Författarnas bästa knep: Så lyckas du skriva en bok
Skriva en bok – så här gör du
Få kan hålla samma takt som spänningsförfattaren Kristina Ohlsson: 21 böcker på tio år! Hemligheten? Ett bra självförtroende och en aldrig sinande ”fantasikran”.
– Jag har aldrig haft skrivkramp, avslöjar hon. Det var tänkt till en hemsida om skrivande men eftersom texten aldrig tog slut fick det bli en bok i stället. I nya Skrivboken delar Kristina Ohlsson med sig av sin resa från debutant till heltidsförfattare och ger på ett personligt sätt konkreta tips till andra som drömmer om att bli författare.
– Jag får många specifika frågor, till exempel hur många sidor jag skriver per dag, men jag menar att det inte finns en korrekt mall. Och hade någon sagt det till mig så hade jag nog förlösts i mitt skrivande tidigare, säger hon.
Kristina Ohlsson upptäckte skrivandet samtidigt som hon lärde sig läsa. Hon hittade på egna berättelser och försvann in i sin egen lilla värld.
– Det var en stor passion tidigt. Mina föräldrar är luttrade, de har sex barn, och trodde att jag skulle växa ifrån skrivardrömmen men den stannade kvar.
Under flera år blev det mest faktatexter i jobbet som analytiker på Säkerhetspolisen, men sommaren 2007 blev annorlunda. Det var då Kristina bestämde sig för att ta sig förbi sin spärr på 60 sidor. Det var där hon alltid tröttnat på sina manus tidigare. Och plötsligt dök hon upp i huvudet. Den lilla flickan på tåget. Flickan som försvinner. Vad har hänt henne? Det blev startskottet för debutromanen Askungar och under sina åtta sista semesterdagar skrev Kristina 110 sidor text. Spärren var passerad.
Kort om Kristina Ohlsson
- Ålder: 40 år.
- Bor: Stockholm.
- Yrke: Författare
- Familj: Föräldrar och syskon
- Aktuell: Med Skrivboken och Henrys hemlighet (Piratförlaget). Dessutom släpper hon snart en ny bok.
Drivs av lust
– För mig är skrivandet lustdrivet och jag måste själv tro på historien. Även om jag skriver snabbt så är det en ansträngning. För att jag ska orka så måste lusten finnas. Myten om att skrivande inte alltid är lustfyllt underhålls gott av en del författare. Det kanske är så för dem, men det är inte så för mig. Jag kan snarare fundera på varför man gör sig själv så illa om det är ett sånt motstånd i skrivandet, säger hon.
Deckare och spänning är en populär genre och konkurrensen är stor, hur sticker man ut?
– Genom att kunna berätta en bra historia. Alla kan komma på en bra idé men alla kan inte skriva historien. Släpp tanken på att göra något helt unikt för det mesta är redan gjort. Tänk i stället att din berättelse helst ska bidra med något unikt till genren du skriver i. I min debutroman var det den civila utredaren Fredrika Bergman, det var nytt även inom polisen då.
Se också: 5 tips till dig som drömmer om att skriva en bok
Kristina Ohlsson skickade in sitt första manus till flera förlag. Då hade hon blivit glad över bara att få ett lektörsutlåtande. Men Piratförlaget nappade, kontrakt skrevs och snabbt såldes även utlandsrättigheterna.
– Då fick jag jätteångest. Vad ska jag göra om boken blir en flopp i Sverige? Den hade ju inte ens kommit ut då, säger hon.
Men så blev inte fallet och i dag är Kristina författare på heltid. Hon skriver flera böcker per år, både för vuxna och barn. Hon försöker snarare begränsa sitt skrivande eftersom en ny bok alltid innebär mer jobb i form av boksläpp, intervjuer och utlandsresor.
– Ju mer jag skriver, desto mindre tid får jag till att skriva. Jag orkar inte ladda om för många gånger på ett år, säger hon.
Så skriver Kristina Ohlsson sina böcker
- Jag sitter ner när jag skriver.
- Jag skriver nästan uteslutande på dagtid.
- Jag är nykter.
- Jag skriver på dator i ordbehandlingsprogrammet Word. Jag ställer in rätt mått så att jag ser boken växa fram kapitel för kapitel medan jag skriver.
- Jag hyr en plats på ett kontor där jag kan sitta så mycket eller lite jag vill. Ibland föredrar jag att skriva hemma.
- Jag störs inte av ljud som småprat eller enstaka telefonsamtal.
- Jag försöker att inte skriva varken mer eller mindre än tio sidor per dag.
- Jag lyssnar alltid på musik medan jag skriver. Jag brukar välja låt eller artist med stor omsorg, men efteråt minns jag knapp vad jag lyssnade på.
Kristina Ohlsson om...
... att skriva synopsis: "Jag skriver inte synopsis, i så fall är den max två sidor. Det hjälper inte mig, jag kan inte tänka ut berättelsen i förväg. Jag måste upptäcka medan jag skriver, det är då jag får alla idéer. Jag kallar det för min 'fantasikran'. För mig är sagotanten en bättre målbild än en uppstyrd skrivplan.
... research: ”I den mån det behövs så fyller jag ut, men jag håller mig nära det jag redan kan. En av mina karaktärer, Martin Benner, är brottsmålsadvokat och jag har flera vänner som är jurister. Men som boken är uppbyggd så kunde han lika gärna vara veterinär. Mitt tips är att låta fiktionen ha företräde framför verkligheten. Berättelsen måste få vad den behöver. Och du måste själv tro på vad du skriver. Då kommer du undan med det i boken. Allt går inte att skriva som det är i verkligheten.”
... att skriva manus: ”Mina manus är inte läsliga innan jag redigerat två varv. Om jag till exempel mitt i skrivandet kommer på att en karaktär inte funkar, då tar jag bara bort den och skriver vidare. Sedan, när jag skrivit klart och redigerar texten, ser jag till att ta bort karaktären även på de ställen där den förekom innan jag bestämde mig för att stryka den. Jag brukar skriva 50–100 sidor och sedan skriver jag ut och redigerar på papper. Så håller jag på tills jag når bokens mitt, runt sidan 200, och sedan skriver jag andra halvan utan att göra avbrott för redigering. Det är ett hantverk att ge kritik på en bok. Jag tycker inte man ska lyssna för mycket på sina kompisar utan låt en fristående redaktör läsa texten, om man inte har ett förlag man jobbar med, förstås.”
... inspiration: ”Jag får oftast en bild eller en scen och så börjar jag där. När jag skrev Änglavakter såg jag en kvinna som ovetandes tittar på en snuff-film (alltså en film där en människa påstås ha dödats framför kameran. Red). Det blev ett groteskt men maffigt tema i boken. Jag kan få massor av idéer men det är de som stannar kvar som jag förälskat mig i. Det blir som en urkraft, jag måste vilja berätta historien.”
Tre tips till dig som vill skriva böcker
- Köp inte myten om att förarbetet måste vara så svårt. En del kanske behöver mycket research och synopsis med det måste inte vara så.
- Förväxla inte research med din förmåga att hitta på saker. Det är skillnad på fantasi och research. Det viktiga är att berätta en berättelse bra, inte att det överrensstämmer med verkligheten till punkt och pricka.
- Du kan ha en hur bra idé som helst men du måste övertyga läsaren om att de ska bry sig om karaktärerna du beskriver. Handlingen är det viktigaste för mig, men karaktärerna ska bära berättelsen. Handlingen och karaktärerna är på det sättet två sidor av samma mynt. Man måste sympatisera med dem annars lyckas man inte fånga läsaren.
Författaren Johanna Schreibers bästa råd till aspirerande författare
Nyblivna mammor, tonårsliv och en kavat tjej som är intresserad av rymden. Johanna Schreiber skriver för olika åldrar men den gemensamma nämnaren är relationer, vänskap och systerskap. I år ger hon ut fyra böcker.
– Men jag rekommenderar ingen att släppa så många böcker samtidigt som man jobbar och har ett litet barn, säger hon.
Johanna Schreiber har alltid tyckt om att berätta men växte inte upp i en miljö där det kändes självklart att kunna jobba med skrivandet. Hon författade inga egna sagoböcker som liten utan brukade tvärtom låta en kompis skriva novellerna åt henne när det krävdes i skolan.
– Mitt första bokmanus kom till när jag gick på journalisthögskolan. Då längtade jag efter att få hitta på i stället för att skildra verkligheten, säger hon. Efter tre månader var manuset klart och resultatet blev ungdomsboken Carlstensveckan. Men vägen till utgivning var inte spikrak.
Kort om Johanna Schreiber
- Ålder: 33 år.
- Bor: Stockholm.
- Familj: Man och två döttrar
- Yrke: Inte som du (B Wahlströms), Det bästa som har hänt mig (Forum), Miras magiska anteckningsbok och Miras magiska stjärnkikare (B Wahlströms/Storytel). Släpper snart en ny bok.
Välj rätt lektör
Johanna Schreiber skickade texten till olika förlag och fick tillbaka värdefull feedback från flera av dem. Hon tog till sig synpunkterna, jobbade om manuset och gjorde ett nytt försök. Då ville B Wahlströms ge ut boken.
– Jag uppmanar alla aspirerande författare att ta till sig feedback, det är jätteviktigt. Väljer du att anlita en lektör, var noga med att se till att personen har rätt erfarenhet från förlagsbranschen, och fråga vilka författare som fått hjälp av lektören som sedan har blivit utgivna på etablerade förlag. Det är så många som drömmer om att skriva böcker och det finns människor som kapitaliserar på de drömmarna utan att ha tillräcklig kunskap och erfarenhet, säger hon.
Sedan starten har det blivit sex böcker till, den senaste är ungdomsromanen Inte som du, där maktperspektiven är omvända: USA har aldrig haft en manlig president, det går inte att tjäna en krona på att spela ishockey. Här är det tjejer och kvinnor som är norm och tar plats. Johanna hoppas att den både kan väcka tankar om jämställdhet och underhålla både äldre och yngre läsare.
Skrev med grannen
Hon har skrivit boken tillsammans med sin granne och kollega Ida Ömalm Ronvall.
– Vi hade bara känt varandra i sex månader men det var fantastisk att skriva med Ida. Som att följa en tv-serie där jag fick bestämma delar av handlingen själv, säger hon. De la upp skrivandet så att båda hade fri skriv- och redigeringsrätt, men använde sig av en egen färg på texten, så att det syntes vem som skrivit och redigerat vad.
– Det var också skönt att kunna säga till min pappa som kommenterade att det fanns ”en del vågade kapitel” att det var Ida som skrivit dem. Ida säger tvärtom till sin mamma – att det var jag, säger hon och skrattar.
Johanna Schreiber skriver redan på en ny roman eftersom skrivandet enligt henne är det roligaste och härligaste som finns. Men hur hinner man skriva fyra böcker på ett år?
– Jag prioriterar bort väldigt mycket annat, som tv-serier, träning eller en utekväll. Men jag rekommenderar ingen att skriva så mycket samtidigt som man har ett litet barn. Ha ett eller max två projekt på gång samtidigt, säger hon.
Johanna Schreiber om...
... synopsis: ”Jag har inte det för det begränsar mig kreativt. När man skriver karaktärsdrivna böcker som jag gör, så tar jag karaktärerna från punkt A till B. Det är inga mord eller brott – det är relationer mellan människor. Jag vet vad huvudkonflikten är och att den löser sig.”
... inspiration: ”Till mig kommer ofta en situation först och en person som befinner sig i den. Jag börjar skrivprocessen i en vändpunkt som det kallas på dramaturgispråk: en sexakt, en olycka eller ett bråk. Då kommer man nära karaktärerna direkt, framför allt i sexscener. Det är svårt att dölja vem man är i de situationerna.”
... research: ”Jag gör research efteråt. När jag skrev Det bästa som har hänt mig gjorde jag djupintervjuer med tre kvinnor och en man som kom till Sverige från Bosnien som barn under Balkankriget. Men som jude har jag kunnat känna samma utanförskap som många av de bosniska kvinnorna, till exempel att gå på ett barnkalas och inte få äta korv med griskött i, eller att förväntas föra vissa traditioner vidare till mina barn.”
... skrivkramp: ”När jag börjar tycka att en scen är tråkig att skriva, kommer läsaren förmodligen tycka detsamma, så då stryker jag den. Men jag fick skrivkramp hösten 2014, då skrev jag inget på två år. Sen började jag jobba med en ny förläggare som hjälpte mig att få tillbaka självförtroendet. Att skriva en bok är som att träna inför Tjejmilen. Om du aldrig sprungit milen kan du inte vara bäst direkt. Man får pausa och göra en spellista, köpa nya träningskläder. Och ibland känns det verkligen inte kul att skriva eller ge sig ut att springa. Det finns en föreställning att författare sitter och myser med varm choklad och att det alltid är lustfyllt. Så är det inte för mig.”
... att bli refuserad: ”Jag har aldrig skrivit ett manus som inte blivit utgivet, men de manus jag skrivit har inte fallit alla förlag i smaken. Det finns förlagsmänniskor som älskat mina böcker och de som avskytt dem. Likadant som med läsare, vad man tycker är en bra bok är väldigt subjektivt. Men får du tillbaka mer än ett standardsvar tycker jag inte att du ska ge upp. Då ska du tänka: 'fan jag kan ju det här.'”
Tre tips till dig som vill skriva en roman
- Det viktigaste är att faktiskt sätta sig ner och skriva. Inte att hänga i Facebook-grupper om skrivande, läsa böcker eller prata om att skriva. Bestäm dig för att skriva 500 ord om dagen med start i dag. Jag skriver alla mina råmanus i google docs på mobilen eller datorn. Då kan jag alltid gå in när andan faller på.
- Omge dig med likasinnade. När jag fick skrivkramp var jag för ensam. Det gäller att hitta vänner, till exempel på en skrivarkurs. Många kvinnor blir besvikna på att deras partners inte tar deras skrivardrömmar på allvar. Men vad hade du sagt om din man plötsligt kom hem och sa att han ville bli golfproffs? Det är svårt att ta till sig om man inte delar lusten.
- Om ett förlag vill ge ut din bok, var noga med att du och förlaget har samma syn på dig och ditt skrivande framöver. Vad vill ni uppnå tillsammans?
Birgitta Bergin tipsar blivande författare
När Birgitta Bergin debuterade som 50-åring fanns inte begreppet ”feelgood” i Sverige. Tio böcker senare har genren blivit en av de mest populära.
– I början hade folk förutfattade meningar, de trodde att feelgood var detsamma som billig kiosklitteratur. Jag skriver relationsromaner, säger hon.
Relationer är Birgitta Bergins stora intresse, hon hade faktiskt planer på att utbilda sig till psykolog innan hon valde att jobba som kommunikatör. Men skrivandet har alltid funnits där, när hon var yngre var det dikter och noveller och som barn startade hon ”tusen tidningar”. Men före sin 50-årsdag började Birgitta Bergin på något längre.
– Jag satte mig och skrev för att jag tyckte det var kul och som terapi. Jag utgick ifrån mig själv och skrev om människor i min egen ålder. Folk frågade om boken var min 50-års-kris, säger hon och skrattar.
Kort om Birgitta Bergin:
- Ålder: 57 år.
- Bor: Marbella och på västkusten utanför Marstrand.
- Familj: Man och två vuxna söner. Hunden Pepsi, 6 år. ”Hon är en blandning mellan malteser och yorkshireterrier, en perfekt författarhund”.
- Yrke: Författare.
- Aktuell: Med boken Alla älskar Bianca (Bokfabriken).
Gick en kurs
Hon skickade in manuset till olika förlag – fick tillbaka flera positiva kommentarer – men var inte i mål.
– Då bestämde jag mig för att gå Skrivarakademins manusbearbetningskurs. Där jobbade jag i en liten grupp och lärde mig massor om gestaltning och dramaturgi, säger hon.
Debutboken Tre veckor var född och ett förlag ville ge ut den.
– Sedan dess har jag ändrat mitt sätt att skriva för att jag utvecklats. När jag tittar på mina första böcker får jag ta fram skämskudden. Missförstå mig rätt, jag är väldigt stolt över dem, men jag hade inte uttryckt mig så i dag. När Birgitta Bergin började skriva på sin nya roman Alla älskar Bianca längtade hon efter att få börja processen.
– Jag visste att jag skulle älska varje sekund av skapandet och skrev maniskt under ett par månader. Att mejsla fram den hemlighetsfulla Bianca och människorna omkring henne blev en spännande utmaning. Att bena ut, likt en deckargåta, hur jag skulle få alla personer att hamna på ett slott för att hitta svaren och där låta hela känsloregistret flöda – det var det som drev mig.
Passionens baksida
Även om skrivandet är Birgitta Bergins passion så finns det en baksida. Hon berättar att hon är en person som har mycket prestationsångest och speciellt vid boksläpp är det tufft.
– Många författare upplever en euforisk känsla då. Men det gör inte jag, jag kan ha perioder under skrivandet där jag känner: ”Boken är skit. Jag är skit.” Dagen efter kan känslan vara precis tvärtom. Men hittills har det gått bra och jag får ofta fina recensioner, säger hon.
Hur sticker man ut som feelgood-författare?
– Jag satsar stenhårt på färgstarka karaktärer och skriver rappt och händelserikt. Det är högt tempo i mina böcker. Karaktärerna måste ha hög igenkänning. Läsaren ska vilja vara någon av dem och antingen hata eller älska dem. Det spelar ingen roll hur bra intrigen är om personerna är platta, säger hon.
Om ett förlag vill ge ut ens bok, vad ska man tänka på?
– Det finns så många förlag och det är viktigt att ni trivs ihop. Skriv inte glatt under på vilket avtal som helst. Kontakta Författarförbundet innan, deras jurister ger kostnadsfri rådgivning till debutanter.
Birgitta Begin om...
... synopsis: ”Jag skriver en ganska omfattande synopsis. Jag känner mig rätt säker på vad boken ska handla om innan jag skriver den. I början skrev jag ju på spec och hoppades att någon skulle ge ut den. Nu är det mer ett samarbete med min litterära agent och förläggare, där jag presenterar karaktärer och handling. Sedan har jag alltid friheten att lämna synopsisen i skrivandet. Men det är skönt att kunna gå tillbaka.”
... sin skrivprocess: ”Jag jobbar heltid under råmanusperioden, då hänger jag hela dagen framför datorn, men jag skriver inte åtta timmar i sträck. Jag blir lite rastlös och ofta sitter jag ensam och skriver. Jag har ingen bestämd arbetsplats, ibland sitter jag i soffan, ibland utomhus eftersom jag delvis bor i Spanien. Sitter jag på ett kafé föder det nya tankar och ideer. Men jag är målinriktad, ska jag skriva 2 000 ord på en dag så gör jag det. Jag jobbar med belöningsmål, till exempel: 'Om jag skriver färdigt kapitlet, får jag fika eller gå ut med hunden.'”
... research: ”Det har varit olika, min bok Holländarn är baserad på en sann historia, då åkte jag till Auschwitz. Skriver du historiskt gäller det att vara påläst. Men jag försöker att använda mig av miljöer jag känner till, till exempel Bryssel där jag bott i 13 år. När jag skrev Alla älskar Bianca bodde jag ett par nätter på Thorskogs slott, där handlingen utspelar sig.”
... skrivkramp: ”Kortsiktiga svackor brukar en löparrunda kunna lösa. Men om jag kommit halvvägs genom manuset och det inte känns rätt så kan det sluta med att jag skriver om. Mitt tips är att fortsätta skriva även om det inte känns bra! När jag går tillbaka och läser så ser jag lättare vad som behöver ändras.”
... redigera manus: ”Jag försöker att skriva råmanus utan att tänka för mycket, då gör jag hellre research efteråt. Jag brukar lägga tre–fyra månader på grundstoryn innan jag lämnar den till förlaget och min redaktör. Sedan läser de med nya färska ögon och kommer med ändringsförslag. Redigering är slitsamt men det är fantastiskt när man ser att ens arbete blir bättre.”
Tre tips till dig som vill bli författare
- Förstå att det tar mycket tid. Det är inte bara att sätta sig och skriva.
- Var vaksam om din idé, det måste vara något du själv tycker är roligt. Rör dig i miljöer du själv kan och gillar. Gillar du relationer, skriv om det. Med andra ord: Gräv där du står.
- Ge aldrig upp! Ofta känner man ”nu skiter jag i det här”. Om du blir refuserad, jobba om och försök igen.