Flyktingvågen 2015: ”Vill lyfta fram människorna bakom siffrorna”

Atoosa Fahramand

Atoosa Farahmand tog initiativet till #jag är2015. Foto: Oscar Hagberg

oÅr 2015 sökte 163 000 människor asyl i Sverige. Men vilka var det som kom, vilka blev kvar och vad gör de idag?
– Vi vill lyfta fram människorna bakom siffrorna, säger Atoosa Farahmand som startade gruppen #jagär2015 på Facebook.

Bilpolerare, studenter, undersköterskor och dansare. I siffrorna bakom flyktingvågen 2015 finns det tusentals historier om flykt, umbäranden, möten med en ny kultur, möjligheter, tankar om framtiden och om Sverige. Öden kan vara liknande men aldrig identiska.

I mars 2020 skrev Atoosa Farahmand ett inlägg på Facebook där hon efterlyste de personliga berättelserna från de människor som, liksom henne, kom till Sverige 2015. Inlägget, utformat som ett personligt brev till Moderaternas partiledare Ulf Kristersson, fick en enorm spridning och startade någon form av folkrörelse.

Vill byta perspektiv

Berättelserna beskriver öden från hela Sverige. Det är Matin från Afghanistan som blivit snickare i Borås, papperslösa Maha som beskriver hur det är att alltid vara gömd och Waleed som går ingenjörsutbildning på KTH. Det är framgångar och bakslag, glädje och förtvivlan. Många berättar om drivet att starta ett nytt liv, att göra rätt för sig, lära sig språket och betala skatt. De som upplevt krig är tacksamma att få leva i fred och att Sverige tagit emot dem.

Därför spreds coronaviruset mer i utsatta områden

Andra berättar om våndan inför att få avslag på sin asylansökan och kampen för att få stanna.

– Det är många som vill integrera sig, jobba och hjälpa till men de har inte möjlighet. Många berättelser handlar om människor som har talang och energi men inte kan bidra för de har inget uppehållstillstånd. Har man inte de fyra sista siffrorna i personnumret så är det svårt att komma in i samhället.

Syftet med kampanjen är att visa en annan sida av det som alltid kallats ”flyktingkrisen”. Ett skifte av perspektiv.

– När det skrivs om flyktingar så är det mest negativa bilder som kommer fram. 2015 har alltid kommunicerats på ett negativt sätt, jag ville visa de goda bilderna också, säger Atoosa Farahmand.

– Det har varit jättepositivt för samhället och Sverige.

Vill sprida berättelserna till alla politiker

Det första inlägget skrevs mot bakgrund av den aktuella situationen då det återigen finns flyktingar i Turkiet och Grekland som söker en fristad i Europa. Berättelserna från #jagär2015 var i första hand tänkta att samlas och skicka vidare till samtliga ledamöter i riksdagen.

Flyktingar på väg mot grekiska Samos, 2015

Flyktingar i överfulla båtar på väg över medelhavet. En vanlig syn i nyhetsrapporteringen 2015. Foto: TT

Men tanken är att kampanjen ska spridas så att den når alla medlemsländer i EU. Det är, när allt kommer omkring, en fråga som angår oss alla.

– Vi måste kommunicera med andra länder. Det är jätteviktigt att alla tar ansvar.

Atoosa Farahmand bor i Malmö och jobbar som projektledare på Skånes dansteater och konstnärlig ledare på individuell Människohjälp.

Brist på skyddsutrustning: Här gör volontärer förkläden till vården

– Jag jobbar med att hjälpa unga i Sverige att skapa sina egna nätverk. Integration genom konst och kultur.

Men folkrörelsen handlar inte om henne, påpekar hon. Poängen är att få en en mångfald av berättelser.

– Det är inte min berättelse som är den viktiga. Jag började, men det är alla de som kommit efter mig. Det är fantastiskt att man inte står ensam.

– 2015 är mer än bara siffrorna över hur många som kom. Vi är kroppar med egna erfarenheter och tankar. Alla folkvalda politiker måste läsa de här berättelserna.

Mahmood "Svensson" i Kramfors

Hans familj är spridd över hela världen men Mahmood Al Hameed hamnade i Kramfors när flyktingströmmarna gick från Syrien. Nu jobbar han som pensionsrådgivare på Folksam, har lagat mat i TV4 och erbjuder äldre att hjälpa dem handla hem matvaror i karantäntider

– Jag brukar skämta att det enda som saknas är en Volvo och en vovve så är jag Mahmood Svensson.

Fram till 2014 levde Mahmood ett vanligt liv med familjen i syriska Homs. Det låter som ett bekvämt medelklassliv när han berättar. Hus, bilar och strävsamma syskon, två bröder och tre systrar. Mahmood var yngsta barnet och pappas favorit. Han pluggade till civilingenjör och jobbade på kundtjänst. Kriget slog tillvaron i spillror.

– Vårt område bombades av syrisk militär, vi blev tvungna att lämna, säger Mahmood.

Mahmood Al Hameed på vägen till Europa

Mahmood tog båten över Medelhavet för att fly kriget i Syrien. Foto: Privat

Hans pappa och ena syster sköts av militären. Mahmood berättar att systern satt bakom honom i bilen när hon träffades. Hon fördes till sjukhus men dog efter några dagar. En av bröderna fängslades, och de som var kvar av familjen fick lösa ut honom för 20 000 dollar.

– Vi kom till Damaskus och bodde där ett tag. Där insåg jag att det fanns två val. Antingen att fly verkligheten, börja knarka och dricka alkohol, eller ta ansvar för familjen. Det gjorde jag, och det gjorde mig stark.

Mötet med Norrland: "Bara snö och djur"

Quiz: Vilken flagga hör till vilket land?

Flykten gick vidare. Först till Egypten där en av systrarna redan fanns. Det var där Mahmood, precis som flera andra, hörde talas om Sverige. Det var dessutom en syrisk tjej som lockade. Mahmood fick låna ihop pengar till resan. Första anhalten var elva dagar på en båt över Medelhavet tillsammans med 600 andra flyktingar via Italien och sedan vidare till Sverige.

När han kom fram hade tjejen gjort slut och plånboken var tom. Mahmood hamnade i Gävle och blev sedan placerad i Kramfors.

– Jag kollade på kartan och tänkte: ”satan, där är bara snö och djur”, säger Mahmood.

Tillvaron var så klart helt främmande. Han kände sig trygg men var i en situation som var helt ovan. När kylan trängde på fanns det inga pengar till vinterkläder.

Men kyrkan hade jackor att skänka bort till behövande.

– Så jag tog en. Det trodde jag aldrig att jag skulle behöva göra, säger Mahmood.

När han flydde 2014 var han 22 år. Nu skulle han bygga upp ett nytt liv i Kramfors. Och Mahmood hade inte tålamod att vänta på uppehållstillstånd för att börja läsa SFI (svenska för invandrare).

– Jag kunde ju inte sitta still så jag började lära mig via Youtube.

Mahmoods rastlöshet och sociala törst lät sig inte stillas hur som helst. Efter några månader hade han fixat en praktikplats på Barks, en mötesplats i Svenska kyrkans regi. Han stod i kassan, städade och försökte snacka svenska.

– Det är där jag har lärt mig, på Barks och på Youtube.

Mahmood Al Hahmeed

Jobbet på Folksam är bara ett av många Mahmood haft sedan han kom till Kramfors. Foto: Privat

När Mahmood väl fick uppehållstillstånd och kunde gå SFI så hade han redan grundkunskaperna.

Så här närmare sex år efter flykten har han jobbat som lärarassistent, i hemtjänsten, varit behandlingsassistent och god man åt en afghansk flykting. Dessutom har han, i jobbet som finansiell rådgivare på Folksam, lärt sig knepiga glosor som ”lösöre” och ”efterlevandeskydd”.

Socialt otålig

Det otåliga draget genomsyrar det mesta han gör. Han är inte speciellt bra på att laga mat men lyckades ändå sälja in sig som deltagare till ”Halv åtta hos mig” i TV 4 i höstas. Även där fick han snabbutbilda sig med Youtube.

Han sätter höga mål i det mesta han gör och tänker inte sitta still. Man kan om man vill.

– Jag vill någonstans, samtidigt som jag är social. Jag försöker peppa andra och visa att ingenting är omöjligt.

Under tiden som Mahmood har lärt sig att trivas i sin nya miljö har han funderat över hur hans erfarenheter ska kunna komma andra till del. Han menar att det behövs coachning för att komma in i det svenska samhället. Coachning som gör det tydligt att det finns krav.

– Vi som har lyckats kan visa att det inte är någon lekstuga att komma hit. Man ska jobba. Det ska man veta från dag ett.

Familjen spridd över världen

I dag är Mahmoods syskon spridda över världen. London, Saudiarabien, Holland och, lite otippat, Malmö. En syster bor kvar i Syrien.

Mahmoods mamma bor hos honom i Kramfors eller hos hans syster i Holland.

Triage och flockimmunitet – här är de nya coronaorden du bör ha koll på

Mahmood har klippt banden med Syrien.

– Vårt hus blev bombat. Aldrig att jag återvänder dit med de minnena jag har.

Vid det här laget har han också insett att den svenska naturen, där han bor, är mer än snö och djur.

– Jag har köpt en vattenskoter. I sommar tänker jag köra den vid Höga kusten, kolla på sälar och sådant. Det är jäkligt fint.

Samar Madwar om att vara ett maskrosbarn

Samar Madwar var tagen av den morgonpigga energin hos folket i det nya landet. Halmstadsbor som cyklade till jobbet sju på morgonen oavsett väderlek. Idag har hon lärt sig att det varken går att dra svenskar eller syrier över en kam.

– Jag tror att många som flytt till Sverige är maskrosbarn. Sådana som blommar ut här. Jag vill i alla fall vara en representant för det.

Samar Madwar, Jag är 2015

Samar Madwar var imponerad av hallänningarnas pigga morgonrutiner. Nu läser hon till psykolog i Karlstad. Foto: Privat

Samar Madwar gick i gymnasiet efter att den den arabiska våren övergick i inbördeskrig i Syrien 2011. Två av åren läste hon på distans eftersom stridigheterna gjorde en vanlig skolgång omöjlig. Familjen bodde i Homs men tvingades flytta från en stadsdel till en annan för att undkomma bombningar och våldsamheter.

Till slut bestämde de sig för att lämna landet.

– Min pappa reste runt i landet och sålde livsmedel och djupfryst till affärer och restauranger. På en av resorna blev han tagen av regeringstrupperna och fängslad. Vi vet inte varför men vi fick lösa ut honom därifrån efter sex månader. Det var avgörande för deras beslut, säger Samar Madwar.

Sålde allt för att fly

Hon minns att flykten krävde omfattande förberedelser. Pappan sålde av företaget och familjens tillgångar för att få pengar till resan.

– Mamma satt vid datorn och kollade vart vi kunde åka. Det var tal om Kanada och Europa. Till slut blev det Sverige.

Familjen lämnade Syrien i januari 2014, via Libanon och Turkiet, Grekland och Spanien. Inte på någon överfull gummibåt över Medelhavet, utan med flyg.

– Det tog knappt en månad. Det var lättare då, sägare Samar.

Familjen kom till Varberg och sökte asyl i Göteborg. Efter några veckor i Sverige blev de placerade i Halmstad. Där har de blivit kvar.

10 fantastiska kvinnor som förändrat Sverige

Samar berättar om sina första upplevelser av svenskarna. Hur hon kunde titta ut genom bussfönstret på resan mellan Tylösand och Halmstad och se människor åka till jobb och skola.

– Alla var uppe klockan sju och cyklade till jobbet. De verkade så energiska och disciplinerade. Jag är intresserad av människors tänkesätt och det var fascinerande.

Har engagerat sig politiskt

För egen del tog det några månader innan Samar hade anpassat sig till den nya tillvaron. Efter flera år av en vardag med kriget som ständig kuliss befann hon sig i Halland, i fred.

Det hon tänkte på mest var framtiden och att lära sig svenska. Målet, då som nu, var att bli psykolog. Samar insåg att det skulle ställa höga krav på språket.

– Jag har volontärarbetat mycket och tvingat mig till att prata svenska. Det har hänt att folk tilltalat mig på engelska men då har jag ändå valt svenska. Jag visste att det skulle bli en stor utmaning att bli psykolog.

Efter ett år i Sverige började Samar vikariera inom vården, hon har undervisat på SFI och utbildat sig till tolk i arabiska. Men det har varit ett slit.

– Efter ett och ett halvt år här ville jag engagera mig politiskt i ett parti. Det är ju ett helt annat språk man talar i politiken och jag förstod ingenting. Jag gick hem och grät hela natten.

Läser till psykolog

I dag har Samar Madwar nått sitt personliga mål. Hon läser psykologprogrammet vid Karlstads Universitet och arbetar som tolk i stora dela av Sverige. Hon har tolkat i alla möjliga sammanhang – för advokater, åt sjukvården och i tingsrätten, till exempel.

Samtidigt som Samar är en person som representerar 2015 så menar hon att bilden är mer mångfacetterad än så. Det finns ett spann från analfabeter till högutbildade. Olika förutsättningar helt enkelt.

– Det är precis som med svenskarna. Man kan inte dra alla över en kam.

Det räcker med att gå till Samars egen familj för att illustrera exemplet. Hon och hennes syskon, Marwa, Marwan och Taim Allah, har gått eller går på gymnasiet och förväntas gå en högre utbildning. Döttrarna får inte gifta sig förrän de är klara med sina studier.

Jobb ger självkänsla

Hennes pappa Sameh, som jobbat sedan tolv års ålder, har startat en egen fiskrestaurang i Halmstad. Han kämpar med språket på ett annat sätt än barnen.

Samars mamma Randa läste på universitet i Syrien. Nu har hon utbildat sig till undersköterska.

– Hon har redan varit ute och börjat jobba sedan några månader. Hon tycker det är väldigt spännande. Det handlar ju om självkänsla, säger Samar.

Samar menar att hon inte mött någon främlingsfientlighet i Sverige. Hon har fått reaktioner på att hon, som troende muslim, bär slöja, men det tolkar hon som något annat.

– De flesta är artiga och visar acceptans. Jag har inte varit med om dåligt bemötande.

– Folk kan ha fördomar för en kvinna eller tjej som bär slöja. Jag tar inte det personligt. Det handlar inte om hat, det handlar om okunskap.

Idag ser hon det som en styrka att hon har tillgång till två kulturella identiteter – en syrisk och en svensk. Flykten från kriget har gett Samar ett driv som hon inte är säker på att hon hade haft om hon hade levt en medelklasstillvaro i Homs.

Gränskontroll Hyllie 2015

En vanlig syn 2015. Gränskontrollen Hyllie, Malmö i november. Foto: TT

– Jag möter ju ungdomar som tar sin tillvaro för given. Så var det inte för mig. Man får perspektiv helt enkelt, man är hungrig på livet.

– Jag älskar att jag kom som 19-åring och att jag kan ha två kulturer i mig. Det tycker jag är fint.

Kan du tänka dig att återvända till Syrien?

– Jag har drömt att kriget ska sluta i tio år, men har gett upp. Nu är vi här och nu. Vi är väldigt traumatiserade allihop och jag tror att det kommer att utlösa fler trauman nu under Corona-krisen om vi inte sätter in hjälp tidigt. Men jag har fått stöd av Sverige och vill gärna ge tillbaka det här.

Så har opinionen svängt i flyktingfrågan

Statsvetaren Marie Demker, vid Göteborgs universitet, har forskat om flyktingopinionen i Sverige under flera år. Och just 2015 är en tydlig brytpunkt.

Då, när flyktingarna kom, var motståndet mot invandring ganska lågt.

Året efter, 2016, var förändringen märkbar.

– Från 2016, när regeringen hade fattat en mängd restriktiva beslut, när hela flyktingpolitiken i praktiken lagts om, så började opinionen bli mer negativ, säger Marie Demker.

2015 när flyktingarna kom, var det 40 procent som tyckte det var bra att ta emot färre flyktingar, sedan hoppade det ganska snabbt upp till dryga 50 procent. Det har fortsatt ligga på den nivån och till och med ökat lite. Men motståndet är fortfarande lägre än vad det var under början av 90-talet.

Men det är en väldigt markant förändring mellan 2015 och 2016.

Marie Demker, statsvetare

Marie Demker, Statsvetare Göteborgs Universitet. Foto: Johan Wingborg

I valet 2018 var invandring och migrationspolitiken på medborgarnas topp tre-lista över angelägna frågor. Det präglade valet.

För tillfället, under rådande pandemi, har frågan hamnat i skugga och i stort sett försvunnit från dagordningen.

Samtidigt finns det tillfälliga åtstramningar, som infördes 2015/2016, som löper ut. Antingen förlängas eller upphöra.

– De beslut kring bland annat invandring, bosättning och flyktingstatus som togs vintern 15/16 har ju i stort sett blivit bestående. Och de ska ju omprövas, säger Marie Demker.

Kampanjen #jagär2015 kan möjligen föra upp frågan på dagordningen igen.

– Det finns ju ingen stor motopinion eftersom frågan inte är aktuell. Men det får ju inte plats så många fler frågor än Corona. Så tajmingen kanske inte är den bästa.

Även om en större andel av befolkningen tycker det är bra att ta emot färre flyktingar så finns det återkommande mönster till vilka som tycker vad. Äldre personer är till exempel mer negativa till flyktingar än yngre. På den andra sidan skalan är kvinnor mer positiva än män, och högutbildade mer positiva än de med lägre utbildning.

– Mönstren är desamma men det har flyttats några snäpp.

Kan krisen påverka opinionen om migration och integration?

– Då i början på 90-talet tyckte 65 procent att vi skulle ta emot färre flyktingar. Och det var då när det kom många flyktingar från Balkan-krigen. Men den attityden förändrades ganska snabbt och blev mindre restriktiv. Och då hade vi ändå en ekonomisk kris. Så det verkar inte påverka mer än marginellt.

– Det här är ju inte en finansiell kris, så jag tycker det är väldigt svårt att förutse om det kommer påverka synen på invandring. För i krisen blir det ju också synligt hur väldigt många utlandsfödda som arbetar i Sverige. Många i jobb där de utsätter sig för risker, säger Marie Demker.

– Det grundläggande i synen på invandring är ändå ideologiska faktorer. Att man i sig har en uppfattning om vad man tycker om öppenhet, resande, globalisering och sådana saker. Och där är utbildningsfaktorn en viktig variabel.

Kan en kampanj som #jagär2015 göra skillnad?

– Det kan den göra. Ta till exempel hbtq-rörelsen som mobiliserade under många år för samkönade äktenskap och adoption bland annat. Det var ju en väldigt stor förändring av det svenska åsiktsmönstret. Den var väldigt framgångsrik. Men det handlar om att få andra aktörer att engagera sig, som kyrkan och föreningslivet. Men det krävs också att frågan ligger i tiden.

Asylkraven har skärpts

Under 2015 var huvudregeln att asylansökan avgjordes med permanent uppehållstillstånd. I juli 2016 infördes en tillfällig lag för att minska asylinvandringen vilket innebär tidsbegränsade uppehållstillstånd blivit huvudregel. Den lagen har förlängts och gäller numera till den 19 juli 2021.

Skillnaden mot tidigare är att kraven för att få asyl har skärpts. 2015 sökte 163 000 personer asyl i Sverige. Efter lagändringen har antalet asylsökande minskat. 2017 sökte till exempel 26 000 personer asyl i Sverige.

Källa: Migrationsverket, Aftonbladet

Läkaren Ammera flydde kriget i Syrien – arbetar nu i Sverige: ”Mycket som känns igen”

Mer samhällsinnehåll hos allas.se: