Kan kärleken hålla när vi röstar så olika – så gick det för mig

Chefsredaktör Åsa: Därför vill jag inte ha barn

Vi överöses med olika siffror och rapporter om hur vi förväntas rösta och hur resultatet blir nu på söndag. Väldigt snart vet vi…

I våras kom en rapport som gjorde mig lite extra intresserad. Det var en rapport som Verian gjort med fokus på de unga väljarna. Undersökningen visade att skillnaderna mellan unga män och kvinnor är otroligt stora, de unga kvinnorna håller sig till vänsterblocket och de unga männen till höger. Mitt i detta kommer det ständiga larmsiffror om att det inte föds några barn i Sverige. lägger till att fler och fler lever ensamma. Kombinationen av dessa rapporter gjorde att jag direkt tänkte:

”Klart att det inte föds barn när killar och tjejer står så lågt ifrån varandra politiskt.” Men i samma sekund som jag tänkte tanken så var jag tvungen att revidera den – och göra som man så ofta gör – gå till mig själv.

Ungdomens starka åsikter

När jag var ung, mycket ung, i åldern då jag inte ens fick göra min röst hörd, då var jag väldigt engagerad i olika politiska frågor, jag kunde gå i demonstrationståg i sakfrågor, och som tillhör ungdomen, vara tvärsäker på hur allt stod till och vad som var rätt och fel. Den tiden är sedan länge förbi. När jag väl kom upp i åldern där jag fick göra min röst hörd för första gången, vände och vred jag på mina tankar innan jag landade där jag landade och sedan dess har jag hållit mig på samma politiska sida. Förflyttat mig mellan de partier som finns på den sida jag ställt mig på – men aldrig gått över gränsen.

Så kommer jag till den intressanta relationstanken. Var har mina livskamrater befunnit sig på den politiska skalan?

Jag tar ett långt kliv och börjar sisådär en 40 år bakåt i tiden. Tar bara med mina långa relationer. Där räknas de jag levt ihop med, delat vardag och de upp och nedgångar livet bjöd just vår relation på.

Lika men ändå olika

Dessa relationer har en sak gemensam. Vi har delat en grundhumanistisk inställning. Haft gemensamma intressen, läst samma böcker, gillat samma filmer och väldigt sällan, faktiskt nästa aldrig bråkat om något ideologiskt. Men ingen av de personer har stått på samma politiska sida som jag gör. Sen har det ju inte blivit några barn heller …. Skämt åsido. Att det inte blivit barn är en helt annan historia.

Den där unga tonåriga Åsa hade säkert haft utmaningar med att dela vardag med en person som inte delade min övertygelse. Men den mognare har aldrig haft det. Som med det mesta här i livet så berikas man ju bara av att höra andra tankar och idéer än dem man redan själv har. Det kan både stärka den egna övertygelsen och ge nya viktiga insikter. Det fantastiskt fina är att vara överens om att inte vara överens. Grunden till demokratin, som är det viktigaste vi har. Därför ser jag med glädje fram emot att gå till vallokalen på söndag. De som får flest röster vinner, så är det och så skall det förbli.