Skotten i Madison Square Garden ledde till ”århundradets rättegång”
Kvällen den 25 juni var mycket het i New York och det vackra folket samlades i nöjespalatset Madison Square Garden för att roa sig och skvallra. Det stora nöjet var den nya musikalen Mam’zell Champagne.
Skvallerämnet var miljonären Harry Thaw och hans unga hustru Evelyn. Thaw betraktades som en aristokrat då han var son till en av USA:s rikaste män. Evelyn däremot hade ett brokigt förflutet som modell, balettflicka och älskarinna åt New Yorks berömde arkitekt Sanford White.
Arkitekten befann sig också på Madison Square Garden denna kväll och satt på en restaurang nära teatern. Det var allmänt känt att Thaw avskydde White och flera gånger såg man honom närma sig Whites bord bara för att för att lika snabbt avlägsna sig igen.
White märkte ingenting utan fortsatte obesvärat att prata med sina bordsgrannar. Mam’zelle Champange avslutades med visan ”I Could Love A Million Girls”. Samtidigt med sången gick Thaw fram till Whites bord och drog fram en pistol. Han sköt White två gånger i huvudet och en gång i ryggen. Whites ansikte förvandlades till mos och delar av hans skalle sköts bort.
Thaw ställde sig triumferande över Whites döda kropp och utropade. ”Jag gjorde det därför att han skändade min hustru! Han förtjänade det. Han utnyttjade flickan och övergav henne sedan.” (Enligt en del vittnen utropade Thaw: ”he ruined my wife!” Enligt andra: “he ruined my life!”)
Den första pin-up flickan
Evelyn Nesbit föddes år 1886 i en medelklassfamilj i Pennsylvania. Pappan dog oväntat när Evelyn och hennes lillebror Howard var små och familjen kastades ut i fattigdom. Så småningom fick hela familjen arbete på ett varuhus. En av kunderna var en konstnär som ville avbilda den vackra Evelyn och snart arbetade flickan på heltid som konstnärsmodell.
År 1900 flyttade familjen Nesbit till New York och även här gjorde den fjortonåriga Evelyn succé som modell. Hon dök upp på alltifrån omslag till husmorstidningar till erotiska kort.
Men ekonomin var fortsatt mager för familjen och Evelyn beslöt sig för att söka lyckan på Broadway. Hon fick en roll i den omåttligt populära musikalen Florodora och här fångade hon Stanford Whites uppmärksamhet.
Bland herrarna i New Yorks societet var det en offentlig hemlighet att han var besatt av att förföra oskulder. White föredrog väldigt unga och fattiga flickor som han manipulerade att betrakta honom som en välgörare. Evelyns mamma var okunnig om Whites rykte men hon undrade ändå vad han, som var gift och mer än tre gånger så gammal som Evelyn, egentligen hade för avsikter med flickan. White övervann mammans motstånd genom att bland annat betala för en fin skola åt Howard. Samtidigt uppträdde han mycket korrekt och faderligt mot Evelyn. Till slut lät mamman övertalas att resa och hälsa på en väninna och låta White ta hand om dottern.
White ägde en flott flervåningslägenhet och bara några dagar efter att mamman åkt bort bjöd han dit Evelyn för att delta i en bjudning. Men när flickan kom var White ensam i lägenheten. White bjöd Evelyn på champagne och visade henne runt. I ett av rummen hängde en gunga i taket klädd i röd sammet.
Mardrömsresa och giftermål
Bakom en annan dörr var både väggar och tak helt täckta av speglar. Bedövad av all champagne la sig Evelyn ner på en säng och slocknade. När hon vaknade upp igen var lakanen fläckade av blod och hon började gråta. White sa ”Gråt inte min kattunge. Snälla gråt inte. Det över nu. Du tillhör mig.” Evelyn blev nu Whites älskarinna och det sägs att han älskade se på när hon gungade på den röda sammetsgungan spritt språngande naken.
White och Evelyns förhållande gjorde den trettioårige miljonären Harry Thaw rasande av svartsjuka. Han hade förälskat sig i Evelyn när hon uppträdde på Broadway. Thaw avskydde White sedan länge och fann arkitektens jakt på unga flickor motbjudande. Dessutom beskyllde Thaw White för att stänga honom ute från New Yorks exklusivaste herrklubbar.
När Evelyn oväntat blev svårt sjuk och White inte fanns till hands såg Thaw sin chans att ila till hennes hjälp och bli vän med både mor och dotter. År 1903 bjöd han de två på en resa till Europa. Men Thaw visade sig ha mentala problem och missbruka droger. När Evelyn berättade hur White våldtagit henne fick Thaw våldsamma utbrott där han klandrade Evelyn och hennes mor för vad som hade hänt. Till slut fick mamman nog och återvände till USA.
Thaw hyrde ett slott i Österrike åt sig och Evelyn där han misshandlade och förgrep sig på henne. Med hjälp från vänner kunde Evelyn resa tillbaka till USA på egen hand. Thaw sökte upp henne och svor att han skulle bli en ny människa om hon bara ville gifta sig med honom.
Varför accepterade Evelyn hans frieri? Kanske längtade hon efter finansiell trygghet. Evelyns mamma hade lagt beslag på den omyndiga dotterns alla tillgångar och sedan brutit kontakten med henne.
Dementia Americana
Efter bröllopet blev Thaw än mer underlig och var övertygad om att White tänkte mörda honom. Därför bar han alltid pistol. Sommaren 1906 skulle paret Thaw åka på semester i Europa och skeppet avgick från New York. Här ville ödet att de skulle stöta på Stanford White i Madison Square Gardens...
Tidningarna frossade i mordet och när Thaw sa att han dödat White av hedersskäl såg många honom som en hjälte. Däremot betraktades Evelyn som en fallen kvinna.
Under rättegången försökte Thaws advokater hävda att han drabbats av något som de kallade Dementia Americana – en slags tillfällig sinnesförvirring orsakad av rättfärdig moralisk indignation. Thaw hade följt de naturliga känslorna hos varje hedervärd amerikansk man.
Evelyn kallades att vittna om sitt förhållande med White och de detaljer hon avslöjade om överklassens utsvävande liv chockade USA.
Kristna grupper försökte censurera tidningarnas bevakning av rättegången och president Roosevelt beklagade sig över att reportrarna skrev om ”alla avskyvärda detaljer”.
År 1908 dömdes Thaw till livslång psykiatrisk vård. Sju år senare fick han sig själv friskförklarad och släpptes. Ute igen försökte han våldta en tonårig pojke. Thaw försökte muta familjen till tystnad men detta misslyckades och måste tillbringa ytterligare åtta år på mentalsjukhus innan han släpptes fri för gott.
Och Evelyn? År 1910 fick hon en son som Thaw vägrade erkänna och 5 år senare skiljde hon sig från honom. Resten av sitt liv kämpade Evelyn för att hålla sig flytande i nöjesbranschen ständigt åtföljd av viskningar om sitt skandalösa förflutna. Thaw lät privatdetektiver bevaka henne och ibland när hon hade det riktigt knapert, skänkte han henne 10 dollar om dagen. På 1950-talet anlitades hon som konsult för Hollywoodfilmen ”The Girl in the Red Velvet Swing”.
Evelyn Nesbit dog i ett ålderdomshem i Kalifornien år 1967. På sin dödsbädd lär hon ha sagt ”Stanny White blev dödad men mitt öde var värre, jag fortsatte leva.”