Påskmordet: Nunnan Margaret knivhöggs i kapellet
För syster Margaret Pahl var påskfirandet det viktigaste under hela året. Inför påsken 1980 hade den 71-åriga nunnan glatt sig extra. Hon hade fått hedersuppdraget att klä altaret i det lilla klosterkapellet! Men påskfirandet inleddes i moll. Fader Gerald Robinson hade utan anledning kortat av långfredagens mässa och med det uteslutit en del inslag. Syster Margaret var både upprörd och besviken. När hon framförde sina synpunkter blev fader Robinson förargad, menade att hon skulle sköta sitt och inte lägga sig i hans arbete. Den hetsiga ordväxlingen till trots, tycktes syster Margaret se fram mot resten av påskfirandet.
Hade blodigt kors i pannan
På påskaftonens morgon gick Margaret upp tidigt för att inleda dagen med att läsa sina böner. Sedan gick hon till kapellet som skulle iordningställas inför dagens gudstjänst. När syster Madeline Gordon vid 07.30-tiden gick till kapellet var altaret fortfarande inte klätt. Konfunderad konstaterade syster Madeline också att sakristian var låst, det brukade den aldrig vara. Bekymrad över att den noggranna och punktliga medsystern Margaret inte syntes till, beslöt sig Madeline för att låsa upp den tunga dörren. Efter att ha vridit om nyckeln möttes hon av en fruktansvärd syn - på golvet låg syster Margaret orörlig i en pöl av blod. Syster Madeline rusade därifrån, sprang till sjukhuskafeterian där de lokala poliserna brukade dricka sitt morgonkaffe. De som fanns på plats denna dag följde nunnan till kapellet där de till sin förvåning fann fader Jerome Swatecki, den andre av kapellets två präster, vid den döda kvinnans sida och läste böner. Den döda låg i en blodpöl med armarna längs sidorna. Klänningen var uppdragen till midjan och vid den döda nunnans fötter låg hennes gördel och underkläder. Polisens fastslog att nunnan hade mördats genom kraftigt övervåld. Hon hade strypts och sedan huggits med ett knivliknande föremål hela 31 gånger. I pannan fanns ett kors, utsmetat av blod.
Bar falsk vittnesbörd
Syster Madeline Gordon berättade för polisen att hon tidigt samma morgon hade sett en främmande man gå i riktning mot kapellet. Polisen tyckte att hennes beskrivning stämde överens med beskrivningen på en man som misstänktes för en lång rad kvinnomord över hela USA. Enligt ett tips skulle Söndagsmorgon-mördaren, som han kallades i radio, tidningar och tv, befinna sig på busstationen strax intill. Polisen skyndade dit utan att hitta ett spår av honom. Tillbaka på mordplatsen intervjuades de som befunnit sig i närheten av kapellet vid tiden för mordet. Bland många andra förhördes de båda prästerna, den storvuxne Jerome Swaitechi och den finlemmade Gerald Robinson. Fader Robinson uppgav i förhöret att han hade talat med mördaren. Denne skulle, strax efter mordet, ha biktat sig för honom. Längre fram i det två timmar långa förhöret medgav prästen att det påstådda erkännandet var ett påhitt, för att han själv skulle bli lämnad i fred. Båda prästerna genomgick lögndetektorstest. Fader Swaitechi klarade testet utan anmärkning, Robinsons misslyckades. Fader Robinson förklarade det katastrofala resultatet med att han hade fått lugnande medel av en läkare efter den traumatiska upplevelsen med mordet på syster Margaret.
Mordet föll i glömska
Polisen förundras över fader Robinsons beteende. Han hade ljugit och svarade undvikande på frågor. Polisen genomförde en husrannsakan i hans bostad, en lägenhet som låg strax intill kapellet. Där beslagtog de en brevkniv som skulle kunna vara mordvapnet. Men bevisen räckte inte till. När Carl Eugene Watts hade gripits, misstänkt för att vara nationellt eftersökte Söndagsmorgons-mördaren erkände han en del av dem. Men Watts vidhöll envist att han aldrig hade och aldrig skulle skada, än mindre döda en nunna. Åren gick och fallet föll i glömska fram till 2003, 23 år senare efter mordet på den omtyckta nunnan. Då trädde då en kvinna trädde fram, hävdade att hon som ung blivit sexuellt utnyttjad, bland annat av Gerald Robinson. Polisen granskade anklagelserna och beslöt sig för att öppna fallet med mordet i klosterkapellet på nytt. Nu fick polisen tag på ett nytt vittne, en sjukhusanställd vid namn Grace Jones som uppgav att hon hade sett hur någon i prästkläder skyndat mot fader Robinsons lägenhet strax efter klockan 07.30 dagen för mordet. Ett vittnesmål som bekräftades av ytterligare två vittnen. Det var vid en tidpunkt som prästen själv uppgett att han stod i duschen efter att ha försovit sig. Bevisen nagelfors på nytt och polisen insåg att den beslagtagna brevkniven aldrig hade prövats om den var mordvapnet eller inte. För att på svar på den frågan begärde polisen att få öppna den mördades grav och göra en ny undersökning.
Systers Margarets syskon sade ja till förslaget och erforderliga tillstånd gavs. Under översyn av polisen jämförde rättsläkarna knivhuggen med kniven. Det rådde ingen tvekan. Den våldsamma attacken var utförd med brevkniven som beslagtagits i prästens lägenhet. Fader Robinson, som hunnit bli 66 år, greps misstänkt för mordet. I polisförhören svarade han korthugget men hävdade att han aldrig hade låst sin lägenhet och att vem som helst därför kunde ha tagit brevkniven. Men den tolv man starka juryn ansåg att det var ställt utom allt tvivel att syster Margaret hade mördats av fader Robinson. Han dömdes till livstids fängelse, mot sitt nekande. Efter 15 år bakom galler avled Robinson av en hjärtattack.
