Han är verklighetens Bildsköne Bengtsson från Julkalendern – polisen skålade i champagne vid gripandet

Den bästa julkalendern genom tiderna

Hösten 1934 gjorde en man som var ute på skogspromenad i nordöstra Skåne en oväntad upptäckt. I den täta skogen i närheten av Filkesjön råkade han av en slump gå rakt på en skogskoja, som nästan var osynlig där den låg intill ett stort granitblock. Den verkade vara ett utmärkt gömställe och de som bodde i kojan ville antagligen inte bli upptäckta ...

Mannen anade ugglor i mossen och kontaktade polisen som var intresserad av att ta en titt på den ensligt belägna och hemliga baracken.

Kojan, som man tog sig in i genom en lucka i taket, visade sig vara riktigt tjusigt och bekvämt inredd med rött plyschtyg på väggarna, fina möbler, mattor, böcker, en brännvinsapparat, en skrivmaskin och en radio.

Här fanns också stöldgods i form av prydnadssaker och husgeråd – och dynamit!

Innehavarna hade lämnat kojan när polisen kom till platsen, men det stod snart klart att de som huserat där var efterspanade för omfattande stöldturnéer.

De två riksbekanta brottslingarna gick under namnen Bildsköne Bengtsson och Tatuerade Johansson, specialiserade på kassaskåpssprängningar och inbrott.

I två år hade duon gäckat polisen och använt skogskojan som högkvarter medan de åkte runt på stöldturnéer i Småland och Skåne – och nu hade de än en gång kommit undan. Jakten på tjuvarna som var flitigt omskrivna i tidningarna och lika flitigt omskvallrade bland folk fortsatte ...

Han var som Dynamit-Harry

Bildsköne Bengtsson hette egentligen Harald Bengtsson och var född i Vittsjö i norra Skåne 1893. Han blev tidigt faderlös och växte upp hos sina strängt religiösa morföräldrar i småländska Hinneryd.

Harald var duktig i skolan och efter konfirmationen fick han 14 år gammal anställning på järnvägsstationens expedition i Strömsnäsbruk. Något år senare skrevs han in vid Flottans Skeppsgossekår i Karlskrona, men fick sluta efter sex månader då en skarpladdad patron hittats i hans skåp.

Harald försökte få arbete till sjöss och drömde om att emigrera till Amerika, men inledde kort därefter sin kriminella bana.

Han luffade runt i södra Sverige, gjorde inbrott och bluffade sig till gratis logi på hotell.

Första gången han dömdes till fängelse efter en omfattande stöldturné var han bara 17 år. Och så fortsatte det sedan i många år – stöldrundturer och fängelsestraff avlöste varandra.

Harald var tekniskt intresserad och började experimentera med sprängämnen. Han blev en av de första dynamitarderna – ett nytt ”yrke” i början av 1900-talet – och kassaskåpssprängningar blev hans specialitet. Ofta cyklade han mellan orterna där han gjorde inbrott och övernattade i lador, i tält, på härbärgen eller i skogen.

I mitten av 1920-talet köpte han en motorcykel för stulna pengar så han kunde förflytta sig lättare och snabbare.

Så fick Bildsköne Bengtsson sitt namn

Harald såg trevlig ut med mörkblont hår och blå ögon och var alltid välklädd, vänlig och artig, så det var många som inte hade en tanke på att han skulle kunna vara tjuv. Han lyckades till och med lura polisen ett par gånger, som när han hade pratat sig till att bli släppt ur arresten för att i stället övernatta på hotell och återkomma nästa morgon, vilket han givetvis inte gjorde ...

Polischefen fick skamset erkänna att han hade blivit lurad av en ”bildskön yngling med förtroendeingivande yttre” och sedan dess var Harald Bengtsson känd som Bildsköne Bengtsson. Han blev trots sin kriminalitet något av en folkhjälte eftersom han uppfattades som sympatisk, aldrig stal från vanligt folk och lyckades komma undan polisen.

Under en fängelsevistelse lärde han känna den 13 år yngre Folke Johansson, som kallades Tatuerade Johansson. De var ett omaka par och Folke som var våldsam, drack brännvin och stal bilar beskrevs som den mer tillbakadragne Haralds motsats.

Trots det åkte de i början på 1930-talet ut på en gemensam stöldturné. Högkvarteret blev den undangömda skogskojan där de tog igen sig mellan inbrott och kassaskåpssprängningar.

När gömstället upptäckts for de vidare till Göteborg där de så småningom greps hösten 1934.

Det blev en förstasidesnyhet i tidningarna och brottslingarna visades även upp på en journalfilm på biograferna i Göteborg. Polisen var så nöjd med att äntligen ha fått tag på de bägge bovarna att de firade med champagne.

Bytte bana – jobbade åt polisen

Vid rättegången 1935 fälldes Harald och Folke på sammanlagt 150 åtalspunkter för åtskilliga inbrott, kassaskåpssprängningar och bilstölder. Harald dömdes till straffarbete i åtta år och tre månader. Fängelseläkaren ansåg att Bengtsson var sjukligt misstänksam och folkskygg och aldrig skulle klara ett normalt liv.

Efter nästan tio år i fängelse och på mentalsjukhus släpptes Harald fri 1945. Han var då 52 år och hade sammanlagt tillbringat 25 år som fånge.

Det var inte många som trodde att han skulle klara av att leva ett hederligt liv utanför fängelsemurarna, men han överraskade alla.

Harald hade lärt sig skräddaryrket i fängelset och flyttade till Markaryd där han försörjde sig på sömnad. Bland annat sydde han uniformer till poliser.

Många var nyfikna på den omskrivne stortjuven och det fanns både de som ville se honom i verkligheten och förälskade kvinnor som skrev friarbrev och skickade presenter. Allt det här tyckte Harald var plågsamt. Han var en högst motvillig kändis som aldrig hade sökt rampljuset. Han ville leva ett anonymt och hederligt liv.

Det fick han också göra när han på 1950-talet flyttat till Göteborg där få visste vem han var.

Han dog sommaren 1966 av en blodpropp i lungan ett par veckor innan han skulle fyllt 73 år.

Bildsköne Bengtsson glömdes så småningom bort, men är återigen i ropet med anledning av årets julkalender Tidstjuven i SVT, då skådespelaren Simon J Berger, 46, gör en löst tolkad version av honom.