Jag har valt ett liv utan barn – detta är de vanligaste och knasigaste frågorna jag får
Chefsredaktör Åsa: Därför vill jag inte ha barn
Mitt liv är barnfritt. När jag bestämde mig för att inte skaffa barn hette det att jag var barnlös. Förhoppningsvis har ändringen från lös till fri gjort att valet är mer okej – och inte måste ifrågasättas. För många frågor har det blivit genom livet och ofta har frågeställaren känt sig ha tolkningsföreträde – över mitt val!
Hur många barn har du?
Kan det vara en av de vanligaste frågorna vi ställer och får genom vårt vuxna liv. Någon gång när vi kvinnor fyllt 25 fram till lite drygt 40 är barnfrågan stor. Den är så stor att vi knappt lägger märke till hur stor den är när vi är mitt i ekorrhjulet.
För alla de som har barn är denna fråga bland den enklaste att svara på. En enkel siffra. Men för oss som inte har barn är det en mycket mer komplicerad fråga. Säger man rätt och slätt inga – då blir frågeställaren illa till mods. Måste hon (ja, det är mest kvinnor som ställer denna fråga) nu ställa en följdfråga? Kan det bli känsligt? Frågeställaren blir orolig att hon har utläst en känslostorm. Kan jag som får frågan bli upprörd? Har denna så vanliga fråga helt enkelt blivit ett steg för långt in i en annan människas privata sfär?
När jag var i det yngsta spannet av dessa fertila år så var det inte lika laddat att säga inga. Men då kom följdfrågan direkt.
När ska du skaffa barn?
Den frågan efterföljdes ofta med en kommentar om att jag ju var i precis rätt läge i livet. Bostad, fungerande relation och fast jobb. Här gör jag en konstpaus. Tycker att frågan när kan vara relevant, för det är trots allt det vanligaste valet, även om det nu tydligt blåser andra vindar. Men det jag ställer mig emot är det efterföljande konstaterandet. Som den som inte vill ha barn har du inga rättigheter att kommentera de som skaffat barns liv eller val. Men den med barn sitter liksom med ess på hand. Varför i hela värden är det så?
Varför föds det mindre barn i Sverige?
Allas tittar närmare på det rekordlåga barnafödandet i Sverige. I dag föder svenska kvinnor i snitt 1,43 barn – den lägsta nivån som någonsin uppmätts. Samtidigt väntas antalet barn i förskoleålder minska kraftigt de kommande tio åren, vilket kan leda till att många förskolor stängs. Allt fler kvinnor tvekar dessutom inför att skaffa barn, och i dag gäller det en av fyra, jämfört med en av tio för tio år sedan.
Det låga barnafödandet kan på sikt skapa problem:· En åldrande befolkning ökar pressen på välfärden när färre yrkesverksamma ska försörja fler äldre.· Arbetskraftsbrist, minskad ekonomisk tillväxt och svårigheter att upprätthålla service i vissa delar av landet. Flera faktorer ligger bakom utvecklingen; som ekonomiska begränsningar, svårigheter att hitta en partner och oro för framtiden. Samtidigt tyder mycket på ett kulturellt skifte där familjebildning inte längre är lika självklart, och där fler aktivt väljer bort barn.
Jag visste tidigt att jag inte skulle skaffa barn. Svaret på den frågan hur det kom sig är egentligen väldigt långt. Det har handlat om timing. Om oron att binda sig till en pappa för resten av sitt liv (oavsett om man går skilda vägar) att såra, att svika. Vara en otillräcklig förälder…. En otrolig massa tvivel, som kommer från mitt allra innersta, min oro och mina tvivel.
Ju äldre man blir desto skarpare blir frågorna och påståendena du som valt bort barn möter:
Du kommer ångra dig!
Du kommer aldrig få uppleva riktig kärlek!
Hur många gånger har jag inte fått dessa påståenden slängda i mitt ansikte – suck säger jag nu, men då tog det lite hårdare på mig, den där inre oron och tvivlet.
Den sista frågan som bör nämnas här, är just den som ett normbrott kan ge upphov till. I mitt fall kom den från min mamma. Jag var nyseparerad från en fantastisk fin man, hade passerat 30-årsstrecket, vilket i de barnafödande kvinnornas ögon innebär att min klocka hade börjat ticka snabbare och snabbare. Hon tar sats och hasplar ur sig:
Är du lesbisk?
Det var min mamma som ställde frågan så jag kunde nästan inte annat än att skratta. Var detta för henne den enda logiska förklaringen till att hennes fertila dotter aktivt valt att inte bli mamma. Ja, det är faktiskt skrattretande. För det vet vi alla och visste även då, för 30 år sedan – att mamma kan man välja att bli oavsett hur man vill leva sitt liv. Jag har valt att leva mitt barnfritt. Och jag är så nöjd med mitt val.