Barnafödandet rekordlågt i Sverige: ”Därför vill jag inte bli mamma”
Karolina är snart 40 år och den biologiska klockan tickar.
Två kvinnor, två generationer – ett och samma stora val: Vill jag ha barn? Allas tittar närmare på det rekordlåga barnafödandet i Sverige.
Lågt barnafödande: Hur kan problemet lösas?
Har du barn?
Den frågan har Lena (som vill vara anonym och egentligen heter något annat), i dag i 70-års åldern, fått med jämna mellanrum i många år.
– Nej, det blev inte så.
Hon svarar artigt, även om hon tycker att frågan inte bör ställas – det angår inte andra.
– Särskilt när jag var yngre tyckte jag att det var jobbigt att få frågan, för att jag kände hur folk tittade på mig som om jag var en konstig människa, säger hon.
Hon minns en gång när en kollega var särskilt burdus. Det var en äldre manlig kollega och de satt och bytte erfarenheter.
– Till slut sa han: ”Du som inte har barn, du har väl inte upplevt något?” Då tänkte jag ”vilken skitstövel” och så blev jag helt stum.
Fokuserade på jobbet
När Lena tänker tillbaka på sitt liv och varför just hon valde att inte skaffa barn, förklarar hon att det delvis hängde ihop med tidsandan.
När hon var ung på 1960- och 1970-talet genomgick det svenska samhället en snabb förändring som öppnade dörrarna för kvinnor att skaffa sig en utbildning och komma ut på arbetsmarknaden, något många kvinnor från tidigare generationer bara kunnat drömma om.
Lena var fast besluten att ta tillvara på möjligheten som denna nya era erbjöd.
– Välja bort moderskap? Det är en nutida formulering, så tänkte inte jag. Fokus för mig låg på att skaffa ett arbete och kunna försörja mig själv, säger Lena krasst.
Varför föds det mindre barn i Sverige?
Allas tittar närmare på det rekordlåga barnafödandet i Sverige. I dag föder svenska kvinnor i snitt 1,43 barn – den lägsta nivån som någonsin uppmätts. Samtidigt väntas antalet barn i förskoleålder minska kraftigt de kommande tio åren, vilket kan leda till att många förskolor stängs. Allt fler kvinnor tvekar dessutom inför att skaffa barn, och i dag gäller det en av fyra, jämfört med en av tio för tio år sedan.
Det låga barnafödandet kan på sikt skapa problem:· En åldrande befolkning ökar pressen på välfärden när färre yrkesverksamma ska försörja fler äldre.· Arbetskraftsbrist, minskad ekonomisk tillväxt och svårigheter att upprätthålla service i vissa delar av landet. Flera faktorer ligger bakom utvecklingen; som ekonomiska begränsningar, svårigheter att hitta en partner och oro för framtiden. Samtidigt tyder mycket på ett kulturellt skifte där familjebildning inte längre är lika självklart, och där fler aktivt väljer bort barn.
Trist med parmiddagar
Lena fick jobb i en mansdominerad bransch. Hon behövde vässa armbågarna och hävda sig för att ta sig fram bland männen. Samtidig såg hon väninnor som fick barn direkt efter gymnasiet och deras liv tog en annan riktning.
– Jag såg hur de levde sina liv och tänkte att ”så vill jag inte ha det”. Det var så mycket fokus inåt, och flera var inte lyckliga. Det var problem med deras män, alkoholproblem, nej, det där lockade inte mig, säger Lena som fick syskonbarn som hon utvecklade nära relationer med i stället.
Under en period var hon ”bonusmamma” som det i dag heter, men styvmor som man sa då. Lena fick prova på ”Volvo, villa och vovve-livet”.
– Det var lärorikt, men efter ett tag blev det för instängt för mig som är frihetslängtande. Parmiddagar kunde ibland få mig att kräkas, det var så trist.
I stället har hon rest mycket, sett världen och gjort karriär.
Trivas i sitt eget sällskap
Livet erbjuder inga genrep, och Lena, som beskriver sig som en ”doer”, är säker på att om hon hade velat ha barn så hade hon fått det, men hon ville helt enkelt inte tillräckligt mycket.
Men som äldre och pensionär, och singel, finns det aspekter som är utmanande med att inte ha barn. Som ensamheten.
– Man måste stå ut med att leva med sig själv, trivas i sitt eget sällskap, säger Lena som ibland funderat på att söka sig till tvåsamheten igen.
– Men nej, jag orkar inte det.
Hon är tacksam för sina guddöttrar och sina syskonbarn.
– Men döstäda, det får jag nog göra själv.
Karolina: ”Händer det så händer det”
När Karolina gick till gynekologen för att byta ut sin spiral hamnade hon oväntat i ett vägskäl i livet. Läkaren undersökte äggstockarna och kunde konstatera att om Karolina ville ha barn, så var detta sista chansen.
Hon, som aldrig riktigt känt någon längtan efter barn, prioriterat en spännande karriär och tänkt att ”händer det så händer det”, behövde nu stanna upp och fundera ordentligt. Vill jag ha barn?
Aldrig känt en längtan att göra som tjejkompisarna
För Karolina finns pessimistiska tankar om framtiden i bakhuvudet och gror. Hon är judinna och den ökande antisemitismen efter 7 oktober gör henne orolig. Men framför allt handlar det för Karolina om att hon aldrig känt någon barnlängtan och som värderar sin frihet högt.
Aldrig känt barnlängtan
Hon har varit i ett par längre, seriösa relationer där männen velat ha barn, men där hon har hört en inre röst som sagt att det inte är rätt.
– När mina tjejkompisar har blivit mammor har jag aldrig känt en längtan att göra som dem. Jag beundrar alla som kan balansera karriär med barn, jag skulle inte klara av att göra både och på samma gång, säger Karolina som i stället skaffade en söt liten dvärgpudel som heter Ru, i dag är 13 år gammal.
– Det är tillräckligt med livspussel att se till att Ru har det bra, och jag har ibland dåligt samvete för att jag måste prioritera jobb framför henne, säger Karolina.
Hon trivs mycket bra med sin tillvaro som barnfri, med lyxen att äga sin tid, inte behöva stressa på morgonen, inte känna ekonomisk stress, ha tid för vänner och roliga evenemang.
Men när Karolina lämnade gynekologmottagningen var det utan en ny spiral.
– Jag kände ändå att händer det så händer det, säger Karolina som nu lämnar framtiden åt sitt öde.
Fler röster om barnfrihet
Allers har pratat med fler kvinnor som valt bort barn och i dag är i 40-årsåldern och uppåt. De har valt att vara anonyma. Så här säger de:
”Inte intresserad av barn”
”Det var inte direkt ett val jag gjorde, det har liksom aldrig funnits en önskan om barn. Inte ens när jag var liten. Jag har bara aldrig sett barn i min framtid. Jag är helt enkelt inte särskilt intresserad av dem.
Jag vill inte gulla med en bebis, vill inte leka med en fyraåring, vill absolut inte tillbringa mina helger med att frysa häcken av mig på en fotbollsturnering (där de inte ens räknar mål!?), vill inte välja semestermål efter Bamse-klubb, vill inte att varje morgon och varje måltid ska vara en kamp.”
”Sanna”
”Ett ickeval”
”Att inte skaffa barn är ett ickeval. Jag tänker att det är ett större val att ändra hela sitt liv och sin framtid genom att skaffa barn. Jag är nöjd med mitt liv och fortsätter gärna som jag lever.
Ambivalensen, den lilla som finns, handlar väl om en rädsla för att bli ensam. Dels att man hamnar utanför, inte kan dela den upplevelsen, och att man kan bli ensam som gammal. Men jag värnar ju om mina vänskapsrelationer. Jag har tid att träffa vänner, där de flesta av ens vänner med småbarn försvinner och tappar kontakten med de flesta.”
”Petra”
”Skulle förstöra relationen”
”Det jobbiga med att inte skaffa barn är såklart om ens partner vill ha barn. Det är hemskt att förvägra någon den upplevelsen – men det går ju inte att skaffa barn för någon annans skull, mot sin egen vilja. Det skulle förbittra och förstöra relationen. Sen skulle man sitta där själv med en unge som man inte ens ville ha.”
”Leah”
”En farligare värld”
”Jag vet inte om det är mina val och vägar i livet som gjort att jag i min krets har rätt många vuxna barnlösa kvinnor, men nu känns frågan som en ickefråga. Jag är, även om det kan låta cyniskt och hårt, otroligt glad att jag inte har barn.
Jag är lättad över att inte behöva oroa mig för hur de ska få i denna värld, som jag känner har blivit så mycket svårare och farligare att leva i än när jag var ung. Vi lever med en tungt hängande hotbild över allt jag tagit för givet från välfärd till demokrati.”
”Jasmin”
”En samhällsnorm”
”Jag tror ärligt talat att många skaffar barn bara för att man ”ska” det, utan en stark vilja att faktiskt ha barn. För att samhället ser ut så, att man liksom inte reflekterar över att det faktiskt finns ett val. Sen vill så klart jättemånga verkligen ha barn, men jag tror rätt många blir till av slentrian.”
”Anna”
”Inte rätt tid”
”Den rätta tiden kom aldrig till mig. Kanske inte heller den rätta mannen i den rätta tiden, den som jag var villig att dela resten av mitt liv med i det ansvar som jag tycker det är att ha barn.”
”Åsa”
Varför fler kvinnor väljer bort barn
Barnafödandet minskar i hela västvärlden, och Sverige är inget undantag. Förra året födde svenska kvinnor i snitt 1,43 barn, det lägsta antalet som någonsin uppmätts i vårt land, enligt siffror från SCB.
Från 2024 och tio år framåt beräknas antalet barn i förskoleålder minska med 43 000. Det betyder att var tionde förskola kommer behöva stänga, enligt Sveriges kommuner och regioners ekonomirapport från 2025.
En av fyra tvekar
En av fyra kvinnor tvekar inför valet att skaffa barn. Enligt en ny studie från Uppsala universitet är det är en ökning från en av tio för bara tio år sedan.
Enligt professor Tanja Tydén som ligger bakom studien finns det en mängd förklaringar. Det visar även en ny FN-rapport, The real fertility crisis (2025), där 14 000 män och kvinnor från 14 olika länder tillfrågats om deras syn på att skaffa barn.
Våra mobiler slukar så mycket av vår tid
Bland annat nämns ekonomiska begränsningar, brist på lämplig partner, rädsla inför klimatförändringar och världskrig, men även kvinnors möjlighet till högre utbildning och tillgång till preventivmedel. Även den starka tvåbarnsnormen påverkar utvecklingen.
Det verkar alltså vara en samling av olika faktorer som påverkar. Men den hastiga nedgången sedan drygt ett tio år tillbaka är ändå svår att helt och hållet ringa in. Tidigare har storleken på barnkullar följt utvecklingen i ekonomin, men sedan 2010 har det sambandet brutits. Detta trots att Sverige har befunnit sig i högkonjuktur och trots att vi har världens bästa villkor för nyblivna föräldrar.
Får inte plats
Här kan man spekulera i om det skett ett slags kulturellt skifte. Författaren och småbarnsmamman Anna Björklund ingår i en utredning som Regeringen nyss har tillsatt för att undersöka vad som hindrar svenskar från att bilda familj i dag. På sin Instagram har hon skrivit att hon tror att en viktig förklaring är just sociala medier, och den psykiska ohälsan bland unga kvinnor som den har bidragit till, men också att våra mobiler slukar så mycket av vår tid så att familjebildande inte får plats i våra vardagsliv längre.
Men det kan också handla om, som för Lena och Karolina, att man helt enkelt inte har någon barnlängtan, och att det är mer accepterat att välja bort barn i dag när Karolina är ung, än när Lena var ung, eftersom man anser att familjebildning är en uppoffring som tar tid från karriär och fritid.