Kärlek i fängelset – fångar berättar om sina beundrare

Johanna Möller förs in i rättssalen under den långa processen mot henne.
Våld, ondska och även mord – och mitt i detta beundran och rent av kärlek. Vad är det som får personer att skriva beundrarbrev till dömda brottslingar? Eller till och med inleda förhållande med någon som sitter i fängelse? Hör båda sidor berätta och läs vad experterna har att säga om detta fenomen.

Johanna Möller: Unga killar hör av sig och erbjuder sex

Johanna Möller är en de senaste årens mest omskrivna brottslingar. Knappt någon kan ha undgått skildringarna av hennes 18-åriga kumpan och fästman eller hennes sexaffärer med andra asylsökande flyktingpojkar.

Annons

För oss berättar hon om den uppvaktning hon får på fängelset:

”Jag får många brev från unga killar som ser upp till mig och till de brott jag anklagas för. Mycket kretsar kring mitt utseende. En del erbjuder sig att ha sex.”

Jag får många brev från personer som tror på mig, som vet att jag är oskyldig

Arbogakvinnan dömdes för mord

Hovrätten dömde den 27 feb­ruari i år Arbogakvinnan Johanna Möller till livstids fängelse för mord på sin pappa och mordförsök på sin mamma. Johanna stod även anklagad för mord på sin förre make, men friades för detta i tingsrätten, i brist på bevis. Hennes pojkvän Mohammad Rajabi dömdes för mord och mordförsök till 14 års fängelse och därefter utvisning. Högsta domstolen tillbakavisade hennes överklagande. Själv säger hon sig vara totalt oskyldig på alla punkter.

Det är också hennes centrala budskap i brevväxlingen med oss – sveket från familjen och att ”Mo”, som hon kallar den 18-årige förre pojkvännen, ensam utfört mordet och mordförsöket, i samråd med andra.

Hennes tröst och hopp i tillvaron är brevkontakten med människor utifrån. Personer hon tidigare inte ens vetat fanns.

”Det är märkligt”, skriver hon, ”att jag får stöd och omtanke av människor jag inte känner medan min familj inte ens skriver ett grattiskort till min födelsedag. Det gör fruktansvärt ont.”

Den dömda mördaren Johanna Möller på promenad.
Johanna Möller dömdes för mord och mordförsök på sina föräldrar. Nu möts hon av kärlek i fängelset – från bland annat unga män på utsidan.

Hon berättar att folk hör av sig av olika orsaker. Det är både män och kvinnor. Från utsidan och från interner.

”Jag får många brev från personer som tror på mig, som vet att jag är oskyldig. Jag brevväxlar med flera seriösa personer. I de breven får jag stöd, omtänksamhet, en ventil.”

Hon uppskattar att ungefär fem brev i veckan är ren beundrarpost.

”Jag får brev från personer som vill vänta på mig på utsidan, trevliga brev. Jag har kanske ett utseende och driv som lockar, vad vet jag.”

Flera hör sig för om möjligheterna att besöka henne, vara hennes stödperson i samhället utanför murarna. ”De flesta är väldigt artiga. De tror på mig. Jag skulle vilja påstå att rättvisan driver många att skriva till mig”, resonerar hon.

Trots ett uttalat förakt för män har hon levt i flera längre heterosexuella förhållanden

Anspelningar och erbjudanden om sex kommer i första hand från unga manliga brevskrivare. Där verkar inte skuldfrågan ha någon större betydelse.

Vid förhör, under rättegången och i de rättspsykiatriska undersökningar som Johanna genomgick framkom att hon haft ett vidlyftigt sexliv med många partners. Hon varnades bland annat för relationer hon inledde med boende på de familjehem hon drev för ensamkommande flyktingbarn. Hon har också medgett att hon haft samlag med flyktingpojkar på hotellrum i Göteborg. Och att hon arbetat som callgirl för att få in pengar.

Men hennes känslor för män har beskrivits som sval. I en av de rättspsykiatriska utredningarna skriver läkarna:

”Trots ett uttalat förakt för män har hon levt i flera längre heterosexuella förhållanden, något som hon beskriver som ett sätt att försöka passa in, men något känslomässigt engagemang förefaller hon aldrig ha haft i sina partners.”

Jag önskar att den här mardrömmen ska ta slut.

Johanna Möller skissar på bok

Vid vår brevväxling i början av maj sitter Johanna Möller fortfarande kvar på häktet i Sollentuna. Hon väntar på att placeras på anstalt, i första hand kvinnofängelset Hinseberg, där hon ska genomgå en sex veckor lång utredning. Utifrån den avgörs vilken av Sveriges två högsäkerhetsanstalter för kvinnor hon ska avtjäna sitt livstidsstraff på – Hinseberg eller Ystad. Oavsett var hon hamnar så kommer hon att ha Sveriges farligaste kvinnor som medfångar.

Hon skriver och skissar på en bok, från födseln till i dag. Där kommer hennes oskuld att styrkas, skriver hon. Där ska sanningen om relationen till mamman och pappan avslöjas och den skeva mediabilden av henne som en iskall mördare punkteras.

”Just nu är jag mest sorgsen över hur min familj raderat ut mig ur deras liv. Jag önskar att den här mardrömmen ska ta slut”, avslutar hon.

Trippelmördaren Juha Valjakkala.
Trippelmördaren Juha Valjakkala har även han varit populär i fängelse. Juha ska ha fått säckvis med brev från kärlekskranka kvinnor på utsidan.

Juha Valjakkala: Victoria Larsson förälskade sig i trippelmördaren

Victoria Larsson var förälskad i trippelmördaren Juha Valjakkala. Hon brevväxlade med honom. Och skrev senare en bok om den bisarra kärleken till trippelmördaren i Åmsele – Ett norrländskt trauma (Thoren & Lindskog förlag).

Victoria var inte ensam. Juha fick säckvis med brev från beundrarinnor. Under rättegången trängdes tonårsflickor i bänkarna.

Victoria beskriver i boken tristessen och osäkerheten hos en 16-årig tjej som växer upp i ett litet norrländskt samhälle, Ursviken utanför Skellefteå. Konflikterna med föräldrar och den egna kampen mot utseendefixering och akne. Skolledan, längtan efter spänning, drömmarna om romantik och sex.

Så stormade Åmselemorden in i vardagen, med den mystiske, mytiske Juha Valjakkala och hans svarta böljande hår. Victoria, som så många andra sökande tonårsflickor, blev besatt av historien och av den finländske rebellen.

Jag inbillade mig att jag kände någon form av samhörighet med honom. Det stod att han fick tusentals brev från kvinnor. Så svarade han mig. Jag kände mig utvald.

Juha Valjakkala sköt far och son

Juha och hans flickvän Marita Routalammi var sommaren 1988 på stöldturné runt om i Skandinavien. Han var 23 år, med en kringflackande och kriminell uppväxt. Hon var 21, tillbakadragen, men lockad av spänningen i Juhas livsstil. Juha var väl bekant med Sverige och talade språket flytande. Marita hängde på. Den tredje juli stannade de i den lilla västerbottniska orten Åmsele. De gick runt och sökte lämpliga hus för inbrott. Utanför villan till familjen Nilsson tog de en cykel, men upptäcktes. På kyrkogården där de parkerat den stulna bilen blev de konfronterade av cykelns ägare, en pappa och hans son. Juha beordrade Marita att ta fram det avsågade hagelgeväret de bar med sig i en bag. Juha sköt båda två i huvudet, från en meters håll.

När mamman i familjen, som var kvar hemma, hörde skotten tog hon sin cykel och trampade till kyrkogården. Marita var för skakig för att ladda om geväret. Juha slog ner kvinnan, krossade hennes skalle med gevärskolven. Sedan skar han halsen av henne med sin kniv. Han fortsatte skända den livlösa, sargade kroppen med flera knivhugg.

Juha skyllde allt på Marita.

Victoria Larsson blev kär i fången Juha Valjakkala.
Victoria Larsson följde allt kring Juha Vajlakkala slaviskt och när han faktiskt svarade på hennes brev föll hon pladask för trippelmördaren.

Hemma i Ursviken satt 16-åriga Victoria och läste varenda rad i tidningarna om morden, och om den dramatiska flykten genom Sverige. Polispådraget, gripandet i Danmark, häktningen och senare rättegångarna, som hon följde på plats.

Victoria var övertygad om Juhas oskuld. Att det precis som han själv förklarade för polisen och domstolen var Marita som skjutit och slagit ihjäl familjen.

Det känns läskigt att gå tillbaka till den tiden och de känslorna

Hon skrev till Juha där han satt i häktet i Umeå. Och fick svar. Hans svenska var flyhänt. Den täta brevväxlingen pågick under hela häktnings- och rättegångstiden, men upphörde när Victoria insåg att brevvännen nog ändå faktiskt var skyldig, hon kände då ett slags äckel.

För ett par år sedan kom hon ut med boken som bygger på hennes uppväxt och som har relationen till Juha som ett centralt tema. Breven återges ocensurerat, med alla sina naiva och kusliga detaljer. Victoria är nyfiken och insmickrande i tonen. Juha skrytig, lismande och självupptagen. Den är en ärlig och modig bok, där hon trots de starkt självbiografiska innehållet valt att lansera den som skönlitteratur och kallat huvudpersonen Veronica.

– Det känns läskigt att gå tillbaka till den tiden och de känslorna, förklarade hon vid en presskonferens inför boksläppet 2014.

– Jag inbillade mig att jag kände någon form av samhörighet med honom. Det stod att han fick tusentals brev från kvinnor. Så svarade han mig. Jag kände mig utvald. Jag väntade ständigt på brevbäraren.

I finländska fängelser kan man inte få ett obevakat besök av sin flickvän om man inte är gift. Därför måste man gifta sig.

Victoria var en av alla de unga kvinnor som köade hela nätter för att få en plats i rättegångssalen. Hon liftade till Umeå där förhandlingarna hölls. Tonårsflickorna på åhörarbänk utgjorde en sorts gemenskap, och de skrämde omgivningen med sin oförställda dyrkan av våldsverkaren och mördaren. Genom hela processen betraktade allmänheten Juha Valjakkala som skyldig, även om skuldfrågan inte slutligt fastställdes förrän i april 1989.

Victoria har gått vidare

Victoria skäms inte för sin historia, även om hon fortfarande tycker att det är svårt att förstå hur hon kunde bli förälskad i en mördare.

I dag är Victoria 46 år. Hon bor sedan 2009 i Berlin där hon arbetar heltid som yoga- och meditationslärare. Innan dess var hon verksam i New York i 13 år.

I ett mejl från en resa i Thailand hälsar Victoria att hon lämnat allt som har med debutboken att göra bakom sig, men att hon ständigt skriver och hoppas kunna ge ut en ny roman på sikt. Och att hon, vid sidan om jobbet, sjunger och spelar bas i Berlinbandet Leoprrrds.

För Juhas del fortsatte brevväxlingarna med beundrarinnorna genom alla fängelseår. Flera av dem gifte han sig med. Totalt har han varit gift sju gånger, berättade han i en intervju för ett par år sedan. Och förklarade:

– I finländska fängelser kan man inte få ett obevakat besök av sin flickvän om man inte är gift. Därför måste man gifta sig.

Fängelse med en celldörr i förgrunden och människor i bakgrunden.
Att människor på utsidan blir förälskade i personer som sitter i fängelse är inget ovanligt. Oavsett hur grova brott de är dömda för blir fångar ofta föremål för kärlek i fängelset.

Tony Olsson: Gifte sig och blev pappa i fängelset

Tony Olsson (numera Tony Byström) är livstidsdömd för polismorden i Malexander 1999. Som så många andra omskrivna och machoprofilerade våldsbrottslingar uppvaktades han av flera kvinnliga beundrare. Men Tony gifte sig redan första året på anstalt med sin flickvän som han träffat året innan. Hon var löjtnant i marinen och dömdes för brott mot vapenlagen och skyddande av brottsling i samband med Malexandermorden.

Det var hon som lyckades få ut Tony till Costa Rica där han greps efter någon vecka med ett rånbyte på cirka en miljon kronor. De skildes senare.

Utrymmet för relationer var begränsat för den hårt bevakade fången som omväxlande satt på Hall och Kumla. Särskilt efter hans dramatiska rymning 2004 där han kom över vapen och tog gisslan, men greps i Södertörnsskogarna.

2010 träffade han en kvinna genom en kristen besöksgrupp, och de gifte sig på Kumlafängelset 2013. Året därpå föddes deras barn. Tony Byström har sökt tidsbestämt straff ett par gånger, men fått avslag med hänvisning till sin farlighet och svårbedömda risk för återfall.

Terroristen Anders Behring Breivik i rättssalen.
Anders Behring Breivik låg bakom terrordådet i Norge där 77 människor miste livet. Nu får han kärleksbrev i fängelset – dagligen.

Anders Behring Breivik: Får kärleksfulla brev dagligen

Anders Behring Breivik (efter en namnändring 2017 numera Fjotolf Hansen) utförde ensam terror­attentaten i Norge 2011 där totalt 77 människor dödades. Den första tiden vällde brev in till Breivik. Från såväl sympatisörer och personer som vill hjälpa honom som kvinnor som blivit förälskade.

Den här brevväxlingen kan verka osund. Men yttrandefriheten gör att vi inte kan stoppa den

Hans advokat, Geir Lippestad, bekräftade för tidningen Metro att det finns gott om hjärt- och pussmunsprydda brev som dagligen anländer till Ilafängelsets mest beryktade fånge. En bloggerska förklarade sin fascination av massmördaren:

– Han har en härlig humor och förmågan att muntra upp mig.

Breivik är en flitig brevskrivare och håller igång många kontakter.

– Den här brevväxlingen kan verka osund. Men yttrandefriheten gör att vi inte kan stoppa den, säger Geir Lippestad.

Anders Eklund dömdes för mord och grov våldtäkt.
Anders Eklund får bara ta emot sina kvinnliga besökare med bevakning i rummet.

Anders Eklund: ”Oförmögen att motstå sexuella stimuli”

Anders Eklund dömdes 2008 till livstids fängelse för mord och grov våldtäkt. Hans offer var 10-åriga Engla Höglund och 31-åriga Pernilla Hellgren. Redan under häktningstiden fick Eklund ta emot brev från kvinnor som sökte hans kontakt.

Med en kvinna i 35-årsåldern utvecklade han en tät brevväxling. Kvinnan hade två barn, varav en dotter i samma ålder som Engla. Flera gånger besökte kvinnan Norrtäljefängelset där hon och Anders Eklund fick umgås i anstaltens besöksrum.

Efter att ha blivit misshandlad av medfångar förflyttades Anders Eklund 2014 till Tidaholmsanstalten. Vid en visitation upptäcktes att han hade smugglat in fyra barnpornografiska verk. Samtliga handlade om unga flickor som utsätts för våldtäkter.

Inlett relationer med småbarnsmammor

Utvärderingar gav besked om att Anders Eklund inte svarat på de behandlingar han genomgått. ”Det finns en påtaglig risk att han begår nya sexualbrott och att han rymmer om han får permissioner”, konstaterade utredarna.

Men kvinnliga brevvänner har han fortsatt hålla kontakten med. 2015 träffade han en småbarnsmamma som har tillstånd att både besöka och ringa honom på Tidaholmsanstalten. Hur de fann varandra vill hon inte säga. Inte heller vilka skäl hon har att umgås med Anders Eklund.

Kriminalvården har beslutat att han endast få ta emot sina väninnor under bevakning. Förklaringen är att Eklund har en bristande empatisk förmåga och ”förefaller oförmögen att motstå sexuella stimuli”, enligt uppgifter till Aftonbladet.

Frikyrkopastorn Helge Fossmo dömdes för bland annat anstiftan till mord.
Helge Fossmo fick redan innan han dömts till fängelse gott om beundrarbrev.

Helge Fossmo: Gifte sig med skånsk trebarnsmamma

Frikyrkopastorn Helge Fossmo (numera Helge Iversen) i uppländska Knutby dömdes 2004 till livstids fängelse för anstiftan till mord på sin fru och för anstiftan till mordförsök på sin granne. Psykiatrikern Ulf Åsgård, som också varit Rikskriminalens expert på gärningsmannaprofiler, kommenterar Fossmos omvittnat starka dragningskraft på kvinnor:

– Han har ordet i sin makt. Han kan vrida och vända på vilken kvinna som helst, ja män också för den delen.

Redan under häktningstiden var den dagliga brevskörden från kvinnliga beundrare stor. Och det var inte precis i första hand församlingsmedlemmar som hörde av sig med tröstande Guds ord. Nej, det var uppenbart att Helge Fossmo, oavsett vad han anklagades för, utstrålade en form av manlighet och attraktion som tilltalade och lockade många. En av dem som skrev var en trebarnsmamma från Skåne. Någonting fick henne att sticka ut i mängden. Brevväxlingen blev intensiv och het. De träffades och blev kära. 2007 gifte de sig på Kumlaanstalten. Äktenskapet höll i tio år.

Även om brevströmmen avtagit med åren är Helge Fossmo Iversen knappast bortglömd. Han har bloggat och varit aktiv i olika kristna sammanhang. Men han har också mött motgångar. Han har missbrukat permissioner och har anklagats för att ha smusslat med mobiltelefoner och skickat förfalskade brev. Han har än så länge fått avslag på sina ansökningar om att få livstidsdomen omvandlad till tidsbestämt straff.

Så mycket utrymme för nya kärleksrelationer har det kanske inte varit efter skilsmässan förra året. Men en tidigare brevvän har förklarat frikyrkopastorns attraktionskraft:

– Han får det att kännas som att man är den enda i hela världen för honom. Han uppvaktar en och skickar presenter och rosor hela tiden. Han får en precis dit han vill, berättade hon för Aftonbladet.

Jackie Arklöv: Inledde relation med kriminalvårdsanställd

Jackie Arklöv har ett långt och brutalt brottsregister med bland annat krigsförbrytelser i Bosnien-Hercegovina. Mest känd är han för sin drivande roll vid polismorden i Malexander 1999.

Som andra omskrivna våldsmän med hård attityd och bildmässigt utseende har han uppvaktats av kvinnor. Men kontakterna med brevskrivarna tycks inte ha utvecklats till några romanser. Dessa har han hittat på insidan av anstalterna.

Fram till 2016 satt Jackie Arklöv på Borås anstalt. Där inledde han en relation med sin kvinnliga kontaktperson på fängelset. När förhållandet blev känt för ledningen förflyttades Arklöv till anstalten Storboda utanför Stockholm. Arklöv ansökte om att ha telefonkontakt med kvinnan. Han bedyrade hur mycket hon betydde för honom, och att hon inte längre var anställd inom kriminalvården.

Men förvaltningsrätten avslog hans ansökan. Man hänvisade till att kvinnan kunde ha kännedom om kriminalvårdens rutiner och säkerhetsarbete, vilket skulle kunna utgöra ett säkerhetshot. Arklöv har också fått avslag på sina försök att få livstidsdomen omvandlad till ett tidsbestämt straff.

Juha Ruotsalainen: Blev kär i sjuksköterskan på anstalten

Juha Ruotsalainen dömdes till livstids fängelse när han under en permission från en annan morddom knivdödade sin flickvän när hon ville avsluta förhållandet. De hade fått kontakt under hans tid i fängelset och träffats på flera av Juhas permissioner. Mordet skedde 2009 i hennes lägenhet på Kungsholmen i Stockholm och det var Juha själv som ringde polisen och anmälde vad som hänt.

Han placerades på anstalten Salberga, där han efter ett par år inledde ett kärleksförhållande med en sjuksköterska som ansvarade för hans medicinering. Hon slutade sin tjänst på anstalten och paret ansökte om besökstillstånd. Kriminalvården avslog. Kvinnans besök kunde äventyra säkerheten på anstalten, ansåg man.

Paret förlovade sig och relationen fördjupades genom brevväxling och dagliga telefonsamtal. De överklagade besöksförbudet, men kriminalvården och anstaltsledningen varnade på nytt för riskerna att låta paret mötas. Men förvaltningsrätten i Uppsala tyckte inte att kriminalvårdens skäl var tillräckliga.”Vad som framkommit om deras relation ger vid handen att de bör betraktas som närstående”, skriver rätten i sitt beslut.

Journalisten Jenny Palm.
Journalisten Jenny Palm har undersökt ämnet med kärlek i fängelset och attraktionskraften fångarna kan ha.

Experterna om fenomenet: Sex är den starkaste drivkraften

Kvinnor söker kontakt med manliga fängelseinterner av flera skäl. Men sex är den allra starkaste drivkraften.

– Det är ingen tvekan. De lockas av macho-attityden som förmedlats i massmedierna. De tänder på männens styrka och tycker att de utstrålar sex.

Det säger journalisten Jenny Palm, som gjort en av landets mest ingående studier av kvinnors kärleksrelationer till grova brottslingar.

Jenny har intervjuat en mängd kvinnor som sökt kontakt med intagna på fängelser. Som på egna initiativ skrivit brev, men kanske oftast svarat på kontakt­annonser från internerna själva i olika tidningar.

– De ser de här männen som väldigt handlingskraftiga. Det kan verka paradoxalt men de söker ofta en sorts trygghet och beskydd vid sidan om den raka sexuella attraktionen, säger Jenny.

Attraherar kvinnor i alla åldrar och samhällsklasser

Hon beskriver att kvinnorna finns i alla åldrar och samhällsklasser, men att de ofta har vissa emotionella brister gemensamt.

– De kan komma från trassliga uppväxtförhållanden där pappan varit frånvarande. De kan ha utsatts för övergrepp eller upplevt ett starkt utanförskap. Det är ingen ovanlig bakgrund bland de kriminella heller. Många kvinnor kan känna en samhörighet och intimitet med den intagne.

Brevvännen innanför murarna beskrev sina tankar, sin längtan och hur han önskade att hon skulle vara klädd vid nästa besök och så vidare. De tände på det förbjudna.

Flera av dem som Jenny sökte upp och fick kontakt med hade pågående relationer med flera interner samtidigt. Det är i första hand grova brottslingar som fått stor massmedial uppmärksamhet som väcker kvinnornas intresse – och åtrå. Mördare, bankrånare, gängledare, men även våldtäktsmän och förbrytare som dömts för att ha förgripit sig på barn.

En del uppger sig vilja ta hand om och omvända den dömde, enligt något slags Florence Nightingale-syndrom. Men det tror Jenny Palm mest är ett slags försvar, en förklaringsmodell som känns mer bekväm.

– Min undersökning visade att merparten av kvinnorna lockades av spänningen och tanken på sexet. När brevvännen innanför murarna beskrev sina tankar, sin längtan och hur han önskade att hon skulle vara klädd vid nästa besök och så vidare. De tände på det förbjudna.

Samtidigt var kvinnorna, enligt Jenny Palm, medvetna om riskerna, och att föremålet för deras kärleksaffär ofta var dömd.

Sofia Boman, häktespsykolog.
Häktespsykologen Sofia Boman betonar att de som får kärlekskranka kvinnor efter sig är en minoritet. Den större massan har inte lika lystna brevvänner.

Häktespsykologen Sofia Boman ser positivt på de intagnas aktiviteter som brevskrivare:

– De formulerar sig, de tänker, de får hopp, mänsklig närhet. Det fyller förstås en viktig funktion. Särskilt om det är en helt ny kontakt utan belastningar eller förutfattade meningar från ett destruktivt liv som kriminell. Här finns nya, friare utrymmen till förtroenden och öppenhet. Det kan öka motivationen till ett liv bortom kriminalitet och droger.

Sofia Boman betonar att de som uppvaktas av trånande kvinnor bara är en ytterst liten minoritet av alla intagna. Och ofta bara under en kort period. Intresset klingar av när rubrikerna krymper. Ensamheten härskar i de flesta celler.

– När ingen hör av sig, ingen bryr sig, när man försvinner helt för världen utanför murarna, då kommer depressioner och ångest smygande. Eller slår till med full kraft, säger Sofia, som också handleder och utbildar häktespersonal i de många gånger svårbemästrade situationer som uppstår i relationerna till ”klienter”.

Här måste alla som jobbar lägga band på sig, behålla lugn och sinnesnärvaro.

– Man måste som anställd vara på ständig vakt mot försök att utnyttja, splittra, provocera eller manipulera vårdare och annan personal. Man kan inte bli för mycket kompis med någon som uppträder jättetrevligt. Ingen får särbehandlas, man måste vara konsekvent.

Underlaget kunde ha blivit bok

Det finns åtskilliga exempel på kvinnlig personal – kriminalvårdare, lärare, stödpersoner, bibliotekarier, sjuksköterskor eller psykologer – som har charmats av intagna och inlett otillbörliga relationer. Inte sällan renodlade sexaffärer.

– Det går naturligtvis inte. Här måste alla som jobbar lägga band på sig, behålla lugn och sinnesnärvaro.

Varken Sofia Boman eller Jenny Palm har erfarenhet av att kvinnliga interner uppvaktas eller utsätts för beundrare av det slag som manliga brottslingar gör.

Jenny fullföljde aldrig sitt omfattande arbete. Hon kom i kontakt med kvinnorna genom att annonsera i Metro: ”Författare söker kvinnor som dejtat män i fängelse.” Hon gjorde mängder av intervjuer, samlade fakta och hade hela projektet levande fram tills för några år sedan. Då fick hon nej från Kriminalvårdsstyrelsen på en förfrågan om att skicka en enkät till 400 intagna på svenska fängelser, om kvinnorna som skriver brev till dem.

– Jag fick ett jobb inom Göteborgs kommun och la hela undersökningen på is. Det var synd. Det skulle blivit en bok. Ämnet väckte stort engagemang, är outforskat och angeläget.

– Kanske dags att blåsa liv i det igen, funderar hon.

Av Lars Klint

Foto: IBL, privat och kriminalvården

Läs också:

Mer inspirerande innehåll från allas.se:

Dela på:

2 kommentarer till “Kärlek i fängelset – fångar berättar om sina beundrare”

  1. Catharina skriver: 07 maj, 2019

    Jag hade en känd brottsling på hjärnan ett tag (vill inte säga vem). Läste allt om honom, tittade på videos med honom, diskuterade honom med andra på diverse forum. Jag försökte ta mig in på rättegången i hovrätten (köade halva natten) men kom inte in. Lekte faktiskt med tanken på att skriva till honom. Men sedan gjorde jag inte det ändå, och precis som det står i artikeln: när han inte är i tidningarna så ofta längre, så glömmer man så småningom.

    Det jag ville säga var, att jag INTE har någon trasig bakgrund, och jag har heller aldrig varit intresserad av någon kriminell tidigare. Det var inte så att jag blev intresserad av den här mannen FÖR ATT han hade begått det hemska brottet som han hade begått. Det var tvärtom: jag blev intresserad av honom TROTS det – för alla hans goda egenskapers skull. Jag försökte länge att tro att han var oskyldig.

    Jag tror att det var två saker som gjorde att jag blev intresserad av honom: dels att jag satt mycket ensam under den perioden (långtidssjukskriven) och nästan inte hade några andra kontakter utanför familjen än med folk på internet. Och dels att jag till en början hittade en gemenskap i en internetgrupp där den här mannen och hans brott diskuterades. Vi hjälptes åt att samla fakta om honom och försöka ”utreda” och förstå brottet. Det var hela SAMMANHANGET som gjorde honom intressant och spännande. Jag tror att det var en ren slump att det blev just han – jag var redo att bli kär i någon då, bara för att få lite intresse i livet. Det hade lika gärna kunnat bli någon skådespelare eller sångare eller politiker.


    1. Åsa Österling skriver: 08 maj, 2019

      Hej Catharina!

      Tack för din kommentar. Det är jätteintressant att få läsa dina tankar om hur du blev intresserad av den här personen. Är detta något du skulle vilja berätta mer om? Du får gärna mejla mig på [email protected] så kanske vi kan fortsätta samtalet där. Ha det fint! Vänliga hälsningar Åsa Österling, webbredaktör


Annons

Laddar