Emma och maken bytte liv – flyttade från fastlandet och startade eget kafferosteri: Vill stötta kvinnor

5 saker du inte visste om kaffe

Livet var stimulerande men krävande och vardagen gick i alldeles för högt tempo. Emma Ahlström och sambon Martin Hultman hade jobbat hårt samtidigt som de renoverade huset och bildade familj.

– Vi visste vad vi inte ville: Vi ville inte bo kvar i Malmö för vi kände att vi ville ha mer tid för varandra och barnen, men vi visste inte vilket slags liv vi sökte, förklarar Emma.

Martin arbetade som strategisk inköpare och Emma var HR-­strateg och de jonglerade jobb, hämtningar och lämningar innan de stupade i säng.

– Det var som att livet ägde oss på något sätt. Vi tvingades jobba långa dagar, barnen hade långa dagar, allting snurrade och man längtade hela tiden till fredag.

Till slut kände de att de behövde en paus och bestämde sig för att göra en omstart. De funderade på att lämna stan och flytta ut till Österlen i stället.

– Men då hade vi pendlat till Malmö och Lund och jobbat med det vi förväntades göra. Vi hade aldrig vågat göra något annat, konstaterar Emma.

Till slut sålde de huset och hade en buffert för att klara sig ungefär ett halvår.

– Vi hade kunnat åka till Thailand eller Mallorca, men vi valde Gotland – i februari, vilket kanske är värsta tiden på året, men vi kände att vi måste ta det värsta först för att veta vad vi gett oss in på. I juli vet man att allt är grönskande och härligt.

I samband med flytten ville de ta chansen att skapa något eget tillsammans. På Gotland var de ett oskrivet blad, ingen förväntade sig något av dem.

– Vi träffade entreprenörer i trakten som sa ”Allt är möjligt – här kan ni hitta på något” och det gav oss modet.

De skapade ett ställe som de själva vill besöka och det är under ständig utveckling.

– Så länge något känns prima säger vi ja, sedan löser allt det praktiska sig längs vägen.Vid flytten från Malmö var Henning ett och ett halvt, Alice var fyra och Hjalmar var inte ens född. Nu går Hjalmar i förskolan och de två äldsta är tonåringar.

Krävdes två visningar

I elva år har familjen huserat på Prima gård som är en kalkstensgård på norra Gotland med anor från 1600-talet. Adressen är Bunge Ducker vilket var original­namnet på gården. Den siste hemmansägaren var en estländare som hette Prima i efternamn och gården kallades i folkmun för Primas gård.

– Med tanke på att vi alltid haft ett hållbarhetsfokus kändes det självklart att kalla gården för Prima, och prima är ledordet för allt vi gör.

Här driver de kafferosteri, restaurang och keramikverkstad. Dessa är numera etablerade verksamheter som vuxit fram i sakta mak, men inget var självklart från början, inte ens valet av boplats. När de såg gården på en visning den första vintern såg den övergiven och kall ut.

Ett halvår senare poppade den upp i minnet och de ringde mäklaren för en andra visning.

– Då var det hur vackert som helst. Rosorna blommade och fikonen var mogna utanför salen. Det var bara att öppna fönstret och plocka! Det är klart vi ska bo här, kände vi.

De flyttade in första advent och smygöppnade sommaren efteråt. Det fanns ingen uttalad plan, utan de började med gårdsbutik och kaffeservering.

Stöttar kvinnor

Kärleken till kaffe inleddes redan som barn. Emma minns hur hon som femåring drack sina första koppar i mormors kök.

– Sedan dess har jag alltid haft en positiv känsla av kaffe­stunden.

Innan de startade Prima Gård visste hon inte särskilt mycket om vare sig odlingsförhållanden eller rostning av bönor. Men i dag är Emma insatt i hela processen, från hållbar odling och rostningsprocedurer till den nybryggda njutningen i koppen.

– När jag tog över rosteriet var det självklart för mig att vi ska jobba med ekologiskt certifierat kaffe och det skulle vara odlat av kvinnor. Det är ett bra sätt att försöka göra skillnad. Kaffet ska stödja kvinnor och flickors rätt till ett tryggt liv.

Hon kontaktade konstnären Anette Floss och bad henne att illustrera kaffepåsarna.

– Vi kände inte varann då, men hon är från mina hemtrakter i Småland och jag har alltid haft ett gott öga till Anette och hennes konst. Det gladde mig att hon ville vara med i mitt kaffeprojekt.

Motiven på kaffepåsarna föreställer det som Anette Floss kallar ”kvinnliga livräddare”. Kvinnorna står på bryggan, krokar i varandra och bygger därmed kvinnokedjan starkare. Kvinnorna är bönor fast på ett annat sätt än kaffebönorna i påsen.

– Tillsammans är vi starka bönor! Vi pratar mycket om vikten av att ha bönor i sitt liv. Alla vill vara en böna och man känner när man hittar en – då håller man i och håller hårt.

Det är ett positivt betingat begrepp och Emma gillar att jobba med hela bönkonceptet.

– Vi har skapat kaffeblandningar som heter Starka bönor, Morgonbönor och Guldbönor – vem vill inte vara en guldböna?!

I nästa led i kaffeprojektet stödjer de en kvinnoorganisation på hemmaplan. Just nu är det projektet Huskurage som drivs av Nina och Peter Rung.

– När man köper våra kaffebönor får man deras bok. På så sätt sprider vi deras budskap om hur vi alla kan agera för att minska våldet i hemmen.

Gick som lärling

Förutom kafferostning ville Emma lära sig keramiskt hantverk. Tanken var att hon skulle tillverka faten de serverade maten på, och Martin skapade rätterna. Emma träffade keramikern Jan Sandblom och gick som lärling hos honom.

– Jag märkte snabbt att det fanns kemikalier inom keramisk produktion som inte var bra vare sig för avloppet eller för mig att andas in. Det kändes oskönt att inte kunna gå in till barnen efter att jag laserat, men eftersom jag ändå fastnat för leran började jag laborera med olika jordpigment och äggoljetempera.

Samtidigt restaurerade de gården och det här med slammade väggar fick in henne på nya spår. Efter flera år av testande har hon landat i sju olika pigment som hon färgar in leran med och hon använder bara giftfri lasyr.

– Det gör min keramik unik, vilket i sin tur gör att jag känner att jag har en särskild funktion.

Hittat sina roller

Restaurangen är framför allt öppen sommartid och då har de anställda som hjälper till. Vid speciella tillfällen anordnar de så kallade finmiddagar som Martin komponerar. Han jobbar heltid på Payex i Visby och är därmed den som drar in en regel­bunden inkomst till familjen. Ändå orkar han dra på sig förklädet och laga trerätters till kroggästerna på helgerna.

– Vi har landat i att han behöver både tryggheten och stimulansen som ett fast jobb ger. Jag är nog mer orädd när det gäller ekonomi och vågar lita på att det löser sig. Han ansvarar för finmiddagar och bröllop och jag gör allt annat som har med Prima att göra. Jag behövs här hela tiden så det är inte möjligt för mig att ha ytterligare ett jobb, förklarar Emma.

Emma växte upp i Småland och flyttade till Lund som 19-åring för att studera. Ibland ifrågasätter folk hennes val att lämna HR-karriären: ”Men du är egentligen akademiker. Varför gör du det här?”

– Jag trivdes inom HR men kände ett kall som blev allt starkare; ett behov av att dels få bestämma själv, dels få uttrycka mig genom konst och hantverk.

Livet som egenföretagare innebär sällan fasta tider mellan åtta och fem. Å andra sidan kan Emma välja arbetstiderna själv under lågsäsongen.

– På sätt och vis jobbar vi mycket mer nu än innan, men vi har varit tillgängliga på ett sätt som vi inte kunde i vårt gamla liv. Vi har verkligen fått mycket tid tillsammans med barnen,
säger Emma Ahlström.

Ångrar inget

Prima Gård firade nyligen tioårsjubileum och förra året öppnade de en filial i Visby.

– I mångt och mycket kommer vi knappt ihåg vårt tidigare liv. Det känns som att vi alltid har bott här. Jag tycker verkligen att det var rätt beslut.

Återkopplingen från gästerna går rakt in i hjärtat på Emma. Det räcker att en person säger ”jag älskar kaffet” eller ”jag orkar gå upp på måndagen för att jag dricker kaffe i den fina koppen som du gjort”.

– Det ger mig så mycket och jag är så tacksam att jag får bidra i det lilla. Nu kan jag inte tänka mig att jobba med något annat. Vårt Prima är både en form av livsstil och ett konstprojekt, och jag älskar det.