Tänk som förr och rädda världen – Iréne, 74, har kunskapen du behöver

Iréne Walton utanför sitt hus i Nyehusen med en egentillverkad mormorsfilt omkring sig.

Foto: Lukas Ernryd

Hitta din inre kreativitet och tänk lite mer som förr. Då har du kommit en bra bit på vägen för att leva hållbart. Så gör i alla fall Iréne Walton, 74, som bor på familjens släktgård anno 1888.

Först ett förtydligande. Rubriken har inte Iréne Walton, 74, satt. Utan jag. Hon tycker att den är lite fånig.

Med all rätt.

Iréne lever bara som hon alltid gjort. Hon tillhör generationen som växte upp med självklarheten att aldrig slösa. Varken med pengar eller med jordens resurser.

Allt togs om hand om. Inget slängdes i onödan.

Se också: 10 saker du kan göra för klimatet redan i dag

1:59

Efter reklamen: 10 saker du kan göra för klimatet redan i dag

(1:59)

Sedan 15 år tillbaka bor Irene Walton, 74, på släktgården, i Nyehusen en mil söder om Åhus, som hennes morfar far byggde år 1888.

Efter några knackningar kommer Iréne och öppnar dörren med ena handen.

– Nämen hej, välkommen in. Jag fixar bara håret. Är strax klar.

Hon sätter först igång vattenkokaren. Någon kaffemaskin finns inte. Det går lika bra att hälla vatten över bönorna i en filterhållare.

– Men en italiensk espressobryggare har jag. Det är något helt annat.

Hon försvinner iväg in i ett annat rum och fixar till håret. Jag ropar frågan om man ofta pratade om att hushålla på resurserna förr i tiden.

– Jag minns inga samtal. Det var naturligt.

Sparar och återanvänder

Iréne kommer in i köket igen. Fortsätter prata. Ger exempel från uppväxten på 1950-talet.

Slitna frottéhanddukar blev till skurtrasor. Plastpåsar användes igen efter ursköljning, förutsatt att det inte hade varit kött i dem. Glasburkar sparades till sylt och inläggningar.

– Mormor odlade. Resterna hamnade i komposten. Och pappa var noga med att kranen skulle vara stängd när man borstade tänderna. Det har de flesta fått lära sig som små och jag kan inte förstå varför man inte fortsätter med det. Allt man lär sig som barn är ju så starkt.

Iréne Walton utanför sitt hus i Nyehusen med en egentillverkad mormorsfilt omkring sig.

Iréne Walton utanför sitt hus i Nyehusen med en egentillverkad mormorsfilt omkring sig.

Foto: Lukas Ernryd

Vad minns du mer från barndomen?

– Vi fick veckopeng. En krona varje söndag. När jag gick på matiné i Kristianstad kostade det 75 öre. Då hade jag 25 öre kvar till en tablettask. Sen hade jag också med mig morötter. Det packar jag fortfarande ner i ryggsäcken om jag ska någonstans.

35 enkla steg mot en hållbar vardag

Sparsam redan som liten

Redan i tioårsåldern tyckte hon om jazz och var sugen på en EP med Louis Armstrong och Ella Fitzgerald. Sparade i flera veckor för att köpa Can anyone explain? Men in i det sista tvekade Iréne.

– Jag frågade mamma om hon trodde att den skulle hålla över tiden. Man ville ju inte slösa pengarna på en fluga. Kasta pengarna i sjön.

Men det gjorde du inte.

– Nej. Jag har fortfarande kvar skivan.

Så många kvinnor köper kläder som ångras inom en månad – och därför gör vi det

Syr, stickar och virkar

Iréne återvänder ofta till sin mamma under samtalet. Hon berättar att modern sydde i princip alla kläder till sina barn. Till skolavslutningen fick man alltid nya – en högtidsstund.

– Till första maj fick jag en vårdräkt som jag skulle ha med morfar i demonstrationståget. En gång sydde mamma en kostym till min pappa. Själv har jag fortsatt att sy, sticka och virka.

Iréne har alltid funderat innan hon köpt något nytt. Ställt sig frågan om det är nödvändigt. Ofta har det gått att lösa ändå med lite tid, envishet och framför allt kreativitet.

Alva skapar nytt av gammalt skräp: ”Det kan bli mycket fint”

Hon minns en inbjudan till ett slottsbröllop i slutet av 1990-talet. Det krävdes långklänning och högklackade skor. Något som Iréne inte hade. Då åkte hon in till Kristianstad för att köpa tyg till klänningen. Skorna hittades i Röda korsets second hand-butik. Två par för 25 kronor styck.

– Väldigt tjusiga. En med väldigt hög klack.

Varför köpte du bara inte en ny klänning?

– Jag ville inte lägga tusentals kronor på en klänning som jag kanske knappt skulle använda.

Det gör de flesta andra.

– Det är möjligt.

Har du kvar den?

– Naturligtvis.

Den blå klänningen som Iréne sydde till ett bröllop i slutet av 90-talet finns fortfarande kvar. Hon bar den med en silvrig sjal och långa svarta handskar.

Den blå klänningen som Iréne sydde till ett bröllop i slutet av 90-talet finns fortfarande kvar. Hon bar den med långa svarta handskar.

Foto: Lukas Ernryd

Hur mycket tänker du på att inte slösa i onödan?

– Dagligen. För mig är det 100 procent. Det finns ingen medelväg. Jag blir aldrig frestad när jag går förbi ett skyltfönster. Aldrig shoppat för att bli lycklig. Handlat second hand sedan 70-talet och bara sådant som jag behövt.

Nedärvd kunskap från barndomen

Tänket om att hushålla kommer från barnsben. En kunskap och ett förhållningssätt nedärvt från tidigare generationer. Hon tillbringade mycket tid på gården som då användes som sommarhus av morfar och mormor.

Själv har Iréne bott här permanent sedan några år in på 2000-talet.

Iréne Walton

Bor: På familjens släktgård i Nyehusen, tio kilometer söder om Åhus i Skåne.

Från: Kristianstad. Har också bott i Umeå, Karlskrona, Lund och Amsterdam.

Ålder: 74 år.

Gör: Formellt pensionär, men visar inga spår av det. Har en ateljé där hon jobbar med sina fotografier och sitt hantverk. Stickar, virkar, syr och broderar. Allt av återvunnet material.

Bakgrund: Gick latinlinjen på gymnasiet ("jag ville bli språklärare"). Pluggade psykologi, sociologi och statsvetenskap på universitet i Lund på 60- och 70-talet. Studerade också på Socialhögskolan. Jobbade samtidigt inom missbruksvården. Tröttnade på att Sverige kändes alltmer socialt stängt och flyttade till Amsterdam år 1975 ("där hejade folk på varandra"). Fick fast tjänst på en av stadens mest kända narkomanvårds-mottagningar i Red light district. Stannade i staden i 25 år innan flytten gick tillbaka till Sverige igen. Har också jobbat som lärare till och från från 18 års ålder, både i Sverige och Nederländerna.

Om att bo i Amsterdam: "Kulturellt var det helt otroligt. Underbart. Man kunde slinka in gratis på en bar och där stod Chet Baker i en hörna och spelade. Massvis med trevliga caféer och jag hade ett stort socialt umgänge."

Nu är livet på platsen annorlunda än förr.

En gång i tiden bedrevs här jordbruk och det fanns höns, en ko och en häst i stallet. Fastigheten hade också så kallad åldrätt vilket gav rättigheten att fånga ål. Irénes hus ligger bara några stenkast bort från Hanöbuktens vita stränder.

– Jag brukar vinterbada. Men har inte riktigt kommit igång i år än.

Livet på gården när förra seklet var ungt.

Livet på gården i Nyehusen när förra seklet precis hade börjat. Sannolikt 10-talet.

Foto: Privat

Saker får ett annat värde när de inte spontanshoppas

I dag lever Iréne formellt ett liv som pensionär, men det märks inte. Varje dag sysselsätter hon sig med olika projekt. Hon fotograferar och säljer sin konst. Hon stickar och virkar, syr och broderar – ofta beställningar. Den senaste tiden har hon också jobbat med att sortera sina saker. Mycket har kommit från andra när de dödstädat eller flyttat.

I somras såldes en del på en stor loppis på gården.

– Jag trodde att jag skulle få tid att måla lite fönster om det inte kom några kunder. Men jag fick fullt upp hela dagen.

Bild på Iréne Walton i 30-årsåldern när hon jobbade inom missbruksvården i Amsterdam.

Bild på Iréne Walton i 30-årsåldern när hon bodde och jobbade i Amsterdam.

Foto: Lukas Ernryd/privat

För grejer, det finns här. Så blir det när man ser ett värde i det mesta. Till och med en apparat som slutat fungera. Då skruvar man bara isär den och spar på reservdelarna.

– Så har man alltid gjort här. Jag har massor med lådor som är fulla med skruvar. Här finns även grejer till bilar. En gång hade jag ett par nycklar som fick upp en släktings bagagelucka. Numera kan man inte laga så mycket längre när allt ska vara digitalt. Men jag sparar fortfarande på allt.

Så behåller du kärleken till kläder utan köpskam – Johanna har formeln

Vad säger du om slit och släng-samhället?

– Jag förstår det inte. Men det finns också en motreaktion nu. Den är lite andra rundan. Det kom ju även protester förr i tiden mot slit och släng. Nu hörs rösterna ännu mer mot det. Vilket är bra.

Shoppingkassar inköpta i Amsterdam på 1970-talet.

Shoppingkassarna från 1970-talet håller än. "Tål tunga varor", säger Iréne.

Foto: Privat

Har ingen bil

Någon bil har hon inte. Istället cyklar hon. De tio kilometerna på skogsvägar till Åhus är inga problem om det behövs varor. Men helst köper hon från bönder i närheten. Ibland samåker hon till butiken med en väninna. Att köpa plastpåsar finns inte på kartan. Med sig har hon några rejäla "handlingskassar" som köptes i Amsterdam på 70-talet där Iréne bodde i många år.

Just nu står dock cykeln upp och ner utanför huset. Den har precis reparerats. Något som Iréne gjorde själv. Hon fixade punkan, satte på ett nytt däck, rengjorde kedjan och spände den.

– Jag är glad att det var framhjulet.

Fantastiskt.

– Det var inget speciellt. Det kom en dag med bra uteväder.

Man gör det själv, om man kan. Det är den röda tråden i samtalet med Iréne. Det är att sätt att leva. Man tar tillbaka makten till sig själv. Man blir en individ som navigerar i tillvaron, inte en vilsen konsument utelämnad åt ett utbud.

Sättet att tänka ger ringar på vattnet.

33 enkla tips på hur man lever mer miljövänligt – det är hur enkelt som helst!

Man får en relation till tingen på ett annat sätt. Det ger livskvalitet. Som att laga sina plagg eller baka sitt bröd. Och med det sagt behöver man inte ge upp att uppskatta vackra ting. Iréne ger ett exempel.

– Jag njuter av vackra kläder. Tycker det är jättekul att läsa modereportage från förr. Designen, hattarna, det stilistiska. För mig är det ungefär som att se i en konstbok. Det gör mig inspirerad att göra något själv. Men att hela tiden shoppa är ingenting för mig.

Se också: 3 tips för att minska ditt matsvinn

2:02

Efter reklamen: 3 tips för att minska ditt matsvinn

(2:02)

Samtalet har pågått i snart två timmar. Det börjar kännas lite kallt.

Vad är temperaturen här?

– Jag har inte satt på elementen här i köket, det var så varmt tyckte jag.

Hon kollar termometern i det något varmare vardagsrummet.

– 17 grader. Jag håller det lågt och klär på mig ordentligt.

Virkade mattor av plastpåsar

Inne i det rummet finns också en soffa som Irénes mor köpte på loppis för en spottstyver. När den började bli sliten virkades en rejäl mormorsfilt som numera skyddar dynorna.

Iréne har gjort 25-30 sådana filtar den senaste tiden. Alla är sålda. Hon virkade dem under sin arbetsfrukost – som hon kallar det – framför morgonnyheterna.

– Allt var garnrester från loppisar.

Appar och poddar som hjälper dig bli klimatsmart – våra 7 tips

Hon tar fram några runda mattor som hon också har virkat själv. De är gjorda av gamla plastpåsar från Systembolaget. Påsar som hon har fått.

– Jag måste testa allt. Det blev rätt bra. Den passar jättefint i badrummet som också har gröna inslag.

Iréne Walton virkade denna matta av gamla Systembolaget-påsar som hon fått.

Iréne Walton virkade mattan av gamla Systembolaget-påsar som hon fått.

Foto: Lukas Ernryd

Hur kom du på det?

– Ju mer kreativ man är, desto mer kreativ blir man.

Och ju mer man tänker på det, desto mer förstår man att motsatsen också gäller. Ju mer bekväm man blir, desto mer bekväm blir man.

She report

Aller media ger regelbundet ut en rapport om hur kvinnor ser på specifika frågor utifrån ett valt tema. Den 25 november publicerades den senaste som handlar om "Fyra insikter om kvinnor, livsstil och hållbarhet".

Fakta om undersökningen

Undersökningsform: Webbenkät
Fältperiod: September 2021
Urval: Riksrepresentativt urval
Antal svaranden: 1056 enkätsvar
Bakgrund: 18-75 år, kvinnor.

Utdrag ur undersökningen

  • Nio av tio kvinnor tycker att det är viktigt med hållbarhet.
  • Hälften av de svarande anser att de inte lever på ett hållbart sätt. Lika många svarade att de känner sig oroliga när pratas om klimat och hållbarhet.
  • Tre av tio tänker på hållbarhet varje dag.
  • Sju av tio kvinnor har det senaste året gjort förändringar i sin vardag för att försöka leva mer hållbart. Till exempel sopsortera, handla secondhand eller äta mindre kött.
  • Tre av tio planerar att laga saker och kläder kommande år.