Brittis Mooe gör succé på Instagram: ”Kameran är min bästa vän”

Brittis Mooe började fotografera under pandemin. Idag gör hennes fina bilder succé på Instagram.

Fotointresset föddes under pandemin och Brittis Mooe delar gärna med sig av sina vackra naturbilder – som gör succé på Instagram.

Christel Lindh.

Före pandemin hade Brittis Mooe i Varberg knappt hållit i en kamera. Nu gör hennes naturbilder på fåglar, rävar, ekorrar och andra djur succé på Instagram. I stort sett varje dag går hon på "jakt" med sin kamera. Om du besöker fågelskyddsområdet på Getterön eller stränderna runt Galtabäck söder om Varberg är chansen stor att du träffar på henne!

Brittis Mooe är lätt att känna igen eftersom hon alltid har sin svarta Nikon Coolpix i händerna, ständigt beredd på att fånga en fågel i flykten eller ta någon annan ögonblicksbild.

– Kameran är min bästa vän, säger Brittis, 68. Under pandemin var den ovärderlig. Den fick mig att komma ut i stället för att sitta isolerad hemma i lägenheten.

Se också: 5 goda svampar som är lätta att hitta

Fem svampar som är lätta att hitta och riktigt goda
1:15

Efter reklamen: Fem svampar som är lätta att hitta och riktigt goda

(1:15)

Slå på ljud

Succé på Instagram

Men att hennes bilder skulle göra succé på Instagram där hon i dag har flera tusen följare på sitt konto @brittis_13 var inget hon hade räknat med när hon började lägga ut bilder på dagens "fångst".

– Jag tycker själv inte att mina bilder är så märkvärdiga och jag är definitivt för blyg för att vara med i utställningar av mina bilder, säger hon.

Trots Brittis ödmjukhet är chansen stor att man sett hennes bilder även om man inte varit inne på hennes Instagramkonto. Hon har nämligen haft med sina bilder 14 gånger som tittarbilder i såväl TV4 som Sveriges Televisions program Sverige idag.

Instagramprpofilen Brittis Mooe från Varbergs bilder har bland annat syns i tv-programmet Sverige i dag.

Brittis bilder har bland annat dykt upp i SVT-programmet "Sverige idag".

Foto: Privat

– Det har varit olika väderbilder. Mest solnedgångar, säger hon med ett leende.

Fick kamera av sonen

Hennes fotograferande började våren 2020 när coronapandemin slog till med full kraft och la sig som en våt filt över all normal verksamhet och de vardagliga sociala kontakterna.

För Brittis, som ett år tidigare gått i pension från jobbet som fritidspedagog och som lever som ensamstående i en lägenhet i stadsdelen Brunnsberg i Varberg, innebar det att hon riskerade att bli helt isolerad.

– Det var min son som tyckte att jag skulle skaffa en kamera eftersom han visste att jag gillade bild – det var det jag jobbade med som fritidspedagog. Han köpte kameran till mig och på den vägen är det, säger hon med ett leende.

Var nybörjare på foto

Tidigare hade Brittis knappt hållit i en riktig kamera. Hon visste inte, och vet knappt fortfarande, vad ”ISO-tal” innebär eller vad begrepp som slutartid och bländaröppning betyder. Bilderna hon tagit tidigare hade hon mestadels fotograferat med mobiltelefonen.

Zoologen Angelica har gården full av djur: ”Det handlar om att förbättra djurs livsvillkor”

– Men det behöver inte heller vara så komplicerat med en riktig kamera. Man vrider bara inställningsratten på kameran till "Blommor" eller "Fågelskådning" och tillvalet ”Flerbildstagning” och så sköter den resten automatiskt, säger hon.

Man brukar ju skoja om att vissa har svårt att fastna på bilder. Brittis fastnade verkligen för bilder.

– Min kamera har ett objektiv som gör att jag verkligen kan komma nära fåglar och andra djur. Jag blev i början själv överraskad av hur bra bilder det blev.

Eftersom hon inte äger någon bil satte hon sig på cykeln och trampade de en och en halv kilometerna till Naturum vid Getterön. Där har hon lärt känna naturumvärdarna, fågelskådarna och de andra naturfotograferna som söker sig dit för att ta fina bilder på fåglarna från gömslena som är uppbyggda i vassen vid strandkanten.

Brittis Moe tar gärna bilder av fåglar och får ibland fråga fågelskådarna vad det är för en art!

Numera kan Brittis Moe själv artbestämma nästan alla fåglar som hon tar bilder av, men ibland får hon ta hjälp av en fågelskådare.

Foto: Privat

– Ibland får jag gå upp till värdarna med en bild på någon fågel som jag fotograferat för att få veta vilken art det är. De är jätteduktiga och kan artbestämma alla fåglar som finns där.

Lärt sig mycket om fåglar

Innan hon började fotografera kunde Brittis bara namnen på de allra vanligaste fåglarna. Nu kan hon själv artbestämma de flesta hon tar bilder på.

– Men jag har problem med sångarna som uppehåller sig i vassen. Jag kan inte riktigt skilja på rörsångare, sävsångare, vassångare och allt vad de heter. Däremot känner jag väl igen en skäggmes som jag fått många bra bilder på, säger hon.

– Men jag lär mig mer och mer. I våras fick jag en artlista av en av naturumvärdarna och den har jag nu fyllt med 153 kryss hittills i år. Samtidigt får man komma ihåg att jag snart är 70 och det är inte lätt att komma ihåg alla fågelnamnen.

Lasse blev Louise: ”Jag var man på dagarna och kvinna på nätterna”

Gallrar till Instagram

Ofta är hon ute hela dagarna. Från tidigt på morgnarna till kvällarna.

– Jag brukar ha med mig vatten, en banan eller några äpplen. Det är allt. Äter gör jag när jag kommer hem.

När hon kommer hem på kvällarna går hon igenom bilderna. De bästa skickar hon från kameran till sin mobiltelefon via wifi och sedan lägger hon ut dem på Instagram.

– Jag lägger ut 2–3 bilder på Instagram varje dag. Häromdagen cyklade jag till Galtabäck för att fotografera en silkeshäger. Man förväntar sig inte att se den vita hägern här i Sverige och jag fick en bra bild på den i flykten.

Brittis Mooe tar gärna bilder av djur, som en vacker räv.

Ett par-tre bilder kommer ut på Brittis Instagram varje dag.

Foto: Privat

Från Brittis bostad till Galtabäck är det en mil, men det är ingen sträcka som avskräcker henne. Tvärtom. Cykeln har varit hennes främsta fortskaffningsmedel sedan hon flyttade från jämtländska Duved, via Eskilstuna, till Halland 1989.

– Jag hade varit på semester i Varberg med min son Robin som då bara var tre år. Jag fastnade för att det var så vackert här och eftersom det inte fanns några jobb för en fritidspedagog i Duved flyttade vi hit, berättar hon.

Hon trivdes direkt i sin nya hemstad och arbetet med barn och ungdomar.

– När jag bott här ett par år upptäckte jag att jag inte behövde min bil så den gjorde jag mig av med.

Envis, uthållig – och fast objektiv

För en norrländska var det inga konstigheter att cykla långa sträckor i ur och skur. De sista åren före pensioneringen arbetade hon som fritidspedagog i Tvååker – en sträcka på tre mil tur och retur som hon avverkade dagligen på sin cykel.

– Jag cyklade hela vintern. Det går bra om man har dubbdäck och inte pumpar däcken stenhårda. Men en gång när det var snöstorm beordrade min chef mig att ta bussen hem.

– Varför det? undrade jag. Det var ju snöstorm även i morse och då cyklade jag hit.

Lena sätter färg på tillvaron med peruker: ”Numera känns det helt okej att inte ha hår”

Envisheten och uthålligheten och det faktum att hon inte krånglar till det i onödan tror Brittis är hemligheten till att hon lyckas ta så bra bilder.

– Jag har bara kameran med ett fast objektiv som jag inte behöver byta som de som fotograferar med systemkameror. Jag har varit med om att andra naturfotografer har missat en bra fågelbild därför att de har varit tvungna att först byta objektiv.

Hon har fått ett stativ, men det använder hon sällan. Brittis melodi är att hålla det så enkelt som möjligt.

– Det har hänt att andra kvinnor kommit fram till mig och sagt att de gärna skulle börja fotografera, men att de tycker att det verkar vara svårt att lära sig och dyrt. Men det behöver det inte vara. Min kamera som är enkel att hantera och som tar knivskarpa bilder kostade inte mer än 5 000 kronor.

Fotograferar ensam

Brittis går gärna för sig själv när hon fotograferar. Hon vill att det ska vara tyst runt henne så att fåglarna och andra djur inte skräms bort. Hon kan sitta i timmar i gömslena på Getterön eller smyga sakta fram i naturen med kameran i ett fast grepp.

Brittis Mooe fotograferar helst ensam.

Brittis fotograferar helst ensam och kan vänta i timmar på den perfekta bilden.

Foto: Christel Lindh

– Jag kan bli irriterad på tekniknördar och de som släpar med sig för mycket utrustning. Det kom en kille till Getterön som släpade på flera stora objektiv, ett bärbart gömsle och en madrass han skulle ligga på. Medan han satte upp sina grejer störde han oss andra så mycket att jag blev förbannad och gick därifrån.

Under de tre åren hon har fotograferat har Brittis träffat medlemmar i den lokala fotoklubben som frågat henne om hon inte vill bli medlem, men det är inget för henna.

– Jag vill gå ensam och inte i grupp när jag är ute och fotograferar. Då har jag full koncentration på det som händer runt mig och hinner se och uppleva mer.

Ruth hoppade fallskärm som 103-åring: ”Ner kommer man ju alltid på något sätt”

Men hon har varit med i fototävling som Varbergs Fotoklubb anordnade i samarbete med Naturum och länsstyrelsen. Det handlade om att ta bilder till fem olika teman.

– Ett tema var ”I barnkammaren” och till det fotograferade jag en andmamma med ungar. Jag hade även med bilder på en ladusvala på en telefontråd och från en bokskog.

Raderar bilderna

Brittis gick till final och slutade tvåa. Ett par av hennes tävlingsbidrag hänger i hennes hall. Annars har hon ett mycket osentimentalt förhållande till sina bilder – hon raderar dem från minneskortet efter att hon lagt ut dem på Instagram.

På frågan varför hon inte sparar dem om någon tidning skulle vilja köpa dem skakar hon oförstående på huvudet.

– Varför skulle någon vilja köpa mina bilder, säger hon.

Men hennes följare på Instagram kan i alla fall glädja sig åt hennes bilder. Och fototillfällen har gett henne fina naturupplevelser och för Brittis är det viktigast.

– Den bild jag tagit som jag är mest nöjd med är den på en göktyta i ett blommande slånbärsträd som jag fotograferade i våras. Jag har aldrig tidigare sett en göktyta.

Brittis Mooe är mest nöjd med en bild av en gökyta.

Brittis personliga favoritbild; en göktyta.

Foto: Privat

I våras lyckades hon även fotografera en kattuggla under en av sina cykelexkursioner med kameran.

– Första gången jag kom till Naturum våren 2020 hade man precis lagt ut mat till örnarna och det kom 18 havsörnar. Det var en mäktig upplevelse.

Vid Naturum på Getterön fick hon förra året fina bilder på en rävmamma vars ungar lekte i gräset tidigt en morgon.

– Det skilde mindre än tio meter mellan oss, säger hon.

Så tar du fina bilder av dina små favoriter – 3 enkla tips

Lodjur är drömmotivet

Hon har ett drömmotiv hon vill fånga ute i naturen.

– Jag skulle vilja fotografera lodjur. Jag tycker de är så oerhört vackra och jag älskar kattdjur. Det ska finnas lodjur här i Varbergstrakten, men jag har aldrig lyckats få se någon här. Jag har bara fått se dem på Nordens Ark i Lysekil.

Hemma i Brittis lägenhet vittnar andra prydnader på väggarna om att hon inte bara haft naturfotografering som fritidsintresse. Där hänger även priser från olika fisketävlingar.

– Jag har varit fisketokig, säger hon med ett skratt. Jag har deltagit i SM i kustfiske och jag vann Vingamästerskapen tre år i rad. Jag är den enda kvinna som vunnit den tävlingen, säger hon och klappar katten Lovis som stryker sig mot hennes ben.

Lovis är en omplaceringskatt och Brittis ska bara ha henne några månader till dess att Djurskyddet i Norra Halland hittat ett nytt hem till henne.

– Jag har alltid haft katt tidigare, men jag klarar inte längre att ha dem i flera år för att sedan tvingas avliva dem när de blir gamla och sjuka. Däremot kan jag ställa upp som jourhem för hemlösa katter kortare perioder.

Till sist måste vi fråga var namnet Brittis kommer från.

– Jag heter egentligen Britt, men det är inte många som vet det. Jag är Brittis för alla andra sedan många år, säger hon med ett skratt. Det är bara i breven från myndigheterna som det står Britt Mooe.

Pia och Dave: ”Spådomen om hur vi skulle träffas stämde!”

Fotnot: ISO-talet anger bildsensorns känslighet som går att reglera för att få kortare slutartid. Korta slutartider används vid fotografering av tex sport och flygande fåglar. Bländatalet anger öppningen av bländaren och hur mycket ljus den släpper in. Ju större bländartal, desto mer ljus släpps in och slutartiden kan pressas. Vid långa slutartider kan det vara svårt att ta skarpa bilder utan hjälp av stativ.