Han låtsas prata med andar i nya boken: ”Finns pengar att tjäna”

Till vänster syns Alexander Bygdén fotograferad mot en stenvägg. Till höger syns ett tänt ljus på ett träbord tillsammans med en bild på ett pentagram.

Foto: Privat och Shutterstock/TT
När journalisten Alexander Bygdén ville undersöka industrin kring den andliga rörelsen i Sverige, bestämde han sig för att gå ”undercover”. Snart fann han sig stå på en scen och själv låtsas kunna tala med andar. Nu har upplevelserna resulterat i en bok.
– Det jag framför allt är kritisk till är att människor som mår dåligt och kanske skulle behöva en annan typ av hjälp inte får det, säger han.

För några år sedan satt Alexander Bygdén, som då var frilansande journalist och numera jobbar som kommunikatör inom Örebro kommun, och bläddrade i tidningen Sala Allehanda. Där upptäckte han en liten annons som genast fångade hans intresse – det skulle arrangeras en så kallad storseans i Sala silvergruva. Trots att han aldrig tidigare hade haft någon kontakt med, eller intresse för, spiritism eller andlighet kände han sig lockad.

– Jag tänkte att det där låter spännande, det måste jag bara åka på, säger Alexander.

Alexander Bygdén fotograferad mot en stenvägg.
Foto: Privat

Pengar att tjäna inom den andliga rörelsen

Sagt och gjort – han åkte dit, presenterade sig som journalist och fick sitta med som åskådare på seansen. Upplevelsen gav mersmak och Alexander bestämde sig för att ta reda på mer om den industri som omger den andliga rörelsen. För att här finns pengar att tjäna för den som vill, det stod fort klart för Alexander.

I reportageboken Spökindustrin – en bluffmakares bekännelser, som kommer ut den 6 oktober, beskriver han bland annat hur andlighetskurser, tarotspående via telefon, försäljning av kristaller som uppges ha olika egenskaper och seanser med medier som säger sig kunna tala med de döda, kan kosta många hundralappar.

Christina: Min son kommer att bli blind precis som jag

– Det här är helt klart en bransch där det finns pengar att tjäna, precis som i alla andra branscher. Tyvärr kan människor som mår dåligt och som egentligen skulle behöva annan hjälp hamna här istället. Och personer som kanske inte är så kapitalstarka kan bli fast i något som gör att de får stora utgifter.

Bestämde sig för att wallraffa

I arbetet med boken har Alexander intervjuat både troende och forskare, liksom kursledare, medier och andra som tjänar pengar på andevärlden. Men för att ta reda på hur lätt det är att tjäna pengar genom att låtsas kunna prata med andar, bestämde han sig också för att wallraffa. Det är en gammal journalistisk metod som helt enkelt går ut på att vara någon man inte är, för att få reda på information som man annars inte hade fått tillgång till.

Alexander tog kontakt med en alternativ hälsomässa, utgav sig för att vara ett medium och knåpade själv ihop ett intyg som skulle bevisa att han var certifierad ”astral ingenjör”, en titel han själv hittat på.

Snart befann han sig på en scen framför en publik som förväntade sig att han skulle kunna kommunicera med den andra sidan.

– Jag var jättenervös, både innan och under seansen. Och även om jag själv inte tyckte att det gick jättebra, var det många som verkade känna igen sig i de andar jag beskrev. En kvinna blev väldigt berörd för hon trodde att jag hade fått kontakt med en av hennes avlidna släktingar. Det var väldigt konstigt, jag kände mig som en skojare som bara lurades – och det gjorde jag ju också, säger Alexander.

Se också: Frida Boisens mamma tog sig liv ”för att hämnas”

Lyckades övertyga sin publik

Eftersom Alexander inte var ute efter att tjäna några pengar, och dessutom behövde få något slags utvärdering av sin insats utan att avslöja sig som journalist, presenterade han sin seans som ett experiment. Han bad deltagarna fylla i ett formulär efteråt där de fick skatta hur nöjda de var med hans prestation. Till hans förvåning svarade majoriteten att de tyckte att seansen hade varit bra och trovärdig. Trots att han enligt egen utsago totalt saknar kontakt med andevärlden och inte själv ens tror på den, hade Alexander på kort tid lyckats övertyga både arrangören och publiken om sina övernaturliga egenskaper.

Men när det var dags för den andra seansen på mässan lämnade Alexander återbud.

– Att wallraffa är en metod som kräver att man tänker mycket på etiken. Jag bestämde mig tidigt för att jag inte ville lura någon bara för sakens skull. Jag ville se om det gick att göra det här, och nu hade jag visat att det gick. Att hålla en seans till kändes inte rätt.

Omslaget till boken Spökindustrin – en bluffmakares bekännelser av Alexander Bygdén.

Omslaget till boken Spökindustrin – en bluffmakares bekännelser av Alexander Bygdén.

Foto: Lava förlag

Vill inte döma eller moralisera

Även om han inte själv är troende, så försökte han gå in i arbetet med ett öppet sinne och inte på förhand moralisera kring någon annans trosvärld. Han har en stor respekt för att alla har sin egen personliga tro och vill inte döma någon.

– Jag vill inte komma med några pekpinnar, även om jag ibland kan tycka att man ska fundera ett varv till innan man lägger ner pengar och engagemang i det här.

Han är framför allt kritisk till att personer som mår psykiskt dåligt i vissa fall lockas att söka svar hos andarna istället för att få professionell hjälp hos vården.

Carin och Micke lider av psykisk ohälsa: ”Innerligt glada att vi lever”

– Det jag framför allt är kritisk till är att människor som mår dåligt och kanske skulle behöva en annan typ av hjälp inte får det. Jag är kritisk till att det är så kommersiellt, att människor lägger en massa pengar på det här som de inte har egentligen. Finns det dessutom folk som fuskar är det ju jättehemskt.

Kritisk till att deltagare inte får vård

Förutom att wallraffa och genomföra intervjuer, bygger boken också på Alexanders egna upplevelser. Bland annat går han runt en hel vecka med kristaller som utlovar förändrade energier, och tillbringar en helg på en kursgård där han ska få lära sig hur man får ”bättre ekonomi, mer livsglädje och mer succé” genom bland annat meditation.

– Det är många kursdeltagare som säger att de har haft en bra upplevelse på kursgården, men det hade inte jag. Jag fick uppfattningen att dit sökte sig många som egentligen behövde annan hjälp. Samtidigt ska man akta sig för att vara moraliserande, bara för att jag tycker en sak behöver det ju inte vara en sanning för alla.

En sak som slog Alexander under jobbet med boken är hur utbredd tron på andar, kristaller och tankekraft faktiskt är i Sverige i dag. Framför allt blev han överraskad över hur många unga personer som tror på det övernaturliga.

– Jag tror att det tilltalar unga eftersom det är mindre dogmatiskt än de etablerade religionerna. Inom spiritismen, eller nyandligheten, kan man i större grad välja själv vad som känns rätt och så gå vidare med det. För många är det nog lite mer spännande de de ”vanliga” religionerna också.

”Fel att luras – speciellt för pengar”

En frågeställning som Alexander har funderat mycket på är det faktum att han själv så snabbt och enkelt lyckades lura sin publik om att han kunde tala med andar. Även om det han sa var påhittat – spelar det någon roll om den han berättade det för blev tröstad och lugn av det?

– Jag har verkligen tänkt jättemycket på det, och det är svårt såklart. Samtidigt känner jag ändå att det är tråkigt att människor ska älta eller fastna i något. Speciellt om man tror att man får budskap från den andra sidan – det kanske känns bra i stunden men i det långa loppet är det kanske inte det som behövs. Och något inom mig säger att det oavsett är fel att luras, speciellt om man gör det för pengar.

Spökindustrin – en bluffmakares bekännelser ges ut den 6 oktober 2020 av Lava förlag.

10 övernaturliga platser i Sverige

Mer samhällsinnehåll hos allas.se: