt annan plats med sten och allt. En del kanske argumenterar att hon bara var praktiskt ekonomisk och tänkte att han inte skulle ha en nytta av en sten ändå. Men det ser förstås inte bra ut.
Jack The Rippers förmodade offer
1888
7 augusti, Martha Tabram
31 augusti, Mary Ann ”Polly” Nichols
8 september, Annie Chapman
30 september, Elisabeth Stride, Cathrine Eddowes
9 November, Mary Kelly
Thames Torso murders
Spänner åtminstone mellan perioden maj 1887 till september 1889, men tre andra mord, 1873, 1874 och 1884, brukar också räknas in. Offren mördades och lemlästades. Endast ett av dem, den prostituerade Elizabeth Jackson, kunde identifieras.
Jack the Ripper-Misstänkta genom åren
Under årens lopp har mängder med kandidater lanserats som tänkbara gärningsmän. På listan finns allt från syfilitisk nobless till sinnessjuka kriminella. Här är några namn som nämnts:
Prins Albert Victor
Son till Edvard VII och barnbarn till drottning Victoria. Prinsen dog 1892 vid blott 28 års ålder. Av någon anledning var han föremål för diverse rykten och konspirationsteorier. Bland annat att han skulle vara Jack the Ripper och att morden skulle utlösts av syfilitisk galenskap. Teorin lanserades så sent som 1970 och har aldrig bevisats vara mer än just en teori.
Vincent van Gogh
Den världsberömde konstnären, kanske mest känd för att ha skurit av sitt öra i december 1888, har också figurerat i diskussionen. ”Bevisen” handlar bland annat om att flera mord inträffat i samband med att konstnärens mamma fyllt år och att han både bott i och besökt London. Dessutom så är det ju, som alla vet, en tunn linje mellan genialitet och dårskap.
Aaron Kosminski
Polsk immigrant och barberare i Whitechapel vid tiden för morden. Vårdades långa tider på sinnessjukhus för sitt ”vansinniga beteende”. Möjligen led han av paranoid schizofreni.
Montague John Druitt
Advokat som tog sitt liv i december 1888 vid 31 års ålder. Druitt, som kom från en högreståndsmiljö efterlämnade ett brev där han förklarade att han fruktade att drabbas av samma sak som sin mor som låg inlagd för depression. Han hade också fått sparken från sitt jobb på en skola. Men eftersom självmordet sammanföll med ripperns härjningar och att Druitt var son till en kirurg så har han kunnat bli föremål för spekulationer post mortem.
Severin Klosowski/George Chapman
Polsk immigrant som även han arbetade som barberare i Whitechapel vid tiden för rippermorden. Skulle senare fällas för tre giftmord på älskarinnor och hängas för dessa 1903.