Flygvärdinnan Sofia: Här är våra hemliga tecken i kabinen
Att gå bredvid flygvärdinnan Sofia Freij genom Arlanda känns lite som att gå bredvid en kändis. Rakryggad med självsäkra steg går hon genom Sky City med ett milt leende på läpparna.
– Jag känner en stolthet över mitt jobb. När jag har uniformen på mig kliver jag in i min yrkesroll, säger hon.
Människor hon möter ler tillbaka, tittar uppskattande och kommer fram för att ställa frågor. En man sträcker fram sitt boardingkort och ber om hjälp att hitta till rätt terminal.
– Det faller sig naturligt för mig att hjälpa till, det sitter i ryggraden. Jag gör det även privat. En gång flög min mamma med mig, nyfiken på att se hur jag beter mig på jobbet. Hon märkte ingen skillnad mot hur jag är annars, säger Sofia och skrattar.
SAS-uniformen hon har på sig har varit standard sedan 2016. I år lanserar flygbolaget sin nya uniform som beskrivs som tidlös och samtidigt modern, inspirerad av tidigare uniformer som designats av legendariska modeskapare som Dior och Calvin Klein.
Av hållbarhetsskäl används de gamla uniformerna ett tag till. Sofia har provat ut sina nya kläder men börjar använda dem först senare i år.
– Bland det viktigaste är att uniformen är användarvänlig. Man måste kunna röra sig obehindrat, så att inte kavajen stannar vid bysten eller att klänningen fastnar över höfterna när man sträcker upp armarna. Jag ser väldigt positivt på den nya uniformen, det känns som att den håller bra kvalitet.
Dessutom tillåter den nya klädpolicyn synliga tatueringar på armar, öronpiercings utöver ett enkelt par örhängen som var tillåtet tidigare, samt sneakers.
– Jag kommer nog inte att börja använda sneakers, om jag inte får problem med fötterna. Jag känner mig mer uppklädd i pumps och stövletter, säger Sofia.
En helt ny värld
Sofia Freij var 15 år när hon bestämde sig för att bli flygvärdinna.
– När jag växte upp flög jag med min familj ett par gånger om året, mest inrikes. Men jag drömde om kritvita sandstränder och turkost vatten och tänkte att, ”om jag blir flygvärdinna kommer jag få se och uppleva hela världen”. Det var som ett kall.
Efter studenten åkte hon till Australien ett år för att bättra på engelskan. När hon kom hem sökte SAS lägligt nog personal. Av cirka 7 000 sökande var Sofia en av de 70 personer som blev antagna till bolagets flygvärdinneutbildning.
– Jag minns att jag blev jätteglad. Det kändes helt fantastiskt!
Det här är Sofia
Namn: Sofia Freij.
Ålder: 50 år.
Bor: Kungsängen norr om Stockholm.
Familj: Sambon Peter, tre barn på 23, 19 och 10 år, samt ett bonusbarn på 18.
Gör: Flygvärdinna på SAS.
Bakgrund: Gick samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet, arbetade under tiden på Ica. ”Vill man bli flygvärdinna är det bra att ha jobbat med service innan.”
Fritidsintressen: Promenera och ta tillvara på tiden med sambon och barnen.
Året var 1996 och Sofia flyttade från uppväxtens Skåne till Stockholm. Under den fem veckor långa utbildningen fick hon lära sig alltifrån hur man värmer mat och bullar till att släcka bränder, ge första hjälpen och utföra hjärt- lungräddning.
– Och jag som trodde att yrket bara handlade om servering! Det var en helt ny värld som öppnade sig, säger Sofia.
Varje år går personalen en repetitionskurs för att träna på olika nödsituationer.
– Vid skarpt läge så sitter kunskaperna i kroppen, vilket känns väldigt tryggt. Något som aldrig har förändrats under mina 29 år på SAS är att säkerheten alltid kommer först.
En av SAS piloter, som även är läkare, har satt ihop en läkarväska som finns på alla plan. Vid ett tillfälle var Sofia med om att en man fick hjärtarytmi under en flygning till Grekland.
– Jag började göra hjärt- och lungräddning på honom i gången, men så var det två ambulanssjukvårdare och tre läkare bland passagerarna, av en slump! De tog över, satte kanyler och gav honom läkemedel, och när vi landade i Aten var mannen i vaket tillstånd. Jag har aldrig varit med om ett dåligt slut på en flygning.
Alltid nya kollegor
SAS har cirka 10 500 anställda varav 4 600 arbetar i luften. Att rutinerna sitter är en förutsättning för att arbetet ombord ska flyta på utan problem. Kabinpersonalen arbetar nämligen med nya kollegor på nästan alla flygningar.
– Häromveckan arbetade jag med en kvinna som jag senast jobbade med för tio år sedan. Man minns inte alltid namnen på sina kollegor, själv är jag mer en ansiktsperson. Ibland blir jag kallad Sofie eller något annat namn på S, men jag tar aldrig illa upp, säger Sofia och ler.
6 snabba frågor
1. Vad är det bästa med att vara flygvärdinna?
– Samarbetet med kollegorna, trevliga passagerare och att varje dag är en ny dag med nya resenärer.
2. Vad är det jobbigaste med att vara flygvärdinna?
– Att jobba när alla andra är lediga, att säga hej då till sina barn när man ska jobba flera dagar i sträck och barn som flyger ensamma men inte vill. Ibland har vi barn som gråter och är jätteledsna när de kliver på flyget. Då brukar vi försöka trösta och finnas där för dem på bästa sätt.
3. Äter besättningen samma mat som passagerarna?
– Vi äter färdigpackad flygplansmat som alla andra, men får fler rätter att välja mellan. Av säkerhetsskäl äter piloterna aldrig samma mat, ifall någon av dem skulle bli magsjuka. Samma gäller för oss i kabinen. Jag tycker det mesta är gott, men visst smakar maten annorlunda uppe i luften.
4. Vilka är de vanligaste frågorna du får om ditt yrke?
– ”Ligger du på stranden när du är ledig?”, ”har du varit med om något läskigt på en flygning någon gång?” och ”åker du tillbaka med samma flyg nu direkt?” Svaret på alla frågor är nej, haha.
5. Hur kommunicerar flygvärdinnor med varandra från andra sidan gången?
– Vi har bland annat olika handtecken för vissa saker, som exempelvis te (formar ett T med handflatorna), kaffe (häller kaffe ur en osynlig kanna i luften) och mjölk (formar händerna som runt spenar och för dem upp och ner i luften).
6. Undviker du att flyga privat när du är ledig?
– Nej, tvärtom! När jag åker på semester är det själva resan jag ser fram emot. Jag älskar att åka med andra flygbolag, bli serverad, njuta av deras produkt och se hur deras arbete skiljer sig från mitt.
Inför varje flygning träffas kabinpersonalen för en kort genomgång uppe i ”crew base”, personalkontoret på Arlanda.
– Den tar runt tio minuter, och då går vi igenom om det är något utöver det vanliga som gäller, exempelvis om någon passagerare har särskilda behov. Därefter vet alla vad de ska göra när vi går ombord. Det är ett väldigt väloljat maskineri. Som flygvärdinna gäller det att ha lätt för att prata med andra människor och kunna fungera i grupp.
Ingen dans på rosor
Men hur var det då med sandstränderna och det turkosa vattnet? Nej, något jetset-liv kan Sofia inte skryta med.
– När jag började 1996 kunde en arbetsdag innebära en flygning till Paris och tillbaka. Man jobbade fem dagar och var ledig fyra. I dag kan vi göra fem kortlinjer per dag, fem dagar i rad, med tre dagar ledigt emellan.
Vid långa flygningar, som exempelvis till Miami och New York, är det viktigaste att vila och äta bra under en ”layover”. Att hela tiden ha säkerhetsfokus påkopplat, träffa hundratals passagerare varje dag och samtidigt vara service minded kan ta på krafterna.
– Vi måste alltid vara ”fit for flight” och beredda på förseningar eller evakueringar, som kan ta hur många timmar som helst. Jetlaggen kan ställa till det, men jag försöker sova så mycket som möjligt, träna och promenera mellan flygningarna. Så att lägga sig på stranden och sola i Miami, nej det hinner man inte riktigt, säger Sofia och skrattar.
Det känns lite som julafton varje gång schemat kommer
De gånger Sofia ändå haft lite mer tid över har hon tagit väl vara på tillfället.
– En gång hyrde jag och mina kollegor bil i Seattle och åkte på späckhuggarsafari. Det var en otrolig upplevelse. Flyger jag till Tromsö tar jag gärna en promenad och njuter av allt det vackra där. Det är sådant man vill göra – uppleva saker. Om man tror att vi flygvärdinnor går och shoppar överallt så tar man fel!
Även efter långflygningar har Sofia ledigt i tre dagar. Hon får ett nytt arbetsschema en gång i månaden.
– Det känns lite som julafton varje gång schemat kommer. Är jag ledig i påsk? Kan jag fira jul med familjen i år? Sådant vet man inte i förväg. Som all annan servicepersonal jobbar jag ofta när andra är lediga.
För att lösa livspusslet har alla Sofias tre barn gått på nattis, det vill säga kommunal barnomsorg som är öppen på kvällar, nätter och helger.
– Vårt nattis i Upplands Bro är ovärderligt, för min tioåriga dotter är det nästan som ett andra hem. Jag kan lita på dem till 100 procent, vilket är en förutsättning för att jag ska kunna ha det här jobbet.
När hon är ledig passar hon på att umgås med nära och kära, ta hand om tvätten – och gå och handla.
– Det bästa jag vet är att gå runt i mataffären när ingen annan är där! Visst måste jag klämma in allt på tre dagar, men det blir inte det här klassiska ekorrhjulet. Jag känner i själen att jag mår bra av att leva som jag gör.
Säkerheten först
Förutom fler flygningar finns det andra saker som har förändrats under Sofias snart 30 år i yrket.
– Fram till 1997 fick man ju röka ombord. Jag minns särskilt när man satt där längst bak i planet riktigt tidiga morgnar, precis bakom röksätena … och hur en steward kunde lämna en tänd cigarett bak i köket och gå iväg. Så låg den där och pyrde! Det är väldigt skönt att det förbjöds, säger Sofia och skrattar åt minnet.
Hade jag inte känt mig trygg hade jag inte varit här
En annan skillnad hon märkt är att passagerarna generellt är mer stressade i dag.
– Det är mycket telefoner, datorer och mejl som ska skickas i sista sekund när vi går runt och kontrollerar att allt är undanstoppat innan säkerhetsgenomgången.
Och det är inte bara på grund av störningar av planets navigeringssystem som elektroniken ska plockas undan.
– Man kan tycka att vi är petiga, men ingen vill ha en dator i huvudet om det skulle uppstå turbulens. Av samma anledning ser vi till att gångarna är fria från de 100 kilo tunga matvagnarna.
För en tid sedan spreds en TikTok-trend på nätet där flygresenärer tipsade om hur man kunde sätta säkerhetsbältet över anklarna för att sitta mer bekvämt med uppdragna knän mot bröstet.
– Säkerhetsbältet ska sitta åt hårt åtdraget över midjan, ingen annanstans. Vid kraftig turbulens kan man annars åka ur, konstaterar Sofia.
Hur allvarliga konsekvenserna kan bli rapporterade medierna om i höstas när en passagerare i ett SAS-plan på väg mot Miami slog huvudet i taket på grund av hård turbulens.
– Jag vill dock understryka att så länge man sitter fastspänd i planet under sådana tillfällen behöver man inte vara orolig. Planet klarar hur mycket som helst. Jag flög till Los Angeles bara några timmar senare samma dag, och då var det ingen turbulens alls.
3 minnesvärda flygningar
Tre händelser som Sofia aldrig glömmer:
1. Sju sjösjuka sjömän
– En gång för längesedan klev det på ett gäng ryska sjömän i Singapore. De skulle till Köpenhamn via Bangkok och hade med sig egna flaskor på planet. De var jättetrevliga, men överförfriskade, och när vi försökte förklara att de inte fick dricka medhavd sprit ville de inte riktigt lyssna. Vi kände att de inte skulle kunna resa vidare i det skicket. Sjömännen blev kvar i Bangkok.
2. Skönsjungande norrmän
– En gång flög jag med en norsk manskör som hade varit och tävlat i Peking. När jag skulle gå och hämta öl till dem så började de plötsligt sjunga för mig! Det var en häftig upplevelse.
3. Kärlek på hög höjd
– Jag minns särskilt ett äldre par i 80-årsåldern som var så himla söta och kärleksfulla mot varandra. De beställde in bubbel och chips och jag kände direkt att det var något speciellt. När jag gick iväg vände sig kvinnan om och viskade till mig: ”Han är frisk!” Då förstod jag att mannen varit allvarligt sjuk och att de skulle fira med en resa. Det var helt fantastiskt att få vara en del av den stunden.
Sofia har aldrig varit rädd under en flygning, och det tycker hon inte att man som passagerare behöver vara heller.
– Jag har sådant stort förtroende för piloterna, mekanikerna och att SAS sätter säkerheten i första rummet. Jag brukar säga till flygrädda passagerare att titta på oss i personalen. Är vi lugna kan de också vara det. Flera av oss har barn och familj – hade jag inte känt mig trygg hade jag inte varit här.
Ett teamarbete
Sofia beskriver yrket som en livsstil. Många av dem hon umgås med privat arbetar också i luften. Att jobba tätt ihop på liten yta gör att man snabbt knyter starka band.
– Eftersom vi flygvärdinnor har så lätt för att prata med människor så har man nästan hunnit dra hela sin livshistoria innan vi ens satt oss ner för start, haha.
Jag kan inte tänka mig att jobba med någonting annat
Kollegorna är det Sofia lyfter som bland det bästa med sitt yrke.
– Vi har trevligt, skrattar ihop och lyfter varandra alla tider på dygnet. Nästan varje dag möts man av peppande ord som ”vad trevlig du var mot de där passagerarna”, eller ”vilken fin besättning vi har varit i dag”. Det är nog därför vi är kvar så länge. Ingen behöver armbåga sig fram och visa hur duktig man är. Vi är ett team som gör bra tillsammans.
Just glädjen över att sprida god energi bland passagerarna är också en av anledningarna till att Sofia aldrig har velat byta jobb.
– Ett leende smittar av sig. Jag älskar när jag märker att jag har förgyllt någons tillvaro genom att ge det där lilla extra. Man får alltid lika mycket tillbaka. Flygvärdinna är ett fantastiskt yrke och jag kan inte tänka mig att jobba med någonting annat.