Ivar är stickproffs på heltid: ”Jag har farmor att tacka för allt”
När Ivar var liten fick han vara med farmor när hon handarbetade. På Ivars fråga om han någonsin skulle kunna sticka en tröja själv svarade hon: ”Klart du kan, det är inte svårare än att sticka vantar, men det tar lite längre tid”.
Och mycket riktigt, på mellanstadiet stickade Ivar Asplund sin första tröja – och fler skulle det bli.
– Farmor hade rätt, vissa projekt tar längre tid. Men det slog mig ganska snart att det inte gör något, eftersom jag tycker det är så roligt! Om det var en plåga att sticka skulle jag vilja bli klar så snabbt som möjligt förstås, men för mig är ett stickprojekt som en riktigt bra bok – och den längtar jag ju inte efter att den ska ta slut!
Att sticka blev en hobby – som växte till ett heltidsjobb. För i dag är Ivar Asplund stickproffs på heltid. Han är stickdesigner, lärare och kursledare samt skriver stickböcker. Hans senaste bok Sticka från grunden vänder sig till nybörjare och pedagogiken finns där, eftersom Ivar har en bakgrund som lärare. Men stickandet var länge enbart en hobby.
– Sedan började jag blogga, först lite motvilligt eftersom jag tänkte att det skulle kosta mig sticktid, säger han och skrattar. Men så upptäckte jag det sociala med bloggen. Som lärare hade jag inte många bekanta som handarbetade, men via bloggen fick jag stickvänner.
Bloggen blev också ett sätt för Ivar att analysera sitt stickande. Han har alltid varit en problemlösare, och tvekar inte att repa upp sina stickningar om han kommer på en bättre idé. Bloggandet fick honom att fundera på varför han valde att göra om hela eller delar av ett stickprojekt.
– Jag tror det skärpte mina sinnen på något vis, att sätta ord på det jag gör. Så när bokförlaget senare hörde av sig och ville att jag skulle skriva min första stickbok var jag förberedd på det, både på berättandet i löpande text och på att skriva ”recepten” för stickprojekten.
Ivars tips till nybörjaren
Välj rätt projekt – det ska vara något du VILL sticka! Men välj samtidigt något som känns överkomligt, så du inte ledsnar.
Välj rätt garn – det ska passa ändamålet, men också vara ett garn du tycker om. Annars är det svårt att känna sig motiverad.
Välj rätt stickor – utifrån garn men också utifrån vad du ska sticka. Vantar stickas gärna tätt med tunna stickor, medan halsduken blir skönare om den är löst stickad. Anpassa också efter ditt handlag – stickar du hårt behöver du tjockare stickor. Glöm inte att hur hårt du stickar också påverkar storleken.
Klåfingrig typ
Att sticka efter andras beskrivningar är fortfarande en del av Ivar Asplunds handarbetande, men såvida de inte är väldigt avancerade redan från start brukar han ofta frångå beskrivningen en bit in i projektet och testa sig fram. En vana han lade sig till med redan i skolan.
– Eftersom jag redan kunde sticka när vi kom till det i slöjden, jag var då nio år, fick jag sticka ett par lovikkavantar. Jag tyckte det blev för tråkigt att sticka enfärgat, så jag lade till mönster i kontrastfärg – men då sade slöjdläraren att det inte längre var riktiga lovikkavantar, säger Ivar.
Det har fortsatt på samma sätt, jag är den klåfingriga typen som gärna vill testa vad som händer om jag inte gör precis som det står.
Att sticka är i grunden inte svårt, enligt Ivar Asplund. Han menar att de flesta kan lära sig grundtekniken. Utmaningen är snarare att ha ett tillräckligt stort intresse för att ta projekten i mål.
– Om man inte är road spelar det ingen roll om man har fallenhet för stickning, och tvärtom. Är man intresserad ska man inte vara orolig för att det ska vara svårt, för grunderna är enkla. Sedan kan man krångla till det nästan hur mycket som helst, som jag gärna gör!
Inspirationen till Ivar Asplunds stickprojekt kan komma från många olika håll. Han är intresserad av stickhistoria och tittar gärna i gamla böcker eller utforskar Digitalt museum på nätet. Men han kan lika gärna fastna för en detalj eller ett mönster i ett köpt plagg och bli sugen på att spinna vidare på det. Ett vackert garn kan också sätta fart på kreativiteten.
Historiska projekt
Vissa gånger börjar han sticka direkt, andra gånger gör han skisser över plagget först. Ett stickmönster ritar han helst för hand på rutat papper, eftersom det då ”känns som att mönstret redan finns i händerna när stickandet tar vid”. När han får till ett mönster som han vet att han kan ha användning för, ritar han upp det i datorn för att lättare kunna spara det.
Gemensamt för många projekt är att de inte är helt färdigtänkta när Ivar börjar sticka.
– Som tröjan jag har på mig, där hade jag inte bestämt hur halsringningen skulle se ut. Det är mer spännande att inte veta det från början utan försöka lösa det längs vägen.
På senaste tiden har 1600-talets stickprojekt väckt Ivar Asplunds intresse. De arbeten som finns bevarade är tekniskt komplicerade, med svårarbetade garner och krångliga mönster.
– Tröjor stickade i silke, det är halt! Och dessutom med avancerade blommönster som inte är särskilt stiliserade utan väldigt levande. Jag skulle nog få ägna resten av livet åt att färdigställa en sådan tröja, tror jag!
Utforska stickning
Över hela Sverige finns stickkaféer, där man kan ses och lära av varandra. Under pandemin har många träffar blivit digitala och det går att delta på distans. Bra för nätverkande, och ett tillfälle att fråga andra om svåra moment.
Filmer på Youtube är ett bra sätt att lära sig specifika stickmoment, men det gäller att veta vad man letar efter och använda rätt ord vid sökningen. Stickböcker ger inspiration och förslag på enkla projekt. Ivar Asplunds böcker heter Sticka från grunden (Bonnier Fakta, 2021) och Sticka flätor (Bonnier Fakta, 2017).
En kurs är ett bra sätt att hitta nya stickvänner och utveckla sitt handarbete.
Det finns mängder av inspiration och kontakter att knyta via sociala medier, som exempelvis Instagram.