Original eller kopia? Så ser du skillnaden

Till vänster röd skål med öra, till höger en grön karaff och en röd.

Till vänster: Saladjär av Björn Trägårdh för Reijmyre Glasbruk. Till höger: Ett rätt av två möjliga. Många av de här kannorna, särskilt de röda, har sålts som Monica Bratt för Reijmyre. Det stämmer att de är blåsta på Reijmyre Glasbruk, men formgivaren är okänd. Troligen är det en av brukets egna modeller. Andra glasbruk i Sverige gjorde liknande kannor, men på dem sitter handtaget lite längre ner och de är i färger som mörkgrönt eller lila.

Formgivare har alltid inspirerats av varandra, ibland så mycket att det är svårt att skilja deras alster åt. I vissa fall kan det handla om ren kopiering. Så hur vet man vad som kom först? Envist faktaletande kan räta ut frågetecknen.

På en loppisrunda kan man hitta allt mellan himmel och jord, och det är många som tittar extra noga efter fina 1900-talsprylar. När det gäller dem är prisbilden ganska spretig. Ett föremål med okänt ursprung säljs billigt medan ett liknande föremål med känt formgivarnamn får ett betydligt högre pris.

Se också: 5 saker att tänka på när du går på loppis

0:58

Efter reklamen: 5 saker att tänka på när du går på loppis

(0:58)

Men hur vet du som köpare att informationen stämmer? Ibland är det inte solklart vad som är original och vad som är efterföljande look-alikes, inte ens för samlare och entusiaster. Enklare modeller av ljusstakar gjordes till exempel av olika metallvarufabriker. Vem tillverkade vad och vem formgav?

Brittiska mönster trendigare än någonsin

Leta efter stämpel och märkning

Föremål som saknar märkning eller stämpel ska man vara försiktig med att koppla till en specifik formgivare eller tillverkare. Man antar att det är Josef Frank för Svenskt Tenn, Gunnar Ander för Ystad-Metall eller Monica Bratt för Reijmyre för att nämna några. Men i vissa fall är det mer önsketänkande än sant.

Om du står på en loppis och håller i ett föremål som saknar signatur eller märkning, men som ändå har ett namn eller en tillverkare skriven på prislappen är det naturligt att fråga säljaren hur han eller hon kan veta det. Om den enda förklaringen är att den ”brukar säljas som sådan”, då ska du ta uppgifterna med en nypa salt.

Het metall

Trenden håller i sig och därmed lusten att köpa brickor, ljusstakar och rullvagnar i varm solig mässing. De tunna mässingskandelabrarna som så många vill ha just nu har inga plana ytor för stämplar utan är helt omärkta. Och de är lika varandra, så här gäller det att hålla tungan rätt i mun och ha koll på detaljerna.

Två nioarmade mässingsljustakar.

Till vänster: Ystad-Metalls ljusstake från åren kring 1950 har nio ljushållare och är cirka 30 cm hög. Den skiljer sig en aning från Franks modell. Foten är lite kortare och den övre våningen med armar är fästa mot stammen på ett annorlunda sätt. Till höger: Josef Franks ljusstake med modellnummer 2454 värderade Bukowskis till 2000kr för ett par år sedan. Den har nio ljusarmar och är 27cm hög.

Foto:

En nioarmad mässingsljusstake och en sjuarmad mässingssljustake.

Till vänster: Den här ljusstaken säljs ibland som Svenskt Tenn och ibland som Ystad-Metall. Men utan någon källa är det svårt att vara säker, troligen är det en annan tillverkare. Även den här ljusstaken är nioarmad. Höjden är cirka 35 cm. Till höger: Ytterligare en variant på samma tema. Ljusstaken har sju armar för små ljus och är 24 cm hög. Tillverkare okänd.

Osanningar sprids bland säljare och köpare

Börjar du söka på nätet efter information om just det föremålet är det inte sällan du hittar samma uppgifter som säljaren eftersom många utgår från informationen där. Gissningar och antaganden i Internets värld förvandlas snabbt till sanningar som sprids bland både säljare och köpare.

Skynda att fynda keramik från Wallåkra Stenkärlsfabrik

För att vara riktigt säker ska det finnas en bild från en produktkatalog eller en annons i till exempel tidningen FORM från tiden, eller en diskussion på sociala medier där man vrider och vänder på frågan. Men, ärligt talat, det är sällan sådan information finns tillgänglig.

Ibland är magkänslan bästa verktyget. Ställ dig frågorna: Är det sannolikt? Tycker jag om föremålet? Om svaret är ja på den andra frågan, då väcks säkerligen lusten att ta reda på mer.

Ett rätt av två möjliga. Många av de här kannorna, särskilt de röda, har sålts som Monica Bratt för Reijmyre. Det stämmer att de är blåsta på Reijmyre Glasbruk, men formgivaren är okänd. Troligen är det en av brukets egna modeller.

Röd karaff med lock.

Karaffen med propp är typisk för Monica Bratts former. Hon hade gjort studieresor i bland annat Italien och inspirationen därifrån avspeglade sig i hennes glas. Den är etikettmärkt med Monica Bratts namn och klubbades för ett par år sedan tillsammans med en annan Brattvas för 650 kronor på Auktionshuset Gomér & Andersson.

Foto: Auktionshuset Gomér & Andersson

Andra glasbruk i Sverige gjorde liknande kannor, men på dem sitter handtaget lite längre ner och de är i färger som mörkgrönt eller lila.

Monica Bratt och det röda glaset

Det finns många typer av föremål som kan få felaktig information på prislappen, men ett av de vanligaste är rött glas. Än idag antas många röda glasföremål vara formgivna av Monica Bratt (1913–61) och tillverkade på Reijmyre. Det beror på att bruket var känt för sitt röda glas som var ovanligt vackert i färgen. Monica Bratt var verksam där från hösten 1937 fram till 1958 och kom att kallas för Rubinen från Reijmyre. Hennes glas blev enormt populärt, framför allt det röda.

Men, rött glas blåste man på många olika glasbruk i Sverige. Och Bratt var inte ensam om det röda glaset på Reijmyre. Flera olika formgivare var verksamma där. Bland annat Björn Trägårdh (1908–98) som sommaren 1937 gjorde ett gäst- spel på Reijmyre och hann med att ta fram flera olika fina modeller.

Bratts och Trägårdhs former påminner mycket om varandra och för att säkert kunna säga vem som har gjort vad behöver man ha tillgång till bra källor, till exempel boken med många av Bratts modeller avbildade. Den heter Glas av Monica Bratt och finns att bläddra i på biblioteket. Teckningarna är inte exakta så ibland är det svårt även med boken i högsta hugg.

I enstaka fall sitter det en etikett kvar med Monica Bratts namn och då känns det säkert. Men så ryktas det om etiketter som är påklistrade i efterhand ... ja, ingenting är så enkelt som det verkar.

Sju röda salladsskålar med öron.

Saladjär av Björn Trägårdh för Reijmyre Glasbruk. Den är ovanlig i rött, men kan hittas i blått och grönt. Ett rop med sju stycken röda klubbades för några år sedan på Auktionshuset Gomér & Andersson för 450 kronor. Maxbredden är 15 cm.

Foto: Auktionshuset Gomér & Andersson

Sju röda champagneglas.

Monica Bratts glas för Reijmyre signerades inte, men ibland finns en etikett kvar med Bratts namn. Halvdussinet champagneglas med etikett värderades 2019 till 1200 kronor på Auktionshuset Gomér & Andersson.

Foto: Auktionshuset Gomér & Andersson

Tio röda glas.

Björn, inte Monica. När de här glasen dyker upp i rött på andrahandsmarknaden säljs de ofta under Monica Bratts namn. Men på Auktionshuset Gomér & Andersson höll man tungan rätt i mun och sålde tio glas, 11 cm höga, ur serien Björn, formgivna av Björn Trägårdh. Klubban föll på 800kr för ett par år sedan, vilket var förvånansvärt billigt.

Foto: Auktionshuset Gomér & Andersson

Kopior av Ystad-Metall

Intresset för föremål i metall har ökat och ett av de namn som är mest känt är Ystad-Metall som startade sin verksamhet 1919 med Idoff Göransson i spetsen. Han var tidigt ute med att anlita konstnärer för formgivningen, något som var modernt för den här tiden.

Hantverk och formgivning i metall trendigare än någonsin

Satsningen gav resultat och Ystad-Metall lanserade många spännande föremål fram till slutet av 1960-talet. De flesta är stämplade med Ystad-Metalls stämpel och då råder det inga tvivel om ursprunget. Men ibland dyker det upp föremål som ser ut som om de kommer därifrån, men som saknar stämpel och ser lite annorlunda ut. Hur vet man då om de är tillverkade på Ystad-Metall eller någon annanstans?

Sexarmad ljusstake i metall och mässing.

Gunnar Anders tuffa ljusstake från 1950-talet i svart metall och med mässingsdetaljer är märkt undertill med Ystad-Metalls stämpel och GA för Gunnar Ander. På Auktionshuset Kolonn värderade man den för en tid sedan till 1 500 kr.

Foto: auktionshuset Kolonn

Sjuarmad metallljustake.

Den här ljusstaken är omärkt och säljs ofta som Gunnar Ander för Ystad-Metall. Men den är i själva verket tillverkad på AB Järnarmatur i Hillerstorp. Formgivarens namn är ännu okänt.

Tre ljusstakar i metall och mässing med rundade former.

Ljusstaken tillskrivs gärna Gunnar Ander och Ystad-Metall, men den lanserades av Scandia Present på 1990-talet. Den ser så pass ny ut att det är förvånande att Gunnar Ander kommer på tal över huvud taget. Troligen beror det på kombinationen svart metall och mässingsdetaljer.

En som vet mer än de flesta om ämnet är Jonas Barros Eriksson, författaren till boken Ystad-Metall 1919–1969 (Bokförlaget Arena, 2020). I en intervju för Antik & Auktion säger han att han inte tror att föremål felaktigt tillskrivs Ystad-Metall handlar om att luras.

Former som står sig – Ystad Metall

– Man använder information från källor som man tror är tillförlitliga, men som i stort sett bara har gått på en inlämnares eller säljares gissning eller förhoppning. Och det är klart, ett känt formgivarnamn eller tillverkare ger ett högre slutpris. Skriver man ut sannolikt eller möjligen Gunnar Ander för Ystad- Metall i en föremålstext, så är det fler som får träff på just det föremålet. Ett exempel är en svart metalljusstake som under lång tid sålts som Gunnar Ander för Ystad-Metall, men den är tillverkad på AB Järnarmatur i Hillerstorp och formgivaren är än så länge okänd.

Två mässingsljusstakar i Liljan-form.

Tvillingtycke. Till vänster Lilja från Ibe-Konst och till höger Ivar Ålenius Björk Liljan från Ystad-Metall.

Förekommer det kopior från tiden?

– Ja, det gjordes en del kopior av ett företag som hette Ibe-Konst. Man hade sin verksamhet i Ystad och kopierade bland annat Ystad-Metalls storsäljare Liljan. Med den enda skillnaden att de kallade sin ljusstake för Lilja. Annars är kvaliteten och vikten på ljusstaken i stort sett lika bra som Ystad-Metalls. Föremålen stämplades med namnet Ibe-Konst eller Ibe-Brons. Stämpeln är i frakturstil, precis som Ystad-Metalls stämplar vid den här tiden, så vid första åsynen antar man att det är en del av Ystad-Metall. Det blev en rättssak av det här, men Ystad-Metall kunde inte stoppa tillverkningen. I slutet av 1950-talet lades Ibe-Konst ner efter en brand i fabriken.

TV: Se 5 tips på hur du shoppar smart på rean
0:45

Efter reklamen: TV: Se 5 tips på hur du shoppar smart på rean

(0:45)

Relaterade artiklar

Trendigt smide – här är 11 fina saker du kan fynda på loppis