Det var i jobbsammanhang som Sofia träffade Tareq första gången. Vi tv-tittare såg dem tillsammans i Lyckomaten 2019, där de hjälpte fem deltagare i olika åldrar att förändra sina liv.

Sofia och Tareq kom varandra nära och hade kul ihop – men det var först när båda hade ”förändrade livssituationer” som de kände att det var något mer mellan dem och de behövde ”ta ett snack”.

– Jag fastnade för precis allt. Han som människa fascinerar mig. Vi möts på ett fint sätt, kan aldrig sluta prata och upplever att det är som att komma hem så fort vi ses. Tareq och jag har en effekt på varandra som är helt oförklarlig. Han är otroligt nyfiken, modig, knäpp, intelligent och snygg, säger Sofia.

Hon berättar att de som par har väldigt roligt ihop, tramsar och har många fina djupa samtal. Hon älskar hans emotionella sidor och även den personliga utveckling som han gör.

– Det är underbart med en man som kan jobba med sina svagheter, vara spirituell och allt det där som mental hälsa handlar om, så vi har väldigt mycket gemensamt, berättar Sofia.

En självklarhet att börja jobba ihop för Sofia och Tareq

Sofia medger att det inte alltid är guld och gröna skogar. Men de ser alltid till att hålla det rent, utrett och ärligt emellan sig.

– Visst är det underbart när det bara känns härligt, men det är under svårigheterna man märker hur mycket man betyder för varandra. Vi kan vara i en konflikt eller i ett bråk, men landar hela tiden i vår kärlek, säger hon.

– Vi möttes där vi både kände en längtan efter att känna oss levande och få vara spontan. Just detta är vad vi har kokat ihop vår föreläsning om, alltså hur man kan känna sig levande i detta liv. Både Tareq och jag har gjort liknande resor med oss själva och jobbat med våra respektive destruktiva sidor för att hela tiden försöka växa som människor.

Att Sofia och Tareq skulle slå sig ihop med även yrkesmässigt kändes självklart, för dem båda. De älskar sina jobb och ser sina karriärer som livsstilar och kompletterar varandra även yrkesmässigt.

– Vi insåg att mina styrkor är hans svagheter och vice versa, säger Sofia som menar att hon till exempel har mer erfarenhet kring sociala medier.

Hon har levt med blogg och sociala medier i tolv år och lärt sig att sortera mellan privat och yrkesmässigt.

– Att vara personlig, men inte privat, behöver man ständigt öva på. Jag är mer krass medan Tareq, som är ”mer blödig” i vissa sammanhang, säger han själv, berättar Sofia.

Sofia beskriver hur de båda utmanar varandra både privat och yrkesmässigt.

– Vi är väldigt raka med varandra vilket gör att vi hela tiden hamnar på nya platser både i oss själva, och tillsammans. Vi är båda duktiga på att dra gränser, att ha högt i tak. Att vara tydlig är en stor kärlekshandling i det mesta, vare sig det är i jobb- eller kärleksrelationer, menar Sofia.

Hon berättar att de redan från början skakade hand på att kärleksrelationen är prioritet ett.

– Viktigast av allt är att den får näring och allt annat den förtjänar. Vi har fått sätta gränser och ramar utifrån detta. En nyckel är att vi har tre medarbetare med oss in i bolaget och vi fem har alla olika ansvarsområden. Hade vi varit helt själva hade det förmodligen varit ett annat läge. Allt ansvar ligger inte på endast mig och Tareq, säger hon.

Tareq och Sofia har numera sina boenden i både Stockholm och Malmö.

– Tareq var ofta här uppe på jobb och i stället för att bo på hotell kändes det naturligt att han fick flytta in här med oss.

Sofia om livet som förälder

Hon beskriver Tareq som en helt fantastisk bonuspappa till sin 5-åriga dotter Edith och betonar hon vikten av vara tydlig som förälder.

– Jag är mån om att min dotter alltid ska veta vad som gäller. Om jag är sur eller ledsen över något, berättar jag varför på en gång, för att hon inte ska ta på sig ansvaret, som barn ofta gör. När hon och jag är sura och har bråkat förklarar jag för henne att det inte har något med min kärlek till henne att göra. Vi pratar om gränssättning, hur vi mår och hur vi känner.

– Jag jobbar på att få henne att förstå att alla känslor är ok och hur man kan ta hand om dem. Det är bland det viktigaste jag kan ge henne som mamma, säger Sofia.

Under hennes uppväxt fanns inte den emotionella sidan, att prata känslor var inte självklart i hennes egen familj.

– Jag tror det är något slags skifte efter min generation, för jag vet att många i min ålder känner som jag. Jag har fått mängder med praktisk kärlek i form av skjutsning och hämtning mitt natten och liknande. Det har alltid varit massor av trygghet och kärlek, men mer av ett praktiskt slag.

– Jag, precis som min mamma och generationerna före henne, fick lära mig att man får bekräftelse genom att sätta sig själv åt sidan, att utplåna sig själv lite grann. Det vill jag undvika i min egen roll som mamma, säger Sofia.

Finns det något som skrämmer dig?

– Som förälder är jag så klart rädd att det ska hända mig eller henne något, det är väl en rädsla för alla föräldrar. Livet är skört och många blir sjuka. Jag har jämnåriga i branschen som fått cancer och man blir ständigt påmind.

– Det skiljer 19 år mellan mig och Tareq, livet blir påtagligt och närvarande. Jag hoppas få så mycket tid som möjligt tillsammans med honom. Det är ingen rädsla jag går runt och bär på, men ju äldre man blir tänker man på att livet är förgängligt.

Märker ni åldersskillnaden?

– Nej, vi vet att den finns på papper, men det är inget vi upplever. När man träffar en människa man känner ”wow” med tar man vara på varje stund man har tillsammans. Saker och ting kan hända oavsett ålder. Jag har träffat min person, nu vill jag njuta av alla dagar vi har tillsammans.

När Edith kom upplevde Sofia en känsla av ”här är hon, detta är mitt barn”. Hon beskriver henne som sitt allt och stängde dörren till fler barn.

– Jag kände att det finns en flerbarnsnorm i vårt samhälle, men kan det vara ok att man inte vill ha fler än ett barn? Men även om jag alltid trott att jag inte kommer få fler barn slängde jag aldrig nycklarna till den där dörren.

Som mamma lär hon sig hela tiden.

– Till exempel lekfullheten och att vara närvarande i stunden. Barnen utmanar oss i vad vi orkar, hur rustade vi är. Är jag inte balanserad själv märker jag det i relationen till mitt barn.

Skilsmässan från Ediths pappa beskriver Sofia som enormt utmanande. Edith skulle fylla två år och det hade bara gått ett år sedan Sofia slutade amma.

– Det jag är tacksam för nu, efter tre år, är att hon inte vet om något annat än varannan vecka-livet. Hon minns inte att vi tre var en enhet och för henne är det helt naturligt.

Hon glamouriserar inte varannan veckas-livet, men det är en överlevnadsstrategi.

– Jag måste helt enkelt hitta ett syfte med den tid jag är ifrån henne. Jag har ett rum i mig som jag aldrig öppnar, jag orkar inte tänka på hur mycket jag längtar efter henne. Vissa dagar är saknaden väldigt påtaglig, och då får jag påminna mig om varför. Barnfria veckor försöker jag jobba klart och vårda min relation så att jag blir fulladdad inför barnveckan.

Sofia Ståhl gick in i väggen

Sofia föreläser bland annat om hur vi ska må som bäst när livet prövar oss som mest. En av sina tyngsta perioder, förutom skilsmässan, hade när hon bara var 24 år. Hon drabbades av utmattningsdepression, utlöst efter år som au pair i USA.

– Det var först när jag kom tillbaka till Sverige som jag fick förklarat för mig av en psykolog att jag blivit utsatt för psykisk misshandel av min värdmamma. Jag hade blivit manipulerad av henne och ju längre det pågick desto mindre och fulare försökte jag göra mig, berättar Sofia.

Väl hemma dränkte hon ångesten med jobb. Så kom symtomen. Först började magen att krångla. En dag kollapsade hon på jobbet, sjukskrev sig en vecka – och gick sedan tillbaka. Så kom fler symtom. Sofia berättar om panikångest, hög puls och mjölksyra av att bara gå några trappsteg.

– Jag kunde sova 15 timmar utan att känna mig utsövd, lukt och syn försämrades, depression, ingen sexlust, rubbad mens… Listan var otäckt lång och till slut kollapsade jag igen. Den gången tog min exman mig till en läkare som sjukskrev mig.

I tre månaders tid blev Sofia allt sjukare.

– När man träffar väggen är man inte som sjukast. Det är när man landar i sin sjukdom som man är som sämst, säger Sofia.

Det tog sex år innan Sofia vågade kalla sig frisk.

– Jag levde ett friskt liv men kallade mig inte frisk. Det är så mycket skuld och skam som är förenat med denna sjukdom och jag kände mig redan så misslyckad. Jag såg vältränad ut, men var helt paj, berättar Sofia.

I dag känner Sofia tacksamhet över det som hände och upplever att dessa år lade grunden för henne som person och människa.

– Tidigare förstod jag inte att jag värdesatt mig själv utifrån prestationer. Jag har haft mycket ångest i mitt liv och förstod att ångesten kom när jag gick ner i varv. Ångest och rädsla blev förknippat med att inte räcka till eller duga.

– I mitt yrke hade jag aldrig kunnat prata om välmående utan att ha på fötter. Jag föreläser utifrån kompetens, men bottnar också i hjärtat och det jag gått igenom, vilket känns jätteviktigt för mig.

Nyligen kom boken 201 hälsohacks – lämna disken, hångla istället.

– Välmående och hälsa innebär inte att man måste springa milen och äta grönkål. Hälsa handlar om att komma bort från alla måsten och det som är prestationsstyrt, och i stället hitta in till sin grund. Vad behöver du för att må bra under de förutsättningar som råder?

I boken har hon samlat konkreta hälsohacks, uppdelat efter årstider. Det handlar både om relationen till oss själva och andra, hur vi kommunicerar, och hur vi kan få ner stressnivån.

Tareq Taylor om tårar, romantik och oätlig mat