Caroline Giertz från Det okända: ”Jag tror inte på karma”

Caroline Giertz berättar om tiden med Det okända
Ända sedan 2004 har Caroline Giertz ägnat sig åt hemsökta hus i Det okända. Hon känner en viss lättnad över att tv-programmet pausats. ”Jag har blivit harigare med åren”, säger hon. Nu gör hon podcasten Paranormalt.

Föremål som flyttas oförklarligt, eller till och med slungas iväg. Dörrar som öppnas av sig själva. Ljud av steg i den tomma trappan. En ljus skepnad som sveper förbi. En mörk gestalt som plötsligt befinner sig mitt i rummet. Dåliga energier. Iskyla. Kalla kårar…

En lång rad plågade husägare och hyresgäster har genom åren vänt sig till tv-programmet Det okända och redogjort för olika upplevelser.

De har bett om hjälp när en flytt ibland annars känts som enda alternativet. Caroline Giertz har gjort hembesök i sällskap med ett medium.

Annons

Receptet för att få lugn och ro har ofta varit att ”hjälpa själar att gå mot ljuset och hitta över till andra sidan”. Vi har även sett familjerna göra stora ögon över att mediet på plats tycks veta saker som bara de själva känt till.

Det är nog ett av de ärligaste program som gjorts

Caroline Giertz har varit producent, programledare och reporter. Det mediala har andra svarat för. Hon blir upprörd varje gång någon antyder att Det okända inte skulle ha varit seriöst.

– Det är nog ett av de ärligaste program som gjorts. Vi har varit extremt seriösa och inte fuskat på något sätt.

Personer som anlitats i egenskap av medium har absolut inte fått någon förhandsinformation eller vetat vart de varit på väg, betonar hon.

Annons

Men hur tänker Caroline själv, och hur har hon påverkats av alla år på jakt efter hemsökelser?

På sätt och vis tycker hon att det är skönt att tiden med Det okända är över, säger hon, även om hon inte stänger dörren ifall hon framöver skulle bli tillfrågad om en fortsättning.

– Men vi utsätter oss för en risk att stöta på något, något vi inte klarar av. Jag har blivit mer vaksam. I början trodde jag inte på ondska. Nu är jag mer tveksam och känner det som att jag klarat mig.

Gör skillnad för människor

En del av de personer som förekommit i tv-programmet har ibland skämts för att söka hjälp, säger hon, men inte sett någon annan råd.

– Vi brukar möta ganska håglösa människor vid vårt första besök, som sedan fått en helt annan glimt i ögat, känt befrielse när vi kommer tillbaka. Det har fått mig att vilja fortsätta. Vi har gjort skillnad.

Somliga pekar på placeboeffekten, att folk velat tro. Vad säger hon om det?

Annons

– Det finns absolut en sådan aspekt. Folk har velat att det ska gå bra. De har blivit sedda och tagna på allvar. Men det fråntar inte att det är något annat också.

I vissa fall har det blivit mer lyckat än i andra, konstaterar hon.

– Ett medium har också bra och dåliga dagar. Och är mer eller mindre kompatibel med dem vi möter. Men det har gjorts fantastiska saker.

Ett misslyckande

Ett misslyckande kan Caroline dock summera. Till ett ställe åkte teamet flera gånger med flera olika medier, berättar hon.

– Men det blev aldrig lugnt. Till slut sålde ägarna.

Det har förekommit kritik mot att programmet hängt ut avlidna personer, identifierat och pekat ut dem som spöken. Caroline Giertz säger att teamet tog åt sig, hade förståelse för synpunkterna och blev försiktigare med det.

Men om man nu kan ha kontakt med döda, varför löser man i så fall inte en massa mord på det sättet?

Caroline skrattar, hon har själv tänkt just så.

– Ja, varför är det så svårt att få fram namn, eller få beskrivningar av den andra sidan? Kanske är livet som ett tv-spel. När man är på en viss nivå så ska man inte få veta mer. Det skulle ju förstöra spelet. Jag tror att hela universum är en upplevelsepark – för allt som lever.

Skrämd kameraman

Har det då setts märkliga fenomen även under själva inspelningarna? Caroline Giertz berättar om en kameraman som blev rejält skrämd medan han filmade henne. Bakom hennes rygg såg han hur dörrhandtaget till en handikapptoalett trycktes ner, varpå dörren öppnades.

– Han tänkte först att det var någon som inte velat störa, men som nu blivit trött på att vänta.

Men när dörren öppnades fanns det ingen där.

– Sen ville han inte jobba för oss mer. Det var för övrigt på samma ställe där vi inte fick lugnt.

På frågan om hon själv bott i ”spökhus” svarar Caroline att det ibland sker mystiska och oförklarliga saker kring henne men att det varit mer kopplat till hennes person än var hon bor.

Då hon uppmanas att ge ett exempel nämner hon en nyckelknippa som varit försvunnen en längre tid, då hon letat precis överallt. Till slut beställde hon för säkerhets skull en ny extranyckel till bilen. När hon åkt långt för att hämta den och sedan kom tillbaka hem till det tomma och låsta huset…

– Då var knippan där. Två av nycklarna hängde ut från fickan på den gröna jackan som jag alltid har när jag går ut med hunden. Jag hade använt den hundratals gånger sedan nycklarna försvann.

Ja, sådana saker händer henne, säger hon.

– Och jag kan inte förstå varför. Vad är poängen?

Caroline Giertz beskriver sig själv som panteist. Säger att hon tänker att allt i viss mån är besjälat – oavsett om det är människor, djur, träd eller planeter.

Vad tror du händer när vi lämnar jordelivet?

– Ja, den som dör får se. Det kanske kan finnas många olika nivåer och världar. En del av vårt medvetande tror jag lever vidare. Kanske får vi välja om vi vill ta en sväng till i vårt äventyrsland som är jorden, eller om vi ska uppgå i ett världsallt.

Caroline Giertz tänker att det hela är något av ett lotteri.

Evigt liv vore en mardröm

– Jag tror inte på karma, att man skulle bestraffas genom att återfödas med sämre förutsättningar, och därför bli en daggmask eller något. Det är snarast vårt behov av rättvisa som hittar på ett sådant system. Alla livserfarenheter är lika mycket värda.

Vad skulle hon då själv välja, evigt liv eller att försvinna i ett världsallt?

– Definitivt uppgå i världsalltet. Evigt liv vore en mardröm. Men innan jag slocknar skulle jag vilja få veta att ”jaha, det var så här det låg till”. Sen kan jag upphöra.

Caroline tycker att kan vara ”lite kämpigt att leva”. Hon har och har haft sina tuffa perioder, känt sig trött och utbränd. Nu har hon valt att gå i pension 61 år gammal.

Aktuell med podcaster Paranormalt

Men hon har ändå en hel del på gång. I podcasten Paranormalt samtalar hon med gäster, forskare och experter. Här får hon en annan variation än i Det okända.

– Nu får jag ge mig på vilka märkliga fenomen jag vill.

Ufon, kommunikation med djur, tarotkort, nära döden-upplevelser, transplanterat minne (vad följer med vid organdonationer?) är några ämnen.

Dessutom ägnar Caroline sig åt musik. Hon har designat ett helt nytt instrument, som en instrumentbyggare i Kina fått sätta ihop.

– En liten elektrisk-akustisk gambaliknanade sak med effektpedal och fem strängar. En extra bas-sträng, för jag tycker mer om de mörka tonerna än de ljusa.

Hon håller på att lära sig bemästra sin gamba men intar redan scenen i olika sammanhang. Under sommaren spelade hon till exempel med artisten Meja under en vecka i Japan.

Dessutom framträder hon med det egna bandet Happy Dead Happy, som hon har med mediet Andreas Österlund.

– Det sägs att i begynnelsen fanns ordet. Jag tänker att i begynnelsen var tonen. Musik för mig är andlighet. Musik är ett fönster till en annan verklighet.

Det okända och Paranormalt

Det okända hade premiär 2004 med Caroline Giertz som producent. Malin Berghagen var programledare de första säsongerna. År 2006 tog Giertz över även den rollen. I våras meddelade TV4 att Det okända skulle göra uppehåll på obestämd tid, men tidigare avsnitt visas på TV4 Play.

Caroline Giertz hörs nu i podcasten Paranormalt där hon samtalar med gäster, forskare och experter om en rad mystiska ämnen.

Av Helena Schoug

Foto: Mia Carlsson/TT

Mer nöjesinnehåll från allas.se: