Så firade vi valborg förr – traditionen har förändrats genom åren

Är det okej att skåla med ett tomt glas?

Valborg är dagen då hela landet firar våren och ljusets ankomst. I dag består högtiden av en rad olika traditioner – majbrasor, körsång, bus, festande och diverse studenttraditioner.

Varför valborg ser ut som det gör i dag beror på hur högtiden firades historiskt och hur olika influenser har påverkat dess utveckling. Nordiska museets etnolog Jonas Engman förklarar hur valborg har förändrats med tiden och varför firandet ser ut som det gör i dag.

– Man kan säga att i dag är valborg nästan en blandform av olika influenser i historien, förklarar han.

Högtiden som stannade kvar

För att förstå valborgs ursprung får vi backa bandet till tiden då Sverige kristnades under den senare delen av vikingatiden och början av medeltiden. Kristendomen förde med sig mer än bara en ny gud, utan också en drös med andra viktiga personer.

– Vi var katoliker när vi blev kristnade och det betyder då att vi hade massa helgondagar i kalendern. Protestanter har ju inte helgon men katoliker har det, förklarar Jonas Engman.

Sedan 1500-talet har Sverige varit ett protestantiskt land. Numera är vi ett sekulärt folk, där en majoritet inte praktiserar religion. Men innan det svenska folket blev protestanter var de katoliker.

– Då var det ett av många helgon som fanns i kalendern och det var Walpurgis, alltså Valborg helt enkelt, säger Jonas Engman.

Enligt legenden om heliga Valborg var hon en engelsk prinsessa som kallades till Tyskland för att hjälpa till att kristna folket. Därefter blev hon abbedissa, alltså förståndarinna för ett nunnekloster, fram till sin död 779. Några år efter hennes bortgång fördes hennes kvarlevor till en ny plats för att begravas den första maj.

I Sverige var hennes namnsdag en minnesdag för förflyttningen av hennes kvarlevor. Och med tiden kom dagen innan, valborgsmässoafton, att bli en dag för firande.

– Den protestantiska kyrkan, från 1500-talet, ville göra sig av med helgondagarna, därför de tillhörde en religiös inriktning som man inte var intresserad av. Även dagen för helgonet Valborg var på väg bort men det blev en sådan populär folklig fest så det har levt kvar, säger Jonas Engman.

Det folkliga firandet

Valborgfirandet har sett olika ut under olika århundraden och i olika samhällsklasser.

– Vi har å ena sidan det akademiska, alltså det högborgerliga som har sin upprinnelse i 1900- och 1800-talen. Och sedan har vi dessutom det folkliga firandet som historiskt sett inte har haft så mycket att göra med den borgerliga traditionen, förklarar Jonas Engman.

Det folkliga firandet har funnits runt om i landet fram till urbaniseringen på sent 1800-tal och främst första hälften av 1900-talet. Det är i det folkliga firandet som majbrasan har sina rötter ifrån.

– Att elda på valborg, det har man gjort på vissa ställen i västra Sverige men det har inte varit spritt över hela landet tidigare. Men sedan började det även flytta in i städerna, säger Jonas Engman.

Majbrasan har inget tydligt ursprung men det finns teorier.

– En rimlig förklaring är att man släppte djuren på bete vid den här tiden i det äldre bondesamhället och att man då tände eldar för att skrämma bort vilda rovdjur. Men det kan också ha funnits ett magiskt inslag, att man ville tända bort olyckor och liknande, förklarar Jonas Engman.

Inom viss folktro tände man eldar på valborg för att fira in vårens återkomst men också för att skrämma bort häxor. Precis som på påsken så var detta en dag då häxorna flög sina kvastar till blåkulla för att umgås med djävulen.

Det folkliga firandet har man även förknippat med bus och skoj, som lever kvar än i dag med förfriskade drycker och festligheter som ungdomar ofta deltar i.

– Yngre ungdomar i byarna sprang omkring på valborg och stojade och hade kul och det vet vi för att präster har skrivit om det redan på 1700-talet, förklarar Jonas Engman.

Det högborgerliga firandet

Sedan har vi den högborgerliga delen av valborg. Det var inte ovanligt att borgerligheten ville särskilja sig gentemot de lägre klasserna i samhället och därför ha sina egna traditioner. Speciellt under 1800-talet då deras makt i samhället växte efter att adelns makt hade försvagats.

I detta fall handlar det främst om att det var en otroligt liten del av befolkningen som fick chansen att studera på gymnasiet och universitet.

– Högborgerligheten började intressera sig för folkliga högtider men skapade också sina egna högtider eller förstärkte de som redan fanns, som valborg, säger Jonas Engman.

De akademiska valborgstraditionerna härstammar främst från Uppsala, men också Lund. Sedan tidigt 1800-tal tågade studenterna upp längs slottsbacken för att blicka ut över eldarna som tändes i Uppsala. Körsång kom även att bli vanligt och så kallad vårtal.

Med tiden tillkom traditionen med mösspåtagning. Studenterna samlades vid Carolina Rediviva i Uppsala och satte samtidigt på sig sina vita mössor när rektorn höjde sin prick klockan tre.

Det var inte heller ovanligt att studenterna festade till det ganska ordentligt på kvällskvisten.

Källor visar att även att medeltidens studenter firade Valborg, om än i mindre skala än på 1800-talet.

– Djäknar studerade på skolor där man fick en kristen utbildning, man kanske skulle bli präst eller ämbetsman. I stiftstäderna gick de omkring i processioner på valborg och tjoade och kimmade, förklarar Jonas Engman.

– Det här akademiska firandet som kom senare har förmodligen en upprinnelse i djäknarnas processioner genom de medeltida städerna, förklarar han vidare.

Dagens valborgsfirande

Både de folkliga och högborgerliga valborgstraditionerna lever kvar än i dag, där traditionerna med tiden har beblandats och blivit ett enda stort firande. Enligt Jonas Engman hänger det ihop med medelklassens framväxt under 1900-talet.

– Medelklassens värderingar och ideal har ju väldigt mycket kommit och handlat om tidigare borgerlighetsideal. Medelklassen har plockat upp det och till och med förstärkt det, förklarar han.

I dag är klasskillnaderna i samhället än mer utsuddade än tidigare och oavsett vem man är så kan man ta del av stora delar av valborgs diverse traditioner.

– Man kan säga att valborgsfirandet såsom det ser ut nu är en liten blandning av en högborgerlig akademisk tradition och en folklig tradition, avslutar Jonas Engman.

Källa: Wikipedia, Valborgiuppsala, Nordiska museet