Hon grillade makens huvud i ugnen

Maria Kisch förs in i Stockholms tingsrätt. Maria Kisch i sitt kök.

Foto: Bernt Claesson/EXP Henry Lundholm/Aftonbladet/TT

Maria Kisch fälldes för det bestialiska styckmordet på sin man Gabriel i Stockholm 1998. Trots omständigheterna blev hon fri efter bara elva år i fängelse. – Hon borde fortfarande ha suttit inne, säger Gabriels son till Allers Brott.

Gabriel Kisch var änkling. Gammal och ensam. Han fruktade att tyna bort och dö isolerad på ett pensionärshem i någon av Stockholms betongförorter. Genom en bekant i hemlandet Rumänien kom Gabriel i kontakt med då 42-åriga elektroingenjören Maria. De gifte sig. I april 1998 flyttade Maria till Sverige och Gabriels tvåa i Högdalen. Ett halvår senare hittades likdelarna av Gabriel Kisch inslagna i 14 olika plastpaket som sänkts i Riddarfjärden.

Mer om kvinnliga mördare i tidningen Brott – beställ här (skickas fraktfritt) (reklamlänk från Allas shop)

Maria Kisch dömdes till livstids fängelse för det brutala mordet och styckningen av makens kropp. I dag lever hon ett stilla, välmående liv i sin födelsebygd Timisoara i sydvästra Rumänien. Hon är 67 år, gift och har tät kontakt med sin dotter och sina två barnbarn i Schweiz. Maria Kisch hävdade genom hela rättsprocessen att hon var oskyldig. Hon frikändes också i tingsrätten. Bevis och indicier höll inte när de analyserades var för sig, ansåg domstolen. Men i hovrätten fälldes hon utan tillstymmelse till tvivel och dömdes till livstids fängelse.

Josefas sambo dödades av trippelmördaren: ”Vi hade drömmar”

Vill inte prata

Allers Brott får kontakt med Maria Kisch i Rumänien. Hon svarar glatt på oklanderlig svenska när hon ser på displayen varifrån samtalet kommer. Vi vill gärna höra hennes inställning till domen, straffet, till Sverige. Hur hon i ett perspektiv ser på sitt äktenskap med Gabriel Kisch. Men också hur hon lever idag. Hon är inte längre riktigt lika artig när hon avbryter och avfärdar vidare frågor. Hon är inte intresserad av att tala om den tiden. Allra minst med en journalist. Hennes svenska är fortfarande perfekt när samtalet avslutas. I stället är det Anneli, en väninna från tiden på kvinnofängelset Hinseberg, som berättar om Maria Kisch, hennes säregna personlighet och hennes kamp för upprättelse.

Men först en tillbakablick på ett av de mest uppseendeväckande styckmorden i Sverige, och fram till dess det enda som utförts av en kvinna. De sexualsadistiska inslagen i gärningen väckte särskild förundran och avsky. Liksom det avhuggna huvudet som grillats på högsta värme i ugnen.

Längtade till väst

Maria Kisch växte upp fattigt. Familjen bodde i en by på landsbygden utanför Timisoara. Det var under Ceausescus diktaturregim. Maria var klipsk och fick chansen att utbilda sig till ingenjör. Hon gifte sig och fick barn. Hon jobbade på en industri i Timisoara. Hennes längtan bort från skräck, nöd och förtryck var stark. Maria ville till Västeuropa. Livet blev inte mycket lättare efter kommunismens fall. Hennes strävan mot väst blev alltmer målinriktad. När hon presenterades för Gabriel Kisch hösten 1995 var hon skild. Dottern var vuxen och klarade sig själv. Maria kände sig redo för den riktiga världen. Det hägrande, fria och rika livet i något västland. Hon var då 42 år. Gabriel Kisch 78. Maria tyckte den äldre mannen med rumänska rötter verkade trevlig och pålitlig. Gabriel vill slippa ensamheten, han ville ha sällskap, hjälp i hushållet, en viss närhet och omsorg.

Mer om kvinnliga mördare i tidningen Brott – beställ här (skickas fraktfritt) (reklamlänk från Allas shop)

Med rumänska mått mätt hade han gott ställt och en rejäl slant på banken. Han skulle sörja för hennes uppehälle och bostad. Maria såg Gabriel som en utmärkt lösning och möjlighet. De brevväxlade flitigt och besökte varandra under något år innan de gifte sig i januari 1997. Sedan dröjde det ytterligare drygt ett år innan alla papper och tillstånd var klara. Då bodde Gabriel långa perioder i Rumänien och kom mycket bra överens med Marias pappa, som var betydligt yngre än han själv.

Se också: 5 av historiens värsta kvinnliga seriemördare:

Kände sig ensam

Gabriel Kisch hade tillsammans med sin första hustru flyttat till Sverige sent i livet. Det var 1975. Gabriel var 58 år. Det var hårda tider i Rumänien. En vuxen son, som redan 1969 flytt hemlandet, lockade föräldrarna till det moderna och generösa Sverige. Paret fann sig väl tillrätta. Gabriel fick jobb inom verkstadsindustrin. De etablerade sig i tvårumslägenheten i Högdalen och ägnade det mesta av fritiden åt en kolonilott på cykelavstånd från hemmet.

I början av 90-talet dog Gabriels älskade hustru. Han var pensionär. Hans enda intresse och umgänge var koloniträdgården. Och sporadiskt sonens familj. Gabriel höll fortfarande viss kontakt med släkt och gamla vänner i Rumänien. Han beklagade sin ensamhet och oro för framtiden och bjöds ner till den gamla hemstaden Timisoara där man skulle muntra upp honom och kanske till och med hitta någon lämplig kvinna. Så kom Gabriel och Maria att träffas. Ett slags resonemangsäktenskap där både var nöjda med villkoren. På papperet, och inledningsvis också i praktiken. Maria började läsa svenska och visade sig vara en mönsterelev med alldeles särskild begåvning och studiekapacitet.

Enligt vad Maria berättade i senare polisförhör var det ett harmoniskt förhållande. De trivdes ihop. La in gurkor och syltade. Gjorde utflykter. Men hade inget aktivt sexliv, även om de sov tillsammans i Gabriels gamla dubbelsäng från det tidigare äktenskapet. Ålderskillnaden var förstås en nackdel, medgav Maria och fortsatte: ”Men Gabriel var öm och hänsynsfull. Vi hade ett bra liv.”

Mer om kvinnliga mördare i tidningen Brott – beställ här (skickas fraktfritt) (reklamlänk från Allas shop)

Sträng och snål

Vittnesmål från både Rumänien och Sverige ger en helt annan bild. Det förekom bråk i parets lägenhet. Ofta om pengar. Maria höll sig gärna för sig själv i skolan, men träffade ett par elever och en lärare som hon litade på och anförtrodde sig till. ”Gabriel var sträng och snål”, enligt vad hon berättade för dem. ”Han blev rasande när han upptäckte hur mycket pengar hon skickade ner till sin vuxna dotter. Han förbjöd henne också att använda telefonen för dyra utlandssamtal.” För de få, men nära vännerna avslöjade Maria att Gabriel hela tiden kontrollerade och ibland förföljde henne.

Han var oerhört svartsjuk. Och hon tyckte inte om att ha sex med honom. Om Gabriels misstänksamhet var befogad framkom aldrig under polisförhören eller rättegången. Men även om Maria var socialt försynt och tillbakadragen fanns uppgifter om ett oblygt flirtande med utvalda skolkamrater som hon tyckte om.

Polishund på båt.

Polishund hjälper till i sökandet.

Foto: TT

Dumpade plastpaket

Det första fyndet hittade dykare efter tips från en husbåtsägare vid Söder Mälarstrand. Klockan 23.45 måndagen 30 november 1998 bärgade de ett paket, som angripits av fåglar och fiskar. Det innehöll bålen från en äldre manskropp, som senare obduktion konstaterade. Dykningarna intensifierades. Nya uppgiftslämnare hörde av sig till polisen. Bland annat hade en kvinna setts uppträda mystiskt när hon hukad dumpade inslagna plastpaket vid en kajkant i Riddarfjärden. Sökningen pågick en vecka. Offret var okänt tills polisen gick ut med en efterlysning i tidningarna. 14 likdelar fiskades upp.

Mer om kvinnliga mördare i tidningen Brott – beställ här (skickas fraktfritt) (reklamlänk från Allas shop)

I ett av dem låg manslemmen, pungen och en del av främre bukregionen omsorgsfullt förpackade. Ett av de sista paketet innehöll skallen. Det framgick att den utsatts för stark värmepåverkan. Senare visade det sig att det avhuggna huvudet och hjärnan grillats på högsta värme i ugnen hemma hos Kisch. Nu fanns hela kroppen i 14 skickligt styckade sektioner. Rättsläkarnas listning över det våld som offret utsatts för var lång. Och skrämmande: *Kraftigt yttre våld mot bröstkorgen som vållat tre revbensbrott närmast hjärttrakten. *Kraftiga blödningar i tunghalsbasen, som enligt det rättsmedicinska utlåtandet, inte kan ha varit förorsakade av kvävning utan av grovt våld mot halsen, kanske med kniv.

Polisen letade likdelar
i Riddarfjärden och hittade
sammanlagt 14 plastpaket.

Polisen letade likdelar i Riddarfjärden och hittade sammanlagt 14 plastpaket.

Foto: TT

*Totalt hittades 17 svåra skador på bålen och huvudet, underhudsblödningar i båda ansiktshalvorna, hals och svalg, bröstkorg, skulderblad, ryggens båda sidor. *I anslutning till ändtarmsöppningen fanns omfattande slemhinnebristningar

Mer om kvinnliga mördare i tidningen Brott – beställ här (skickas fraktfritt) (reklamlänk från Allas shop)

och blödningar som orsakats av trubbigt våld och intrång av trubbigt föremål. Det slås fast att samtliga dess skador uppstått medan offret ännu levde, de flesta 20 till 30 minuter före dödens inträde.

Fantombild på Gabriel Kisch.

Offret var okänt till polisen gick ut med en efterlysning i tidningarna. Gabriel Kischs son kände igen sin pappa.

Foto: TT

Husrannsakan

Fortfarande visste inte polisen vem den mördade var. Man fotograferade av den värmebehandlade skallen, retuscherade bilden något och gick ut med den till massmedia för att få hjälp med identifikationen. – Jag köper aldrig kvällstidningar och ser aldrig löpsedlarna när jag cyklar till jobbet, berättar Gabriel Kischs son.

– Men just den här dagen tog jag tunnelbanan och mötte bilden av min pappa i kioskerna. Jag hade ju läst om likdelarna i Riddarfjärden, men aldrig kunnat föreställa mig att det var han. Det var chockartat.

Mer om kvinnliga mördare i tidningen Brott – beställ här (skickas fraktfritt) (reklamlänk från Allas shop)

Sonen vände sig omedelbart till polisen som snabbt konstaterade att offret var 81-årige Gabriel Kisch med hemadress i Högdalen.

Efter att sonens uppgifter bekräftats påbörjades redan samma kväll en husrannsakan i paret Kischs bostad. Det visade sig att hustrun Maria Kisch dagen innan avrest till Ungern, där hennes exmake numera var bosatt. Teknikerna som undersökte lägenheten fann en rad anmärkningsvärda omständigheter som gjorde att utredarna nu utgick från att den också var platsen för mordet och styckningen. Bland annat var badrummet extremt rengjort och desinficerat. Badkarets golvbrunn och en lång bit av avloppsröret var skrubbat med kemiska medel på ett sätt som ingen av de erfarna rörmokare som kallades in som experter sett maken till under hela sina yrkeskarriärer.

Efterlyst av polisen

Det fanns en kökskniv med 195 millimeters blad där Gabriel Kisch blod kunde spåras under det fastgjutna plastskaftet. På balkongen fanns plastpåsar av exakt samma sort som de vilka likdelarna packats in i. Sonen påminde sig en bensåg från Clas Ohlson som han gett fadern i julklapp för att denne lättare skulle kunna dela kotlettrader och andra större köttstycken.

Teknikerna rekvirerade en likadan såg och sågblad från Tyskland och fastslog att den hade en tandning som till hundra procent matchade brottytorna på ryggraden och andra avsågade ben i offrets kropp. Och i en långpanna syntes ett runt avtryck som vid analys visade sig ha Gabriel Kisch dna. Den cirkelformade avlagringens mått överensstämde på millimetern med den avsågade halsen. Den 21 december häktades Maria Kisch i sin frånvaro.

Mer om kvinnliga mördare i tidningen Brott – beställ här (skickas fraktfritt) (reklamlänk från Allas shop)

Den 24 januari kom hon frivilligt hem från resan till Ungern och Rumänien. Hon hade läst i en lokal tidning om mordet på exrumänen Gabriel Kisch och att dennes hustru var efterlyst av svensk polis. Nu ville hon reda ut saker och ting, klargöra sin oskuld och totala brist på kännedom om vad maken råkat ut för. Hon greps samma kväll. Förnekade allt Maria Kisch förnekade ihärdigt all inblandning och förklarade sin resa med att hon blivit orolig för Gabriel, som sagt att han tänkte köpa en lägenhet i Ungern efter att ha tagit färjan till Åland där han skulle ta ut pengar på sitt finska konto. Hon åkte efter för att leta upp honom. Hon hade 70 kilos övervikt med sig. Bohag, kläder, också Gabriels kostymer, skjortor och underställ. Tavlor och smycken som tillhört hans döda hustru. Det lämnade hon dels hos exmannen, dels hos dottern.

– Hennes undanflykter var rätt genomskinliga. Bevisningen var stark och jag förväntade mig att hon skulle fällas för mordet, säger målets åklagare Birgitta Cronier. Hon är i dag 79 år, men liksom samtliga som var involverade i utredningen och rättsprocessen har hon kristallklara minnesbilder av det spektakulära målet med alla dess bisarra detaljer. Det stackars mordoffret och den närmast osannolika huvudmisstänkta gärningspersonen. Men tingsrätten i Stockholm friade Maria Kisch, som släpptes i september 1999 och fortsatte sitt liv i förortslägenheten ytterligare drygt fyra månader. Men den 4 februari 2000 häktades hon på nytt. Nu av hovrätten.

– Vi hade jobbat fram ännu skarpare bevisning som skulle ta udden av den tvekan tingsrätten hade i skuldfrågan, fortsätter Birgitta Cronier.

Hett temperament

Rent allmänt var det många som tvivlade på att den skygga, till synes handfallna och hjälplösa lilla kvinnan i sina blonda flätor skulle varit förmögen att genomföra ett så rasande våldsamt och perverst mord med inslag av utdragen tortyr.

– Men framför allt hakade tingsrätten upp sig på att själva styckningen, enligt rättsläkare och övrig expertis, var så professionellt utförd, säger Birgitta Cronier. I domen beskrivs de skickliga snitten för att ta ut inre organ samt med vilken exakt kunskap och precision förövaren öppnat axelleder och knäleder. Det kunde bara en yrkesman klara av – läkare, slaktare, styckare, möjligen en högt meriterad köksmästare, ansåg rätten. Kriminalinspektör Sten-Åke Wranding, som ingick i utredningen, reste tillsammans med en kollega till Timisoara i Rumänien för att höra släkt, arbetskamrater och bekanta till Maria Kisch.

Mer om kvinnliga mördare i tidningen Brott – beställ här (skickas fraktfritt) (reklamlänk från Allas shop)

– Hon verkar ha varit något av en dubbelnatur med ett hett temperament bakom den timida fasaden, säger han.

– Både i familjelivet och på fabriken hade det varit incidenter och en del bråk. Men hon hade inte gjort något kriminellt och fanns inte i några polisregister.

Utredarna undersökte även de lokala förhållandena kring styckning av djur.

– Det visade sig att i de trakter och på den tiden Maria Kisch växte upp så handlade man med levande djur på marknader, slaktade och styckade dem själva hemma på gården eller i lägenheten, innan de bereddes, säger Sten-Åke Wranding.

– Det var vardagsgöra för kvinnorna.

Sannolikt lärde sig också Maria den konsten. Särskilt som hon var väldigt receptiv, teknisk och van att hantera olika verktyg som maskin- och elektroingenjör. I hovrättsförhandlingarna vittnade två rumänska kvinnor som beskrev att dödandet och styckningen av getter, grisar och får, till och med nötdjur hört till en husmors uppgifter vid den tid Maria var ung och bildade familj. Därmed föll den tunga invändningen från svensk expertis mot Maria Kisch som gärningsperson.

Maria Kisch i sitt kök.

I dag lever Maria ett gott liv i hemlandet Rumänien.

Foto: LUNDHOLM HENRY/Aftonbladet/TT

Livstids fängelse

Advokat Lars Engstrand försvarade Maria Kisch under hela rättsprocessen.

Hans sammanfattande intryck av sin klient: ”Hon var mycket vänlig och visade stort förtroende för mig. Dock gjorde hon inte något empatisk intryck.” Lars Engstrand var något överraskad av tingsrättens friande dom. Om det slutgiltiga avgörandet och livstidsdomen i hovrätten säger han: Om man godtar den bedömningen är det min uppfattning att hon i så fall inte agerat ensam. Det gäller såväl mordet som styckningen. Lars Engstrand har inte haft någon kontakt med Maria Kisch efter hennes fängelsetid i Sverige. En kollega till honom hjälpte Maria i hennes ansträngningar att söka resning i målet. Men utan resultat. Maria Kisch var en udda gärningsman, unik som dömd för ett bestialiskt styckmord.

- Ett spektakulärt mål på många sätt som etsat sig fast i min långa advokatgärning, konstaterar Lars Engstrand.

Den rättspsykiatriska undersökningen visade att Maria inte begått gärningen under påverkan av allvarlig psykisk störning. En enig hovrätt dömde henne till livstids fängelse och utvisning. Och skrev i sin dom den 29 mars år 2000: ”Det måste hållas för visst att Gabriel Kisch i en mycket skyddslös situation på ett hänsynslöst sätt utsatts för dödsångest och andra svåra lidanden”. Man spekulerade vidare om motivet, där pengar antas ha spelat en roll: ”Maria Kisch kan ha tappat besinningen och övermannats av en uppdämd och okontrollerbar ilska riktad mot sin make, kanske sprungen ur en känsla av att vara låst vid en gammal man som varit snål och elak mot henne och som övervakade henne noga.” Några förklaringar eller ytterligare spekulationer kring de sexualsadistiska inslagen och till den makabra ugnsbehandlingen av makens avsågade huvud gav man sig inte in på.

Mer om kvinnliga mördare i tidningen Brott – beställ här (skickas fraktfritt) (reklamlänk från Allas shop)

Maria Kisch fick ingen prövning i Högsta domstolen och placerades på kvinnofängelset Hinseberg. Redan efter knappt sex år beslutades att hon skulle överlämnas till Rumänien och avtjäna fortsättningen av livstidsdomen där.

Sonen besviken

Hon frigavs 2011, efter bara fem år i rumänskt fängelse, vilket inte minst sonen och hans familj uppfattar som en skymf och en rättsskandal. Han är besviken på dåvarande justitieminister Thomas Bodström och starkt kritisk mot bristen på samordning i det europeiska rättssystemet:

– Hon borde fortfarande suttit inne. Många år till. Nu släpptes hon efter knappt elva år. Det är förskräckligt. Hon förnedrade, plågade, mördade och styckade pappa på det mest fasansfulla sätt. Och plundrade hemmet.

– Sorgen och bitterheten känns ännu tyngre när hon kom så billigt undan.

Årets läskigaste läsning: Tidningen "Brott" går på djupet i fallen från verkliga livet

Sveriges farligaste kvinnor