Mångmiljonärens dotter Agnès försvann utan ett spår – brodern klev fram som vittne

Krim: Den nyfödda bebisen som försvann

Familjen Le Roux tillhörde den grupp av människor som beundrades i Nice på franska rivieran ­under 1960-talet. De äkta ­makarna Henri och Renée var unga, vackra, framgångsrika och förmögna. Paret ägde ett av stadens mest blomstrande kasinon, Casino le de palais de la Méditerranée.

Paret arbetade hårt och ­roade sig kungligt, de syntes på galafester och eleganta ­restauranger. Deras fyra barn tillbringade den mesta tiden med sina barnflickor. Den tid familjen trots allt tillbringade tillsammans värderades högt. Det fanns en stark kärlek och samhörighet i familjen.

När Henri plötsligt avled 1967 omkullkastades Renées och barnens värld. Sorgtyngd beslöt sig den nyblivna änkan för att driva kasinot vidare på egen hand. Detta i en omtumlande – och våldsam – tid i Nice. Maffian försökte ta sig in i samhället och borgmästaren Jaques Médecin drömde om att förvandla staden till en fransk version av Las Vegas. Många konkurrenter kastade lystna blickar på familjen Le Roux kasino, som låg inrymt i en ståtlig fastighet precis vid strandpromenaden.

Renée stod emot alla försök att få henne att sälja den blomstrande affärsrörelsen, ivrigt påhejade av barnen ­Patricia, Christine och Jean-Charles. Alla tre hade de, när de var gamla nog, ­börjat arbeta i kasinot där de också var delägare.

Startade eget med marockanskt hantverk

Det var bara äldsta dottern Agnès som ville gå sin egen väg. Hon hade nyligen gift sig med sin ungdomskärlek och drömde om en karriär inom journalistik och en jordnära vardag på en bondgård. I väntan på att förverkliga de drömmarna flyttade de ­nygifta till Monaco.

Under en resa till Marocko förälskade sig Agnès i det ­lokala hantverket. Väl hemma igen öppnade hon en ­butik med slöjdalster från fjärran länder. Det var en god idé, företaget fick en flygande start och snart hade hon ett 30-tal anställda.

Trots alla goda förutsättningar och förhoppningar blev äktenskapet mycket kortlivat. För att reda ut skilsmässans juridiska turer anlitade Agnès advokaten Jean-Maurice Agnelet. Redan innan skilsmässan gått igenom hade de två blivit ett par.

– Det visar vilken moral han hade, en advokat som inleder en relation med sin klient! Men min syster var lycklig och jag var nöjd med det, sa Agnès bror Jean-Charles långt senare.

Det var en kärlekshistoria med förhinder. Jean-Maurice var gift och hade tre söner tillsammans med hustrun Anne och ville inte bryta upp familjen. Av någon anledning fann sig Agnès i situationen. Hon accepterade att hennes kärlek levde med sin hustru, samtidigt som han även hade andra kvinnor vid sidan av. En av dem var Francoise Lausseure som han kallade för ”mitt hjärta”, även när Agnès hörde. Bakom hennes rygg kallade han henne ”min plånbok”.

Sålde sin del utan familjens vetskap

Renée och syskonen försökte få systern att engagera sig mer i familjeföretaget. Men hon ville inte och försökte få ut sin del av arvet i förtid. Familjen sa nej, det mesta av förmögenheten var bunden i kasinot och i fastigheter.

En dag föreslog Jean-Maurice att Agnès skulle sälja sin andel av företaget. Det skulle ge henne en mindre förmögenhet, samtidigt som det innebar att allt tjat om att hon borde engagera sig i företaget skulle upphöra.

Utan att berätta för någon gjorde Agnès som Jean-Maurice föreslagit, trots att det innebar att modern förlorade majoritetsposten i företaget. Det var först vid ett styrelsemöte den 20 juni 1977 som familjen fick vetskap om vad som hänt.

Renée och syskonen blev bestörta över agerandet som de såg som ett svek. Efter sammanträdet gjorde Agnès sig oanträffbar för sin familj och sina vänner och ville bara vara tillsammans med sin kärlek.

Men livet med Jean-Maurice blev inte som de hade planerat. Inget av allt det han hade lovat innan hon sålde sin andel i kasinot blev verklighet. Han bodde kvar med sin fru och fortsatte att ha en relation med Francoise. Agnès blev djupt deprimerad och såg stillatigande på när Jean-Maurice levde det ljuva livet – för hennes pengar.

Agnès Le Roux anmäldes saknad

Någon gång mellan den 26 ­oktober och den 2 november 1977 försvann Agnès spårlöst. Modern Renée hade talat med sin dotter den 26 oktober. ­Efter det fick ingen tag på henne. Till slut ringde brodern Jean-Charles till Jean-Maurice och frågade om var hans syster befann sig. ”Agnès är ute på en långresa”, löd svaret från Jean-Maurice.

Den 13 februari anmälde Renée sin dotter saknad. Trots att hon känt sig sviken av sin dotter insåg hon att det var värdsliga ting, hennes kärlek till barnen var starkare.

Polisen genomsökte Agnès lägenhet och hittade ett brev som skulle kunna tolkas som ett suicidbrev. Men det fanns ingen kropp och dessutom saknades hennes bil. De många meddelandena på telefonsvararen visade att många oroat försökt att få tag på henne.

Tankar om att hon gett sig av frivilligt förkastades. Alla var övertygade att Agnès inte skulle ha åkt iväg utan att berätta för brodern, Jean-Charles, eftersom de två stod varandra mycket nära. Under en period fanns det misstankar om att maffian hade kidnappat henne. När det aldrig kom några krav på lösensumma lades den teorin åt sidan. Däremot växte polisens misstankar mot Jean-Maurice.

När polisen hade kunnat fastslå att den rika unga kvinnan försvunnit den 26 oktober hävdade Jean-Maurice att han vid det tillfället hade befunnit sig på ett hotell i Schweiz, vilket älskarinnan Francoise intygade. Med det föll tankarna på mordåtal.

Den misstänkte flyttade utomlands

Men, misstankarna kom att följa Jean-Maurice genom ­livet. De juridiska processerna avlöste varandra. Vid en av rättegångarna dömdes Jean-Maurice för att ha förskingrat Agnès pengar, samtidigt som det inte fanns tillräckliga bevis på att han haft något att göra med hennes oförklarliga försvinnande.

Med en dom på förskingring förlorade Jean-Maurice rätten att arbeta som advokat och äktenskapet med Anne gick i kras. Hon återvände till sitt hemland, Marocko, med två av sönerna. Själv emigrerade han till Kanada tillsammans med sonen Guillaume och gifte sig där med älskarinnan Francoise.

Renée sörjde sin dotter och anlitade 1993 en privatdetektiv för att en gång för alla få reda på vad som hänt hennes dotter. Detektiven konstaterade snart att Jean-Maurice alibi vid tidpunkten för försvinnandet inte var vatten värt, det fanns inget som bevisade att han inte varit hemma tiden för försvinnandet.

Hösten 2000 åtalades Jean-Maurice än en gång för att ha mördat sin tidigare flickvän. Inte heller denna gång räckte bevisen till.

Agnès familj överklagade domen och en ny rättegång hölls 2007. Där dömdes han till fängelse, men den 10 januari 2013 meddelade Europadomstolen att domen avkunnats på felaktiga grunder. Jean-Maurice släpptes fri.

Sonen klev fram som vittne

Då klev sonen Guillaume fram och berättade att han fått höra att hans far mördat ­Agnès hösten 1977, att han dödat henne när hon sov och sedan hade dumpat hennes kropp i skogen.

– Jag har försvarat min pappa eftersom jag på något sätt känt mig medskyldig, berättade Guillaume under den tredje rättegången, i mars 2014, där Jean-Maurice stod åtalad för att ha mördat Agnès.

I april föll domen. Jean-Maurice Agnelet, då 76 år gammal, dömdes för mordet.

Den 24 december 2020 frigavs han på grund av hälsoskäl 82 år gammal och avled mindre än en månad senare.

Agnès mor Renée Le Roux avled den 6 juni 2016. Då hade hon levt i 39 år utan sin älskade dotter.

Agnès Le Roux dödförklarades den 12 april 2007, dödsdatumet fastslogs till den 26 oktober 1977. Hennes kropp har ännu inte hittats.