Ivo: Politikerna kan inte frånsäga sig sitt ansvar för de äldre

Experten: "Djur har bättre skydd än äldre i Sverige"

Hemtjänsten sköts dels av kommunerna själva och kommunalt anställd personal, dels av privata företag, antingen på uppdrag av kommunerna eller fristående.

Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har tillsynsansvar för hela hälso- sjukvårdsområdet.

Det är Ivo som delar ut - och har makt att dra in - tillstånd för privata vårdbolag. Kommunernas egna hemtjänst behöver inga tillstånd, men gemensamt för hemtjänster, kommunala och privata, är att de lyder under socialtjänstlagen.

Hemtjänsten, som berör ungefär en kvarts miljon äldre, sköra och funktionsnedsatta är bara en liten del av det stora tillsynsansvaret som Ivo har.

– All personal har skyldighet att rapportera missförhållanden i hemtjänsten till närmaste chef eller till systemet som ska ha en organisation som tar hand om de här impulserna. Är det en allvarlig händelse så ska det skickas till Ivo, säger Lars Rahm, enhetschef på Ivo.

Skyldigheten att anmäla gäller alla, från praktikant och uppåt. Anmälan kallas Lex Sarah.

Gör Ivo kontroller på plats i äldreomsorgen och hemtjänsten?

– Ja, vi är ute fysiskt på äldreboenden och särskilda boenden för äldre, det kan vara oanmält eller anmält. Först gör vi besök på plats och pratar med dem som bor där om hur de har det, hur vården och omsorgen ser ut, hur kontakten med vårdcentralen funkar. Vi pratar med personalen och chefer, och kan ta del av dokumentation och se hur man sköter omsorgen och vården för den äldre människan. Ofta följs det av att vi kallar till oss ledningen eller nämnden i kommunen som är ansvarig.

Hur många sådana här besök görs?

– Det är ett par år sen nu, men då gjorde vi en stor insats i hela landet på just särskilda boendeformer för äldre.

Och i hemtjänsten?

– Det lite mer komplicerat, eftersom den sker i den enskildes hem, så där är vi sällan på plats. Det kräver ju ett medgivande från den som får hemtjänstinsatser. Vi kan inte bara oanmält dyka upp, av respekt för den enskilda människan. Men det är klart att vi skulle kunna få ett medgivande, så att vi kan tillsyna. Då skulle vi i så fall hypotetiskt titta på hur brukaren interagerar med personalen och hur personalen jobbar.

Det låter hypotetiskt – har det skett?

– Ja, men det är enstaka tillfällen i så fall, där vi kanske ändå har sett det så pass allvarligt, men vi kan inte kringgå medgivandet från den enskilde. Ibland kanske inte den enskilde har förmåga att ge ett medgivande, så det är klurigt.

Hur funkar det om Ivo får flera anmälningar kring samma hemtjänst?

– Då lägger vi ihop dem. Vi lägger alla impulser, synpunkter och klagomål i vår vägskål. Där kan också ingå rapportering i media.

Långt från alla fall anmäls

Lex Sarah bygger på att hemtjänstens personal ska anmäla att något är fel. Men sedan är det vårdgivaren, alltså vårdföretaget eller kommunen egen hemtjänst, som utreder sig själv, och själva beslutar om fallet ska rapporteras till Ivo – eller inte. Det finns anledning att misstänka att Lex Sarah-anmälningar stannar som interna utredningar och aldrig rapporteras till Ivo.

Hur stort tror du att mörkertalet är där hemtjänstföretag eller kommuner inte vill anmäla sig själva?

– Med tanke på signaler och klagomål om hur dåligt det funkar, och med tanke på hur många insatser som sker dagligen har vi har grund för att säga att det generellt finns en underrapportering.

När Lex Sarah-anmälningar kommer in till Ivo tittar myndigheter på hur organisationen ser ut och hur den ska garantera att missförhållandet inte upprepas, men myndigheten dömer inte i rätt eller fel. Kritiker menar att myndigheten är ”tandlös”.

Hur kontrollerar Ivo att hemtjänsten genomför de åtgärder som utredningarna visar krävs?

– Vi gör uppföljningar, men inte generellt. Det förekommer att vi ställer krav på återredovisning och sedan är vi kanske nöjda. Någonstans måste det finnas en tillit till att både vi och de vi tillsynar faktiskt vill att det ska bli bättre. Det är en bedömningsfråga.

– Ibland ser vi att bristerna inte ha korrigerats, men vi är också medvetna om att det finns sårbara komponenter i verksamheterna som vi tillsynar. Det räcker att någon chef eller föreståndare som har jobbat upp en verksamhets kvalitet slutar och det är personalomsättning. Det är tufft där ute och det är vi fullt medvetna om, men icke desto mindre så måste vi ha patienternas och brukarnas bästa för ögonen. Tillståndsplikten är ju en en viktig garant för kvaliteten.

Om en anmälan till Ivo rör en misstanke om att brott har begåtts, kontrollerar Ivo då att det en polisanmälan har gjorts eller görs?

– Ja, det förekommer. Vi gör alltid en bedömning om sanningshalten – som ju är polisens uppdrag att bevisa – och tittar på vad som anges i brottsbalken, om en eventuell dom skulle ge fängelsestraff, då gör vi en polisanmälan om det inte redan är gjort.

De äldre är ju bland de sköraste vi har i samhället. För barn och djur finns strikta regler för tillsyn. Anser du att äldre har lika bra skydd?

– Det kan man diskutera, och därför tar vi avstamp i Ivo:s uppdrag från regering och riksdag att vi ska utöva tillsyn, vilket vi gör. Vi belyser därmed också bristerna. Ivo kan inte stå som garant för att det ska vara en god kvalitet i omsorgen där ute, vi har ett uppdrag att genom tillsyn visa på brister och också med våra medel se till att det blir bättre. Det är vårt uppdrag, men ytterst är det den kommunala nämnden, de folkvalda politikerna, som har ansvar för att säkerställa att deras kommuninvånare har en god och säker omsorg.

Mot bakgrund av vad du säger om garanten – har äldre tillräcklig skydd idag?

– Det kan säkert bli mycket bättre för att säkerställa att man faktiskt har det bra livets alla dagar, utifrån det vi ser. Men det är komplext, och vi måste vara klara över var ansvaret ytterst ligger och när det gäller omsorgen för våra äldre så är det hos kommunerna och deras folkvalda politiker i nämnderna. De kan inte frånsäga sitt ansvar för medborgarna.

Tusentals fall där kommunerna brutit mot lagen

I en rapport från 2025 visade Ivo att kommunerna i hela 7 100 fall hade brutit mot Socialtjänstlagen som säger att ett beslut om äldreomsorg ska verkställas inom tre månader efter att beslutet har fattats. Det handlar om allt från hemtjänst till dagverksamhet, korttidsboende och särskilt boende, där den äldre har rätt till och har fått ett beslut från sitt biståndshandläggare – men kommunen inte uppfyller sina skyldigheter.

Kommunerna är skyldiga att anmäla till Ivo när de inte följer lagen om max tre månaders väntetid. De får då betala en straffavgift.

– Många kommuner har långa handläggningstider, vilket vissa kommuner verkar ha satt i system. Det innebär att man kan få vänta på ett beslut i flera månader och utan ett beslut finns det inget man kan överklaga. Vissa kommuner överklagar dessutom ofta beslut från kammarrätten vilket kan fördröja insatser med flera månader. Ibland kan man undra om de hoppas att den som behöver hjälp ska hinna dö, vilket är det billigaste alternativet för kommunen, säger Yngve Gustafson, professor i geriatrik vid Umeå universitet.

Artikeln är en del av Allas granskning Hemtjänsthaveriet. Nya delar i granskningen publiceras varje dag på allas.se med start 15 april till och med 21 april.